Skruvar och jag brukar inte vara en bra kombo. Men ikväll skruvade jag ensam ihop denna vedställning. Köpte den lokalt hos LSOY Koti på Alexandersgatan.
Ja, det var ju inte direkt svårt att få ihop den men jag är stolt ändå. Det var nästan svårare att få upp paketet där delarna fanns 😂
Behövde inga hjälphänder och radade dit veden jag köpte från Tokmanni också. Ingen billig vedsäck men ett litet start-bo ville jag ha ❤
Handlade också till mamma som vanligt. Brukar ta två, tre timmar innan allt är klart och då ingår där ju en del egna ärenden, som nu vedställningen och veden.
Det är mörkt ute nu redan då klockan är 20.30. Imorgon ska ett regnväder dra in över Finland, men det ska vara rätt varmt ändå. Blir hela oktober månad varm tackar jag och tar emot 🙂
Den här fyrklövern hittade grannen Pia en dag när vi satt i trädgården. Tidigare i somras letade vi också, så att de som såg oss måtte ha undrat varför vi stod på alla fyra i gräset. Hade vi tappat något?
Nu hoppas jag att den här lilla gröna saken kan bringa mig lite tur, eller åtminstone styrka och sinnesfrid. Den här dagen har varit jobbig på många sätt. Jag vet inte varifrån jag gång på gång uppbådar styrka att knega vidare, men tillsvidare har det gått.
Jag har stort rättvisepatos. Jag har också lärt mig, och försöker leva enligt devisen att såsom man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Alltid lyckas jag inte till 100 procent med det, men jag försöker vara vänlig och empatisk. Att sedan andra inte alltid beter sig vänligt mot mig kan jag ju inte direkt påverka.
Och så något betydligt trevligare att visa och skriva om. Den här miljön ligger mindre än hundra meter från mitt hem. Smedsgränd, en av de äldsta i Lovisa. Den här vägen cyklar jag ofta då jag ska till Rosenparken och Lovisaviken. Där på sandplanen ligger nu baracker för skoleleverna från Generalshagens skola. Den renoveras och därför är eleverna tillfälligt inhysta i barackerna.
Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤
Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!
En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.
Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.
Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.
Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.
Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.
Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.
Det blåste rejält i går. Motvind hela vägen från Äppelviken till Stenparken. Då ska man inte säga som ”föriga gumman” sa. För hon sa ”Hoppas vinden vänder tills jag ska hemåt.
Det var rofyllt att titta när gässen tvättade sig och plaskade runt. En del av dem är jättestora, vilket inte riktigt syns på bilden.
Nu vände vinden lyckligtvis inte så den låg i ryggen då vi cyklade bort från Stenparken. Betydligt lättare att trampa, man nästan flög fram på vägen mot Rosenstrandens park.
Sommarvärme, rejält över plus tjugo grader. Väldigt blåsigt, men vinden från sydost var varm och härlig.
Det syns ju inte här hur mycket det blåser men Kronobron gungade nog en hel del då man gick ut på den.
En säl i Lovisaviken? Nej, det är bara grannen Pia som är ute och simmar. Några lustigkurrar som vandrade längs Kronobron undrade om det var gyttjebad som gällde. Här är nämligen ganska lerig botten. Jag svarade ”Ja, gyttjebad är hälsosamt”.
Igår skrev jag första inlägget om Pitkänpöydäntalo. Här kommer några bilder till. Verandan visade jag också igår, här ses den från en annan vinkel, stor som den är.
Trädgården sedd från trappan, nästan samma vinkel som på bilden igår.
Blommor i en vas på ett bord i ett av rummen.
En del av köket. Ofta svårt att få med allt på en och samma bild. Hade gärna kunnat ta fler, men ofta var det rätt trångt i rummen då där alltid var besökare.
En vägg till ett av uthusen. Keramik, torkade hortensior på nedersta hyllan (tror jag) och lite annat ditt som datt.
Visar här i samma veva de två sista bilderna, som jag tog på söndagsförmiddagen då det ännu inte var full rulle på Skeppsbrons marknad.
Senare på eftermiddagen blev det trängsel bland försäljningsstånden.
Veckans bidrag, härstammar från Lovisa Historiska Hus-helgen 24–25 augusti. LWT = Loviisan Wanhat Talot, med gammaldags dubbelt W fastän det i modern tid heter ”vanhat”. Villi Kanala är en inredningsaffär. Museo kan ni säkert gissa att betyder museum. Puutarha = trädgård.
Hos bloggaren BP, Konst eller Konstigt, hittar du skyltsöndagsbidrag men också mycket annat intressant. Hon är den som förvaltar skyltsöndagsutmaningen.
Lördag är min lediga dag, hittills vanligen den enda då jag ger tid enbart åt mig själv. Ser fram emot att få flera sådana dagar i framtiden, ungefär efter den sjätte oktober 🙂
Jag har kvar en hel del bilder från evenemanget Lovisa Historiska Hus och ska börja portionera ut dem. Här kommer del ett från Pitkänpöydäntalo (fritt översatt Det långa bordets hus).
Bakom huset löper Mariegatan, som också är min adress i dagens läge. När man kommer in på tomten öppnar sig en stor och lummig gård som sträcker sig ända ner till Strandvägen, och därifrån har familjen utsikt över Strandparken och Lovisaviken.
Ett växthus och en gårdsbod, där keramik och andra produkter finns till salu och där värdinnan i huset ibland visar hur hon jobbar.
Några av Kaisa Korpelas härliga keramikarbeten. Blommorna kan fungera som prydnader i sig men också som stöd för klättrande växter. Var och en kommer säkert på användningsmöjligheter själv 🙂
En bild från verandan. Det fanns solrosor i väldigt många av LHH-husen, det var ju högsäsong för dem då sista helgen i augusti.
Utsikt från husets terrass och trappa mot gården och Strandvägens park. När jag ser allt det lummiga är jag så glad för att många öppnar sina hem under LHH och att vår stad är lummig och kan visa sina bästa sidor åt alla tusentals besökare. Vi hade ju tur med vädret i år också.
Jag njuter av sensommarvärmen. Den får hålla på hur länge som helst. Jag sätter ofta tummen upp för olika värmerelaterade inlägg på Facebook. Ser att det också finns de som inte gillar värmen, och de som kopplar ihop den med klimatförändringarna. Alla har vi rätt till våra åsikter.
På restaurang Saltbodans terrass värmde solen fram till nästan klockan sju på kvällen. Jag var där med AB och T och vi delade på en flaska mousserat.
Jag åt Abborfors konjakslax med smetana på toast och rödlök. Det var SÅ gott! Prisvärd förrätt som kostade nio euro, och jag orkade faktiskt inte äta allt för där var tre rejäla stora laxbitar.
Dagens utmaning hos Åke, Hoppa på tåget, har temat Bok i bagaget. Vi kan till exempel välja att peka på en bok i en bokhylla och berätta hur det fjärde stycket i boken börjar.
Jag äger ingen bokhylla men har kvar några av de böcker jag skrivit själv, och sedan en liten låda med böcker som jag håller på att läsa.
Valde ”Skuggor av svek”, min tredje bok i serien om Adrian Debutsky. Och gjorde såsom Åke, tog en bild av kapitel fyra, så är jag inte tvungen att skriva ner allt själv här 😀
Trevliga frågor idag hos Elisa och inte så svåra att svara på heller.
Bilden har inget med inlägget och svaren att göra. Tog den vid Stenparken för några veckor sedan och det ska väl rimligen vara renfana jag fångat?
När snoozar du? Så gott som aldrig.
När vaknar du före klockan ringer? Så gott som alltid 😂 Fem minuter innan eller ibland ett par timmar innan.
När går du och lägger dig alldeles för sent? Om det går någon bra film eller dokumentär på teve. Jag vet att jag borde i säng senast vid midnatt, men kan sedan sitta till halv två om jag inte kan släppa filmen.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Nuförtiden lite både och. Ännu för några månader sedan skulle jag ha svarat kvällsmänska, utan tvekan. Här i gamla trähuset sover jag bra och vaknar tidigare än jag gjorde i våningshuset.
Hur många timmar med sömn får du? Vanligtvis minst sex, sju timmar men vill helst ha nio eller tio då och då.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 