Måndag, tisdag och onsdag flyger iväg i arbetets tecken.
Kvällen avrundas ännu med fullmäktigemöte, sedan hoppas jag att slutet av veckan ger tid för reflektion, lite utevistelse och sånt.
Den är bastionen ligger nästan i centrum av staden. Här doftade så gott mellan barrträden ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det är sådant, som kallas Gediget Arbete.
Svante
Precis. Verkligen gediget.
Sådana där stenarbeten fascineras jag ofta av.
Så fint att titta på.
Ja tänk… de är värda att stanna upp vid.
Vad dom kunde bygga utan maskiner och verktyg.
Kramar från oss
Jepp! Jag undrar hur dom byggt det här, med vilka hjälpmedel förutom människor, djur som drog hjälpanordningar?
Japp, vilket hantverk. Å tänk det står sig än efter flera hundra år. Det lär dagens nybyggnationer inte göra efter 100 år. I Spanien bygger man förresten fortfarande sådana murar ibland. Man staplar olika stenar på varandra och sedan ”limmar” man ihop dom med cement.
Jo – jag vet inte hur länge den här funnits men ett par hundra år gissar jag – utan att googla 🙂
Jag är ganska kass på Lovisas historia, men staden har funnits sedan 1745, och hette innan dess Degerby.
Håller med dig. Vilket hantverk. Men gjordes det till småfolket? Eller vad användes det till.?
Nej, alltså det här är en stor bastion – en plats från vilken man försvarade staden. Ute till havs finns också en som heter Svartholms fästning.
Men vad användes håligheten som är så låg till tak.
Det finns flera sådana. Jag tror man riktade kanonerna via dem.
Borde jag ju ha räknat ut. 🙂 Men jag gjorde inte det.
Jag förundras över hur det byggdes förr i tiden när inte dagens kunnighet fanns. Fast nog kunde de då också- bara på annat sätt!
Ja, på något sätt fick man till det. Bråttom var det kanske inte heller alla gånger och därför blev det gediget?
Så vackert.
Älskar dessa stenmurar, vilket arbete.
Sköt om dig!
Jag älskar också dem 🙂
Ha det gott Lena!
Alltid roligt att se den tidens hantverk. Så skickligt och hållbart som helst. Dagens byggherrar skulle kunna lära sig en del där. Jättefin bild!
Ja – förr kunde man 🙂