Månad: februari 2019

Det är bara att våga

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… också då det gäller ny hårfärg. I går var jag för första gången i livet hos frissan på kvällen, vi påbörjade proceduren 18.45 och hemma var jag åter 21.30. Det var riktigt mysigt.

Det är färger från växtriket som gäller nu. Jag litade helt på frissan Mona, hon har rätt känsla för vad som passar och vad som lyckas. Själv har jag svårt att beskriva hur jag vill att slutresultatet ska bli. Rödblond kan uppfattas på många sätt.

Jag vet inte om topparna är riktigt så här ljusa eller om skenet från lampan gör sitt. Men mycket nöjd blev jag!

Jag vill inte längre att kemikalier används då jag går hos frissan, och nu går jag också över till ekologiska produkter då det gäller hårvård. När flaskan är tom sköljer jag ur den och går till frissan för att få påfyllning. Då bidrar vi åtminstone lite till att minska på berget av plast.

Mysbelysning då jag fick massage.

I morgon var det tänkt att jag skulle åka till Uleåborg i norra Finland för att se Tors innebandymatch där. Men just nu vill jag inte störa min dygnsrytm. Att vakna fem på lördagsmorgonen och sedan sitta i en buss tio timmar natten mellan lördag och söndag känns inte bra just nu. Hur mycket jag än älskar att följa Tors lag, och att åka buss, sover jag inte bra i den. Det skulle betyda att jag behövde sova från åtta på söndag morgon en bit in på eftermiddagen efter den långa resan.
Förr gick det bra, men för tillfället känner jag att kroppen säger stopp – den behöver en regelbunden dygnsrytm.

Mycket snö har vi!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Jag tog mig fyra dagar ledigt från jobbet. Har inte haft ordentligt ledigt sedan jul och måste nu få lite ordning på mina arbetstider. Har skaffat ett nytt telefonnummer som ska bli mitt jobbnummer på tidningen, och börjar snart använda det. Det är bara jag själv som kan styra mina jobb som frilansare, och jag själv som ska ge mig lite ledig tid då och då, även om det handlar om att det är dagar då jag inte får nån lön.

Åldermansgatan.

Det kom mera snö hela förmiddagen. Många trottoarer är oplogade, det finns små gångar bara för att människor trampat upp dem. Här är snöhögarna inte enorma, men på vissa ställen skymmer de sikten och gör att två bilar inte kan mötas i bredd på en gata. P-platser försvinner då snön tornar upp sig. Snöröjarna jobbar hårt, men hinner inte med.

Kapellparken med vy mot Parkgatan.

Det var svårt att gå raskt i den lösa snön och ställvis var det halt.

Restaurang Kapellet i vinterskrud.

Jag har tid hos frissan i kväll. Det blir spännande, för nu ska nytt testas igen då jag helt avstått från kemikalier och därmed inte bleker håret mer.

Alla värden goda!

~ Carita Liljendahl ~ 65 kommentarer

På uppmaning av nära och kära, vänner och bekanta, också från bloggosfären, samlade jag mig och gick till läkare i dag. Faran med att gå till en läkare är ju alltid att han eller hon kan upptäcka att man har en massa sjukdomar 😀

Här har jag redan lämnat läkarstationen bakom mig. Nej, det är inte jag med stavarna 🙂

Valet stod mellan att gå till hälsovårdscentralen, sitta där och vänta på obestämd tid, kanske bli nervös och få ännu mer hjärtklappning under tiden men samtidigt komma billigare undan. Eller att gå till privat läkare vilket jag gjorde. Hjärtat kan nog hoppa upp i halsgropen på grund av räkningen därifrån också, men jag visste på ett ungefär vad det skulle komma att kosta och även om det var rätt mycket fick det vara värt det.

Drottninggatan sedd från norr mot söder. Vi har ganska mycket snö.

Alla värden var goda. Läkaren kunde utesluta att jag skulle ha haft en infarkt då jag natten mellan måndag och tisdag kände den ojämna rytmen i hjärtat. Sockervärdet var också bra. Jag blev glad, jag som nästan var säker på att jag skulle få diabetesdom på köpet.

Brandensteinsgatan och vårt vackra torg.

Det enda som konstaterades var att jag behöver ha stabilare arbetstider. Jag får inte sitta från arla till särla inomhus vid datorn, jobbet tar ju ändå aldrig slut. Min hjärna behöver syre för att de röda blodkropparna ska kunna transportera syre i blodet. Det är ju så enkelt att man nästan skäms.

Andelsbanken, korsningen av Alexandersgatan och Mannerheimgatan.

Det enda jag ännu inte fick svar på var testet som har med sköldkörtelns funktion att göra. Jag är nöjd för att den nu äntligen kanske undersöks ordentligt. Misstankar om att allt inte är som det ska med den har funnits tidigare.

Så glad var jag efter läkarbesöket att jag gick direkt till bokhandeln och köpte nya klistermärken. Mitt hjärta är mig kärt ❤

Nöjd med telefonens kamera!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag har inte hunnit testa alla funktioner på nya telefonens kamera, men de bilder jag tagit hittills har blivit bra. De här två är tagna från en mörk och inglasad balkong. Inställningen heter ”Natt” och kameran bad mig vara stadig på handen under ungefär tre sekunder.

Jag blev nästan lite förskräckt när jag ser en person avspegla sig i glasen, men jag tror att det är min pappfigur Bond 😀
Ljuset tände jag efter att jag tog den första bilden.

I morse kände jag för första gången i livet rytmstörningar i hjärtat. Det var obehagligt, men jag har hört att det är tämligen ofarligt om det inte håller på över tre dagar. När jag sedan pratade om saken med en kollega kände hon många andra som upplevt samma. Stress och för lite sömn (vaknar till snöröjningsbuller tidigt alla morgnar) är ofta bakomliggande orsaker. Jag röker ju inte.

Men då Matti Nykänen dog natten innan hade jag nog många funderingar. Ska jag bara bli 56 år gammal…

Ett par timmar senare kändes allt normalt igen, men vissa saker sög under dagen krafter. Allt negativt går inte att komma undan, vissa konflikter måste man ta sig genom…

Pustar ut med pussel

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det har åter varit en hektisk dag. Dels beror det på nya telefonen.
Även om jag fick hjälp med de mest tidskrävande inställningarna och överföringen av material från gamla telefonen behövde jag göra en del inställningar själv. Det är bara bra, man ska ju veta hur manicken funkar.

Lite mysko ändå att det under samtalen jag ringer ut eller får in hörs konstiga ljud. Som om min kollega prasslade med en godispåse eller en tidning hela tiden. Han hävdade att han inte gjorde det.
Och då jag ringde upp en annan person hördes konstiga ”sjuuuu”-ljud.
Avlyssnad?

Må vara hur som helst med det, orkar inte bekymra mig just nu. Ger mig hän åt pusslet och sorteringen har gått ner på en mycket disciplinerad nivå 😀

Glad måndag! 04-02-2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag var utan telefon tre timmar i dag då den gamla behövdes parallellt för att den nya skulle kunna köras upp, få samma appar etc. Jag bad killarna i affären där jag köpte telefonen sköta jobbet, mot betalning förstås. Det är så mycket man måste tänka på och vara insatt i med de nya smarttelefonerna.

Bilden kanske inte säger så mycket, men telefonen är lite större än den jag hade tidigare och kamerafunktionerna har fått beröm.

Började med att ställa in språk för textmeddelanden, Whatsapp osv. Valde ringsignaler för de två olika nummer jag har här. En ska bli arbetsnummer, den andra privat.

Det kändes märkligt att inte ha en telefon fastän det bara handlade om tre timmar. Flera gånger kom jag på mig själv då jag tänkte ”nu ska jag sända ett sms eller WA-meddelande till den och den” – men det gick ju inte 😀 Messenger och mejl via datorn var mina kontaktytor till jobbet, och det gick bra det också. Eftersom vi alla jobbar hemifrån, vi har ingen redaktion, så är kommunikationskanalerna jag nämnde viktiga.

Första bilden tagen med nya telefonen, i all hast utan att kolla inställningar, då jag var på väg ut från köpcentret.

Skyltsöndag, den 3 februari 2019

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Lektionerna i finska fortsätter! I morse lärde ni er vad ”fil” är på finska, och lite annat också.

I väntan på min mat på restaurang Jari-Pekka under en innebandyresa.

Den som kan engelska vet att här står ”placera spåraren på bordet”.

I anslutning till restaurangen där vi åt fanns denna mataffär = ruokakauppa.

Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP som förvaltar denna fotoutmaning.
Till kännedom för BP och andra som har bloggspot och blogger-verktyg. I dag ser jag inte era bilder och att kommentera lyckas stundvis inte alls. Vet inte om mina kommentarer gick fram, kanske felet ligger i min bläddrare?

Veckans ord – FIL

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Ute i sista sekund igen 🙂 Hade svårt med det här ordet. Nagelfil? Fil som går att äta, men som jag aldrig äter själv och därmed inte köper. En körfil, alltså en körbana för bilar.

Det blev ett litet fuskverk med en bild via iPaden. Men samtidigt en lektion i finska 😀

Så lätt är finskan ändå inte att man sätter ett ”i” efter svenska ord, typ kiosk – kioski (det heter kioski på finska), eller fil – fiili, nej nu heter de viili. Suomesta = från Finland.

Flera bilder i veckans fotoutmaning finns på Sannas blogg.
Lisää kuvia viikon kuvahaasteessa löytyy Sannan blogista (samma på finska för att visa att det är med ”i” inte stämmer) 😀 😀

 

450 euro fattigare…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer
Snål blåst över årets februarimarknad.

… men kanske världen blir rikare på sitt sätt ändå? Köpte i dag en ny telefon (inte från marknaden på torget dock), nya pantalonger (hahaa – älskar det ordet)… alltså två par leggings, ett stort kom-ihåg-häfte (jag förbrukar sådana i rekordfart), klistermärken (vad vore livet och dagboken utan dem), kort inför Alla hjärtans dag, en ny attiralj till dammsugaren som gör att jag kommer åt skrymslen, fyllde på förrådet av dammsugarpåsar (äh, lite praktiskt bör ju också köpas)…

Telefonen är nu på uppladdning och installering. Det blev en Huawei. Så nu kan kineserna spionera på mig om de tycker att mitt liv är intressant!

Får telefonen på måndag, då blir den gamla telefonen en reservtelefon. Jag är krismedveten. Vad händer om jag bara har EN telefon och den går sönder eller blir stulen? Min tredje gamla mobiltelefon har redan pensionerats och utgör min väckarklocka 😀

Här köpte jag pantalongerna 😀

Månadsbilden, februari

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Februarimånads bild i min väggkalender.

Man kan undra vad det är som bekymrar Mumintrollet där han sitter i trappan. Har han vårdepression? Solen lyser men tvivlar han på att den orkar smälta snömassorna? Lilla My ser också fundersam ut.
Jag hoppas att Mumintrollet inte har tandvärk eller att han inte vågar äta av läckerheterna på bordet av oro för att gå upp i vikt 🙂
MUMIN – jag vill trösta dig ❤

Efter att ha haft en liten paus i postcrossingen har jag i år åter sänt fyra kort. Fick ett från Storbritannien i går och i dag fick jag det här från Paris 🙂