Klimatångest har jag inte. Jag borde kanske ha, men nej – jag oroar mig för att möjligt annat. Tandläkarskräcken kom jag över lite för några år sedan. Men på grund av pandemin kunde jag inte gå dit då jag inte hade akuta problem och nu är skräcken tillbaka.
I dag ska jag till arbetshälsovården för att få blodtrycksmedicinen förnyad. Jag oroar mig också för det besöket 🙄
Om kvällar och nätter kan jag grubbla på allt möjligt, saker som jag ändå inte kan påverka och ändra.
Jag försöker såhär: ”Ansvaret för hela världen, eller för tidningen jag jobbar på, vilar inte på mina ensamma axlar”.
Sinnesrobönen är också full av visdom. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Ta en dag i taget, varför oroa sig nu för det som ännu inte hänt?
Men vet ni, det är lättare sagt än gjort 😄
Ge mig gärna tips hur jag ska få en mer bekymmerslös tillvaro. Kunna rycka på axlarna och gå vidare.
Bilden tog jag under min promenad igår kväll. Klockan var halv sju och himlen var så här vacker.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja du, inte vet jag hur jag ska kunna hjälpa dej. Vi människor är så olika. Endel oroar sej mer andra mindre. Jag har helt enkelt inte tid, för det mesta, att oroa mej, men visst händer det att jag tänker på egna barn o barnbarn o framtiden…har dom ngn framtid och hur blir den med tanke på denna oroliga och galna värld vi lever i 😱 och börjar jag tänka riktigt djupt och allvarligt på det så blir jag mörkrädd o tror hjärtat ska stanna…. Då brukar jag tänka såhär: jag ska inte oroa mej för morgondagen, för jag vet ändå inte vad den har i sitt sköte. Vi får ta det varefter. Jag måste lära barnen och barnbarnen att våga tro på framtiden, att göra det bästa dom kan, likaså vi, du och jag. Numera har jag börjat känna en annan oro, över livet i sej, speciellt varje gång det blir vår/sommar att tänk om det är den sista av dem, som jag får uppleva…då får jag en slags stress inom mej, och skulle vilja hinna med mer än jag har tid till… Jag önskar att dygnet hade mera timmar, tiden går allför fort numera. Tandläkar o vanlig läkar-skräck har jag aldrig haft. Men det måste kännas oerhört svårt för de som har det.
I övr får vi väl ta djupa lugna andetag och tro att dagen ska bli bra, varje morgon vi vaknar, och inte ta ut problemen på förhand. Jag citerar en äldre kvinna: ”man ska inte tänka så mycket, det bara förvirrar”
Så fint skrivet om hur du resonerar kring barnen ❤ Ja, vi måste lära dem att våga hoppas, ingjuta den tron i dem.
De har det inte lätt i dag, dagens barn och unga.
Jag har inte med oro tänkt att det kan vara min sista sommar eller höst… men jag är medveten om att det kan vara det.
Härligt att dela tankar här med mina bloggvänner ❤ Tack!
Det bästa tipset är att bestämma sig. Hjärnan tänker på det du låter den tänka på. Första tanken kan du troligtvis inte styra men du kan välja om du sedan vill fortsätta tänka på det eller inte. Själv bestämde jag mig för många år sedan att aldrig börja fundera på något när jag lagt mig på kvällen eftersom tankarna verkar få fritt spelrum i mörkret i sovrummet. Nu läser jag tills ögonen åker igen och sedan sover jag. Det händer att det dyker upp någon oroande tanke då och då. I sådana fall säger jag till mig själv ”Gå inte dit” och sedan släpper jag det. Det hjälper mig.
Stämmer SÅ bra. Tankarna får spelrum i mörkret, då man sluter ögonen och inte vill nåt annat än sova.
Jag ska testa det där ”Gå inte dit” – tack för tipset ❤
Man får göra det till ett mantra och vara lite sträng mot hjärnan ”GÅ INTE DIT” 😀
Jag kan förstå det – att man behöver vara bestämd 🙂
Stämningen i din bild är enastående. Ett otroligt vackert foto:-)
Tror nog att du har rätt – oron ökar med åldern. Nu oroar jag mig inte för samma saker som du, men det stämmer nog att jag funderar både en och två gånger över vissa saker. Däremot tänker jag så gott som aldrig på saker som jag inte själv kan påverka. Det är bortkastad energi…
Ja, det är just det… bortkastad energi att oroa sig för sånt vi inte kan påverka.
Och jag vet inte – är tankar som mal samma som oro – eller är det bara tankar som mal?
Jag oroar mig nästan aldrig. Tycker inte jag har förändrats på den punkten med åldern heller. Eller så har jag det, men åt andra hållet… 🙂 Vet inte om det finns några knep, jag tänker jag är sån bara. Det jag inte kan påverka tycker jag inte det är värt att slösa tid och energi på.
Det är bra tänkt. Du kan vara tacksam för att du inte känner oro.
Oro kräver energi. Men jag har i dag talat med andra vänner som också känner oro för allt möjligt.
Så jag är inte ensam.
Har blivit mer orolig de senaste åren. Vet inget bra sätt att sluta utan försöker hantera det.
Kramar från oss
Pandemin och kriget har säkert gjort sitt.
Men tror också annars att vissa har fallenhet för att bli mer oroliga ju äldre de blir och jag verkar höra till dem.
Kramar!
Jag hörde en mycket bra kommentar om klimatångest från ngn slags klimatexpert på radion häromdagen: Jag önskar folk skulle sluta oroar sig för klimatet. Vår jord kommer att finnas här och snurra runt solen precis som den alltid har gjort. Skillnaden är den att om vi inte GÖR ngt, kommer vi inte att snurra med den.
kanske det låter ännu värre, men samtidigt tyckte jag hon hade så rätt. Om vi låter oron ta över, blir vi lätt handlingsförlamade och får inget gjort.
Jag oroar mig inte särkilt mycket. Istället försöker jag stå på min starka tro. Den ger mig trygghet och bönen som du skrev ner är ju väldigt rogivande.
Det slösar bara en massa energi att oroa sig för sådant jag inte kan påverka. Däremot får jag, som troende, BE för allt och alla. Oavsett om de är troende eller ej.
Att känna tacksamhet för mycket inger också trygghet. Att föra en bönedagbok kan också hjälpa. Skriv ner dag för dag vad du är: tacksam för, vad du oroar dig för och vad du ber för. Efter en tid kan du bläddra tillbaka i dagboken och se om ngt har förändrats. Om du ev har fått svar på dina böner, hur du känner dig ang oron etc.
Jag tor de flesta kan ligga vakna och oroar sig under nattens mörka och tysta timmar. Tycker du fått bra råd här om att tysta ner hjärnan och somna om! 🙂
Det var en klok kommentar. Att jorden snurrar på och finns som planet, men att vi inte kan snurra med den om vi inte gör nåt.
Och det stämmer även det där med att bli handlingsförlamad av oro.
Jag har också min tro och den har hjälpt mig många gånger 🙏 och jag ber också för andra ibland.
Tacksamhet har jag lärt mig känna över små saker de senaste årtiondet, sånt kan man öva på 🙂 Och dagbok skriver jag varje dag, men inte bönedagbok – nåt att tänka på kanske 🙂
Väldigt fin bild med de där ljusrosa molntussarna och de vackra trädsilhuetterna.
Kanske är oron av olika slag i olika åldrar? Svårt att styra sina tankar men för mig hjälper avslappningen med ljudboken när jag lägger mig, då koncentrerar jag mig på lyssnandet och håller tankarna i schack. Sen tänker jag att just utevistelse, som du nu har med dina promenader, gör en behagligt trött och ger tillfredställelse. Man övar också upp sinnena, ser detaljer, det vackra, förvandlingar, sånt som man inte tidigare visste om sin omgivning och det ger glädje och en slags ny nyfikenhet på det lilla. Då kanske det börjar väga mer än orostankarna.
Kram
Det stämmer – det där med att jag ser mycket mer i sin näromgivning innan jag gjorde innan då jag inte promenerade varje dag.
Och jag har nu här via mina bloggvänner fått många bra tips om avslappning och hur jag kan släppa oro – tack även till dig 🙂
Kram!