Det har hänt saker som dränerat mig på energi totalt i dag. När de här situationerna uppstår blir jag nästan handlingsförlamad. I alla fall försvinner kreativiteten. Jag kan inte skriva några artiklar i dag. Men jag fick ändå en intervju gjord. Trots att jag sov dåligt i natt och hade en mardröm, något som hänt högst en gång tidigare i den här bostaden.

Därför är jag tacksam att en väninna hjälpte mig att komma iväg till en affär utanför stans centrum. Där köpte jag en tuja och blomstret i förgrunden som jag inte minns namnet på.

Eftersom väninnan är bilburen passade vi på att köpa färgpatroner till min skrivare i en affär som också ligger utanför centrum och så fick jag deklarationsblanketten till bokföraren och en del andra små ärenden uträttade.

Nu är jag åter väldigt ledsen här hemma. Det är ett läge där jag måste vara bestämd och stark, för att jag inte i all framtid ska bli utnyttjad.
Jag brukar vara den där som alltid ställer upp, som vill jämka och se till att alla har det bra.

Men den här gången kände jag mig tvungen att säga ”stopp”. Jag vill själv orka och må bra.
Att säga ”stopp” och ”nej” är tungt, det tär på krafterna, jag känner mig också som en svikare. Men jag vill inte i all framtid hålla på att svika mig själv mest av alla.