Ikväll ska jag se på Mandelmanns gård. Det är bara ett program av tusentals från Sveriges teve som jag kollat genom åren.
Jag är finlandssvensk, och vad det innebär har jag fått förklara så länge jag har varit kapabel till att muntligt eller skriftligt göra det. Och i all synnerhet blev jag tvungen att göra det då jag bodde i Sverige 1998. Missförstådd blev jag ju många gånger 🤣 Semla som är bröd/macka hos oss, är annat i Sverige. Korgbollsställning ville jag köpa till gudsonen, men försäljaren såg ut som ett frågetecken… ”aaah, du menar BASKET-ställning”.
Nu vimlar det på Facebook av fina inlägg där finlandssvenskar på olika sätt förklarar för svenskar i Sverige vad det betyder att vara finlandssvensk. Vi är personer som är födda i Finland, vi har svenska som modersmål, vi tillhör en minoritet på ungefär 300 000 personer.
Detta inlägg blir långt eftersom jag gärna vill citera en del av det som Erica Helin skrivit på Facebook. Jag har satt in – – – där som jag strukit en del av texten, bara för att den inte ska bli för lång. Den kursiverade texten är alltså det som Erica skrivit. Stort tack till henne ❤
Kära Sverige-svenskar, nu när den största chocken över utfallet i Melodifestivalen 2025 har lagt sig så kanske det är dags att förklara en del saker lite närmare, för just nu råder det en stor förvirring i Sverige om vad svensk innebär.
Den stora massan svenskar har i alla år varit lyckligt omedvetna om att det på andra sidan Östersjön i alla tider funnits ett folk som hängivet följt Melodifestivalen som det vore deras egen. Vi har hejat, rasat och gråtit av lycka över att ”rätt låt vann!”. Men, vi har också varit medvetna om att vi liksom lite tittar in genom ett skyltfönster, vi är där och ser glittret, värmen och glamouren, men vi står tillika på utsidan och ser på. Vi får inte rösta, vi finns inte inom Sveriges gränser och vid få utvalda tillfällen har en finlandssvensk fått åka över havet och in i värmen, men bara snabbt, utan större framgång, flimrat förbi det rikssvenska medvetandet.
Finnar har det funnits gott om, sverigefinnar har man haft koll på i Sverige, men det finns andra som istället för att bli en Hallonbåtsflykting fortsätter livet i Finland men med känslan av att vi lever i en marginal, ett limbo mellan Sverige och Finland. Kulturellt står vi med en och halv fot på den rikssvenska planhalvan.
Låt mig förklara ur mitt millenial-perspektiv; att vara svenskspråkig i Finland betyder för väldigt många att man som barn kollade på Bolibompa och Disneydags, Lilla Sportspegeln (men av upphovsrättsliga skäl visades inte Tom&Jerry), Pippi, Emil och Bullerbyn, Sommarlovsmorgon, Julkalendern och senare Bullen, Voxpop och Grynet. För en del blev influenserna så starka att det påverkade vårt uttal och språkmelodi i barndomen. – – – Våra föräldrar spelade svensk dansband i bilen så till den grad att jag ännu i denna dag inte kan sjunga på finlandssvenska, det blir rikssvenska (det blev jag medveten om först i högstadiet då min musiklärare antagligen sänkte mitt betyg ett steg för att jag sjöng jyyyylejyyys, jag fattade det inte själv, men hon tyckte jag gjorde mig till).
Vi har kollat på Rederiet, Robinson, Solsidan… – – – Det har varit Vättern runt, Stockholms maraton och Vasaloppet. Gunde Svan, Leif GW Persson och Petra Mede är lika folkkära i Sverige som i Svenskfinland. Vi firar Lucia, dansar kring midsommarstången och äter fastlagsbullar precis som ni (fast ni har moderniserat namnet och kallar dem semlor nuförtiden). Det är bara i ishockey vi hejar på Finland, men det lär nog inte bli mycket ishockey i Basel så ni kan vara lugna.
Jag tror inte ni rikssvenskar förstått hur svenska vi finlandssvenskar är, vill ni ha förslag till ett svenskt kulturkanon kan ni fråga oss om en sammanfattning, vi har koll! Därför känns det som ett svek varje gång rikssvenskarna väljer att vända oss ryggen, när ni ger oss komplimanger om våra goda svenskakunskaper eller ännu värre; byter till engelska när vi ställer en fråga på svenska… – – – Det gör ont att bli avvisad gång på gång, men vi försöker skaka av oss besvikelsen och fortsätta jaga storsyskonet.
— Jag älskar även KAJ för att de ställer upp på finskspråkiga intervjuer i finsk TV och levererar ett underbart icke-korrekt finskt språkbruk, för det kära svenskar är en annan välbevarad hemlighet, alla i Finland kan inte finska.
Herman Lindqvist brukar kalla sig för den sista gustavianen, jag vet inte riktigt hur jag skall ta det uttalandet som finlandssvensk, ur mitt perspektiv finns det ännu 300 000 gustavianer kvar i den forna, östra rikshalvan. Så snälla svenskar ni kunde inte ha valt en bättre representant för Sverige i Basel, för med KAJ blev kultur-Sverige lite större, i alla fall till mitten av maj.
Det här trädet känns nästan symboliskt nu. Jag såg det genom bussens fönster våren 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa. Men vi kom inte in på gården, så det kändes liksom lite som det där med att ”inte vara fin nog för att komma in i det svenska vardagsrummet” – men i praktiken handlade det förstås om att Mandelmanns gård Djupardal inte kunde ta emot busslaster med turister.
Trädet har också rötter, såsom jag har mina finlandssvenska rötter. I rakt nedstigande led är alla i min släkt finlandssvenskar. Födda i Finland, med svenska som modersmål.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det var nog en av de mest träffande och intressanta inlägg jag läst på bra mycket länge. Så väl skrivit av en tjej född på 2000-talet.
Min bästis Yvonnes föräldrar kommer från samma område som KAJ, men de flyttade till Sverige när Yvonne och hennes yster var små. Yvonne röstade också på Kaj, och det har nog många gjort. Hittills har jag inte hört ett negativt ord om KAJ. Alla som jag pratat med var eniga ”rätt låt vann”.
Där ser man – bra att du inte rör dig mycket på t.ex. Facebook, för där har det vimlat av kommenterar om att KAJs låt inte var den rätta.
”Inte ska vi sända humorlåtar från Sverige, och varför är dom från Finland” osv.
Men övervägande flest kommentarer är nog ändå positiva och tillåtande.
Och jag tror att du vet rätt mycket om Svenskfinland, plus att du hela tiden lär dig mer.
Precis samma välskrivna text läste jag också på FB!
Själv har jag förklarat tusentals ggr åt amerikanerna orsaken till att jag har svenska som modersmål. Det går bra för mig att jämföra med grannen i norr, Kanada, som har franska som minoritetsspråk men båda franska och engelska är officiella språk.
Hittills har ju inte USA haft ngt officiellt språk, men Trumpen har i dagarna förklarat engelska som det officiella språket… dock har vi massor med andra språk representerade i detta landet, så det råder olika meningar hurvuvida detta är så klokt eller ej…
Det där med Kanada-grannen är ju bra att kunna referera till 🙂
Och Trumpen, han ändrar sig från dag till dag – det såg vi med stödet till Ukraina som drogs in, men sedan fick någon det att delvis tas tillbaka?
För oss som inte bor i USA känns det naturligt att engelska, eller amerikanska, är ert språk, men jag förstår att där finns massor av andra språk, kanske spanskan eller portugisiskan är stora?
Spanska är stort i flera delar av landet. Vietnamesiska och kinesiska lika så. Säkert finns portugisiska representerat också och koreanska.
Det handlar om manipulation och utpressning för Trump. Får han inte det han vill tas sådant som stöd till Ukraina bort. Nu blev det ju delvis ett fredsavtal igår så då kom stödet tillbaka. Trumpen fick alltså som han ville. Som ett bortskämt barn beter han sig.
Han bryr sig föga om fred. Det är ukrainska mineraler han vill ha…
Jepp – du sade det – bortskämt barn… hela hans uppsyn vittnar ju om det. När ser man honom le, krama någon, vara genuint intresserad?
Vet han vad empati är? Kan han skämta om annat än sånt som sker på andras bekostnad?
Nej, han är nog ett stort skämt själv, men han vet ju inte om det.
Och just det, pengar och mineraler och makt vill han ha. Freden är en bisak, tyvärr.
Kanske karma tar honom?
Mycket intressant inlägg du delar med dej av, ett brandtal för finlandssvenskar… underbart! Ja det märks att upplysning behövs om både det ena å det andra, bra så!
Ha det gott!
Jag är glad om många läser just detta inlägg, det finns så mycket som många inte vet om oss finlandssvenskar.
Men detsamma gäller ju kunskapen om Berlinbarn och mycket annat.
Tänk ändå vad man kan lära sig, och komma in på, via bloggar!
Finska och svenska språken är ju små, så vid jobben i en musikstudio i Helsingfors talar vi nästan uteslutande engelska med varandra. Finnarna (tekniker och musiker) har det si och så med grammatiken men man förstår allt de säger. Vi som står för sjungandet har lite högre krav på oss – vi behöver låta som britter och amerikaner och det gör nog inte många i Sverige heller. Jag som i unga år gick en utbildning i London och bodde där två år samt har en super-amerikansk dotter och barnbarn i Belle Meade (ungefär Nashville) i USA har på ett naturligt sätt kommit in i språket och brukar skoja med dotterdottern genom att tala olika dialekter – som i Texas, Tennessee, New York, London, Liverpool. Men aldrig har jag hört något vackrare än då min flickvän Tanja (avliden i covid 2020, smittad i tjänsten som översköterska) talade sitt modersmål svenska. Låt säga hon var född och uppväxt mellan Helsingfors och Lovisa, men några mil närmare Helsingfors. Du vet hur där talas. Förresten säger flera språkvetare att vackraste svenskan talas i de två länen Helsingfors och Södermanland (just söder om Stockholm).
Tack för ditt intressanta inlägg här ❤
Ledsen för att du miste din flickvän, men känns fint att höra att du tycker vår svenska är vacker.
Visst är det här med språk och dialekter intressant, och man kan ju inte alltid säga att något är direkt rätt eller fel, språken lever ju.
Och dialekter är dialekter, inte högsvenska eller på annat sätt korrekt grammatiskt sett.
Tack för ett mycket intressant och givande inlägg.
Fast hemskt egentligen att ni alltid ska behöva förklara er. Vi i Sverige borde veta bättre. Jag har lärt mig mycket av er mina bloggvänner från Finland med svenska som modersmål och från de finlandssvenskar jag guidat i Europa. Jag är tacksam för denna lärdom, även om jag säkert tänker lite fel ibland jag också.
Korgboll hette det när jag var liten, men sedan ändrade man det till basketball. Så hade expediten varit i min ålder hade han/hon förstått dig, men de yngre gör inte det.
Semla har ni bloggvänner lärt mig om.
Ytterligare ett stort tack för detta inlägg.
Som du säger – tröttsamt att ofta behöva förklara då okunskapen om oss är stor.
Men den blir säkert bättre nu tack vare KAJ och mycket annat som sker i samarbetet mellan Finland och Sverige.
Fint att du är bra insatt och också intresserad av oss finlandssvenskar och av språk, kultur och mänskor överlag ❤
Kram till dig!
Hej
De stora massorna i Sverige har tyvärr aldrig fått lära sig detta, svenska skolan brister i detta avseende. När jag själv var tonåring funderade jag över varför vissa finländare hade helsvenska namn (exempelvis skådespelerskan Stina Ekblad eller rallyföraren Marcus Grönholm). Jag fick lära mig på egen hand om finlandssvenskar.
Mvh värmlänning
Tack för din kommentar här – den var värdefull att ta del av.
Ja, man undrar ju varför det är så – att det finlandssvenska väckt så litet intresse i Sverige.
Fint att du själv tagit reda på!
I historieundervisningen är det mycket fokus på de två världskrigen, kalla kriget och FN:s roll. Sveriges gamla historia lär man sig mest under mellanstadiet. De flesta är för unga då för att förstå på riktigt, eller glömmer fort bort allt som lärs ut.
Sen är ju Fazers produkter väldigt populära i Sverige. Mjölkchokladen, geisha och kinapuffar hittar man i varje matbutik. Ibland finns även Fazers muminkex. Det är nog när de handlar dessa produkter som den genomsnittlige svensken tänker på Finland. Samt när de åker färja till Åland, Åbo eller Helsingfors.
Kul att Fazer är pop, speciellt nu om Marabou har ägare i USA – eller hur det nu var.
Har förstått att en del svenskar därför bojkottar Marabou?