Här var jag på jobb i dag – Pyttis festarit, ett familjeevenemang. Så den här gången blev det många människor på fotot 🙂 Bloggvännen BP som önskade att jag skulle ta bilder på Fun Run-powerboat-evenemanget måste jag däremot göra besviken. I och med att jag var i Pyttis var jag inte hemma i Lovisa då båtevenemanget arrangerades.
Det händer så mycket varje veckoslut. Bluegrass-musikevenemang i Strömfors, båtarna på Lovisaviken och amerikanska bilar i Strandparken, Pyttis festarit, Hembygdsfest i Lappträsk. Sommaren är kort så det gäller att välja och prioritera.
Efter jobbet besökte jag och syrran favoritcaféet Café Favorit 😀 Och då blev det åter en gång Pavlova-bakelse. Maräng, lemoncurd, grädde, bär… Mums!
Sjunde juni. Jag har varje dag försökt njuta, timme för timme. Ibland har det regnat, och det blåser mest hela tiden. Just nu är det sol och +15 grader så jag är nöjd. Inga skogsbränder som i Kanada, inte 40 graders hetta som i Sydeuropa. Vi har det kanske idealiskt hos oss ändå?
Syrenen utanför min dörr och vår terrass här i Äppelviken har nu kommit så här långt i sin blomning.
Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.
Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.
Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.
Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).
Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.
Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.
Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.
Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.
Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.
Restaurang Kapellet i Kapellparken var igår min arbetsplats för ett par timmar. Nu ser ju dammen inte så inbjudande ut, men så här blir det troligen på grund av pollen så här på våren. Dammen brukar städas upp minst en gång per år.
Här mitt i den skira försommargrönskan hade föreningen Loviisan seniorit (Lovisa seniorer, men föreningen har inget svenskt namn) vårens sista möte. Det var samtidigt en födelsedagsfest för alla som hade fyllt jämna år under verksamhetsåret. Förtjänsttecken delades ut och det bjöds på sång av Erkki Liikanen ackompanjerad av Heimo Mäntynen.
Denna Erkki Liikanen är inte att förväxla med politikern och bankmannen som har samma namn.
Jag hade äran att få sitta i samma bord som artisten, så det var lite trist att jag inte hann bli kvar på kaffe och kaka. Jag skulle direkt hem och skriva artikeln. Tyvärr hade jag inte mycket spaltutrymme den här gången men jag torde ha fått det viktigaste med och det kan ni läsa om i Nya Östis den 22 maj.
Det blev alltså härliga människomöten i en vacker miljö. Jag hoppas i framtiden kunna intervjua några av de äldre som är med i föreningen, för där finns många personer som säkert har mycket att berätta. Och just de här historierna som de äldre bär på är värda att låta tryckas på papper.
Trevligt att få ta del av Tors våravslutning för innebandyjuniorerna. Skriver mer om det till Nya Östis den 22 maj. Här syns en del mindre pokaler som gavs till olika spelare, och så den stora – Pekkas pokal – som gav till Årets junior, målvakten Thor Lind.
Och ser man på. I pokalen syns också jag 😀
Det blåste ganska rejält här och jag ser åter lite bekymrad ut. Det handlar nog mest om koncentration på att få ett foto av mig själv, utan att jag har glasögonen på som hjälp 🙂
Har köpt ett läppglans med Cherry-smak och körsbärsfärg. Länge sedan jag hade ett sånt 🙂 Syns inte överdrivet mycket här att jag använt det, men överdrivet ska det ju inte vara heller.
Igår togs vintergardinen bort från köket och för tillfället ser där nu ut såhär. Elementen har jag tänkt stänga från och med sista april så att el-fakturan för maj månad minskar rejält. Få se om vi har många kalla nätter kvar. Lyser solen på dagen värms huset upp, men är det mulet och blåsigt kan det nog hända att jag måste klä mig varmt någon vecka till.
Vet inte heller när fönstertätningarna kan avlägsnas, men nog måste det ju kunna ske i maj, hoppas jag 😀 Att sedan få öppna fönstret för första gången denna vår eller i sommar, det ska bli härligt ❤
Jag har nu bott här i Äppelviken nästan exakt tio månader. Flyttade permanent hit den första juli 2024 fastän jag hyrde bostaden redan från juni för att få tid för flytten vid sidan om ett hektiskt jobb. Så maj och juni är månader som jag ännu inte upplevt i gamla trähuset och i dess trädgård.
Ett par arbetsvyer från igår, då jag besökte en fabrikslokal som fått nytt liv i stadsdelen Nystan. Artikeln om den publiceras imorgon i Nya Östis.
För prenumeranter finns artikeln att läsa redan nu – här.
Här syns några egnahemshus på Artitellerigatan. Inte så ofta jag är där i Nystan, men då som jag promenerade aktivt gjorde jag svängar från Chiewitzgatan hit.
I dag noterar jag inte längre så ofta här i bloggen de hälsosteg eller hälsotramp på cykel som jag gör. Det där med att visa sig duktig är inte alls min stil. Blir det 3000 steg vissa dagar är jag riktigt nöjd, ibland blir det fler.
Jag promenerar sällan numera för att samla steg, jag försöker istället vara aktiv under dagarna genom att vistas ute. Lånar bil bara då jag måste på grund av stora veckoinköp till exempel till mamma, eller då jag ska på jobb och avståndet är långt eller vädret dåligt.
Äntligen en solig dag. Ganska kall blåst men rätt klädd klarade man sig bra. Det här var dagens arbetsvy, då jag fick i uppdrag att bevaka Svenska folkpartiets bjudning av munkar och mjöd på torget. Partiet ville tacka sina väljare för framgången i vårens kommunalval. Start klockan 10, ganska tidigt för mig… men jag klarade det 😎
Trevliga pratstunder med både kandidater, invalda och väljare. Mer om det kan ni läsa i Nya Östis som kommer ut onsdagen den 30 april, undantagsvis en dag tidigare än vanligt eftersom torsdagen är helgdag med första maj.
Och nu har jag sex pelargoner i köket. Senaste tillskottet är en Mårbacka, den som står upphöjd. En Mårbacka per säsong är ett måste. Pelargoner gör mig tillfreds och redan i höstas såg jag fram emot att få bli en pelargonmormor. Om någon kunde hjälpa mig bygga hyllor eller komma på andra lösningar att sätta blommor på höjden, då skulle jag skaffa ännu fler pelargoner 😍 De gör på något sätt hemmet lantligt, somrigt och mysigt.
Ni ser den blå hissen på ställningen till vänster? Den förde igår mig och ett gäng andra journalister och fotografer, arbetsledare och församlingsanställda upp till kyrktornet.
Mitt jobb har, under de snart fyrtio år jag varit journalist, bjudit mig på det ena äventyret efter det andra. Gett mig möjligheter att uppleva mycket sånt som annars inte hade varit möjligt.
Nu då kyrkan renoveras bjöd församlingen in media till en presentation av det omfattande projektet. Dessutom fick de som så ville åka upp till tornet. Sista vägen upp till korset var det uppskattningsvis sju avsatser med smala trappor längs byggställningarna som gällde. De syns också vagt på bilden här ovanför.
För att på något sätt bevisa att jag faktiskt var där uppe bad jag kyrkoherde Stina Lindgård ta den här bilden där jag poserar med en av arbetsledarna, Matti Anunti, från företaget Broofing.
Hjälmen sitter lite på svaj. Lyckades inte få den tillräckligt spänd, men fick lite efter det här hjälp med den saken.
Vet inte riktigt hur högt uppe vi var när jag tog den här bilden, men den visar trapporna som vi gick längs då hissen inte längre kunde föra oss högre.
Jag skriver om renoveringsprojektet till Nya Östis senare i april och artikeln kommer ut på webben fri för prenumeranter lite tidigare. Där finns ändå inte möjlighet att publicera hur många bilder som helst, därför bloggar jag också om det här once-in-lifetime-tillfället.
Från ett enda ställe var det möjligt att ta bilder ut över Lovisa. Där som hissen kom upp. Annars är hela kyrkan inplastad, eller plasten är fäst vid byggställningarna. Detta för att hindra snö och regn att blöta ner de träkonstruktioner som man jobbar med och taket har också öppnats på vissa ställen.
Vet inte hur högt uppe vi är här, men kanske 30–40 meter? Det är finska skolcentret om syns till höger, och den grå byggnaden med ett litet torn är brandstationen. En ny sådan håller på att byggas utanför centrum.
På den här bilden syns faktiskt huset där jag bor. Därmed ser man också hur nära havet Lovisa och mitt hem ligger. Lovisaviken och gångbron Kronobron syns bra.
Jag var omtumlad några timmar efter det här jobbet igår. Höjdskräck har jag inte. Jag har ju också hoppat både benji och tandemfallskärm. Men så pass speciell upplevelse var det att det dröjde innan jag mentalt var ”tillbaka på jorden” igen 🙂
Här är jag på väg till dagens jobb. Bokslutsinfo i rådhuset. Det var kallt och blåste som attan, vilket inte syns på bilden för det är ju underbart med blå himmel och sol!
Upp för trapporna till andra våningen där bokslutsinfot arrangerades.
Rubriken handlar om det att jag ska göra det jag kan, det jag är bra på, det jag gjort under snart fyrtio år. Alltså att jag varit och är lokaljournalist.
Jag ska kämpa på ett par år till innan jag får heltidspension. Och jag har tänkt att OM jag inte klarar mig på frilansjournalistens inkomster och liten 25 procents pension så kanske jag kan fråga om det finns möjlighet till inhopp i skolor eller på daghem… Men sedan kom jag på andra tankar, efter att ha talat med en som jobbar på dagis.
Jobbet lämpar sig inte för en som kanske har problem med ryggen ibland. Och hur ser det ut om jag ska hoppa över stock och sten ute i skogen där barnen så gärna vistas och rusar runt. Och om jag ska ha ansvar för sju barn? Jag som tycker att det är mycket att hålla reda på TVÅ saker, för att då inte tala om levande varelser som far fram som jehun… Nej, ingen förälder skulle vilja lämna sitt barn till en sådan tankspridd tant, hur mycket hon än älskar barn.
Och jag skulle ju inte få använda så kallade flexi-band för barnen. Sådana som man använder för hundar. Stopp, du springer inte hit och du springer inte dit… Nej, nej. Inser att det inte funkar. Tyvärr.
Jag kanske bara kunde få läsa sagor för dem. Natta dem, trösta dem? Men det finns nog inget betalt jobb som går ut enbart på sånt.
Således har jag kommit fram till det att jag ska göra det jag är bäst på. Att skriva om lokala händelser, sitta på pressinfon, intervjua människor. Skriva om stadens bokslut… argh 😂
Skogen, underbar och många gånger trolsk. Mossa på stenar och berg. Gamla ståtliga träd. Kan det bli finare? Inte mycket, om du frågar mig. Igår var jag på en längre runda som senare mynnar ut i ett reportage. Skogsmiljö och skärgårdsmiljö om vartannat. Naturen när den är som vackrast och bäst en solig vårdag. Det fina vädret ska vi ha hos oss ännu i dag. Sedan vänder det och blir kallt igen.
Ska nu fresta er rejält med denna Pavlova-bakelse. Som jag längtat efter den! Vecka ut och vecka in har jag gått till Café Favorit. Ingen Pavlova. Det har kanske inte varit säsong? Eller också har bakelsen precis tagit slut då jag kommit. Det är ju alltid färska grejer som gäller. Bär smakar bär, grädden är riktig grädde, marängen spröd där den ska vara det och seg på annat ställe, tillsammans med lemon curd.
Det är Nacka-Åke som sporrar oss att visa veckans foton. Och jag har förstått att vilka bilder som helst kan kvala in där, bara vi tagit dem själva.
Inte fy skam med den här arbetsvyn heller. Jag får se så mycket i mitt jobb och är tacksam för varje dag jag orkar och varje dag som jag får träffa nya människor, se nya vyer. Vad allt handlar om kan jag tyvärr inte alltid berätta om i förväg, men här är jag i alla fall på Pellinge. Vårvädret var helt underbart med upp till +18 grader. Bara att njuta nu, för bakslaget kommer till fredag eller lördag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 