
I dag besökte vi bland annat en vingård då vi hade kommit över gränsen från Montenegro till Kroatien och därmed är vi tillbaka i EU. Kön vid gränsen var ”bara” två och en halvtimme lång. En del av tiden berodde på att en passagerare i en buss från Montenegro, som stod framför vår, saknade sitt pass.
Det är helt skönt att åter kunna dricka kranvattnet, och att ha tillgång till varmt duschvatten från morgon till kväll. En stor och rymlig balkong med utsikt mot Adriatiska havet, inte helt direkt, men vi ser havet helt bra. Vi bor på Hotel Albatros i Cavtat strax utanför Dubrovnik. En del av flygen som går ner i staden där går rakt ovanför vårt hotell, men det är helt ok.

Vingårdens vackra gårdshus, med kontor, liten butik och tjusig väldoftande toalett.
Familjen som äger vingården förlorade ett av sina hus, eller kanske mer av ägorna, under kriget som fördes i forna Jugoslavien. Det berörde mig att höra den historien och att nu se den äldre mannen stolt visa upp sin gård. Fint hade de dukat för oss med tapas och så fick vi testa deras viner.

En detaljstudie av väggen till gårdshuset.
Imorgon ska vi besöka Dubrovnik.
Så du var inte riktigt nöjd med faciliteterna i Montenegro. Okej, att man inte kan/ska dricka kranvatten händer ju i England och Spanien, men varmvatten dygnet runt är väl en självklarhet nuförtiden – trodde jag. Men uppenbarligen inte. Synd, för det tar bort så mycket när man har semester.
Har varit i Dubrovnik och gillade staden. God öl och god mat och gamla stan är väldigt fin.
Önskar dig en riktigt fin fredag i Dubrovnik!
Montenegro är dessvärre ännu ganska långt som en öststat, men nya vindar blåser och nya generationer lär sig språk, vet vad god service betyder osv.
Vad vackert hus där på vingården! Hoppas vinet smakade gott.
Väldigt vackert, litet och genuint och vinet var gott.
De producerar ”bara2 6000 flaskor av en sort per år och exporterar inte.