Ja, och så finns här de där ätbara blommorna till vänster. Som inte har utvecklats till blommor än 🙂
Men allt det här ska placeras i ett växthus framöver och då ska det bli spännande att se vad som händer, hur fort det händer eller händer det något alls 🙂
62-årsdagen gick i arbetets tecken men vid halvfemtiden kunde jag ta mig till Café Favorit och firade där med min syster som hade bil. Jag tog en prosecco och en bit sachertårta.
Grattis Carita, sa jag till mig själv i morse. Det här ska bli en bra dag. Och så hade jag min korta meditationsstund. En årsring till, om inte annars så runt midjan och där hör den hemma. Att må och äta gott kostar och sånt ska inte bantas bort 😂 Har jag blivit klokare eller inte med åren, det kan jag inte själv avgöra men jag är mycket tacksam för var dag som livet ger mig.
Kakan syns knappt på bilden, men hakan gör det 😀 Och så ska det också vara. En gång lät jag operera ögonlocken som hängde, men nu får nog det som hänger göra det bäst det vill. De pengar jag har sätter jag på annat än kroppskorrigeringar.
Äppelträd i blom, och löv som ännu inte slagit ut på alla träd, och som bildar just den skira grönska jag älskar mest så här i maj månad, som är är MIN månad.
Det här är gamla apoteksgården, och en del av den får Cafe Favorit ha som uteterrass.
Imorgon blir det spännande med hockey-VM då Finland möter Sverige.
Mycket annat spännande på gång i mitt liv också och några har redan gissat vad som är på gång men bilder visar jag först vid månadsskiftet.
Igår fick jag tre kort från Brasilien, via postcrossingen. Avsändaren har tagit fotot på storstaden själv, de två andra korten var vykort. Så jag fick dem i ett kuvert. Vanligtvis sänder man bara ett vykort, och det måste inte ligga i kuvert. Men den som vill får sända fler, och som sagt fick jag tre.
Fantastiska frimärken också! Hela kuvertet fullt.
I dag ska jag hämta ut mitt nya pass, eller id-kortet. Jag vet inte vilket jag får först, men polisen meddelade nyss att det ena kan avhämtas. Jag tycker jag såg ut som en bov på fotot 🤣 Man får ju inte le på passfotona. Ögonen ska vara öppna och munnen stängd, sade fotografen.
I dag är det bara företag med tillstånd som får ta passfoton och samarbeta med myndigheterna. För trettio år sedan kunde man ta sina foton själv. Jag minns när jag skulle ta passfoto av dåtida chefredaktören Kim W på Östra Nyland. Jag använde ett kompakt objektiv och tog en närbild. Kimmen sa sedan att alla som såg passbilden, där han hade en oproportionerligt stor näsa, höll på att kissa på sig av skratt 🤣 Det var på den gamla goda tiden det!
Åh, du härliga försommargrönska! Den här vyn har jag nog visat förr.
Vi trodde att vi skulle hitta penséerna på pappas grav helt uttorkade efter den varma veckan, lika väl som vi för några veckor sedan trodde de skulle ha dött av snö och kyla. Men fina var de efter kylan, och även solgasset hade de klarat. Vi plockade bort några torra blommor och det var allt.
Benet, knäet, en historia för sig själv. Tar jag en Burana 600 mg som jag ännu har recept för, då kan jag gå ganska bra. Men lämnar jag bort värkmedicinen, som jag inte vill ta egentligen för att jag inte har värk, då blir det problem… då kan jag inte gå så bra. Vilket frestar på höft och rygg.
Har nu telefontid till min läkare en bit in i juni, då har drygt tre månader gått efter smällen i knäet.
Räknar nu dagarna till det datum då jag ska kunna berätta lite mer om vad som sysselsatt mig de senaste veckorna. Jobbet tar ju sin tid förstås, och mycket tid egentligen – men här är även annat på gång.
Lyssnar på mitt hjärta ❤ Vill uppfylla drömmar, så länge jag orkar och kan ❤
Spegel spegel på väggen där! Nåt i den stilen hette den här tavlan. Den finns inte längre kvar i Galleri Theodor, idag öppnas en ny utställning där. Men jag tyckte den här var färgglad och fin!
Länken till andra som är med i den här måndagsutmaningen har jag inte presenterat på länge.
Här hittas den!
Att tiden går fort, det har jag konstaterat förr och jag vidhåller det. När jag städade bland gamla betalda fakturor, sådana som jag inte angått mitt företag och som jag därmed inte behövt lämna in hos bokföringen, hittade jag papper från 2021. En del till och med så gamla som från 2019…
Därför kan jag lite sådär symboliskt hålla fast vid gamla foton också i dag. Ett är från juni 2023 då en utställning började i Kapellparken. Lovisabor, låt er alltså inte luras att gå dit 😀 Detta gäller inte längre.
På en utfärd i augusti ifjol tog jag den här bilden. Så visst är det bra med bildarkiv ibland 🙂
Fler skyltar och skyltare hittas via BP:s blogg!
Av olika anledningar, som jag skriver mer om senare, städar jag mer än vanligt just nu. Jag har ett arkiv av gamla tidningar och artiklar och jag tänkte att om jag inte kollat materialet allt för ofta under sju år kanske där finns urklipp jag kan slänga.
Och ja, det finns det sannerligen. Men det finns också klipp och minnen som jag absolut varken vill eller kan kasta. Jag stannar upp och läser nyheter från tiden då Östra Nyland och Borgåbladet slaktades och då föddes regiontidningen Östnyland. I dag är Östnyland åter Borgåbladet och Östra Nyland blev Nya Östis.
Jag fick äran att skriva en kolumn i det sista numret av Östra Nyland den 10 januari 2015. Allt det här hände för nio år sedan. Men för mig känns det som att det var minst 15–20 år sedan. Jag vet inte varför, men så är det. Gulnade urklipp. Så mycket som har hänt sedan dess.
I dag tittade vi också med mamma ute på hennes gård på gamla fotografier. Vissa var från 1970- och 1980-talet. Andra från 1998–1999. Det var en nostalgitripp som hette duga. Några få foton som inte väckte några minnen hos någon av oss slängde vi. Det var okända personer på olika fester och evenemang.
Men resten sparades. Åtminstone för en tid framöver. Och samma gäller här hemma hos mig. Vissa urklipp, de som har med min livshistoria att göra, sparar jag, tillsvidare.
Utmaningen i veckans Hoppa på tåget är Nattlampa. Jag har ungefär en likadan som Åke visar på sin blogg, men den använder jag endast ibland och mest på vintern då det är beckmörkt och jag behöver ha en säker väg till toaletten.
Den här lampan som står på bordet bredvid sängen fotades inte heller på natten, för då sov jag 🙂
Ett fenomen med sömn som jag undrat över för egen del är: Jag kan inte somna på rygg på kvällen, natten – hur gärna jag än vill. Däremot kan jag göra det på morgonen. Om jag efter ett toabesök har svårt att somna om där vid fem-sex-tiden lägger jag mig på rygg och somnar för det mesta fort och sover gott 🙂
Den större nallen har varit min vän uppskattningsvis 58 år, tror att jag var fyra år då jag fick honom. Den lilla nallen har jag fått av en väninna. Ängeln likaså, en gåva av en nära vän. Madonnor, änglar och Jesusbilder har jag också på bordet, de flesta köpta på resor utomlands.
Denna skira grönska älskar jag. Snart är lövverket tätare och då börjar det susa på ett annat sätt i trädens kronor då det blåser.
Få se vad dagen hämtar med sig. Jag röjer här hemma med hård hand. Otroligt så mycket en människa samlar på sig fastän hennes intention under de senaste åren varit ”städa hela tiden – släng, sälj eller ge bort det du inte behöver, köp inget nytt som du inte behöver” osv.
Och så här i hockey-VM-tider, och inom sport överlag, tycker jag att det här citatet från boken ”Du klarar allt” passar bra. Det är så som jag har tänkt länge själv, och försökt uttrycka det också då mitt favoritlag i innebandy här hemma gått på snöpliga förluster.
”Jag tror verkligen att vinnare formas av hur väl de repar sig efter en förlust, inte av sina vinster”. (Serena Williams)
Färgsprakande Fredag är ett tema, eller ett slags utmaning, som många bloggvänner är med i. Då jag var på konstutställning för några dagar sedan fick jag ett lämpligt bidrag till den. Det är Pirjo Laaksonlaitas färggranna verk.
Och det är bloggaren LillaSyster som startat detta fredagstema.
”Våren är här” är temat hos Elisamatilda. De fem frågorna brukar jag också svara på. Hittills har jag hunnit bra, få se hur det blir under sommaren. I början av juni skriver jag mer om vad som är på gång i mitt liv och tiden kommer som vanligt att rusa iväg, dels på grund av jobbet, dels för att jag också har mycket annat på gång under juni och juli månad.
Vad har du gjort ute i solen den här veckan?
– Jag har faktiskt haft lite extra tid att vara ute i vårsolen nu. Högsommarvärme talar vi ju om då vi ett par dagar haft över +25 grader! Jag har gjort olika ärenden på stan. Inte gått så mycket på grund av att knäet ännu är svagt från och till, men jag har varit rätt mycket utomhus 🙂
Vad njuter du mest av i vårsommarvädret?
– Fåglarnas kvitter, lagom bris, blå himmel, sol, värme och den skira försommargrönskan.
Vad är din favoritsyssla utomhus den här tiden?
– Att bara vara, sitta på en bänk eller på en terrass utomhus, att cykla så mycket som benet klarar av. I framtiden kanske det blir en del trädgårdssysslor.
Vad ser du mest fram emot att sommaren är på väg?
– Att kunna vara ännu mer utomhus, också i en trädgård. Olika evenemang, någon ledig dag då och då.
Hur ser din helg ut?
– Inget speciellt inbokad. På söndag ska jag nog jobba nästan hela dagen, men på lördag ska jag försöka hitta på nåt trevligt.
Låter mig inspireras av ett citat ur ”Du klarar allt”-boken.
Följ självsäkert dina drömmar. Lev det liv som du har föreställt dig. (Henry David Thoreau)
Heidi Heinonens konst får stå för vår- och sommarstämningen, den skira grönskan är ju bäst. Utställningen pågår till och med söndagen den 19 maj i Galleri Theodor på Drottninggatan 18.
Det är + 19 grader redan nu på förmiddagen. Hård blåst utlovas men det stör inte mig för det betyder att jag får den svalka jag vill ha.
I måndags vågade jag flytta ut tomatplantorna på balkongen. Efter omplantering i större krukor har nya plantor kommit upp, så de är fler än på fotot. Sedan jag tog den här bilden har de förstås vuxit också. Händer mycket på några dagar i sol och värme ☀🌱
Om några timmar ska jag ha bedömningsmöte för en prao-elev. Vi har sådana ibland på Nya Östis fastän det innebär vissa utmaningar då vi inte har en fysisk redaktion.
Korpar i keramik på Galleri Theodor, av Pirjo Laaksonlaita. Utställningen öppen till och med söndagen den 19 maj.
För en vecka sedan, torsdagen den 9 maj, såg det ut så här vid Skeppsbron i Lovisa. Inte ännu så många båtar vid bryggorna, men i dag är de betydligt fler skulle jag tro.
I dag ska jag också till polisstationen för att ge fingeravtryck till pass och id-kort. Sedan fortsätter jag röja bland papper och annat här hemma. Det är inte klokt hur det samlas sånt på hög, fastän jag tycker att jag röjer hela tiden. Papper från 2021 som får mig att inse hur fort tiden går. Vissa avtal sparar jag, för jag litar inte på att allt sparas i molnen och inte ens på yttre hårdskivor osv. Till hundra procent kan man inte försäkra sig om att ha allt kvar där man vill ha det, men försöka duger.
Dagens citat från boken ”Du klarar allt”.
”Det finns alltid ett realistiskt sätt att förverkliga en dröm på. Det finns ingen dröm som inte kan uppfyllas” (Barbara Sher)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 