Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.
Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.
Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.
Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.
Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…
Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.
Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.
Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏
Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.
Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Otroligt… Mitt anfall på hotellet i Marrakesh var ungefär lika långt, natten innan avfärd! Inget läkarbesök, jag sippade i mig vatten och hade ”spyburk” i beredskap på flygfältet, men klarade mig. Bernt spydde en gång på flygfältet i London, fick inte komma med flyget därifrån. Reseförsäkringen ersatte min taxiresa från flygfältet, likaså Bernts hotell, taxin och ombokning. Slutet gott, allting gott – men jag var groggy i några dagar. Du fick proffsig hjälp, minsann, trots ”språkförbistring”! Gratulerar!
Ja, man kan ju aldrig veta hur det sluta, var man ”landar” – beror mycket på ort och ställe, och när man ska iväg hemåt.
Förfärligt var det, men en upplevelse och en lärdom.
Vilken tur att du kom under vård och blev så väl omhändertagen. Visst har jag fått en och annan släng av magbesvär när vi varit ute och rest, men aldrig så illa som tur är.
Det finns så mycket virus som går, så det behöver säkert inte vara maten.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Ja, i dag finns det otroligt många virus i svang.
Vilka mediciner kan man ta i förväg för att gardera sig? Finns sådana?
Eller ska vi finna oss i att inte längre resa alls?
Nu minns jag inte vad de heter, men vi brukade ha med oss piller från apoteket för akut behov om magsjuka skulle slå till.
Ja, det lär finnas en del sådana – vissa hjälper tror jag – andra kanske inte – beror på vilken bacill som anfaller.
Men dyrt blev det tycker jag men finns inga sjukförsäkringar i Finland som vi har I Sverige som gäller om man blir sjuk utomlands, det borde du kolla upp eller om din egen försäkring gäller?
Hoppas du mår bra nu i alla fall.
Har försäkring – men ska kolla hur stor självrisken är.
Mår aningen bättre, ”bara” förkyld.
Ja, vad ska man säga. Bra att du är optimist och ser det hela som äventyr. Huvudsaken är ju att du fick bra service och att allt gick väl trots språkförbristningar. Md lite tur får du till och med pengarna tillbaka om du har en hemförsäkring som innehåller utlandsvård.
Ja, och hur hade man gjort det hela utan Google Translate eller liknande översättningsprogram…
Din pärs/ditt äventyr påminner mig om första och enda gången jag blivit magsjuk. Det var också i ett öststatsland, i Bulgarien. Där misstänkte jag små friterade fiskar som såldes i hamnen direkt ur havet som inte direkt var rent…
Förkylningen är det ju lätt att komma hem med. Alltid är det någon på bussen och/eller flygplanet som hostar, snörvlar och sprider sina baciller. Ibland undrar jag om det inte var en bra idé att permanenta munskydd som i många asiatiska länder…
Ja, jag tycker också att allt fler borde ha munskydd. Man såg en del av dem på flyget, men de har minskat sedan värsta coronatiden 😦
Kräksjuka, då det kommer från båda ändorna – är ju bara värst!
Det låter riktigt illa. Vad bra att du fick så bra hjälp och att du hade din syster med dig. Hoppas det blir bättre nu för varje dag som går. 🍀🤗
Tack ❤ Sakta men säkert!
Men ååh…stackars Dej, måste ju kännas som en mardröm att bli sjuk under en resa/vistelse långt hemifrån… Men så fint att du blev så väl omhändertagen där ❤️
Fem dagar av åtta gick ju till spillo på grund av sjukdomarna – men som helhet tyckte vi alla att resan var bra ändå.
Man kan inte göra nåt åt saken, så många virus och baciller rör på sig – osynliga dessutom.
Nu glad för att jag kan kurera mig på hemmaplan.
Inte roligt att bli sjuk på resa i främmande land, jag vet hur det känns och känner stor sympati. Bra att du träffade människor som tog hand om dig. Krya på och sköt om flunssan.
Man känner sig ganska övergiven och liten, ensam och orolig. Hade syrran som stöd och förstås även resebyrån och medresenärer.
De flesta drabbades på något sätt, och smittokällorna är så gott som omöjliga att spåra.
Gillar att du fick bra vård av empatisk sjukvårdspersonal här. Baciller kan man dra på sig var som helst. Om det nu då inte handlade om matförgiftning… Du lär aldrig få svar på den frågan, men skönt är de säkerligen att vara på hemmaplan igen. Må bättre!
Precis – onödigt att älta, jag tror att vi inte får reda på vem som drabbades av vad och varför under resan.
På flygplanet rör sig virus i luften, samma i bussar och på hotell, för att inte tala om turistvimlet…
Det är som det är, vi hade maximal otur.
Åh fy vad obehagligt! Bra du fick så fin hjälp och som du säger att du nu är hemma. Ser att du mår bättre för varje dag i ovan kommentar, skönt! Kram
Det går långsamt framåt, men jag tänker hålla mig isolerad från omvärlden veckan ut.
Har kunnat sova bra, tack och lov, så det är mycket vila som gäller.
Kram!
Det var ju verkligen en pärs som du fick vara med om, uschamej. Men tur att du fick rätt vård.
Jag var med om en pärs här i torsdags också och det i min stad och utan språkförbistringar.
Man får vara glad att man lever. Kram!
Ska läsa ikapp mig på vännernas bloggar nu då orken börjat återvända.
Då man blir sjuk uppskattar man åter små vardagliga ting och det enkla, trygga man har hemma.
Kram!
Magsjuka och därtilll borta hemifrån måste vara en mardröm. Fiifigt med kommunikationen på kliniken, har bara sett det på film tidigare. På flygplan delar man ju luften så det finns alltid en stor risk att bli smittad av något. Men jag undrar: kramarna – det skulle aldrig gå för sig här, efter pandemin tar sjukvårdspersonal inte ens i hand när man kommer in och det kan ju vara vettigt p.g.a. smittrisken. Bra att du fick så snabb hjälp!
Ja, det där med flyget och över 100 personer på liten yta, luftkonditionering osv… det har nog säkert bidragit till att många blivit sjuka 😦
Nu har jag då backat bandet ända till eländet började! Vilken panik, att bli så dålig på semestern! Och så skönt att det finns bra hjälp att få och att vi har översättningsprogram som inte fanns när jag var ute o reste runt! Min dotter blev magsjuk när vi var i Venedig, hon var elva år och hamnade på sjukhus. Vi kunde inte kommunicera med personalen som inte talade engelska. Dom hade inga kärl att kräkas i, utan gav henne tjocka dukar som man skulle göra det i o sen vika ihop, fy fabian! Ja du har då fått med dig både bra och mindre roliga minnen från resan, tur att du är på bättringsvägen på alla vis!
Usch, hennes upplevelser var nog då etter värre, om det inte fanns kärl! Allt ska man vara med om…
Men till resor hur ju också dessvärre sånt här – ibland är det inte en dans på rosor, eller jo, men där finns taggar 🙂