Månad: september 2024

Glad måndag, del två, myspys

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.

Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.

Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.

Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.

Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.

Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.

I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)

Glad måndag! 23-09-2024

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Fredagen den sjätte september åt jag på Café Saltbodans terrass med två vänner. Det var härligt sensommarväder och det här minnet värmer nu när vi natten mot söndag hade frost på olika håll i södra Finland. Dagtid ska vi ännu ha en del varma dagar framför oss, men hösten och vintern smyger på.

Önskar alla mina bloggvänner och läsare en fin måndag! För min del den nästa sista på heltidsjobb. Nästa måndag borde jag om allt går väl vara i Kroatien, då som reseledare på jobb för Nya Östis. Men efter den 25 september borde mina arbetstimmar vid datorn minska och livet får en ny vändning.

Hösten smyger sig på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.

Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.

Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.

Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤

Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.

Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.

Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣

Skyltsöndag, den 22 september 2024

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Härligt med bloggvänner som ibland skickar fina bilder som får användas som bidrag i olika utmaningar eller hur som helst i vanliga inlägg. Tack Kristallina för denna härliga skylt ❤ ! En text som inte kan missförstås 😀 Här får man inte gör nånting! 😂

Från besöket på Villa Unelmas gård under Lovisa Historiska Hus har jag denna bild kvar i arkivet.
Kuu = måne. För mina vänner i Sverige som kanske inte vet hur finskan uttalas, så ska ”kuu” uttalas som svenska ordet ”ko”, alltså inte med u-ljud som i ordet ”ljus”. Huone (uttal: huååne) = rum.

Länkar till andra som deltar i Skyltsöndag hittas hos bloggaren BP, en av mina många bloggvänner i Sverige. Fler av dem tycker om mina ”lektioner” i finska 🙂

Tystnad, så viktig, men en bristvara

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Temat hos Åke i utmaningen Hoppa på tåget är idag LJUDLÖST.
Tystnaden är en bristvara. ”Vi behöver tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära… I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde” skriver Åke, vars inlägg är värt att läsa med eftertanke.

Hos mig är det ganska tyst hela tiden. I köket hörs ibland ljud endast från kylskåp och frys.
Mina fönster ut mot Mariegatan där trafiken löper verkar vara välisolerade. Själv sätter jag sällan på varken teve eller radio direkt då jag vaknar.

Jag brukar säga att man här hos mig i dag kan lyssna på tystnaden. Den utgör ju också ett ”ljud i sig, som ett stilla sus i öronen”.

Jag kan höra en bil eller en motorcykel köra förbi, men det är inget ständigt återkommande oljud. Sådant har förekommit här från och till, då vägarbeten och arbeten med vatten och avlopp och asfaltering brummat på från morgon till kväll. Men nu har det varit lugnt en tid.

På mammas gård kan vi blicka ut över de här träden. Där är ofta också ganska tyst. Grannar kan klippa gräs eller såga virke, fordon kör förbi, ibland i en tätare ström till sportplanen om där är evenemang. Men i det stora hela är där tyst och skönt.

Då jag hämtade posten halv tio i morse var det också ganska stilla här vid parkerna och Karlskronabulevarden.

Mera ljud var det däremot igår i hallen där Tor spelade mot Sudet i Kouvola. Men på innebandymatcherna ska det ju absolut inte vara tyst.

Tor fick en kalldusch då bara en halv minut hade spelats och hemmalaget gjorde 1-0. Sedan kom också 2-0 ganska fort. Men efter det knappade Tor in steg för steg och var som bäst uppe i en 3-5 ledning. Slutresultatet blev 4-5, så det var en nagelbitare när hemmalaget försökte kvittera, utan målvakt med sex utespelare mot våra fem, men vi pallade för trycket 💙💛 (blått och gult är Tors färger, såsom Sveriges och Ukrainas)

Fem en fredag – 5, 4, 3, 2, 1

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

En arkivbild – ett brunnslock från Lübeck – får illustrera dagens inlägg. Utan någon koppling till Elisas tema 😀

Vilka fem saker har du gjort i veckan?
Jobbat för Nya Östis, deltagit i tre möten, rensat i trädgårdslandet med grannen, bloggat och burit in ved.

Vilka fyra saker har du sagt i veckan?
1) Ei oo heleppoo (dialektalt på finska = int e de lätt). 2) Huh-huh (av olika orsaker men också då jag bar in ved). 3) Jag förlåter mig själv då allt ännu inte är tipptopp hemma (för att jag släpar efter med mycket på grund av mycket jobb och andra åtaganden). 4) Tack (uttalas ofta till vänner och kolleger).

Vilka tre saker kommer du göra i helgen?
Ha sovmorgnar lördag och söndag. Städa, täta fönster och pyssla här hemma. Vistas utomhus.

Vilka två saker tar du med till nästa vecka?
Fortsätter ge över saker till nya chefredaktören och redaktionschefen. Lämnar också packandet inför resan till nästa vecka.

Vad är en sak du gör idag?
Efter allt jobb är det innebandyresa till Kouvola och avkoppling med goda vänner som gäller.

Glatt överraskad

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… blev jag igår då jag på styrelsemötet, det sista för min del som chefredaktör, blev ihågkommen med en grönväxt och en flaska skumpa ❤

En porslinsblomma råkade faktiskt vara precis det jag hade önskat mig. Jag hade en sådan för tio år sedan, den var mycket gammal och en växt jag hade fått ärva av mammas faster. Av någon anledning dog den, troligen hade den kommit till sin ålders slut.

Porslinsblomman är en av mina favoriter, så jag hoppas att den här ska trivas hos mig.

Jag är inte van vid att få höra vackra ord om mig själv. Jag förväntar mig inga långa tal, och det blev inget sådant igår heller. Det blev precis lagom.

Själv är jag också obekväm med att hålla tal, men jag kan säga några spontana ord och uttryckte på mötet igår min tacksamhet för tiden då jag har fått jobba som chefredaktör för Nya Östis.

Nu känns det skönt och tryggt att ge över åt nya krafter. Det behövs chefsbyte ibland så att en inte vankar kvar i gamla spår när det finns andra som kan föra in mycket nytt 🤗

Lovisavyer och vedtravar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

En annan vacker vy som ligger bara hundra meter från mitt hem. Den här vägen cyklar jag ibland till affären. Byggnaden till höger är från 1700-talet om jag minns rätt.

Vi har +18 grader i dag så den här hösten har varit underbar och jag hoppas att det fortsätter länge till.

Ändå är jag beredd inför kallare dagar och nätter. Igår fick jag ganska bra ordning på de klabbar som inte fick plats i källaren och så kallad spillved, olika mindre bitar och ”flisor” som kan vara bra att ha för att få elden i kakelugnen att ta sig.

Ugnen testades helt lätt i går. Draget är gott. Sotaren kommer nästa vecka.

Trees on Tuesdays, en lugn morgonstund

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.

Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.

Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där.
Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.

Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.

Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤

Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤

Nu kan vintern komma!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Fast helt på riktigt vill jag nog inte att det ska bli kallt än. Vintern behöver inte komma alls med snö och kyla, jag kan bra ha +15 fram till april. Men OM det blir kallt, om jag behöver elda, vilket jag tycker om att göra, så NU är veden i källaren!

Två och en halv timme tog det för mig och mina två hjälpredor, ett par flinka killar med starka armar och ben.

Jag är så lättad! Mitt skräckscenario, att det skulle regna eller att vi inte skulle klara det på en kväll, eller att högen skulle ha varit dubbel större… blev inte verklighet. Jag hade inte aning om hur stor hög tre kastkubik utgör 🙂
Man kan alltså få veden travad eller stjälpt och vi tog stjälpt och bar in själva.