Bokhandeln hade fått massor av nya ark med klisterbilder. Sådana och lite kontorsmaterial inhandlades i fredags.
Andra personer i min ålder och även 60-plussare säger att vi ALDRIG blir för gamla för att kunna glädja oss åt klistermärken ❤
Glad måndag och önskar er en bra start på veckan!
Ett par skyltar som jag har på lager från Lovisa Historiska Hus-evenemanget.
Kärlekens café vid Villa Engel vill man aldrig missa, där finns så mycket gott hembakt salt och sött och safter.
Café Sotis var ett pop-up-café som uppstod under bar himmel intill det eldhärjade Café Saltbodan.
I dag har vi bara sju grader varmt, regn och rusk. Så i dag är en bra dag för sysslor inomhus. För min del lite dammsugning men också två artiklar som jag inte vill lämna till vardagarna eftersom jag vet hur bråda måndag, tisdag och onsdag vanligtvis är.
Men en regnig söndag ska jag också ge mig tid att läsa vänners bloggar.
Hos BP hittar du fler söndagsskyltare.
… än denna i Brunakärr som också heter Ruskeasuon bussivarikko (Brunakärrs bussdepå). Men inne i den här byggnaden finns faktiskt flera idrottsplaner där man framför allt kan spela innebandy (troligen även andra sporter men jag har bara sett innebandyplanerna).
Lovisa Tors match mot M-Team, öppningen i divisionen ett, slutade med torsk 5–1 för Tor 😦 Jag skyller på dåligt närminne. Har vi haft match i dag? Var då? Hur slutade den? Jag har ett bestämt minne av att vi vann 8–0! :-D… och så är det lätt att gå vidare.
Spelarna i vårt lag sprang omkring ungefär som yra hönor. Så på det sättet passar den här bilden bra in, fastän den inte hade något med matchen att göra.
Innan matchen började fick jag i baren syn på dessa roliga figurer och frågade om jag fick fotografera dem. Jag har ju blivit jättemodig och framfusig! 😀
På hemvägen från matchen, i bussen, beundrade Marina och jag molnformationer. De såg dramatiska ut och vi pratade om hur klimatet förändrats under de senaste årtiondena.
Den här bilden tog jag hemma från balkongen. Vädret har varit omväxlande. Vi har haft störtregn, blåst och sol om vartannat.
Bloggaren elisamatilda som håller i trådarna för den här utmaningen medgav att hon var sent ute med frågorna i går. Så därför kommer också svaret en dag för sent 😀
Vilken hushållssyssla tycker du allra minst om?
– Jag tycker inte alls om att tvätta golv eller fönster så ett städföretag sköter det. Sedan har jag frågat mig själv varför det känns så jobbigt att tömma diskmaskinen… Jag försöker tänka att jag ska vara glad som KAN göra det, att jag inte har något funktionshinder som gör vardagssysslor jobbiga.
Vilket kollektivmedel använder du helst inte?
– Kommer inte på något som jag skulle undvika. Men om en tunnelbana är knökfull både på perrong i själva tåget skulle det kännas riskabelt. Dels kunde nån knuffas ner på spåret, dels finns ju terrorrisken.
Vad är ett ljud du älskar?
– Porlande vatten i bäckar och fontäner.
Eller som en kuriositet – brandsirenen som vi innebandysupporters låter ljuda då vårt lag Lovisa Tor gör mål 🙂 (säsongen startar i dag)
Om du skulle måla en tavla av ett motiv du sett från veckan, vad skulle det vara?
– Jag har tittat på en del videoklipp från olika platser i Italien som jag ska besöka om drygt två veckor. Så det kunde bli en mur eller en trång gränd i en liten by.
Vad är något du lärt dig den här veckan?
– Hur jag ska gå till väga för att skapa ett eget konto som företagskund å tidningens vägnar hos Posten där jag ska beställa kuvert, slå fast tidningens utgivningsdagar med mera.
Och en ständig lärdom. Ha alltid ordentliga to-do-listor där du kan bocka av allt du får gjort av det som måste göras de närmaste dagarna.
Degeri – heter Lovisas nyaste tillskott bland restauranger. Namnet kan härledas från före detta hotellet, Hotell Degerby. Och Degerby var vad Lovisa hette innan Lovisa blev en stad.
Detta är en allt för lång och komplicerad historia att återge här. Men jag är glad om den här sportbaren överlever vintern i vår lilla, lugna stad. Här kan man äta gott. Allt från snacks till á la carte-rätter.
Här kunde man också satsa på infravärme och något slag av skydd mot regn, snö och blåst.
… jobbet med Nya Östis har rotts i land. Det är dagen då tidningen kommer ut om allt går som det ska och det har det för det mesta gjort. Utdelningen kan halta ibland, men vi har alltid lyckats producera tidningen.
Torsdag är dagen då jag lite kan varva ner efter redaktionsmötet och se fram emot en halv ledig fredag och en hel ledig lördag innan jobbet åter börjar på söndag. Då brukar jag skriva ledaren och nu blir det också innebandyreferat eftersom säsongen kör i gång på lördag!
Den här torsdagen har också bjudit på varierande väder. Allt från stilla strilande regn till korta skurar av ösregn. Men också blåst och sol. Jag gillar tomatfamiljens skuggspel mot väggen 🙂
Den här växten fick jag av min dåvarande make 2009 då jag blev nyhetschef på Östra Nyland. Det är en seg och tålig växt och om det är en fönsterfikus så kan jag säga att den trivs vid fönstret 😀 Då jag googlade kom jag fram till att den kanske också kallas fikus robusta.
Om man bestämmer sig för att älska hösten, då måste det ju gå att göra det?
I stället för att ondgöra sig över mörker, rusk, blåst och blöta kan jag öppna balkongfönstret och andas in en frisk syrerik luft.
Alla kan inte göra det. Alla har inte en balkong. Och även om de har en kan alla inte ensamma gå ut på den.
Här faller heller inga bomber. Bara löv från träden, och de faller inte, de singlar ner så vackert.
Jag hör ljudet av vattnet som rinner ner i avloppet på gården. Jag har inte ens alltid tänkt på att jag kan HÖRA det och njuta av det.
Jag känner vinden i mitt hår. Ser trädkronorna som ruskas om av blåsten.
Och då jag vänder på klacken ser jag mina tomater. Än finns det kvar att skörda.
Det GÅR att älska hösten och att vara tacksam över livet man har ❤
I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.
Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂
Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀
Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.
Det var grått och trist nästan hela dagen. Blygrå himmel. Verkligen dystert. Många grannar hade lampor tända inomhus mitt på dagen.
Vid halv sex på kvällen tittade solen fram bakom några moln och jag kände mig genast bättre till mods.
I dag kom också flygbiljetten till Nice. Vi landar där och tar sedan resebyråns buss till Alassio i Italien. Om knappt tre veckor bär det av. Snart ska således resväskan upp från källarutrymmet och kom-ihåg-listan bockas av.
I morgon lovar väderprognoserna sommarvärme 😀 Det ser vi fram emot!
En sensommarhälsning från en av gårdarna/husen som var med i Lovisa Historiska Hus-evenemanget, Kungsdammens hus i stadsdelen Garnison.
Vi hoppas att sommaren hänger kvar ett tag till!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 