Har äntligen haft tid att tömma det stora bordet, som efter nyår ska bli arenan för ett nytt stort pussel på 2000 bitar som jag fick i julklapp.
Men fram tills dess råder här julefrid med mina blomsterarrangemang och levande ljus.
Som vanligt dock, då en plats töms fylls en annan i en liten bostad 😀 Så nu sorterar jag saker som jag ska ge bort. Bland annat böcker och lite allt möjligt annat.
Sov länge, hade ingen klocka på ringning. Det bästa med helgen för mig är just det, att inte ha några måsten.
Ute föll, helt enligt prognoserna, ymnigt med snö. Först var det minus två grader men temperaturen ska stiga till nollan och plus ett så nederbörden kan snart vara snudd på regn.
I går lyckades jag inte få en bra bild av katten på bordet hos min syster. Han var för snabb 😀
Till jultraditionerna hör också utöver mat och dryck besök på kyrkogården, och roliga, traditionella gamla tecknade program på tv. Dessutom brukar min syster och jag på nytt läsa alla de julkort vi fått av släkt och vänner.
Nu ska jag pyssla med ditt och datt här hemma. I allsköns ro.
I går kväll vid sjutiden blev pusslet äntligen klart. Den som har god syn ser att EN bit fattas. Vart den tagit vägen vet jag inte. Hittills har jag alltid på något vis och vänster hittat saknade bitar men den här är, och förblir troligen, borta.
Nu är jag ju inte den som retar upp mig över detaljer 🙂 Då skulle jag bli galen med mindre.
Men i dag ska jag flytta pusslet på mitt stora bord, så att jag får plats för gäster och levande ljus på en stor bricka som jag köpt enkom för ljus.
Önskar er alla, mina fina bloggvänner – och även alla jag känner och har träffat IRL, en fridfull julhelg. Låt oss ge varandra en kram då vi ses ❤
Näst sista veckan i Sannas fotoutmaning.
Ordet är GLAS. Jag tänkte på fönsterglas, men svårt att fotografera 🙂
Vattenglas, vinglas, grogglas… varför inte?
Men den här ljushållaren vann jag en gång och den står i köket, så mitt val föll slutligen på ängeln i glas.
Årets näst sista Skyltsöndag! Så här rusar tiden.
Bilden är från hantverksmässan som vi besökte i november. Direktöversatt blir det här ”Lyckan lever i hantverket”. Och hantverk är ju populära kring jul. Så fastän jag inte fick till en julig skylt, så är den här ju ändå halv-julig 😀
Fler skyltar finns hos utmaningens förvaltare BP.
Jag kombinerar min nedräkning till julafton med ett fint fönster.
Tycker att det här ser så vintrigt och lagom fridfullt ut.
I morgon ska jag bara hasa på i ullstrumporna.
I dag gjorde jag några inköp, i-sista-minuten-julklappar, men inga onödiga grejer.
Till mig själv köpte jag ett stort ljus från serien Mosa Interiors. Och ett litet blomsterarrangemang blev det också… och klistermärken, som man inte heller kan ha för många av. Extra roliga med motiv av Mauri Kunnas!
Att jag så ofta blir rörd numera har troligen med åldern att göra.
Eller vilka erfarenheter har ni andra? Har ni med åren blivit känsligare?
Häromdagen intervjuade jag en kvinna som är frivilligarbetare. Jag frågade vad hon får ut av verksamheten. Hon bad om ursäkt för att hon är så lättrörd, att hon kanske fäller en tår medan hon berättar vad jobbet gett henne.
Jag svarade att det gör ingenting, jag kanske också börjar gråta och då gråter vi båda två. Det är inget farligt.
I dag fick jag en blomma som tack för ett välutfört jobb. Jag blev väldigt rörd och satt en stund hemma i soffan och bara tittade på konstverket. Samtidigt som jag tänkte på hur mycket det betyder att få ett tack.
Vi är snabba att kritisera i dag, och här som jag bor sägs det ofta att ”då nån inte gnäller kan du veta att han eller hon är nöjd”…
Jag har försökt, och kommer att fortsätta med det nästa år, att tacka och visa uppmuntran åt andra så ofta jag bara minns och kommer åt att göra det.
Jag tycker inte att man gör sig till, ett tack kan komma från hjärtat ❤
Tomten ser allt lite bister ut. Men det råder ju tyvärr rätt bistra tider, och då talar jag inte bara om kylan utomhus.
Allt för mycket kyla och egoism råder också i världen och i vårt närsamhälle överlag. Men alla vi som är medvetna om det här, kan försöka bidra till att göra världen bättre – på något sätt som passar oss själva, vår vardag och ekonomi.
Sådana här prydnader kan ändå vara hur kära som helst. Den här finns på ett äldreboende i staden. Och den enda tomte jag årligen ställer fram till jul är ett kärt minne från 1960-talet. Han ser också bister ut 🙂
Det har verkligen känts att det är vintersolstånd i dag. Speciellt då det var mulet hela dagen.
Vid tretiden hade prydnaderna på torgets stolpar tänts.
Visst känns mörkret ibland tungt. Det hjälper lite med levande ljus hemma, men inte konstigt att många vill sova mer den här tiden på året.
Alldeles i dagarna vänder det i alla fall. I stället för att sjunga som i ”Höstvisan” – Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut…” kan vi lägga in orden DAGARNA LJUSNAR i stället 🙂
Vi går mot en ny vår!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 