Övrigt

Snart går vi mot ljusare tider

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.

Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.

Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.

I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.

Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.

Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.

Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.

Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤

Julmarknad och så blev det en krans

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Julmarknad på torget och här fanns mycket trevligt att köpa till jul. Blommor, kransar och julprydnader.

Jag försöker numera satsa på sådant jag kan äta eller annars använda aktivt. Ville ändå ha en krans som hänger utanför min dörr. Jag får inte slå in en spik i själva dörren, men intill den finns krokar där jag på sommaren hänger blommor och till vintern en krans.

Ifjol band jag själv en krans på en kurs.
I år köpte jag från marknaden denna. Tycker om det som är enkelt och stilrent, inte för mycket, inte för lite ❤
Det kanske inte ens ses som en krans, för det är ju liksom mer ett hjärta. Hur som helst så föll jag för just denna skapelse i år. Här kan den hänga över jul och nyår och hela vintern.

Mörkt som i en säck, 10:e december

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I går ösregnade det då jag gick från massagen till livsmedelsaffären. Klafs klafs lät det i vattenpölarna.

I dag var det mörkt som i en säck redan före tre på eftermiddagen. Orsak, grå himmel och tät dimma.
Tände levande ljus och hoppas att solen visar sig till exempel imorgon.

Lite färgsprak i december får jag väl bjuda på då genom Lovisavykort som kollegan Moa Björkells (Moa Lisa Photography) har låtit tillverka. Det är bra att vi har fått en del sådana med färska motiv från flera årstider. Här visar hon några som hon sålde på en liten julmarknad nyligen.

Och bakom lucka nummer 10 i Caritas adventskalender finns en prydnad av granris med band, kottar, tomte och halmbock.

Har varit en rätt vanlig dag med tidningstexter och ett fotouppdrag dit syrran vänligen skjutsade mig.
Och så har jag en brasa i ugnen. Fick in ett större lass med ved igår då grannen hjälpte till. Annars kånkar jag lite varje dag.

Likörpraliner och försvunna korvbitar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

De här pralinerna innehåller alkohol och säljs mig veterligen enbart på Alko, det som är Systembolaget i Sverige. De är jättegoda, men inte sådana som man äter fler på raken, och det har inte bara med alkoholen att göra. En räcker, då och då, och jag brukar ge bort några i samband med små gåvor.

Det här bjuder jag på från adventslucka nummer nio!

Ja, och så var det historierna om de försvunna korvbitarna. Tvekade en stund faktiskt, ska jag skriva om dem. Med risk för att jag börjar höra fniss och viskningar bakom min rygg – ”där går hon som tappar korvbitar”. Ja må ta risken, vara modig och bjuda på mig själv.

För någon månad sedan åt jag en macka vid teven. En av de små bitarna av pålägg halkade av mackan och åkte ner på golvet. Jag var 100 procent säker på att det gick till så. Således tog jag telefonens lampa i bruk, letade under soffan, under bordet, på soffan, i all dess närhet kollade jag ALLA skrymslen. Men ingen korvbit syntes till. Jaha, tänkte jag. Det var ingen korv som föll.

Följande dag låg korvbiten där på mattan och skrattade åt mig. Hahaa, här är jag!

I söndags hände samma sak. Jag tappade en liten bit korv som jag var säker på att landade på min tunika. Jag granskade den, steg upp från stolen, skakade på klänningen, putsade den med händerna. Ingen korvbit ramlade av och syntes ej heller nån annanstans.

När jag sitter på Tors match undrar jag vad det är för en liten röd bit som sitter fast vid klänningens linning. Ahaaa! En korvbit! Tror inte att någon av de personer som satt bredvid mig såg när jag försynt plockade bort biten… Men hur i hela fridens namn hade den inte lossnat tidigare? Inte då jag skakade plagget och inte på hela vägen som jag promenerade hemifrån till hallen?

Jag känner mig aningen förföljd, också förnedrad och förlöjligad och framför allt KRÄNKT av dessa korvbitar som har roligt på min bekostnad!

Kan någon bloggvän trösta mig med någon liknande pinsam historia? 😂💕

Femte ”luckan” och några tändrosor

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Några bloggvänner önskade få se mer Mumin och då kom jag på att jag har en bricka med vintrigt och juligt Muminmotiv. Klistermärken kan man heller aldrig ha för många av.

Dagen är späckad av jobb och olika ärenden på stan och ute på landsbygden.
Sedan hoppas jag att allting kronas av den skön stund i bastun och efter det Tors bortamatch via sändning på datorn.

Imorgon Finlands självständighetsdag, helgdag – men jag har ett jobb också då, för det firas ju fester runtom i bygden.

Det var någon gång någon som undrade vad tändrosor är. De är för det mesta tillverkade av rester från äggkartonger och sedan tror jag att kartongen doppas i stearin eller vax. Googla på ”hur göra tändrosor” så hittar du flera tips och videoklipp.

Det behövs nästan inget papper alls för att få en brasa igång då man har tändrosor. Jag älskar dessa små geniala ting.

Lucka fyra, änglar av granris och Lovisafoton

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.

Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra.
Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.

På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤

De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.

Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.

Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.

Tredje december, gubbe på balkong

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Inte är vi helt fantasilösa i Lovisa. På en balkong till ett hus som ligger nästan granne med mitt hem står den här gubben och vinkar. Han får utgöra min kalenderbild för den tredje december.

Min blogg är alltså lite av en adventskalender där det varje dag från första december till den 24:e bjuds på en vinter- eller julinspirerad bild.

Jag sov oroligt, vet inte varför jag vaknar så ofta. Kanske jag har sömnapné. Det kan jag inte veta då jag levt snart tolv år ensam. På resor brukar vi med väninnor göra den andra uppmärksam på sömnrytmen, men mest har det då handlat om att jag eller hon snarkar lätt. Inte så att vi haft andningsuppehåll.

Drömde också en hel massa igen, men det är jag van vid. Skulle ha fått ha sovmorgon idag och inga plikter som väntar, men klockan åtta började arbetet med att ta bort trädstubbar från parken intill mitt hem. Tjugofem meter från mitt sovrumsfönster. Borde jag klaga hos president Alexander Stubb om dessa stubbar? 😂

Dagen började annars bra med detta roliga kort som jag fick från Tyskland i postcrossingen. Alla som förstår tyska kan ”Viel Spaß haben”, t.ex. bloggvännerna Kristallina och ProfessorDeutsch.

Fick också en liten papperskasse full med tändrosor av en bekant idag. Eller fick och fick – jag hade beställt dem och betalade förstås för dem.
Nu ska det bli extra roligt att elda i dag då jag kommer hem från frissan.

Veckans utmaning, svårare än vanligt

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Svåra frågor hos Elisa i dag, och temat är Game mode.
Bilden får därför också bli något abstrakt som jag hittills inte hittat användning för. Hade tänkt att om Nacka-Åke någon gång skulle ha temat ”konst”, ”tak” eller ”mönster”, så kunde denna bild från Helsingfors mässhall och ett av taken där duga 🙂

Vilket djur skulle vara din följeslagare om livet var ett äventyrsspel?
Känner mig mest bekväm med en snäll och trogen hund.

Om du fick en skattkarta i posten – vad skulle du hoppas att den ledde till?
Just nu skulle vardagen underlättas om jag fick en bil.

Vilken oförklarlig vardagshändelse är ditt livs största mysterium?
Från barndomen minns jag att jag mitt i vintern såg en grodman gå längs gränden förbi vårt hus och vår gård där jag byggde en snökoja. Han stannade upp och tittade på kojan och det skrämde mig. Andra tror att jag har drömt, eller bara fantiserat ihop något, då jag alltid haft livlig fantasi. Men för mig var allt på riktigt, och ett mysterium.

Om du samlade poäng för vardagssysslor – vilken skulle ge dig flest på en vecka?
Från hösten, genom vintern till våren – att elda i kakelugnen 🙂

Om du skulle ha ett högkvarter, var skulle det vara någonstans?
Mitt hem är min borg, men det skulle vara kul att bo i och jobba från en bekväm husbil också.

Ikväll är det Tors bortamatch i Kyrkslätt mot Rangers som gäller. Vi har skrapat ihop sex poäng. En oavgjord match vi förlorade i förlängningen (1p), en seger (3p) och en seger efter förlängning (2p). Håll tummarna för oss ikväll!

    Kvällsvyer från lagom vintrigt Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
    Rådmansgränd. Här har det hänt mycket sedan 2017, då jag skrev det här och det här.

    Gränden har pyntats lite extra inför jul. Granarna finns där tillfälligt. Hur de andra träden vuxit på sju år ser man bra om man jämför bilderna från 2017 med dagens.

    Igår kväll promenerade jag hem från ett jobbuppdrag. Har ju inte bil nu, inte ens lånebil då den kräver reparation, så det är mycket som ska planeras med jobb och hur vi handlar till mamma osv.

    Men det är bra att ibland tvingas tänka i andra banor och det blir en del hälsosteg också. Inte mer än 2000 igår och 2500 dagen innan, men alltid bättre så än inga steg alls. Och jag har ju det där med knäproblemet i färskt minne, så jag är mycket tacksam för att kunna ta mig fram till fots överlag.

    Klockan är strax före halv åtta på kvällen här och det är lugnt i lilla Lovisa. Ett par grader kallt och med icebugs kändes det tryggt att gå.

    I natt lär det ha varit -10 grader men nu ska vi ha några dagar med plusgrader framför oss. Få se om det verkligen blir +8 såsom utlovats.

    Få se vad det ska bli av detta

    ~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

    Ganska sent på sommaren, eller var det i början av hösten, lät jag sätta ekollon i en kruka. Jag hade inga förhoppningar om att det skulle hända något i krukan på hösten eller vintern. Kanske inte ens till våren.

    Jag hade inte heller den här gången ekollonet att gro på förhand på något sätt i vattenbad.

    Plötsligt fick jag syn på en liten brun gren som kom upp ur jorden, och några dagar senare ser det ut så här.

    Jag har läst på nätet och på Facebook att de som odlat ek i kruka inte ska bekymra sig då den till hösten tappar alla löv, för det är ju naturlig vila för ett träd.

    Så nu blir det spännande att se hur detta träd utvecklas.

    Jag sådde ett för några år sedan och fick trädet att bli cirka 35 cm högt i en kruka på min balkong. Trädet, som jag faktiskt hade tre år, fick då namnet Lukas, efter finska landslagsmålvakten i fotboll. Nu ska jag försöka komma på ett bra namn för det här trädet! Vill någon ge förslag – så är de välkomna ❤