I går skålade jag inte med någon fastän det var Finlands självständighetsdag nummer 101. Jag hade en skön dag, eftermiddag och kväll med mig själv, med lite bakning, pussel och slottsbal via tv:n.
I kväll skålade jag, såsom traditionen nästan numera påbjuder, med en väninna på restaurangen som ligger ett stenkast från mitt hem.
Veckans ordutmaning hos Sanna är SKÅL!
Jag har aldrig sett den här formen av pusselbitar förr.
I ett visst läge, då du inte har intilliggande bitar som ger stöd för färg, form och motiv utgör de här bitarna utmaningar. Men kul med något som är nytt och annorlunda!
Bilden är tagen i Villa Limppu, ett av de Traditionella öppna julhemmen i Lovisa, öppet lördag–söndag 8–9.12.2018.
Det kunde ju vara titeln på en kokbok som visar hur man lyckas och misslyckas 😀
Varför är recept ibland svåra att följa? Vilka utmaningar stöter man på?
Och slutligen, glädjen över att lyckas fastän det inte blev lika vackert som i tidningen varifrån man tog receptet.
Det här blir ett lite längre inlägg än vanligt och receptet finns längst ner.
Hurrar också för Finland, 101 år av självständighet i dag!
Huvudsaken är väl att det blir gott? Att grannarna kanske känner doften av nybakt och inte reagerar på brandlukt och ringer 112 då första plåten blir bränd 😀
Inte blev det lika vackert som i tidningen och inte är jag någon produktfotograf, men nöjd är jag i alla fall!
Sammanfattning: Spröda havrekakor var inte svåra att göra för en nybörjare.
Av erfarenhet visste jag att klickarna av smeten breder ut sig på plåten i ugnen, därför är det bäst att testa med första plåten.
Det blev ganska bråttom att skapa nya klickar av smet, då en plåt var i ugnen bara fem minuter. Jag använde tre plåtar och hade gjort utrymme i mitt lilla kök. Städat innan… och städa fick jag också efteråt göra 😀
Smeten var kladdig, jag ogillar sånt… men det finns väl nästan inget som inte är det då man bakar…
Chokladen smälte jag i mikrovågsugnen. Hade tänkt mig vattenbad men insåg att jag städat bort det mesta för att inte ha något onödigt i skåpen (sånt jag sällan använder). Effekten var låg, jag öppnade mikron och kollade ofta, rörde om osv. Det blev en fin smet, lagom konsistens. Kakaohalt 55 procent, men 90 gram räckte och blev över, i receptet stod det 200 gram!
150 gram smör
2 dl socker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl ljus sirap
Garnering: 200 gram mörk choklad 55-70 procent, grovhackad (för mig räckte 90 gram), vill du kan du strö strössel över också.
Sätt ungen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. Blanda ihop de torra ingredienserna i en bunke, vänd ner dem i smöret tillsammans med sirapen.
Klicka ut smeten på plåtar med bakplåtspapper. Grädda kakorna mitt i ugnen i 5–7 minuter. Låt dem svalna på plåten.
Smält chokladen i en skål över vattenbad (jag använde mikron). Ringla chokladen över kakorna. Förvara dem i en lufttät burk med bakplåtspapper mellan kakorna.
Det här med julafton kan vara svårt för många. Otrevliga minnen av slagsmål eller fattigdom eller både ock. Svag ekonomi, hur få mat på bordet, paket till barnen?
I Kyrkpressen läste jag häromdan fina råd på hur man kan lära sig att stressa mindre inför jul, sänka kraven, prata om eventuella problem med barnen, dela tankar med andra vuxna.
Hade tänkt riva upp pusslet med Frankrikemotivet först i morgon. Men jag kunde inte bärga mig 😀
Att riva upp gör inte alls ont, men det dammar en hel del… och tar sina 15–20 minuter. Helt enkelt av den orsaken att jag vill att varje pusselbit ska ligga lös i kartongen som jag ger vidare till någon annan. Jag tycker inte själv om att få pussel där rätta bitar redan sitter fast i varandra. Fusk, säger jag, och river upp dem!
Det här pusslet består av 1500 bitar, lite större, stadigare och glansigare än i förra pusslet. Jag tror att det här är betydligt lättare att lägga än motivet från den franska idylliska byn. Men ibland får det gärna vara så.
Den här dagen började med mötesförberedelser. Sedan körde jag tillsammans med en kollega från Nya Östis ut 400 tidningar till olika platser i bygden. Vi kallar det vår egen storspridning och sådan sker ungefär ett par gånger per år. Läsare som ännu inte prenumererar på ultralokala Nya Östis får chans att bekanta sig med den och tar förhoppningsvis en testprenumeration.
I morgon ger jag mig själv en ledig dag. Jag ska pussla, kanske baka och på kvällen absolut titta på sändningen från balen på presidentens slott. Jag ska skåla för att självständiga Finland fyller 101 år!
Självständighet är inget vi kan ta för givet i dag.
Här sitter jag och väntar på att nån ska ge mig ett nytt hem. Ett ensamt liv bland silverfärgade kottar, julgransprydnader, är förstås ett helt hyfsat liv – men tänk om jag fann en riktigt prinstomte!
Det har varit slutspurt med tidningen i dag. Verkligen känts att vi kommer ut en dag tidigare på grund av att det är helg i Finland, självständighetsdag, på torsdag.
Dessutom skulle papperen till bokföringen och nytt bläck behövdes till skrivaren. Fick hjälp av en bilburen väninna att åka runt i vad jag numera kallar ”mommo-taxi”.
”Mommon” säger vart vi ska åka och får hjälp med att bära in allt som köpts. Det blev bland annat en stor bal med toalettpapper och ingredienser till bakverk – det ni! Få se när det blir av att baka, men lovar visa resultatet på bloggen, både om det är bra eller om det blir misslyckat.
Nu ska jag varva ner för i kväll. I morgon ska ett antal extra tidningar köras ut till olika ställen i bygden. Sedan har jag ett möte.
Men torsdagen den 6 december tänkte jag inte röra en fena, mer än att jag eventuellt sätter i gång ett nytt pussel!
Det enkla och avskalade, stilrena är fint tycker jag. Den här kransen finns på livsstilsaffären Krintis dörr vid Saltbodtorg i Lovisa.
Och det här är ett inlägg i serien jag har med nedräkning till julaftonen.
Andra delen av inläggen för årets traditionella julhem i Lovisa.
Snön skapade en helt fantastisk stämning då julhemmen hade öppet på söndagen. I lördags var allt rätt grått, men se här – sådan JUL Lovisa bjuder på ❤
I Villa Limppu bakas fantastiskt goda limpor, därav det finska namnet Limppu. Karaktäristiskt för huset är lugnet som möter en direkt innanför dörren och dofterna av pepparkaka och nybakt bröd.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 