… är det ofta full fräs. Upp före klockan åtta, ett pressinfo klockan 10, skriva ut texten, sedan ännu skriva om stadsstyrelsens möte som var i går kväll.
Följa med layouten på distans, vi har jubileumsnummer i morgon. Nya Östis fyller fyra år på söndag! Många telefonsamtal och Messenger-meddelanden och sms blir det!
Men det här med att jobba på distans blir allt mer populärt och även tillåtet. På Nya Östis har vi ju aldrig gjort annat än jobbat hemifrån. Vi har ingen fysisk redaktion, endast ett utrymme där tidningen layas. Och redaktionsmöten har vi en eller två gånger i veckan.
I Co-Works utrymmen i Lovisa hölls ett pressinfo i dag om en ny webbtjänst som handlar om distansarbete i Pyttis och i Lovisa. I Co-Work kan också vem som helst hyra in sig för att göra distansjobb.
Att jobba på distans och oftast hemifrån kan kännas ensamt. Men det ger också en enorm frihetskänsla. Disciplin ska man ha i jobbet, men jag skulle nog inte längre vilja ha fasta redaktionstider från 8.30–17. Betald semester skulle jag gärna ha, men man kan inte få allt i livet.
Ibland morrar jag lite men för det mesta är jag tacksam för livet jag haft som företagare sedan sommaren 2016.
Ert gamla posthus är vackrare än det före detta gamla posthus, jag bor i. Här har det varit telefon växel för byn, post, telegraf, taxistation, och bensinstation. Numera är det bara jag, som bor här.
Svante
Men bra att NÅN bor kvar i ert gamla posthus!
Kämpa på!
Det måste vara skönt att jobba så. Ensamt kanske men mycket bättre än en arbetsplats med dålig miljö.
Kram
Ja, det du skriver stämmer.
Inte för att det var dålig miljö där jag jobbade förr, men jag kunde inte bestämma själv vad jag skrev om och när.
Kram!
Tror att det säkert finns många som skulle uppskatta att jobba hemifrån och ensam. Vi är tack och lov alla olika (och unika) 😀 Låter bra att du är nöjd. Då var det rätt beslut som antagligen inte var så lätt att ta. Kram!
Nej, beslutet var inte lätt att ta i juni 2016… satt där med hårt bultande hjärta då jag sade upp mig från en fast anställning…
Men jag kände att jag var tvungen att våga, och tror att jag fattade rätt beslut.
Kram!