Det blev ett annorlunda Lovisa Historiska Hus-veckoslut för mig i år, men inte alls sämre än åren innan.
Glad som ett litet barn blev jag då jag fick möjligheten att åka med museibussen, hela rutten från Drottningstrand i stadsdelen Märlax, genom staden, tillbaka till Märlax där starten skedde.
Arrangörerna för LHH har redan under några års tid anlitat museibussar – och för besökarna är turerna gratis. I år skedde starten från området där bostadsmässan arrangerades, för där fanns också P-platser för bilburna gäster.
Bussen avgick varje halvtimme från denna plats och rundturen tog cirka 25 minuter. Det gick i stort sett att hoppa på och stiga av var som helst där bussen tryggt kunde stanna.
Vi har rullat iväg från Drottningstrand, längs Mannerheimgatan mot busstationen varifrån vi svänger mot vänster och svenska gymnasiet. Tomas Ledin sjöng inte i radion men jag hör honom nynna ”Genom ett regnigt Lovisa, rullar vi fram, genom ett regnigt Lovisa, du och jag”.
I Lovisa Gymnasium ordnades åter en fin samlarmässa. Vill du se bilden i större format? Högerklicka och välj ”Öppna bild i ny flik”.
Bilden till höger, vi ska svänga in på Mariegatan och till vänster ligger legendariska hotell och restaurang Zilton, numera dessvärre stängt.
Och så far vi förbi huset där jag bor. Och eftersom lägenheten jag nu bor i finns ute på webben, ledig att hyras, kan jag säga att ”ja, jag ska flytta, igen!” Men bara ett tjugotal meter. Jag flyttar till en annan bostad i samma hus, och det är därför jag röjer, säljer, planerar och har fullt upp 🙂 Det sker dock först om ett par veckor.
Bilden till höger är från Strandvägen invid Lovisaviken.
Till vänster, Västra Åsvägen. En gång fanns det två likadana trähus intill varandra. Det ena brann en gång, min mormor levde då, och jag minns hur hon var rädd. Huset hon bodde i låg på andra sidan gatan.
Bilden till höger är från Drottninggatan intill Kapellparken.
Och så rullar vi vidare mot stadsdelen Garnison. Till höger brandkårshuset och där fanns bibban också då jag var tonåring. HÄR ett foto från ett gammalt blogginlägg.
Lite längre fram det som ännu är vårdavdelningar i vårt sjukhus. I den blå byggnaden fanns Lovisa BB för länge, länge sedan. Där är jag född.
Barndomskvarteren i Garnison med det så kallade Gamla Brännvinstornet. Till höger en bild av våningshuset som byggdes på bostadsmässans område och stod klart 2023.
Oj…här blev det många trevliga ”nyheter” på en och samma gång…
Va trevligt att få åka med museibussen 👌🥰 och även trevligt med flyttas…fast det är mycket plock och stoj…men samtidigt får man det storstädat. Ska bli roligt att få följa med Dej med det, på ett hörn. Grattis och all lycka till 😊👍
Så glad jag blir för dina gratulationer ❤
Ja, jag ska visa bilder senare då flytten är klar. Bostaden är aningen mindre, men jag får en pönttöuuni som värmer bättre än en kakelugn.
Trägolv i bägge rummen. Annars ungefär som förr, med gamla husets charm och grannarna känner jag 🙂
Låter fantastiskt 🥰👍👌
🙏💕
Det var en fin bussresa. 🚌
En flytt i samma hus är kanske inte riktigt så jobbigt som vanligt. Hoppas du får mycket hjälp med det. Jag håller tummarna att allt går bra och utan problem. Ha en fin ny vecka, kram!
Precis. Att flytta möbler ungefär 30 meter är inte SÅ jobbigt.
Men jag vill rensa ut – jag vill slippa av med ALLT sånt jag inte dagligen behöver, så det är det som kommer att kräva tid de närmaste veckorna.
Att röja ytterligare, sälja, slänga.
Kram och tack för allt stöd du hela tiden ger!
Vilken trevlig rundtur du gjorde med museibussen. Och så ska du flytta igen! Det låter jobbigt, men om jag har förstått det rätt är det i samma hus där du bor nu. Spännande! Och mycket jobb kan jag tänka mig.
Ha en fin söndagskväll!
Kram, Ingrid
Ja, jag byter bara bostad i samma hus så det är inte SÅ jobbigt 🙂
Känns som en bra nystart – igen!
Kram!
Så roligt att få åka omkring och se på din fina stad. Vilka fina gamla hus det finns där. Undrar ibland hur det skulle vara att bo i en stad. Det har jag aldrig gjort, knappt i ett samhälle ens. Att se människor man inte känner och ha vandringsstigar att gå på istället för kalhyggen och snårskog. Ja man vet aldrig. Här regnar det idag men är faktiskt ganska varmt ute i alla fall. Jag har kollat mitt växthus men tomaterna är som spelkulor och gurkan är som lillfinger. Hinner nog inte bli något iår heller och jag undrar varför jag försöker gång på gång i alla fall.
En liten stad är okay för mig. I en storstad vill jag inte bo, men har nog bott i Helsingfors och i Stockkholm. Så jag vet vad det handlar om 🙂
Landets lugn, härligt – men enslighet på vintern, tja… och bil måste man väl ha i dag för att klara sig där ”ute i ensligheten”.
Här har det regnat hela dagen men varit kring +20 grader så riktigt skönt!
Oj då, ni har nog haft det kallt och ruggigt om skörden inte blev till nåt.
Ge inte upp – kanske det händer nåt nästa sommar?
Den här ”svarta husens period” som vi nu lever i är inte skön, tycker jag. Alla andra hus i din kavalkad är skönare! Jag hajade till när du skrev brandkårshuset, så har det ju inte kallats i folkmun på länge. Och oj, så många böcker jag lånat där! Och gymnasiet, förstås…
Vi gamla Lovisabor talar nog om brandkårshuset än i denna dag, för Lovisa FBK har ju sin sal där uppe i andra våningen.
Om föreningen inte har den mer så har nån annan den, för fester är där från och till 🙂
Jag gillar svarta våningshuset i Märlax och även de svarta parhusen på Drottningstrand, men vet många som inte gillar det mörka 🙂
Men kul att du vara med på bussturen! 🙂
20 metrin muutto kuulostaa kovin käytännölliseltä 😀 Vaikka vanhassa talossa jotain haastetta taitaa tulla oviaukkojen ja kynnysten kanssa.
Kiva bussiajelu kyllä!
Pitäisi ehkä ihan mitata, mutta oletan että noin 20 metriä 😀
Pönttöuuni, hieman pienempi asunto, mutta sitäkin suurempi syy karsia tavaroita pois.
En ymmärrä miten niitä kertyy, vaikka olen muuttanut monta kertaa vuoden 2014 jälkeen 🙂
Sekin vielä. Siinä pitää vaan reilusti karsia kaikki ”jos vielä tarvitsisin” pois, mille ei oikeaa tarvetta ole ollut vuosiin
Näin on – aika surutta heitän pois, mutta tietyt muistot, varsin vanhat sellaiset, valokuvat ynnä muuta, eihän niitä voi (eikä pidä) mun mielestä vain tuhota.