Juli började för min del med en hel del konst 🙂 I går firade min kollega Marit vernissage i Borgå på Café Atos, ett mycket mysigt ställe.
Café Atos ligger lite undanskymt på Brunnsgatan, eller just nu dolt av byggställningar för något projekt som pågår vid byggnaden. Men inomhus är det hur fint som helst.
Före och efter vernissagen skötte min syster och jag diverse ärenden. Shoppade sånt som inte går att få i Lovisa, bland annat har Clas Ohlson affär i Lundi i Borgå.
Jag har inte reflekterat över det att WordPress faktiskt varje dag ställer en fråga. Men jag blev påmind om det via Orsakullans inlägg från igår.
Har du någonsin opererats? För vad?
– Min gallblåsa har opererats bort då den ställde till med hiskeliga besvär för snart 20 år sedan. Menisken i högra knäet är också borttagen, eller åtminstone en del av den, då jag hade skadat knäet när jag föll på en bergsklack under en seglats. Det här är över 30 år sedan.
Idag den fjärde jul frågar WordPress: Vad är du mest orolig för inför framtiden?
– Globalt sett att krig ska eskalera och att också klimatförändringen ställer till det så att att fler människor måste fly från sina hemtrakter. Personligen oroar jag mig ibland över hur jag ska klara mig på min pension, om jag någon dag i framtiden ens får sådan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Trevligt med konst utställningar.
Måste kolla WF fråga för det har jag inte tänkt på.
Kramar från oss
Alltså WP (WordPress-fråga), men tror du menade det också 🙂
Kram!
Så vackra porträtt! Din väninna är en skicklig konstnär.
Ja, Marit är duktig på att måla och rita. Det har vi på tidningen också haft nytta av ibland då hon gjort pärmbild t.ex. till jultidningen, mot arvode förstås 🙂
så fina tavlor och porträtt.. härligt att få gå på vernissage. Pension och krig, ungefär samma oro eller tankar kring framtiden i mig.
Att kunna leva enkelt är en konst i sig, men allt blir ju hela tiden fruktansvärt mycket dyrare, verkar det som.
Då vi var två som delade på utgifterna var det lite lättare, men jag är stolt för att jag klarat mig ensam också. Även om allt som kommer in går ut.
Det är verkligen tufft att klara utgifterna själv. Allt är verkligen dyrare nu. Vi är två som delar och det är en världslig skillnad mot tidigare. Ja du ska verkligen vara stolt att få det att gå runt.
Kämpigt är det, men tillsvidare går det med hårt arbete.
Skulle vilja trappa ner, men får lite fundera när jag kan göra det.
Jaså, har du inte upptäckt de där frågorna förut. Jag svarar på någon då och då.
Jag har sluppit lindrigt undan och har bara behövt några mindre ingrepp. https://ingrids.home.blog/2023/07/02/operationer-ai-assistant/
Kram, Ingrid
Jag har sett dem, men faktiskt inte tänkt på att vi kan använda dem som bloggfrågor 🙂
Alltså om man har brist på ämnen att skriva om.
Kram!
Såg ju mysigt ut det stället, vernissage är ju fint att gå på, inte för att jag gjort det men någon gång så kanske det blir av.
Fina porträtt där också ju.
Pensionen ja, man undrar ju vad framtiden har i beredskap för oss på det området.
Ha nu en fin kväll.
Ja, det känns som att pensionsåren flyttas framåt hela tiden för oss som är födda 1962 och senare.
Och ja, vem vet – får vi alls pension i framtiden?
Kanske gamla tidens fattighus behövs igen…
Men vi tar en dag i taget 🙂
Jag funderade också mycket över pensionen då jag skilde mig och efter 12 år som hemmafru började jobba. Jag hann inte få fulla pensionsår då jag hade åldern inne att sluta jobba. Med extraknäck som skribent och lärdom från unga år att leva på små medel, att dra marken avlångt och leva nöjd utan lyx klarar jag skivan som Rospiggen sa. Det ordnar sig Carita. Oron tar död på glädjen att leva.
Det är ingen stor oro jag känner, men den kommer och går. Jag är ju ensam med alla utgifter, så jag skulle troligen behöva lägga ner företaget då jag blir pensionär och jobba mot skattekort. Det kostar mycket att vara företagare, med FÖPL-utgifter och en hel del annat.
Efter att jag har betalt hyran skulle jag troligen ha 700 euro kvar i månaden att leva på och då är inte el, dator och telefon betalt, inga försäkringar kan man ha som pensionär. Och jag bor ju inte flott, kunde kanske flytta till ännu mindre och få ner hyran med ett par hundra euro, men flytten kostar ju också – så alla de här funderingarna finns. Jag skulle gärna extraknäcka som skribent men kan inte vara säker på att få sådana jobb 🙂
Jättefina målningar och det ser väldigt trevligt ut.
Halsmandlarna togs bort när jag var 15 år. Det var min enda operation. Tack och lov.
Ja tänk… om vi bara haft 1-3 operationer, när somliga tvingas gå igenom flera på bara ett år.
Kram!
Fantastiskt fina porträtt! Ser ut att vara akvarellmålningar. Otroligt bra målade tavlor. Hoppas kompisen säljer många. Gissar att de som har porträtterats gärna vill köpa tavlorna.
Jag blev också av med min innermenisk, fast på vänster ben…
Ja, några av dem som hade avporträtterats köpte tavlan 🙂
Ok! Då har vi även menisken gemensam!
Mysigt café och duktig konstnär. 😊
Gallblåsan togs bort på mig också på sommaren 2020. Jag hade utvecklat gallstenssand i den under graviditeten med min äldsta dotter. Tre ögonoperationer och en operation i foten plus en i äggstockarna och en i livmodern får jag också lägga till, så det har blivit en del….
Det där med att oroa sig för pensionen ja… Har du säkert gemensamt med många. Vet inte riktigt hur systemet fungerar i Finland, speciellt som egenföretagare. I Minnesota får man egentligen gå i pension när man vill även om den officiella pensionsåldern är 65. De som inte har råd att gå i pension och inte har haft råd att spara för pensionen jobbar så länge de orkar och kan. Ofta inom serviceyrken som i affärer o dyl.
Gallstensanfall är ju verkligen vidriga. Då jag hade haft tre, de blev värre varje gång, fick jag operation och det är jag evigt tacksam för.
Här i Finland får man sluta jobba när man vill förstås, men inga pengar kommer från staten innan man nått pensionsålder, om man inte beviljas förtids- eller sjukpension. Så för mig är det nog att knega på minst fyra år till. Jag ska kolla upp deltidspensionsalternativet något tag. Kunde vara en lösning 🙂