I den här miljön, i stadsdelen Garnison, växte jag upp. Som barn lekte jag ofta på grannens gård, Engströms gård, klättrade bland annat i träd. Just de träden finns inte mer, men mycket annat är sig likt. Vi hoppade i en lövhög också då tant Sally hade krattat på hösten. Jag vet faktiskt inte om vi fick göra det, men jag har ingen minnen av att hon skulle ha förbjudit oss. Huvudsaken var väl att vi inte spred löven på nytt ut på gården 🙂
Jag kan inte heller fråga tant Sally för hon finns inte längre. Men många fina minnen av henne har jag. Bland annat då vi på vintern fick dricka varm kakao i hennes kök.
Jag tror att detta är en klematis. Experter på växter får rätta mig om jag har fel 🙂
Det här enorma trädet har många år på nacken. Grenar måste kapas då och då eftersom det är frågan om enorma krafter som river i trädkronorna då det blåser – och den senaste tiden har det minsann blåst.
Det här var en av nio trädgårdar i Lovisa som höll öppet i söndags då Trädgårdsförbundet arrangerade sitt årliga evenemang.
Och från trädgården hoppar vi till vår badstrand som var min arbetsplats en stund i onsdags. Där pågick simskola som jag ska skriva om till Nya Östis. Hade tänkt åka dit redan i tisdags, men det ösregnade då och simskolan hade därför arrangerats först på kvällen då det lite ljusnade upp.
Att här inte är någon trängsel beror närmast på att klockan var bara 10.30 då jag kom till stranden.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hej!
Gällande Engströms trädgård i Garnison: den är jättefin, välskött och mycket stor. Vi var där i juni, men då blommade inte klängväxten, som är en klematis, precis som du antog. De är så fina och tacksamma, vad man hittar en varm plats där se får klättra ostört, som längs en trädstam eller en ställning mot en väg eller i en spaljé.
Jag tror alla barn älskar att klättra i träd och hoppa i torra lövhögar! Så har har jag, våra barn och barnbarn gjort och alla minns de tiderna med glädje! Nu har vi tyvärr ingen lönn mera. Den hade så vackra höstlöv och var fin att klättra i. Men allting har sin tid och trevliga minnen består!
Önskar dej ett trevligt veckoslut!
Maj-Len
Ja, stora träd behöver ju ses över så att de inte skadar mänskor eller hus om de ramlar i en storm.
Men kära blir de gamla träden, och svåra att ta ner, både bokstavligen men också mentalt sätt då det blir en förlust.
Nu hoppas vi på soliga dagar resten av juli 🙂 Har ju inte blivit bortskämda med det 🙂
Du gör fin reklam för ditt fina Lovisa!
Kram, Ingrid
Ja, jag hoppas kunna sprida ordet och fastän jag inte har proffsiga bilder och inte enbart är inriktad på att marknadsföra Lovisa hoppas jag att bilderna ska locka någon att besöka staden.
Kram!
Definitivt en klematis. Samma på engelska, clematis. ( betoningen på a:et)
Så trevligt minne av tant Sally. Däremot funderar jag själv på ordet ’tant’. Vet inte om barn fortfarande kallar kvinnor i 50+ för tanter där hemma, men själv skulle jag nog helst inte vilja bli kallad tant. 😂
God fortsättning på torsdagen!
Förr var det vanligt att man hos oss talade om Tant Sally, Faster Greta, mera som namn liksom.
Jag blev kallad tant första gången då jag var kring 26-27 år och jobbade i en kassa – en mamma sa till sitt barn ”nu ska du ge pengen till tanten” 😀
Men så lummigt och vackert! Jag hade för mig att man fick besöka vissa trädgårdar under flera dagar, är det alltid bara en enda dag? Simskola är jätteviktig, jag var lite involverad i den vi hade i Fredriksberg. Stadsbarnen simmade i bassäng men barnen på orten simmade förstås i sjön, med roddbåtar runtom som höll koll. Blåa läppar var inte ovanligt, ingen större värme i vattnet, det kanske det inte var i havet i Lovisa heller?
Öppna trädgårdar i lokala trädgårdsföreningens regi pågick två dagar i juni.
Trädgårdsförbundets söndag är en dag varje sommar, nån gång har den varit i augusti om jag inte minns fel.
Nä, det stämmer – ofta kallt i vattnet här, +16 då jag var där och gjorde intervjun. Och blå läppar, det hade man nog själv som barn också inte bara av blåbär utan av att man envisades med att bada i det kalla vattnet 😀
Vilka roliga minnen du har från Engströms Gård. Älskar den trädgården, den är inte perfekt utan lite vildvuxen, det gillar jag skarpt.
Stranden med badhytterna behöver nog fyllas på med lite badgäster, men det är klart, så tidigt som du är ute är ju inte befolkningen vaken. Den har ju semester;-)
Just den här sidan ut mot vägen är frodig. Sedan utgörs bakgården av en enorm parkliknande miljö. Där sätter ägarna ner massor av jobb på gräsklippning och skötsel av andra växter.
Och stranden ja – nu då det inte varit varmt finns inga alger, och då kommer nog badgästerna. Men det har varit kallt i vattnet och blåsigt, så… 😀