Det var mycket soligt och varmt igår den 15 augusti. Här står jag i skuggan på trottoaren utanför servicehuset Esplanad, där jag hade varit på massage. Väntar på att syrran ska hämta mig med bilen då vi ska handla till mamma.
Jag kan gå korta sträckor nu, sju månader efter att benet började krångla och fem månader efter att muskelfästet brast eller en muskel gick sönder. Läkaren som sa att skadan ska självläka hade rätt och han tippade att det kräver 3-6 månader.
Den här veckan har jag också cyklat korta sträckor och det har gått bra. Så nu ska jag fortsätta med detta, som sakta tränar upp benet, och jag ska ge akt på att jag går på rätt sätt också. Hittills har jag parerat på olika sätt då knäet gett efter, vilket lätt till att jag fått andra problem med kroppen.
Nu stundar några lediga dagar från jobbet och jag har börjat förbereda att ge över åt den nya chefredaktören. Skrivit långa listor som ska underlätta personens jobb. Jag känner lättnad då jag blir av med en hel del ansvar, men förstås utgör också framtiden ett frågetecken. Oskrivna blad i livet kan dock också vara trevliga och spännande!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Fint att det går framåt ändå, men vilken pärs att behöva leva med det där. Kan inte ens föreställa mig hur begränsade det måste varit.
Förvånansvärt bra går det fastän jag var smått rörelsehindrad. Man vänjer sig.
Irriterande långsam var jag ofta, men jag var tvungen att anpassa mig och leva med skadan tills den läkte.
Kram!
Men så roligt, glad för din skull att du kan både gå och cykla igen 🤗 och oskrivna blad tycker jag är oerhört trevligt och spännande 🙃
Nu får jag öva att vara ledig och göra egna grejer då jag har sommarens sista ”semester” från tidningen, några dagar ledigt på kommande 🙂
Cykla och promenera ska jag åtminstone då 🙂
Just nu verkar du börja med en ny fas i ditt liv. Och att knät äntligen är bra igen är en bonus såklart!
Idag har du glömt Fem en fredag, men dagen är ju inte slut än.
Jag tyckte frågorna i Fem en fredag var svåra. Man får ju delta där också lördag o söndag, så ibland hakar jag på senare 🙂
Det låter bra. Benet blir bättre, flytten gick bra och ett nytt kapitel i livet. Vad det än gäller, jag önskar dig lycka till med allt som ligger framför dig. 🍀Kram 🤗
Tack ❤ också för att du läser och kommenterar här.
Alla mina bloggvänner är guld värda – utan kommentarer och läsare vore det ju snäppet tristare att skriva.
Så härligt att du blivit lite rörligare och kan både cykla och gå nu!
Kram, Ingrid
Tack – ja, det är underbart att vara rörligare igen.
Kram!
Vilken lycka det måste vara att få känna att man blir som vanlig igen, hoppas det fortsätter så!
Ja, det här med att vara långsam, halta, ha ont ibland osv. Det begränsar livet, men man vänjer sig vid det mesta och många har ju det värre.
Hej, så roligt att benet börjar läka ordentligt så du ska kunna både gå och cykla som förut. Men just tanken, att komma ihåg att göra rätt rörelser när man inte längre har ont är ju knepigt, det är så lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår. Har man valt ut din efterträdare ännu? Måste kännas aningen märkligt att skriva ner allt som hör till din tjänsteutövning. Jag tror något annorlunda och kul väntar runt hörnet!
Läste om Lovisa idag, inga roliga nyheter, utan om flugeländet som kommit med fraktbåtarna till er hamn där avfall blivit liggande hur länge som helst., I värsta sommarvärmen förstås,,,,hoppas nu att de åtgärdar problemet när man nu har facit vad det beror på.
Hoppas din vecka blir fin, jag bor i flyttkaoset och du vet ju hur det är. Var igår och mätte garderober och hyllor, jag har haft flyttgubbarna här o hämtat grejer o möbler till återvinningen. 30 kvadrat rymmer inte mycket…När jag bodde på 40 kvadrat skojade jag och sa att jag bodde i en skokartong…sen blev det 35 och nu 30, slutar väl med ett tält i parken!
Ja, det stämmer att det är lätt att fortsätta i samma hjulspår, att vara lite överförsiktig och göra rörelser fel.
Jag hoppas verkligen också att jag ska få uppdrag i framtiden, tiden får visa hur det går.
Till en början tror jag att jag tar det lugnt och ser tiden an fram till nyår. Jag har ju inte haft ordentligt ledigt på sex år så det är på tiden.
Usch ja, vi tar emot skräp från utlandet i vår hamn och det har medfört problem. Kul ändå att du läser om och intresserar dig för Lovisa ❤
Ahaaa! Nu är jag inte helt på kartan vad gäller dig och din flytt! Ska läsa ikapp nu då jag har några lediga dagar. Ja, att gå ner från 40 till 30 är ju en utmaning, men det ska bli bra! Kram!