Temat är UPPREPNING

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Hos Elisa är temat för veckans fem frågor UPPREPNING. Och vad passar då bättre än att jag upprepar med ytterligare en bild på mig själv. Det känns ju inte så bra att vara en jag-jag-jag-person 😀 … men jag ursäktar mig med att jag inte kommit mig för att ta så många andra bilder.

Hoppas det i dag blir andra bullar av då vi åker på innebandymatch till Mynämäki i västra Finland.

Bilden togs i bastuns omklädningsrum i går. Jag bastade inte i värmen och tvättade inte håret eftersom jag några timmar innan hade varit hos frissan. Men jag duschade och hade en lugn stund.

Vad gör du nästan varje dag utan att ens tänka på det?
Tjuvkikade på Elisas svar och måste erkänna att detsamma gäller hos mig. Sitter jag vid datorn blir det automatiskt och ibland onödigt tidsödande skrollande på Facebook.

Vad säger du ”bara en gång till” om, men gör det ändå flera gånger?
Det kan handla om något spel på datorn där jag tänker: bara en eller ett par nivåer till.

Vilken tanke snurrar runt lite för ofta i ditt huvud?
Tandläkarskräcken, och hur jag ska komma iväg en första gång igen efter den påtvingade coronapausen…

Vad skjuter du upp varje vecka men ändå alltid får gjort till slut?
Dammsugning. Och ibland det där med att tömma hinken med aska från ugnen lite tidigare än då den blivit nästan full.

Vad googlar du återkommande fast du borde kunna det vid det här laget?
Stavning av vissa svåra ord, såsom även nu då jag ska nämna ordet: accessoarer.

    Nåt växer upp ur huvet på mig

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
    Monster! Inte jag, fastän jag har en växt som kommer ut genom huvet 😀
    Moster är jag förstås.
    Och växten bakom mig heter monstera. I grönskan står också min kompis Daniel!

    Det blev så här för att få till ett inlägg i dag. 3000 steg och frissabesök, men inte tog jag några bilder under den promenaden, för jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan från den sträckan. Det har jag förstås inte gjort, men här försöker jag visa nyklippta frisyren.

    Jag tog bara EN bild. Har slutat med det där att ta trettio och ändå inte vara nöjd.

    Nu ska jag skriva en to-do-lista som gäller för de kommande tre veckorna. Fick idag iväg frilanstexten till den nya samarbetspartnern. Har också skött ett receptärende för mamma och svarat på diverse mejl som har med Nya Östis-jobb att göra.

    Jag är inte ens pensionär men ändå har jag fullt upp! Hahaaa – hur ska det bli sedan då pansjo-dagarna hägrar i maj 2027? Vågar ju knappt tänka på det. Behöver ni andra pensionärer flera kalendrar och är ni fullt sysselsatta? Frågan ges med en liten glimt i ögonvrån 😉

    Nu grötade det till sig!

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Jag kunde inte vänta med den här roliga skylten till söndag. Ska försöka hitta nya skyltar under veckoslutet då jag åker på innebandyresa om allt går väl.

    Alltså gröna planetens astronauter gillar havregröt, på finska kaurapuuro. Men vad är drötar? Inte pluralis av gröt i alla fall. Här har det nog grötat till sig i översättningen 😂 Vi svenskspråkiga ska äta drötar, vi får ingen gröt.

    Att köpa en kostar 1,29. Två kostar således 2,58 euro, tre stycken kostar 3,87 och fyra stycken 5,16 euro. Köper du fyra på en gång sparar du hela sexton cent!

    Efter affärsrundorna och bilen full med grejer till tre hushåll, och anhörighjälp med medicindosering, fågelmat och föra skräp ut var jag ganska trött då jag kom hem. Jag brukar då medan jag har jackan och icebugsen på gå till källaren efter ved.

    Men då jag öppnade dörren till hemmet och skulle ta nyckeln till förrådet och vedkassarna… vad skådar mina ögon? Jo, två Ikea-kassar fulla med ved! Grannen bakom väggen hade hjälpt mig ❤ Det var nästan så att jag fällde en tår.

    Något annat som gör mig rörd och glad är mammas iver att pussla. Det här pusslet var svårt! Hon är snart 92 år gammal och står vid ett bord och lägger några bitar varje dag. Hon var tveksam inför detta och trodde det aldrig skulle bli klart. Jag sa att jo, det blir det säkert och mot slutet går det alltid fort.

    I dag var hon så stolt över pusslet och skrev upp i sin lilla kalenderdagbok. Pusslet klart klockan 14.45! ❤

    Visst älskar jag mitt jobb!

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
    Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

    I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
    Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

    Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

    Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

    När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

    Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

    Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

    Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂

    Första fettisbullen och fler vintervyer

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Fastlagsbulle med mandelmassa och grädde, från Hardom Bröd. Jag vill ju köpa bara en, och i de större affärerna är det alltid minst två-pack.

    Ingen hetvägg behövs, alltså ingen varm mjölk. Bullen ätes lite senare i dag och känns som fin belöning efter allt jag gjort i dag.

    Började med att sända iväg första utkastet till en artikel till min nya samarbetspartner, en tidskrift som kommer ut enbart i digital form i slutet av februari. Jag går fortfarande då och då utanför min bekvämlighetszon och antar mig nya utmaningar.

    Den här bilden tog jag genom fönstret igår klockan 15.36 och kan konstatera att det inte var mörkt ute då. Dagarna har blivit längre 🙂

    Tog i dag ryggsäcken på ryggen och stavarna i händerna. Går här längs Degerbygatan och i bakgrunden syns Lovisa Gymnasium. Till höger bakom skolan skymtar idrottshallen och till höger om den Lovisavikens skola som är svenska högstadiet. Det blev 2700 steg.

    När jag kom hem från affären tog jag in ved och efter det en dusch, som alltid är en liten extra procedur vintertid i ett trähus. Men nu är det bara -6 grader ute och jag hade +18 i köket så detta med duschandet gick bra.

    Jag kanske har skrivit förr att jag praktiserar en del buddhism. Eller jag läser i alla fall och försöker ta till mig av visdomsord i en grupp som heter Buddhism på Facebook.

    De senaste dagarna har jag reflekterat och försökt lära mig mer om det här med att var och en själv bär ansvar för sina gärningar.

    Det är också mitt eget ansvar att se till att jag mår bra.
    Jag försöker undvika situationer eller människor som suger energi ur mig. Men ibland är det svårt.

    Det uppstår helt enkelt ibland lägen då det inte går att undvika att andras beteende påverkar mitt mående. Men då behöver jag hitta nya sätt att tackla de situationerna. Att vänligt säga ifrån är ett sätt. Att ta sig igenom det jobbiga och sedan försöka göra på annat sätt nästa gång är ett annat sätt.

    Det är en balansgång, men något vi måste kunna prata om.

    Klart att det är mänskligt att bli arg ibland och att få utbrott. Det händer även mig, ytterst sällan dock – men sedan när det händer då brakar det till med besked. Troligen för att locket har tryckts ner för länge över den kokande kastrullen 😀

    Glad måndag, 12-01-2026!

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
    Ja, nu är det nu inte riktigt så att jag inleder måndagsförmiddagen med snacks och vin 🙂

    Det här bjöds jag på igår då jag också fick middag hos en kollega. Maten var i huvudsak indisk. På sidan om lite french fries och förstås baquette som hjälpte en att också ta till vara all sås på tallriken.

    Dessa snacks var också något nytt för mig. Här hittade jag ett recept som påminner om det vi åt. I den vi bjöds på fanns i alla fall lök, tomat, citron, salt och peppar och sedan även sånt jag glömt då jag inte skrev upp ingredienserna.

    Att pröva på nytt både i matväg och då det gäller snacks är alltid trevligt. Jag förvarnar ändå värden om att jag är lite försiktig, även kräsen i vissa fall. Det vill jag säga så att det inte sedan upplevs som konstigt att jag inte äter allt med stor aptit. Och det har visat sig att jag är välkommen ändå.

    I början av året uttryckte jag en önskan om att få lära mig känna nya personer och igår träffade jag två som jag aldrig träffat förr, så det är är ju en bra start och därför tycker jag det passar att säga Glad måndag! för den saken i dag.

    HÄR finns en lista med länkar till andra bloggare som brukar vara med i Glad måndag!

    Mildare och lite snöfall

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Det blev en sväng via en del av gamla stadsdelen i samband med ett arbetsuppdrag i dag. Inte mer än en fem minuters promenad hemifrån. Skönt nu att det bara är minus fem grader. Har kommit mer snö, men inte så fasligt mycket.

    Ärligt sagt skulle jag vilja gå i ide den här tiden på året, men… som ni vet… en kämpar på så gott en orkar och kan. November och december är kämpiga, men januari brukar vara värre, kanske för att det ofta är rätt kallt då och kommer snö.

    Vi går ändå mot ljusare tider och jag tycker att jag nu vid halvfyratiden på eftermiddagen känner att det är lite ljusare än det var kring jul och nyår, och det ÄR det. I februari börjar det märkas att dagarna åter är längre.

    Äldsta byggnaden i staden. Kanske jag har fotat skylten förr? Men inte vintertid såvitt jag vet.
    Ha en fin skyltsöndag alla!

    Spännande är temat i dag

    ~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

    Hos Nacka-Åke, som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget, är det ordet SPÄNNANDE som gäller.

    I denna kalla, bistra vinter, som säkert ännu håller oss i sitt grepp flera veckor, är det spännande och roligt att läsa andras bloggar och givande att skriva själv. Blogglandia har räddat en del dagar som annars skulle kännas trista och innehållslösa och Blogglandia har gett mig många nya vänner ❤

    Det är nu spännande att följa Tors match mot Nibacos på hemmaplan. Jag valde att stanna hemma för att titta på den eftersom det är minus åtta grader och blåsigt ute. Det betyder inte att jag inte skulle klara promenaden till hallen, men matchen pågår just den tiden som det är viktigare för mig att elda hemma och hålla värmen.

    Matchen har här börjat och bilden tagen via datorn är inte den bästa.
    Efter en period är läget 0-2 till gästerna. Således SPÄNNANDE!

    (uppdatering klockan 19.09 – efter förlängning vann Tor med siffrorna 4-3 – jee jee jee 💙💛 slutar aldrig tro på mitt lag!)

    Lite spännande syn på gården också då det hade blåst mycket och tydligen lossnat från träden nånting som jag inte vet vad det kallas, men skojigt såg det ut på drivorna.

    Vackra, små och spännande ting 🙂

    Tid för reflektion, med Elisas frågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Bilden har inte så mycket med Elisas Fem frågor att gälla, men visst kan vi reflektera över det här med att vara snäll. Jag har skrivit om det förr här på bloggen, att den som är snäll inte alltid är den som säger ”ja”, eller att personen inte per automatik är vare sig konflikträdd eller mjäkig.

    Vi kan och ska också vara snälla mot oss själva. ”Klippet” är från Hemmets Journal. Och då det är fortsatt kallt här med -14 grader blir det inga långa turer utomhus med kameran i högsta hugg. Idag väntar jag främst på bastu-turen och efter den ska jag elda. Kylan verkar inte ge med sig, men går det bra kanske vi efter ett par dagar bara har -8 grader.

    Vad är fem ord som beskriver året som gick.
    Jag klarade omställningen på arbetsfronten.

    Skriv fyra ord du vill att det nya året ska innehålla.
    Kärlek, fred, välmående, jobbuppdrag.

    Nämn tre saker du är tacksam för.
    Vänner, hemmet, jobbuppdrag.

    Vilka två saker vill du vara mer rädd om.
    Relationer, hälsan.

    Vad är en sak du vill påminna dig själv om ofta.
    Se till att du får vila tillräckligt.

      Ytterligare en bistert kall dag

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

      Tog inga foton utomhus i dag fastän jag skottade källartrappan och bar in ved, men ni förstår, händerna är då fulla med annat och att använda kamera är inte det första jag tänker på just då.

      Den tanken kommer först senare. Varför tog jag inga foton då jag jobbade? Ja, här kunde ju den där livets-pusselbit göra entré. Finnas där för att fotografera när gumman sliter 🙂

      Tyckte att jag fick till en fin bild av de växter som står på Ikea-hyllan bakom min rygg i arbetshörnan. Tåliga typer, för där kommer inte mycket ljus in såhär års. Tror att de gillar svala temperaturer också. Har ändå runt 16-19 här inne, så jag bor inte i minusgrader i en iglo 😀

      Men då solen lyser där ute, såsom den gjorde några timmar i dag, är det vanligtvis också extra kallt.

      Minus 17 grader hade vi utomhus morse och -13 på dagen vid ett-tiden. Solen lyste i alla fall vackert på min tändved. Alltså på det där små bitarna som hjälper till att få fyr under de större klabbarna i kakelugnen. Tändrosor har jag också så elden brukar ta sig bra med hjälp av bara en tändsticka.

      Jag är ju inte totalnyhetsvägrare, men jag brukar nöja mig med en sändning per dag, eller två – om jag väljer både Finlands och Sveriges.

      Annars ser jag på Mumindalen, både via teven direkt och via Arenan. Här fasar sig dalens invånare inför kometens ankomst.

      Ni har säkert hört den här vitsen men jag tycker den passar nu när det är kallt ute. Jag modifierar vitsen lite eftersom det ibland skrivs om trisslotter, men mig veterligen vinner man ingen bil via dem?
      ”Varför klagar vi på vintern och kylan? Den är ju bättre än Bingolotto där man kan skrapa fram en bil bara då och då, och alla får inte ens chansen. På vintern kan du skrapa fram en bil varje dag” 😀

      Och så hade vi Bamse som frågade
      ”Vet ni hur jag håller formen” (en bild av honom hurtigt glad på en skateboard).
      Svar: ”När jag bakar brukar jag använda grytlappar” 🙂