Författare: Carita Liljendahl

Mera vardagsdramatik

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Då det händer en olycka eller något dramatiskt, brukar mycket hända samtidigt. Liksom komma lite sådär i kölvattnet, om ni förstår vad jag menar 🙂

Tyckte det luktade konstigt i trappuppgången i dag men jag är också van vid att någon kan kocka sådan mat vars doft jag inte gillar. Doften övergick sedan i en frän lukt och en annan granne ringde 112. Efter det började det hända saker och fort, såsom det ska.

Räddningsväsendets män i fulla munderingar ringde på allas dörrar. Jag fick frågan ”har du tillrett mat”, alltså införstått, är det härifrån det osar bränt. ”Nej, ingen matlagning här men jag har känt av lukten”.

Vad som sedan egentligen hade hänt vet jag inte, men efter trekvart var läget åter lugnt och trappuppgången vädrades.

Så efter det där med gårdens ”sten-genom-fönster” blev det här lite extra dramatik.

Jag har städat balkongen ikväll. Inte alls klar med allt med på god väg.

Två personbils-lass med kassar och grönväxter och allehanda andra packningar for idag till nya adressen.

Några grönväxter har jag kvar för trivselns skull och för att vissa är så tunga att bära att de senare sätts på flyttgubbarnas axlar.

Har litet hunnit kolla på friidrotts-EM och gladde mig igår åt vår första och enda medalj. Brons i spjut via finlandssvenska Oliver Helander ❤

Tungt och mycket på en gång

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… men så är det ibland. Och i dag har jag lite extra fokus på flytten då jag får hjälp av en väninnas son. Vi ska försöka få iväg ett eller ett par lass med bilen till min nya adress.

Det är otroligt så mycket saker en människa har. Igår slängde jag en hel del från köket vars bäst-före-datum hade gått ut. Kryddor och torrskaffning i första hand.

Det var ofog mot ett fönster som ställde till det igår och krävde extra insatser av flera personer. Det är inte genom mitt fönster som en sten har kastats. Men obehagligt är det för vem som helst, särskilt då det händer mitt i natten.

Ingen person kom till skada, men visst finns det många frågor. Vem gjorde det och varför. Troligen ett stundens infall, kanske en tävling mellan två personer, vem lyckas pricka fönstret. En sten hade nämligen prickat väggen intill. Stora som knytnävar var stenarna.

Nu är alla som bor i området på alerten och det blir allt vanligare med övervakningskameror också i privata hem.

Så vackert mitt inne i stan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mitt inne i stan finns denna vackra mossbelupna stenfot, mur eller vad det nu må vara. Med rododendron i blom och allt det andra gröna omkring är det både vackert och lagom vildvuxet.

Packningen fortsätter och tyvärr blev det en del extra bekymmer att ta itu med, förorsakade av utomstående. Det gäller inte mina bostäder, men en annan person har råkat illa ut och behöver akut hjälp. En olycka kommer ju aldrig lägligt.

Tomaterna flyttade

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… innan jag flyttade 😀 Några dagar har de redan otåligt frågat mig ”när får vi flytta och vart ska vi ta vägen?”

Här är de ännu hemma i sina krukor på min balkong.

Här har de planterats i sitt nya hem. Att det står Carita på kannan handlar bara om att andra som har sina växter i växthuset ska veta att min kanna innehåller annat än enbart vatten. Tomatgödsel passar ju inte vilka växter som helst.

Nu ska det bli kul att se hur plantorna klarar sin nya miljö. De fick mycket vatten i dag.

Lovisabyggnader

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Allt ska inte handla om mina flyttbestyr nu här på bloggen. Nog för att dagarna fylls av dem, och varje morgon ligger jag och grubblar hur jag ska hinna med allt.

När jag har stigit upp och kommit igång med dagen brukar sinnet lugna sig. Kanske allt ordnar sig ändå?

Det här fotot tog jag den sjätte juni då jag hade parkerat invid Kapellparken på Drottninggatan. Husets historia känner jag dessvärre inte till. Men jag tycker det är vackert på sitt sätt. De stora fönstren är särskilt fina och speciella.

Senare i dag, efter att jag har haft ett samtal med min läkare, bland annat om hur knäskadan har läkt, ska tomaterna äntligen få flytta till växthuset. Det blev inte av i söndags, för då regnade det mest hela dagen och där är en del bestyr med mylla som vi inte ville göra i hällregn.

Reservtelefon, och vin från mataffären

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Här tog nog åldern ut sin rätt i dag. Några timmar i grannstaden och när jag kom hem var jag ganska slutkörd. Det tar på krafterna att vara alert i trafiken. Det finns ju trafikljus i större städer och det gäller att veta vilken fil man ska välja för att inte köra fel och tvingas till nya rutter.

Jag har gps på telefonen men kör helst utan, till exempel nu när jag var i Kotka. Jag skötte ett arbetsärende hos Telia där men passade också på att köpa en ny reservtelefon. Den nästan billigaste jag hittade.

Jag har nämligen hundratals gånger tänkt ”vad göra om jag tappar min telefon eller om den blir stulen…” Nåja, då ryker ju också sim-kortet samma väg. Men går den telefon jag har i dag sönder passar sim-kortet från den i min nya telefon och då är jag inte UTAN telefon. Idag kan man ju inte sköta nästan nånting, tyvärr, utan att identifiera sig eller bekräfta ditt och datt via sms som kommer till telefonen.

Och så var det en historisk dag i Finland. Nu får mataffärerna sälja vin och andra alkoholhaltiga drycker, bara de inte är starkare är åtta procent. Så den här köpte jag från Prisma i Sutela, Kotka. Urvalet där var superstort.

Jag vet att åsikterna om det här med alkohol i mataffärer är delade. Men får sprit säljas i andra EU-länder i vilka affärer som helst, så varför inte här? Det har jag frågat många år, och nu har restriktionerna lättat lite. Vad vinet smakar har jag ingen aning om. Men riesling brukar vara ett säkert kort.

Från grannstaden köptes också ett metallräcke och ett tygskåp för kläder. Jag hade tänkt köpa ett rejält träskåp men leverans från Kotka hade kostat 200 euro! När skåpet i sig kostade 150 euro… Nu fick jag ett räcke för 30 euro och ett tygskåp för 25 euro. De får duga tillsvidare.

Glad måndag! 10-06-2024

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Glada och trevliga blomprydnader på en sten på Café Favorits uteservering som finns på gamla apoteksgården. Grönskan är ju som bäst just nu på många håll. Syrenerna utanför mitt köksfönster har blommat ut, men nya växter kommer.

I dag har jag ärenden till grannstaden. Bland annat förhoppning om att hitta förvaringsskåp av olika slag i olika storlekar. I gamla hus finns inga färdiga skåp längs dörrarna, inte ens en garderob. Däremot nog en liten låg skrubb, men där ska jag inte ha mina kläder.

HÄR finns länkar till andra som är med i glad måndag!

Om gardinstänger och mumier

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nya gardinstänger köptes i dag och fyra skira gardiner i grått. Att få upp dem är ett spektakel i sig, men grannen Pia har hjälpt massor och stege har vi fått låna av ytterligare en granne.

Jag glömde lite att den här bloggen inte skulle vara tillrättalagd med snofsiga inredningsbilder 😀 Egentligen har jag ganska sällan haft sådana, men klart att jag försökt torka av ett bord om där varit mycket smulor och damm. På något sätt sitter det väl i ryggmärgen att försöka få fotona ”estetiskt tilltalande”.

Men det kunde gott få bli ett slut på det nu.
Jag har skrivit i ett dokument som handlar om flytten så här:
Jag har så länge varit andra till lags, i olika livskeden, privat och på jobbet. Nu räcker det.

Tar nästan varje dag med mig någon grönväxt till huset.

Igår såg jag på ”Sådant liv” – tror programmet i Sveriges TV heter så och det handlade om Niklas Strömstedt som bland annat gästades av härliga Jonas Gardell. De hade tillsammans skrivit en låt som handlade om åldrande.

Jonas undrade varför vi talar om att någon ser välbevarad ut. Alltså att hen lyckats dölja sin ålder, eller ser yngre ut än hen är, eller annars bara haft förmågan att se fräsch ut genom åren.

– Att kallas välbevarad kan väl bara vara en komplimang för en mumie, sa Jonas.
Jag håller med. Eller om du är en konserverad, inlagd gurka.

Fina gåvor – redan! Nu blir det en Bond-hörna 😍

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Känner mig lyckligt lottad med många fina vänner! Grannen Peters dotter Sara har tagit hand om min gamla kaktus som jag ville ge bort. Och i dag fick jag träffa dem båda och också Peters fru Annina. Det blev en kort visit eftersom jag hade mammas blomster och annat inbokat.

Men de ville tacka mig för allt möjligt. Tiden som grannar och kaktusen och annat. Och då fick jag välja en BOND-bil som Peter hade på hyllan.

Aston Martin V12 Vanquisch från ”Die another day”. Det var inte Daniel Craig i den filmen, men Pierce Brosnan gjorde rollen ”good enough” 🙂

Min samling av Bondprylar växer! Och många grejer har jag fått som gåvor. Till exempel en plansch som delades ut på en premiär i Amsterdam, och Spectre-spelkort, och glasunderlägg… Då många vet att jag är en hängiven Bond-fan hittar de på allehanda överraskningar för mig ❤

I samlingen finns också tidningar, böcker, en Heineken-öl med Bond-tema (kan nog inte drickas mer 😀 )… en flaskhållare, och för att då inte tala om papp-gubben, som kostade mer att skeppa hit från England än vad papp-Bond i sig kostade.

Att någon kan ge bort en sådan här grej till mig ❤ ! Uppskattas enormt!
I mitt nya hem ska det bli en bättre Bond-hörna än jag haft här på Chiewitzgatan nu.

På en träff med medarbetare nyligen fick jag också av min före detta lärare i gymnasiet, numera kollega och vän Märtha Ordodlaren en fin gåva.

Hon hade läst på min blogg att jag många gånger skrivit ”Det ordnar sig”… för orolig har jag ju varit och än kan jag ha fjärilar i magen.

Hon beskriver orden på muggarna bland annat så här:
De här orden ”löisä” och ”naaleiss” används i min hemby, i Nykarleby, i Jakobstad… Hur det är söder om Vörå är jag inte så säker på. Men uttrycket gäller för min hemkommun Oravais och för byn Keskis. Jag tjöt nästan till när jag läste i din blogg om att allt ordnar sig… ”Passar perfekt som inflyttningspresent åt Carita”! Firman som låtit trycka upp en hel del dialektsaker finns i Pedersöre, tror jag.”

Tack Ordodlaren ❤ !