Månad: mars 2019

En tv-serie jag anser vara överreklamerad är…

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer
Serier som handlar om att söndra, göra illa, behärska, bedra… tilltalar mig inte.

… allt sådant som har med skrik och svordomar att göra. Serier där man går in för att mobba eller bedra. Ofta är det ju själva konceptet för en serie, där unga beter sig som kaniner i mörkret i sängen men ändå har kameran på sig 🙂 Serier som Big Brother och Paradise Hotel har jag inte mycket till övers för.
Inte Hells Kitchen heller.
Och serier med mycket våld, misshandel, tortyr och så vidare undviker jag också. Sådant behöver inte visas fullt ut. Det räcker med att antyda, och tittaren förstår ändå. DÅ är serien välgjord.

Det här är en del i serien med ”31 frågor i mars” som Madeleine uppfunnit.

 

Mycket trött, men fått hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

Min syster och en väninna har hjälpt mig sedan jag blev sjuk. Tre paket näsdukar, lite mat, choklad, dryck och som pricken på i:et klistermärken och våren in med videkvistar.

Nu är jag för trött för att orka skriva mer…
Sällan jag sover om dagarna, tar aldrig en tupplur – bara då jag är sjuk. Så i dag sov jag en halvtimme på eftermiddagen.

Få se hur långvarigt det här blir. Och säg inte att jag ska ta ingefära eller nåt sånt, för sådant har jag aldrig hemma. Honung råkar jag ha, och kakao. Men jag är inte kvinnan som har skafferiet fyllt av allt möjligt 😀

Nya motiv från Muminfamiljen.

 

En tv-serie jag älskar är…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… Mandelmanns, men den går inte året om.
Andra serier jag gillar är allt där Ernst Kirchsteiger är med och  finlandssvenska Strömsö. Skavlan är också mycket bra.

Egentligen räknas de här kanske inte till tv-serier? Men jag följer inte med sådana som Bron eller grymma The Handmaid´s tail. Däremot är väl Morden i Sandhamn en tv-serie? Och den är ok 🙂

Gustav Mandelmann.

Men allt behöver inte var mys och pys. Jag gillar även Efterlyst, Brottsjournalen, Veckans brott.

Det här är en del av ”31 frågor och påståenden i mars” som bloggaren Madeleine kört i gång.

När jag kände mig helt lost…

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag har svårt att minnas ett sådant tillfälle. Det kanske har varit på någon resa då jag/vi som rest, tappat bort oss för en stund.
Men jag har rätt bra lokalsinne och brukar klarar mig utan kartor, samtidigt som en sådan alltid är intressant att ha i handen. Gärna en papperskarta fastän Google Maps och andra kartor finns i telefonerna.

Klart att jag har känt mig lost i livet de gånger en pojkvän jag tyckt mycket om lämnat mig, eller då jag blev bedragen och lämnad av ex-maken.

Den här figuren, som hade målats på en smal gata i Gibraltar, för att folk skulle förstå att akta sig för bilar – ser onekligen lite lost ut.

Orsakullan Madeleine håller i trådarna för den här utmaningen. Hos henne finns en lista på flera som är med.

 

Så kom den, förkylningen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Natten mot torsdagen fick jag en föraning av vad som skulle komma. Jag tvingades plötsligt snyta mig många gånger, men det är ju bara skönt då snoret kommer ut. Finns ju knappt nåt värre än segt slem…

I dag har jag på fem timmar gjort slut på ett stort paket näsdukar och två små paket. Det rinner från näsan och ögonen i ett, jag nyser och nyser och nyser och ser förfärlig ut.

Alassio på italienska blomsterrivieran.

Om jag överlever till hösten har jag ändå en resa att se fram emot. Nya Östis läsarresa går till italienska rivieran i slutet av september. Vi får också se Monaco, San Remo och Genua.

Anmälningarna till resan har börjat strömma in, våra läsarresor brukar bli fullsatta på några veckor. Jag har snörvlat mig igenom telefonsamtalen i dag.

Lyckades ordna ledig helg åt mig så nu ska jag bara försöka vila.

Då blev jag riktigt rädd…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Så låter Orsakullans utmaning för den 14 mars.

Jag blev en gång rädd i ett flygplan på väg från Toulouse i Frankrike till Bryssel där vi skulle mellanlanda. Det blev mycket turbulens i luften, planet skakade och dök ner i luftgropar. Många resenärer var kritvita i ansiktet, jag höll handen med den som satt bredvid mig (ingen pojkvän)… och jag tänkte ”jag flyger ALDRIG mer igen”. Jag var riktigt rejält illamående.

Men… visst har jag flugit många gånger sedan dess.
Människan har en tendens att glömma rätt fort 🙂

På en flygresa råkade vi in i ett rejält oväder.

En annan gång jag blev riktigt rädd var då en pojkvän för länge sedan tog struptag på mig. När han klämde till och jag tvingades kippa efter luft var jag säker på att jag skulle dö. Det svartnade för ögonen. Efteråt hade jag blånader på halsen och bakom öronen.

Rytmstörningarna som jag hade en gång rätt nyligen, men som försvann med hjälp av ny medicin, gjorde mig också rejält rädd. Följande natt vågade jag inte sova ensam. Jag övernattade hos min syster och fick dagen därpå bra hjälp av läkare som lät ta hjärtfilm och allehanda prover.

 

Veckans ord, SMÅ

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Ser ni det glada ansiktet i en av de små blommorna?

Blommor är ett av många Guds SMÅ underverk. Och den här pärlhyacintens ena blomstängel, som böjde sig mer än de andra, har många många riktigt SMÅ blommor.

Fler bidrag till ordet SMÅ finns hos Sanna som håller i trådarna för den här bildutmaningen.

Med hår som doftar…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… ja, jag vet inte vad , men gott! Min ekologiska frissa talade om bergamott.
Är det nåt slag av eterisk olja, citrongräs? Känns också lite som nån blandning av rosor?
Ett besök hos frissan är alltid lika härligt. Mycket att prata om, härlig huvudmassage och en fräsch ny look.

På väg till frissan. Blomster, tror de är av plast dock, på staket utanför affären Hulda Huoleton.

Jag har alltid haft svårt för att känna igen och beskriva dofter. Först då nån säger ”det är apelsin, det är bergamott, citron” osv. svarar jag ”just det!”, för då känner jag igen dem.

Pusselläget i dag den 13 mars.

Inte mycket kvar. Men det är krävande, utmanande och därmed kul! Här har jag lagt tak och trottoarer och format hus, båtar och vikens vatten. Under den tiden har mina tankar fått löpa fritt. SÅ mycket jag hunnit fundera över.

Jag har återfått styrkan och tron på mig själv. Varför låta någon annan få mig att sjunka ihop, att känna mig otillräcklig? Då man alltid gör sitt bästa och utgår från de resurser man har, då ÄR det tillräckligt.

Nu gäller det bara att hålla fast vid den här känslan, att fortsätta leva i den flow jag kom in i efter ett veckoslut med många tårar och känslor av uppgivenhet.

Det prestationsinriktade samhället där man ska spela roller är något som jag gärna är med och tar kål på.

 

Jag mötte Lassie…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Min kära hund Rambo och jag.

Den här meningen kan man enligt bloggerskan Orsakullan tolka på olika sätt 🙂
För mig är Lassie en hund, en collie som blev världskändis i en tv-serie.

En sådan colliehund har jag själv haft. Övervägande goda minnen har jag av hunden som hette Rambo ❤ Sorgligt var det då han blev gammal, nästan blind och fick alla möjliga andra problem under det år då jag bodde i Sverige (1998) och inte kunde ha honom där då dåtida maken var allergisk.

Min mamma skötte om min hund på bästa möjliga sätt, men jag glömmer aldrig den dag då jag förde honom till veterinären där han skulle få somna in. Intet ont anande skällde han ännu glatt utanför veterinärens mottagning och krafsade i marken då han hade kissat.

Jag vet att jag troligen besparade honom från lidande då jag lät honom dö tretton år gammal, men fy så hemsk den dagen var.
Än i denna dag kan jag drömma om honom. Tänka att ”hallå, lever du fortfarande, fastän jag har glömt att ge dig mat”.

Rambo ❤ min Lassie.