Månad: oktober 2025

Vacker vägg, och provet nu taget

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det är trevligt då väggar som annars vore helt vita målas med konstverk. Den här väggen finns hos vår vårdcentral, där man i dag går till laboratoriet.

Där var jag på uppföljningsprov för det ingrepp som gjordes på sjukhuset i Borgå i våras. Ett halvt år senare skulle nytt prov tas och det togs nu. Har med livmoderhalsen att göra, alltså att upptäcka om cellförändringar där fortfarande sker eller om ingreppet som gjordes i våras stoppade förändringarna.

Att ligga i den där stolen och få en massa kalla instrument inpetade i sig är ju inte något man ropar JIPPIII för, men att dessa prover tas och uppföljning görs är jag tacksam för.

Annars började dagen med att jag skrev en tidningsartikel klar. Efter provtagningen var jag i mataffären och sedan hämtade jag in ved från källaren. Kvällen har sina rutiner med telefonsamtal till mamma, dagboken, litteratur, hushållssysslor.

Snart har halva oktober gått, sedan blir det god jul – gott nytt år och glad påsk! Och en ny vår och sommar 🌷(tänkte att vi skulle hoppa över vintern och snön) 😀

Glad måndag! 13-10-2025

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

En höstfin bukett som välkomnade alla till seniorfesten i onsdags.
Glad måndag med den önskar jag!

Veckan innehåller uppföljning på ingreppet som gjordes i Borgå i våras. Träff på café med kollega. Besök på nya polisstationen för att sköta ärenden för mamma. Innebandy, i väntan på första segern.
Och ja, det brukar dyka upp annat oplanerat också, men hoppas på ett par lite lugnare dagar efter två fullbokade veckor.

Skyltsöndag och veckans foton

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Dagarna går jättefort och veckorna därmed också. Åter dags för Skyltsöndag, där Christian håller i trådarna, och för veckans foto med Åke som vill att vi ska visa vad vi sett genom kameralinsen.

Företaget Faluplast gav ett sponsorbidrag till oss, Lovisa Tors supportrar, så att vi kunde åka till Tammerfors för att heja på vårt lag. Tidstrand är det lokala bussbolaget som vi alltid anlitar.

För att göra en lång historia kort… Matchen började helt fantastiskt, vi hade bra flow och öste in mål efter mål. Ledning med 0-5 och 2-7 bland annat. Men sedan händer så gott som alltid något i tredje perioden. Vi orkar inte matchen ut, vi kämpar tappert men motståndarna (hemmalaget Pirkkalan Pirkat) kommer in i sin flow och jagar ursinnigt och slår in långskott efter långskott. Och när matchen är slut har vi förlorat 10-9. Helt ofattbart…

Jag börjar tänka på behovet av mental coach för laget, men kanske det är jag själv som behöver en psykolog 😀
Jag brukar kunna nolla matcherna rätt fort och det känns som ett måste eftersom säsongen inletts med idel förluster och bara en oavgjord match som gav oss en poäng. Härifrån kan vägen inte ta en annan riktning än uppåt!

Innebandy är alltså en sak som jag gett min tid åt denna vecka.

Genom min kameralins studerade jag också taket i Societetshuset på seniorfesten som firades där i onsdags. Här har otroliga vackra målningar tagits fram och snart ges det ut en bok som berättar om husets historia.

Min cykel tycks komma med på många bilder 😀 Här gjorde jag en personintervju i tisdags.
Drottninggatan är enkelriktad, ligger centralt i Lovisa och här finns en del affärer, lunchställen och ett konstgalleri.

Hoppa på tåget, TÄVLING var ordet

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Veckans tema hos Åke är tävling.
Jag har aldrig tävlat i simning, men tog den här bilden i lördags då jag var i servicehuset Esplanad där stadens enda och ganska lilla bassäng finns. Men den är uppskattad av alla åldrar, från babysim till vattengymnastik för äldre.

Det som jag har tävlat i är friidrott, som riktigt ung. Gillade då korta löpsträckor och längdhopp. Fick ribbskräck i höjd efter att ha landat på en triangelformad träribba som gav mig skrapsår på ryggen. Kula och spjut var jag inte bra på, men de var ju kul att testa. Uthållighetslöpning – nej, inget för mig.

Volleyboll har jag också spelat på olika nivåer. Division tre som bäst i Finland.
I Sverige spelade jag i division två. Jag har för mig att laget hette något med Vallentuna, det var 1998 jag spelade där så namnet har säkert ändrats sedan dess. Kunde kolla i mina dagböcker, men just nu hinner jag inte bläddra i dem.

I dag är det nämligen tävling mellan Pirkat från Tammerfors och Tor från Lovisa som gäller. Innebandy i Inssi-Divari och jag åker dit tillsammans med ett tjugotal andra supportrar.

Fem en fredag med temat FEM

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Bilden tagen för ganska exakt en månad sedan. Nu återstår det snart bara att rensa bort resterna av sommaren från odlingen. Men då det varit så varmt flera dagar finns där blommor kvar, så jag väntar tills följande frostnätter tar allt.

Hos Elisamatilda är temat i dag FEM. Hon har själv också svarat på frågorna, och via hennes blogg hittar du länkar till alla andra som är med i utmaningen.

Nämn fem saker du inte kan leva utan.
Låter lite dramatiskt det här med att inte kunna leva utan, och allvarliga svar skulle ju vara luft, vatten, kärlek, värme och sånt. Men går vi på det mer lättsamma, vardagliga planet där vi inte inkluderar människor och relationer är det
– mobiltelefonen som styr mycket (bankärenden och annat)
– internet (där jag spelar datorspel, har Blogglandia, betalar fakturor osv.)
– datorn
– frukost
– sängen som ger mig viktig nattsömn

Nämn fem små saker som gör din dag bättre.
Vatten, goda vänskapsrelationer, bloggen, ledig dag utan tider att passa, värme från kakelugnen.

Nämn fem platser du trivs extra bra på.
Inomhus hemma, sommartid i Äppelvikens trädgård, på lugn plats vid Lovisaviken, på restaurang med goda vänner, i buss på innebandyresor.

Nämn fem saker du ofta glömmer bort.
Jag kommer inte ihåg vad jag glömmer 😂
Äh, kollar vad Elisa skrivit för att få tips… ja, jag glömmer att lägga mig i tid och att ta pauser i jobbet. Att diska och städa lite varje dag, och ibland glömmer jag mobiltelefonen på toan 🙂

Nämn fem saker du säger oftare än du borde.
Och så och så och så och så… då jag gör olika saker hemma.
Ei ooo heleeppoo (dialektalt på finska – ”det är inte lätt”).
Hopi hopi (jag skyndar på mig själv eller på sånt som jag vill ska gå snabbare).
Inte lätt att bli gammal…
Voi kakka ändå (äsch, va skit).

    Nej, jag hör inte till sjupersoners familj 😂

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Vi säger ibland med syrran och grannen då vi en gång i veckan åker på uppköp att det ser ut som om vi handlade till en familj med sju personer. Bakluckan är sprängfylld med varor och halva baksätet även belamrat av kassar.

    Det är inte domedagen vi väntar på heller 😀
    Nej. Vi veckohandlar till fyra vuxna personer. I dag besökte vi Lidl, Tokmanni och S-Market och då blir det allt från veckans matinköp till allt möjligt annat typ toapapper, värmeljus, blockljus och annat som går åt hela tiden.

    Torsdagen kallar jag anhörigvårdsdag då vi också hjälper mamma, med inköp, mediciner och sedan diverse annat praktiskt som hon behöver få fixat hemma.

    När jag kom hem efter klockan 17 var jag trött, men en del vardagsmotion återstod ännu.

    Här en del av veden jag hämtade in från källaren. En del har jag redan radat på plats.

    Men oj, tänker någon. Eldar hon då det är +11 grader ute och nätterna är varma?
    Ja, hon eldar eftersom det i ett äldre trähus under vissa väderleksomständigheter blir både fuktigt och småkyligt.

    Nu har jag faktiskt lyxiga +20 grader inne och inga värme-element som drar elektricitet och kostar. Men jag eldar ju inte varje dag. Förmodligen nästa gång på söndag eller måndag 🙂

    Just nu – svar på oktober månads frågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Hakar på bloggvännen Klimakteriehäxans utmaning med några frågor som gäller vad jag gör just nu.

    Inlägget får en allmän illustration, rönnbärsklasar i ett träd som jag passerade under i söndags.

    Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Lovisabon Eddie Bruces bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa”. Samtidigt även ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker och ”Detta är min målarsång” av Emma Klingenberg, som beskriver musiken men även mycket annat från Tove Janssons liv.

    Just nu lyssnar jag på tystnaden här hemma och knattret från tangentbordet. Jag lyssnar nämligen inte på ljudböcker.

    Just nu (om kvällarna) tittar jag på dokumentärer som handlar om enkla liv på avsides platser i världen eller program om husrenoveringar (antingen från Yle Arenan eller från SVT Play).

    Just nu njuter jag av sen frukost.

    Just nu längtar jag efter att få lugnare dagar, kunna tanka energi, känna av den viloperiod som hösten och vintern är avsedda att ge oss. Jag är tacksam för de arbetsuppdrag jag som frilansare får. Men i kombination med anhörigvård har det ibland blivit för mycket. Nu ser det ändå ut som om vi kunde få hjälp vad gäller vår mamma.

    Bilder av byggnader väcker minnen (och dagens fråga)

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    På min söndagsrunda tog jag några bilder av olika byggnader i Lovisa. Dels inspirerad av lördagens bokcafé där Eddie Bruce talade om sin senaste bok. En bok som innehåller över 900 bilder av byggnader som inte längre finns kvar i vår stad.

    Det här kallar jag nutidsdokumentation. Kanske den i framtiden kan glädja någon. I dag kan bilderna ibland väcka minnen hos personer som besökt Lovisa någon gång eller som bott här för länge sedan.

    Som den här bilden av Lovisa Gymnasium. En ståtlig byggnad från 1909.

    Och undrade någon till minnet av vad eller vem stenen i parken invid skolan har rests, så är det för att hedra Verner Weckman. Född i Lovisa 1882. Tog Finlands första olympiska guldmedalj i brottning. Sådana kändisar kan min hemstad stoltsera med 🙂

    Sedan till en helt annan sak.
    Jag brukar ibland köra med dagens fråga.
    I dag lyder den: Skrämmer du ibland dig själv?

    Man kan se sig i spegeln och bli skrämd, javisst.
    Men för min del handlar det ofta om att jag tappar något i golvet och blir jätteskrämd av smällen eller den lilla knäppen 😂 Eller i dag när jag lade in en diskad bricka i torkskåpet och den ramlade på plats där med en liten skräll. Huu så jag hoppade till!

    Var aldrig för sträng mot dig själv!

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Så här kan en sida i min dagbok se ut innan jag börjar skriva. Jag skriver ju något, nästan varje dag, sedan 1976. Så i slutet av januari nästa år fyller min dagbok 50 år!

    Det kom ett dödsbud igår morse. En god vän hade helt plötsligt gått bort.
    Sådant får mig alltid att reflektera över mitt eget liv och livet för mina nära och kära.
    Vi vet aldrig när vi ses för sista gången, när vi ringt det sista samtalet, sagt de sista orden.
    Men ofta tänker jag att det kanske är lika bra så. Att inget veta.

    Hade mycket jobb i dag och förde med syrran vår mamma till vårdcentralen där en svullnad i benet ska skötas kontinuerligt. Vi har nu hopp om att hon ska få den vården hemma, för det blir tungt för en 91 år gammal person att ”ränna iväg” titt som tätt, och även för mig och min syster blir vardagen ett enda stort pussel av klockslag.

    Bilden tog jag på min kvällspromenad. Gatan heter Långgränd. Jag går, namnet till trots, inga långa sträckor och idag hade jag stavarna med. Huvudsaken är att jag kommer ut en sväng. Jag deltar i utmaningen Hälsostegen, men ribban har jag lagt väldigt lågt för jag tillåter mig inte längre känna mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag är bra på mycket 😀

    Heja mig och heja även dig som läser det här. Var aldrig sträng mot dig själv 🙏!

    Glad måndag, 06-10-2025

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Nu är det rätt blött och grått där ute, men stormen Amy verkar inte ha nått oss.
    Ser ut att vara +10 grader också så det känns bra.
    Bjuder på några vitsar. Tror att den första ingick i tidningen Kuriren och den andra bilden är från Hemmets Journal.

    Dagen går i jobbets tecken. Lite vikariat med textredigering och sånt.

    Igår var jag på en liten tur med kameran och tog foton av olika byggnader och minnesmärken i stan. Det var ingen lång promenad för jag får jätteont i ryggen då jag går. Men jag är med i Folkhälsans kampanj Hälsostegen för oktober månad. Det blir nog inga rekord den här hösten. Men jag fick lite frisk luft och nya bilder för bloggen i alla fall. Nästa gång tar jag stavarna med som stöd.