Övrigt

En dag som väcker många olika känslor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I år skickade jag inga kort på Alla hjärtans dag, men jag önskar ändå att alla som jag känner ska få en fin dag i dag.
Detta kort fick jag av min syster.

Den här dagen kallas även ”vändag” i Finland eftersom den på finska heter Ystävänpäivä. Ystävä = vän och päivä = dag.

Alla dagar ska förstås vara dagar då vi bryr oss om våra vänner, det tror jag att de flesta är överens om.

Den här dagen kan ändå väcka många olika känslor, men så är det ju med alla specifika namngivna dagar, och även med olika helger. Somliga orkar av olika skäl inte med julen medan andra älskar den. Helger och olika datum väcker minnen och känslor, både glada och mindre glada sådana.

Vi förde med vänner och kolleger nyligen en diskussion om vilka tankar Alla hjärtans dag kan väcka. För någon som är ofrivilligt singel kan dagen som ”översvämmas av hjärtan och lyckliga par” kännas förfärlig. Nu talar jag inte om mig själv. Den här dagen är nästan som vilken annan dag som helst för mig. Jag går kanske på kafé med min syster, men det gör vi ju också andra dagar.

Alla känslor ska ändå vara tillåtna på Alla hjärtans dag.
De som älskar dagen ska få älska den och ta ut allt av den.
De som vill dra sig undan får göra det.

Alla hjärtans dag handlar inte för mig heller om presenter eller om att bli uppvaktad. Med några vänner har vi traditionen att utbyta små gåvor med varandra, men det gör vi också kring jul och påsk. Och vi gör det för att vi alla vill göra det. Det ska kännas rätt och bra att ge en gåva, och med tacksamhet tar jag emot det som någon vill ge mig.

Vi har fars dag, vi har mors dag, vi har allehanda dagar längs med året, så visst kan vi ha en Vän-dag.
Den är bra då vi inte låter det kommersiella styra.

Det viktigaste är att vi HAR vänner och känner tacksamhet för varenda en som finns i vårt liv. Riktiga vänner som har hjärtat på rätta stället växer inte på träd. Låt oss värna om varandra ❤

Än har vi vinter kvar, säger mor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… Än får vi gå med både strumpor skor 🎶🎵 Något sånt sjunger man i en sång som handlar om att våren inte riktigt kommit än.

Nå, det är bara tolfte februari, nog tvingas vi vänta minst en månad ännu innan kylan ger sig och takdroppet börjar sätta in.

Drygt tio centimeter snö kom det också. Puderlätt ändå tack och lov. Och hemma behöver jag inte skotta annat än källartrappan då jag ska hämta ved, en traktor sköter gården och P-platserna.

Det gick också lätt att köra in på mammas gård. Syns kanske inte här hur mycket snö som kommit, men jag skottade gården hos henne.

Det är roligt att skotta snö, men bara ibland. Inte om den är blöt och tung och om det kommer halvmeter var och varannan dag. Det här var helt skoj att sköta. Och det var ju ändå dagen för anhörigvård.

Ikväll ska jag elda och då blir det att se på Tors innebandymatch via datorn, fastän den spelas hemma. Men det kanske blir -18 i natt och natten mellan lördag och söndag visar prognoserna -24, så jag gör nu allt jag orkar och kan för att hålla hemmet varmt. Låter jag det gå en enda dag utan brasa blir sjunker temperaturen inne. Nu har jag lyckats hålla den vid +18, +20.

Gillar att ta bilder med nattinställning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.

Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.

Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.

En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.

Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.

I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.

Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.

Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂

Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.

Något varmare, men än är vintern inte över

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂

Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.

Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.

Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!

Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.

Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.

Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.

Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.

Långt till påsken, snart sker tjuvstart!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I år infaller påsken i början av april. Det varierar ju stort då den nån gång är i slutet av mars och en annan gång först mot slutet av april.

AI Overview informerar mig detta: ”Påsken är en rörlig helg som infaller den första söndagen efter den första fullmånen som inträffar på eller efter vårdagjämningen (20/21 mars). Påskdagen infaller därmed alltid tidigast 22 mars och senast 25 april.”

Nu finns förstås redan påskägg till salu i många affärer och igår köpte jag ett Mignonägg. Jag har inte ätit upp det än, men lovar att det nog sker i god tid före påsk 😂🐰

Bloggvännen Åke vill att vi ska visa bilder från veckan som gick, max fem föreslår han. Utöver det ska jag förstås ha en skylt också, för det är ju Skyltsöndag som Christian håller i som ett arv efter BP.

Skylten kommer här i all sin enkelhet. Tog den i tisdags då jag besökte Borgå sjukhus. Fastän jag inte är en vän av vinter, snö och kyla kan jag tycka att det blåvita i solsken är vackert. Både vad gäller himmel och snö, och parkeringsskylt. Blått och vitt är ju Finlands färger 💙🤍

Av min syster har jag fått detta fina bokmärke. Och vad passar bättre än att använda det då jag läser boken om Tove Janssons liv, skriven av Boel Westin.

Första deltävlingen av Melodifestivalen kollade jag inte för en vecka sedan, men igår fastnade jag på röstningen och den var ju spännande. Hade också lite tidigare under kvällen faktiskt råkat se Brandsta City Släckers med ”Rakt in i elden” och tyckte låten var bra. Gruppen gick också direkt till final. Hurra!

Det är minus 12 grader ute. Vet inte vad det var i natt, men det finns prognoser som lovar oss lite varmare väder. Inte plusgrader än tyvärr, men kanske minus sju och att vi skulle få ett par nätter som inte är runt -20.

Solen skiner och himlen är blå. Det är alltid nåt att glädjas åt 🙂

Ingen lättnad i sikte

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… alltså vad gäller kylan. Måndag kanske sådan ”sommarvärme” som minus fem, minus sju, men annars är det kallt månaden ut med nätter på -17 eller i värsta fall upp till -25. Det är troligen också först i mars som solen börjar värma lite, att det blir takdropp osv. När den lyser nu betyder det kyla. Är det mulet är det också lite varmare.

Jag brukar inte annars vara den som talar så mycket ”väder och vind”. Nu har det ändå blivit så då jag går i väntan på något slags lättnad. Känns som om man själv gick med dieselmotor, och den har svårt att komma igång. Men då jag får värmen upp när jag är i affärer eller gör lite kroppsligt arbete, då rullar det viktigaste på.

Och humor försöker jag ha. Igår fick jag upp värmen till +19 i teverummet där kakelugnen finns. Konstaterade med några vänner att nu på vintern är kampen hård för att komma upp till +19. På sommaren är kampen lika hård att få ner värmen inomhus från +28 till +20, om det blir värmebölja. Så människan är tydligen aldrig nöjd 😀

I dag har det varit den normala anhörigvården med medicindosering, handla mat och skotta snö hos mamma. Den är ändå puderlätt och väldigt mycket har det inte kommit på en och samma gång, så tack för det 🙏

Jättetrevligt redaktionsmöte hade vi också online med de skribenter som hade möjlighet att vara med. Vi bor på många olika orter, så möten via Meets är toppen!

Jag tycker att jag har det helt bra här ändå, i sovrummet. Inget värme-element påslaget, behövs inte. Har duntäcke och yllepläd. Telefonen på bordet är en gammal Samsung som funkar bara som väckarklocka.

Här brukar jag ligga och tänka. Jag har en varm säng, jag har tak över huvudet. Vi har skonats under många årtionden i Finland nu från flyglarm och bomber. Krigen i dag är ju ännu hemskare med alla drönare och annan utstuderad teknik.

Nog ska vi klara lite kyla. Det tvingas dom göra i Ukraina också.

Blandade bilder från gårdagen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Men framför allt! Observera att jag har en ny utlottning på gång. På startsidan uppe till höger kan du klicka på bilden av klistermärkena och lämna en kommentar (följ direktiven), så får du en lott. Det kostar inget, och dragning sker den 22 mars.

Så blir det en blandad kompott av bilder från igår. I dag går jag ingenstans. Jag har hämtat in ved och ska satsa på att få upp värmen i hemmet. Nu bara -10 grader ut, men nätterna ska över tio dygn framåt fortsätta vara bitande kalla mellan -17 och -21.

Jag behöver också vila efter gårdagens cellprovstagning och då det dessutom inkluderade en resa där jag rattade bilen själv tog allt en del krafter, både fysiskt och mentalt.

Det är nog möjligt att jag visat denna bild förr. Här som jag står och fotograferar finns en P-plats där du kan betala med applikation eller med mynt. Jag väljer alltid mynt eftersom det finns flera olika applikationer att välja mellan, och väljer jag fel blir det ingen pardon utan böter direkt. Grannstaden Borgå är tyvärr ökänd för sina snabba lapplisor…

Men stadshuset är fint och P-platsen en av stadens bästa om man frågar mig. Det är bara dryga hundra meter till köpcentret Lundi och i närheten finns också många andra affärer.

Jag handlar helst i Lovisa, det vet alla som känner mig. Men vissa affärer finns inte i min hemstad, och allt finns annars inte heller att få, t.ex. brukar jag köpa minneskort till min systemkamera från Kar-Foto i Borgå.

Mikrokulma är en annan affär med stor yta och bra urval. Här hittade jag ett par tofflor. Har inte i Lovisa hittat sådana som inte har en kant där bak vid hälen. Tofflorna ska alltså vara lätta att kliva in och ur.

Och så köpte jag Muminklistermärken, av vilka jag lottar ut ett ark här på bloggen, och förstås köpte jag också blockljus. Sådana går verkligen åt hos mig från hösten, genom vintern och en bra bit in på våren.

Nu ska jag skriva en artikel. Sedan sätta igång med eldandet.
Ha det så gott allesammans!

Vuxna kan också få klistermärken 💕

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Jag var i dag på något som kanske ska kallas ettårskontroll, eller uppföljning av tidigare tagna prov, på Borgå sjukhus. Hade lindriga cellförändringar efter papa-prov för ett år sedan, och sedan dess togs prov på hösten i Lovisa.

Nu var jag där igen på polikliniken i grannstaden. Superhärlig läkare och lika fin sköterska. De berättar steg för steg vad de gör och bannar inte om klienten inte är avslappnad som en ”död sill”.

Efter den över halvtimme långa proceduren pustade jag ut och sa att jag tycker att jag borde få klistermärken för att jag klarade detta. Barn får klistermärken hos olika läkare.

Och vet ni vad? Jag fick inte några höjda ögonbryn och inga hum-hum-menande blickar utbyttes mellan läkare och sköterska. ”Klart du ska få klistermärken” sa sköterskan. ”Jag har skaffat sådana, för många andra har också frågat”.

Muminklistermärkena har jag köpt själv från en affär, men de två med björn och bambi fick jag från vårdcentralen ❤

Hurra, tänkte jag! Där ser ni. Det är inte löjligt att säga vad man anser – inte ens fastän det gäller att jag som vuxen vilja ha klistermärken som tack för att man klarat en undersökning som inte var direkt behaglig.

Men det var ändå en undersökning som jag är tacksam för att utfördes, det handlar alltså om kolposkopi.

Tror att jag visade bild härifrån ifjol också. Väntrummet till olika avdelningar.

Även om jag tycker att det är trist att vi ofta hänvisas till grannstaden, förstår jag att alla specialisttjänster inte kan ges i mindre städer, inte ens privat finns de att få… Så jag får vara beredd på att låna bil eller be om skjuts, eller sedan när och om jag blir äldre, ta taxi och betala en del själv och välfärdsområdet resten.

Har flera bilder på lager och sånt som hänt (inte på sjukhuset), men sparar dem till imorgon och framtiden.

Kära dagbok ❤️ I dag fyller du 50 år!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den 29 januari 1976 skrev jag de första anteckningarna i det jag då kallade loggbok.
I dag fyller således min kära dagbok hela 50 år!

Oavbrutet har jag skrivit, nästan dagligen. Jag hade några pauser, har inte exakt kollat åren.

Det första dagbokshäftet fylldes från januari till maj 1976. Jag var tretton år då jag började skriva och fyllde 14 den 22 maj.

Den 16 augusti skrev jag det här. Jag återkom också efter det till hur Anne Frank inspirerade mig att skriva.

Namnet Randi föddes för att dagböckernas ryggar bildade ränder av olika färger då jag klistrade ihop 3–4 stycken då i början. Dagboken var randig 🙂

Jag hade lärt mig ryska alfabetet, minns inte vilka vägar, men med en kompis krypterade vi mycket som vi skrev genom att använda kyrilliska bokstäver. Jag skrev på svenska men använde de ryska bokstäverna, ibland även i min dagbok.

Jag kan bokstäverna än i dag och hade förstås nytta av mina tidiga kunskaper då jag senare började studera ryska. De studierna kom dock av sig efter tre år, någon gång på 1990-talet?

När jag nu läser boken om Tove Janssons liv ser jag att hon började skriva dagbok, för hand såsom jag, när hon var tolv år. Känns ju lite förmätet att jämföra sig med en så stor konstnär som hon, och vem orkar nånsin läsa mina dagböcker den dag jag går bort?

Men de finns, och kanske jag någon gång på ”ålderns höst” skriver mina memoarer 🙂

Grattis på din stora dag, just i dag, min kära dagbok Randi ❤️

Snart är jag skarpaste kniven i lådan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.

Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.

Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!

En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.

Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.

Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.

Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.

Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!