… och det kändes som rätt tid att rensa bort lite fjolårsgräs och annat krifs-krafs från odlingsspalterna.
Vi har samma filosofi med grannen. Slå inte fast något datum för detta.
Sätt dig ner i trädgården, i bänken vid bordet. Lyssna på fågelsången. Känn solens strålar värma.
Och om lusten sedan infinner sig. Ta fram en kratta, en skottkärra, en hink. Hämta trädgårdshandskarna. Riv upp det du orkar och vill, räfsa runt lite. Känn doften av mylla. Se spillningen efter haren som bajsat i rabatten. Hör duvorna hoa och måsarna skria.
Inom kort lottar jag här på min blogg ut en magnet med Lovisamotiv. Jag har köpt en själv och vill vara noga med just det. Att säga när jag har köpt vinsten personligen. Om det någon gång i framtiden blir något som jag får gratis får att lotta ut uppger jag vem sponsorn är.
Monica ”Moa” Björkell står bakom idén med Lovisa-magneterna. Hon och jag är båda frilansjournalister, och vi brinner båda för att marknadsföra vår stad på ett positivt sätt.
– Jag har tidigare låtit göra vykort med Lovisamotiv, säger Moa. De och magneterna finns till salu bland annat i lokala bokhandeln och det var även där som företagaren sa till mig att många har frågat efter magneter med Lovisamotiv.
Monica vill gynna lokala företag och har därför låtit trycka upp magneterna på ett lokalt tryckeri. En grafikerkompis har hjälpt henne med att placera namnet Lovisa på en bra plats på magneten.
Monica fyller inom kort 50 år. Hon planerar arrangera en utställning i november, där hon dels visar fotografier hon tagit, dels tar med bilar som hennes son Mika har i sin samling.
– Jag beslöt mig för att göra tunna magneter, som är lätta att sända som gåvor via post för den som vill göra det, säger hon.
I framtiden låter hon gärna tillverka andra produkter med Lovisamotiv. Vad det blir och när det sker får vi se!
Och som sagt, inom kort lottas en magnet ut här via min blogg. Stay tuned!
Muminpappan är känd för sitt mod. I väder som väder, året om vågar han sig ut på äventyr och nu sitter familjen redan i segelbåten i april. Lite fundersamma ser de alla ut, men de litar på Muminpappan ❤
Första april och i fastekalendern kan vi läsa ”Saliga är de lättlurade, de skrattar mest”. Själv vill jag inte längre luras den här dagen, men som barn och i ungdomen höll vi på med sådant. ”Titta, titta, där står en älg ute på gräsmattan”… och sedan ”april, april!”
Under min tid på Östra Nylands redaktion, där jag började 1987, var jag med om att tillsammans med kollegerna hitta på olika skämt som publicerades i tidningen. Ibland gjordes de rätt trovärdiga, ibland var de helt galna, men en regel var att alltid ha något med i texten som tydligt indikerade att det här var ett aprilskämt.
För några dagar sedan köpte jag den här boken i bokhandeln och nu fyller jag dagligen i vilket väder vi har. Natt/morgontemperatur + den högsta temperaturen under dagen.
Jag sätter en markering för sol, regn, moln, snö – så det kan bli flera krux eftersom vädret särskilt den här tiden på året är väldigt nyckfullt. Anteckningar kan vara typ ”isen gick i Lovisaviken, såg första citronfjärilen, trädgårdsmöblerna bars ut” osv.
Den här kalendern blir intressant att skåda efter ett och två år. Jag noterar vädret också i mina dagböcker, men orkar sällan leta fram den som är ett år gammal för att jämföra hurdant väder vi hade då. Och jag glömmer så lätt hur det var året innan. Jag är otålig och vill ha sol och värme fort 🙂
Texten från boken Trollvinter är underbar, tycker jag. Precis så här är april månad.
Naturen vaknar, våren kommer och det går fort om vi inte är där på plats och kollar allt. Ett regn, en rejält varm dag och allt säger POFF. Inte riktigt än, men snart.
Så jag klädde mig varmt med vindtät jacka som har luva, vantar och plagg i merinoull. Vem vill frysa på sin cykelfärd?
Det är något speciellt med ljudet av vatten som forsar och ljudet av en å eller en bäck där vattnet sakta glider fram. Fåglarna kvittrar och de första vårblommorna kommer upp i jorden.
Har man tur träffar man en och annan bekant att byta några ord med. Här såg jag naturvännerna Eva-Lotta och Anita 🙂
Det blev väl drygt tjugo fotografier i dag och jag känner att jag åter fått lust att sätta in bilder i kategorierna som handlar om natur och Lovisabyggnader. På sidan om kommer en och annan skylt emot och bidrag till Veckans foton och Glad måndag.
Cykelturen blev 3,6 km och antal steg drygt 2000. Gångbron över Lovisaviken gungade så pass att jag helst ledde cykeln där. Desstuom fick jag möte med många som var ute och promenerade och där stod ungdomar och fiskade också 🙂
Här mynnar Lovisa-ån ut under en bro. Den kommer från två håll, så egentligen utgör en del av stadsdelen Garnison en ö. Lite norrut har ån alltså delat på sig och här flyter de två flödena åter samman.
Ingen grönska att tala om ännu, i alla fall inte i träden. Men marken är bar och grön på många håll, och som sagt, de första vårblommorna tittar fram.
Vi har så otroligt fin natur på nära håll här i min hemstad. Helst cyklar jag korta rundor eftersom jag får uppleva så mycket mer då än om jag går till fots.
Det var ännu rätt blåsigt, kalt och kallt vid Strandparken och Skeppsbro-området invid Lovisaviken. Men isen har gått.
Museibåten Onni är ett trevligt inslag i den maritima miljön. Det är alltså en båt som inte längre används, den sjösätts således inte.
Samma miljö, men sedd mot ett annat väderstreck. Där i den stora vita byggnaden fanns tidigare Bistro Cantor, en restaurang, och i den lilla låga fanns också en krog. Nu är det privat boende.
Tids nog blir det mera liv här, både i Mattssons cafe och vid bryggorna då båtarna lägger till där.
Här har vi en del skyltar på avstånd vid Drottninggatan i Lovisa. Det var nästan ledsamt stillsamt där vid halvtvå-tiden igår. Syrran och jag handlar ändå rätt ofta i bokhandeln, jag visar i ett annat inlägg vilken bok jag köpte där.
Men för att vara med och ha en regelrätt skylt till Skyltsöndag får jag ta fram en som jag hoppas att jag inte publicerade redan i somras. Från evenemanget Lovisa Historiska Hus, utanför Vackerbacka.
Seuraa myös somessa betyder ”Följ även på sociala medier”.
Det är Åke som uppmanar oss visa bilder från veckan som gick. Christian håller numera i ”Skyltsöndag, trots allt”.
Upplever att Earth Hour inte längre får så mycket synlighet. Vet inte varför de är så, eller OM det är så. HÄR finns lite mer information om du är intresserad.
Men jag tyckte att det inte var så många som släckte lamporna mellan 20.30 och 21.30 här i omgivningen ikväll.
Fastekalendern uppmärksammade ändå Earth Hour i dag, bland annat med en mässa i Lappträsk kyrka.
Temat är UPPMÄRKSAMHET, och egentligen är frågorna rätt svåra tycker jag. Eller jag har ibland svårt att komma på svar, och då kanske jag läser lite hur andra har resonerat, och får aha-upplevelser. Oftast läser jag inte andras inlägg innan jag skrivit svaren själv, men då som frågorna känns kämpiga kan jag göra det.
Pusslar ofta nu i samband med frukosten. I tankarna bearbetar jag då vardagliga saker, allt från glädjeämnen till bekymmer flyger fritt i hjärnan.
I fastekalendern står det att vi ska städa skåp i dag. Föra onödiga saker till återvinning. För min del blir det inte att transportera till återvinning, då jag inte längre har sådana saker. Jag har ju flyttat ofta de senaste tolv åren.
Men jag har alltid papper och olika prylar att gå igenom och sortera, och sådant som kan slängas. Så idag gör jag det under en timme eller två innan det är dags för fredagsbastun.
Det var molnigt i morse, men nu vid ett-tiden kom solen fram och det är härligt. Hoppas det blir cykelväder imorgon, då kunde jag ta kameran med och rulla iväg en sväng.
Här diskuteras rätt mycket nu om Ukrainas drönaranfall mot olika ryska energianläggningar. Det brinner i Primorsk och några drönare har landat på fel plats, t.ex. i Estland.
Vårt luftrum bevakas nu här i södra Finland av militärhelikoptrar och andra flyg, vars uppgift är att eliminera eventuella drönare, som i och för sig inte är riktade mot oss men som kan förirra sig hit ändå. Så vi kan säga att det är frågan om UPPMÄRKSAMHET.
Vad tappar du fokus på oftare än du vill? Allt möjligt i vardagen. Då jag städar på en plats upptäcker jag något annat som borde göras på annan plats och så här håller det på. Jag splittras lätt 🙂
Vad går dig oftast helt förbi i vardagen? Förr var det sådant som händer i naturen under våren då allt går fort. I dag är det nog en hel del nyheter som jag låter gå mig förbi. Orkar inte med allt elände. Kollar nyheter dagligen, men bara mycket korta stunder.
När har du senast haft allas blickar på dig? På något av de många möten jag deltagit i, och då det varit min tur att säga något.
Vad förtjänar egentligen mer fokus än det får? Garderoben kanske, klädvård?
Vad borde du ge mindre uppmärksamhet? Sociala medier, mindre skrollande på Facebook 😂
Hämtade ut min Saga-cykel från lokala sportaffären. Nu är också framdäcket nytt så det är bara att börja trampa.
Siffer- och statistiknörd som jag är önskade jag att mätaren som visar hur långt jag hade cyklat ifjol skulle nollas.
Har inget mål för sommaren då vi ser till antal kilometer. Men jag hoppas våren blir så pass varm att jag hinner cykla lite mer än ifjol då det var kallt en lång bit in i maj. Och på något sätt kommer jag att bokföra mina cykelturer, det blir roligare för mig själv då 🙂
Balansen är inte mer som den var förr, men jag vågar fortfarande cykla. Numera slänger jag ändå inte bara en blick över axeln och korsar vägar hur som helst. Jag stiger av cykeln där det är livlig trafik. Och just det, hjälmen måste jag använda oftare.
Hade två möten i dag och anhörigvården, så det var fullt program från 11 på dagen till 19.30 på kvällen. Det har varit fint väder och äntligen en dag då det inte blåste så mycket. Dagarna som blir längre och ljusare, solens strålar som värmer. Sådan glädje det ger!
Hälsostegen 19–25 mars: 15 150.
Fastekalendern: Klä dig i svart. Ta ställning mot våld. Jag går ofta klädd i svarta leggings och i dag hade jag svart tröja och svartvit tunika. Och jag är mot våld i alla former. Har levt i ett våldsamt förhållande, och numera får vi ju dessvärre hela tiden höra/läsa om olika våldsdåd… Flera av dem kan vi inte ensamma avstyra, men vi kan alla ta ställning till och avstånd från alla våldshandlingar.
Idén till att återuppta Bloggstafetten kläcktes av Orsakullan. Hon skrev så här den 12 mars: Kommer du ihåg hur man skickade olika awards till varandra förr i begynnelsen av bloggtiden? När man länkade sina vänner, skickade vidare inläggen och på så vis fick chansen att hitta nya bloggare?
Sedan dess har många andra hakat på och jag har utmanats att delta, bland annat blev jag nominerad av A room of my own och av bloggkompisen BP.
10 saker om mig som bloggare:
1) Jag har bloggat sedan september 2009 på WordPress.
2) Min blogg är inte nischad, jag skriver om helt vardagliga ting och tycker om att visa bilder från min kära hemstad Lovisa.
3) Jag svarar på alla kommentarer och har manuell granskning på dem för att undvika att det slinker in kommentarer som sårar andra läsare, kommentarer som trycker ner mig eller skräp-kommentarer. Under de senaste åren har det inte kommit något elakt alls, men det känns säkrast att ha kommentarsgranskningen aktiverad.
4) Jag bloggar till 98 procent via bordsdatorn. Har WP-appen på mobilen och har gjort enstaka inlägg via den. Den är ok att använda, men allt är så smått på telefon…
5) När jag publicerar detta inlägg har jag skrivit 4059 på raken, alltså 4059 dygn utan avbrott. Jag skriver vanligtvis ett inlägg per dag, ibland två, sällan tre men även det har hänt.
6) Jag uppskattar alla vänskapsband som knutits via Blogglandia genom åren. De allra flesta av mina vänner här har jag aldrig träffat IRL men några få känner jag personligen.
7) Jag är statistiknörd och tycker till exempel om att se hur många läsare jag har dagligen, från vilka länder de kommer och vilka inlägg genom tiderna lästs mest.
8) Jag arrangerar då och då utlottning av små prylar via min blogg. Att delta kostar inget och jag har köpt alla prylar själv, har alltså inga sponsorer för min blogg.
9) Jag deltar gärna i olika utmaningar, sådana som Skyltsöndag, Veckans foton, Hoppa på tåget m.fl. Har själv genom tiderna startat utmaningen Glad måndag!
10) Jag förespråkar öppenhet och mod, och brukar visa foton på mig själv, även från mitt hem ibland. Undviker ändå att exponera utomstående, ber alltid om lov för publicering av andras foton eller bilder där människor går att känna igen. Undantaget då bilder som tas i folksamlingar, sådana som enligt journalistreglerna är tillåtna att publicera, t.ex. från allmänna platser.
Jag utmanar alla bloggare som finns i min bloggroll till höger på startsidan att delta och berätta om sig själva.
Igår hade vi sol. Då tog jag bilden av installationen och växterna i köket. I dag regnar det, är +5 grader, och människor som går förbi mitt hus hukar under paraplyer.
Det tar tid att vänja sig vid att alla vardagar inte alltid måste omfatta arbetsuppgifter som ger inkomster. De dagar jag inte jobbar, alltså med inkomstbringande uppgifter, ger mig stundvis dåligt samvete.
Jag har försökt komma underfund med vad det beror på. Det har inte så långt med ekonomi att göra. Jag känner alltså inte att jag måste jobba precis hela tiden för att klara vardagen. De utgifter jag har månatligen, dem har jag fixat även som deltidspensionär.
Men kanske det är något som sitter i ryggmärgen. Att jag har jobbat sedan jag var kring arton år. Dag ut och dag in, ofta även helger. Månad efter månad och år efter år.
Jag har klarat mig utan att lyfta stöd, aldrig gått arbetslös. Det här kan låta helt märkligt för många unga vuxna idag då sysselsättningsläget i Finland är som det är.
Jag har många vardagsbestyr att få undan i dag. Så därför är det bra med en ”ledig dag”, som ändå inte är ledig. Jag pusslade samtidigt som jag åt frukost. Tände några ljus för att få stämning i ruskvädret. Ska bära in ved och senare elda. Skriva och sända en del mejl. Städa lite här och där. Gå i duschen.
Jag får öva mig på att skaka av mig känslan av att det jag gör i vardagen inte är lika nyttigt som att jobba och förtjäna pengar.
Allt det som jag gör här hemma är också viktigt, faktiskt även en del ”måsten”. Skulle jag inte göra allt det här jag inte får betalt för skulle vardagen inte funka.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 