För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.
Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.
Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.
Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag skulle ju (som man) vara ännu lite elakare och säga att äldre män vill ha en hushållerska… 😉
Troligen är det så i vissa fall – att de äldre vill bli uppassade. Men det finns nog äldre män som också reder sig själva och som kan vara jämställda med sin kvinna, hoppas jag i alla fall 🙂
Lever vi kvar på 1900-talet, eller???!!! Det kan väl inte vara sant att äldre män söker efter någon att komma hem till. Ska kvinnan vara betjänt till mannen och inte få ha sina fritidsintressen och vänner kvar!? Så förlegat kan det väl inte vara.
Jag bodde ihop med min man i över 40 år och har alltid haft mina egna intressen. Detsamma gäller för min man som också hade sina vänner kvar och gick ut.
Sedan kan jag inte förstå hur man kan längta efter en ”ny” man/kvinna efter en skilsmässa eller död av partnern. Vill vi verkligen ”uppfostra” en ny sambo/särbo? Aldrig i livet säger jag. Men så har jag inga problem med att gå ut ensam heller. Och är man ute efter sex finns det 1. hjälpmedel alternativt 2. one night stands.
Det är nog inte alltid så här förlegat, men så här uttryckte sig en intervjuad sakkunnig i Året Runt, och i viss mån stämmer det.
Jag bodde också med maken jag var gift med sexton år, och han lät mig ha mina vänner och intressen. Nu då vi som är lite äldre dejtar är utbudet smalare än det var då vi träffade våra första män som 18-35 åringar 🙂
Det är nog väldigt individuellt om man längtar efter en ny vän, pusselbit, särbo – eller om man inte gör det.
Du vill leva ensam, men alla vill inte det, många saknar någon att gå ut och äta med, på teater, konsert, promenad.
Jag kan gå ut både ensam och med vänner, men någon trevlig intelligent man som vill göra mig sällskap har jag inte hittat.
Finns nog de som är ute efter ett och annat, eller som önskar att jag var på ett visst sätt, t.ex. tillreder jag ju inte mat och bakar inte – det finns män som har stora förväntningar på det – men inte kallar jag det helt 1800-tal ändå 🙂
Själv hör jag till dem som inte längtar efter en sambo och inte sex heller 🙂
Dessutom har jag ganska grabbig humor och är rak på sak, vilket jag också märkt att inte alls passar alla män, i synnerhet inte de som är i min ålder eller äldre 🙄 De bara tittar långt på mig och undrar från vilken planet jag kommer 🤣
Jag kan bara hålla med, det var ett bra uttryck som stämmer i många fall. Jag har inte dejtat sedan jag skilde mig för över tio år sedan, det fick liksom räcka med fyra äktenskap och ett par förlovningar…jisses. Det jag upplevt hela vuxna livet är att alla män jag träffat har velat fånga in mig direkt, något som annars anses vara mera kvinnans roll. Men jag tror vi kvinnor blivit mer självständiga, vi behöver ingen karl att försörja oss längre. Men nog kan jag sakna en händig man ibland, någon man kan jaga uppför stegen, som kan fixa med elen till belysning och annat smått och gott. Men, jag har ju min dotter som är lika bra som en karl med fixande!
Superbra att din dotter kan hjälpa dig ❤ Jag har min händiga granne Pia som kan fixa nästan allt, förutom kanske rörläckage och sånt som kräver stor yrkesskicklighet.
Jag har varit gift två gånger, första gången som ganska ung, varade bara ett år, då han misshandlade mig fick jag nog och det var bra att jag fort kom loss från det.
Jag håller helt med den texten. Särbon och jag har det så. Han vill att jag flytta till honom, jag vill ha mitt eget boende.
Det handlar inte om att jag inte kunde ha mina intressen kvar utan att jag tycker det är svårt att anpassa sig igen som äldre. Det är mycket lättare när man är ung.
Han skulle inte heller ”kommer hem” till mig. Vi är båda två hemma hela tiden.
Även som särbo kan man spendera mycket tid med varandra och man kan ha gemensamma intressen.
Intressant det här! Kram!
Jag tror också att särbos har med kvalitetstid, och sedan får var och en hemma göra såsom hen vill.
Intressant fråga är det 🙂
”Att kvinnor vill ha någon att gå ut med och män någon att komma hem till” är den bra sammanfattning om problemen mellan könen. För så är det nog väldigt ofta.
Kram, Ingrid
Någon kan tycka att det är att generalisera för mycket, men jag tror det ligger ett uns av sanning i påståendet ändå.
Kram och glad luciaafton!
Jag minns när mitt förra förhållande tog slut för ca 30 år sedan. Det blev mycket festande och jagande i fem år, men sedan tröttnade jag och satt mest hemma de kommande åren.
Av en ren slump träffade jag så min nuvarande fru för 22 år sedan. Skulle det gå så illa att vi drar isär, vilket jag varken tror eller hoppas, kommer jag att tillbringa resten av livet som singel. Mest beroende på att jag aldrig kommer att träffa en kvinna som min fru.
Ja, man kan ju inte ta något för givet, men jag hoppas också att ditt nuvarande förhållande håller livet ut ❤
Kan tänka mig att det nog generellt sett är på det viset. Jag tror kvinnor är så mycket bättre på att vara sociala och hitta umgänge medan män har svårare för det. Lättare då att ha en ’kvinna att komma hem till. ’
Fast kanske är de så att kvinnor helst inte ger upp sina egna liv och vill att mannen ’passar in’ i det inrutande livs- mönstret hon redan skapat på egen hand. Då är ju särbo ypperligt…? 😉
Det är en superintressant fråga det här, och jag tycker det är bra så länge vi kan vara öppna och ärliga kring den.
Jag vill inte ge en annan bild till nån eventuell blivande pusselbit än den brutala verklighet jag utgör 🙂