Dramatiskt eller inte?

Då en journalist hör sirener ljuda kan journalisten antingen låtsas att hon eller han inget hör. Alternativt kan journalisten, om hen har möjlighet till det, via olika kanaler kolla vad som har hänt. Trafikolycka? Byggnadsbrand? Automatlarm? Skogsbrand? … eller sjukdomsfall, som inte registreras så att journalister ser vad det handlar om.

I dag har larmen kommit rätt tätt, om man ser till att vi bor i en liten stad med omkring 15 000 invånare. Jag har utgått från att de flesta handlat om skogsbränder, vilka är vanliga så här på våren då det är extra torrt i naturen.

Men den här gången ljöd larmet allt högre och tydligare och kom närmare och närmare mig. Det ylade så till den grad att till och med en ”gammal journalist som ibland önskar hon vore döv” inte kunde undgå att upptäcka att brandbilen hade stannat utanför hennes gård.

Egentligen vill jag inte skämta om det här. I synnerhet inte då jag såg att ambulansen anlände lite senare. Men jag tänkte ändå förklara hur jag resonerade.

Om jag INTE hade tagit ett foto från balkongen, och OM det hade brunnit i mitt hus eller i något av husen intill… vilket betyg hade jag fått då? Där satt journalisten i grannhuset och reagerade inte alls!
Å andra sidan – jag hade kunnat befinna mig på andra sidan jordklotet också.

Hur du än vänder på dig – har du alltid rumpan bak.

Strömfors bruksmiljö, del 2

Strömfors bruk är Årets by i Nyland. För intresserade finns mer info om den levande miljön här.
Då en fabrik, som var en stor arbetsgivare i Strömfors, lades ner blev det sordin på stämningen. Men sedan kavlade många upp ärmarna och nu har de tillsammans blåst nytt liv i bruksmiljön.

Restaurang Brukskvarnen.
Här finns en Bed & Bistro som bjuder på utsökt lokalt producerad mat.
Ett härligt välbevarat gammalt lider som ägs av staden men som inrymmer ett företag som tar tillvara och säljer allt från gamla fönster till ugnsluckor m.m.

Roseborg Oy är ett helt fantastiskt ställe med ypperlig ordning på allt från minsta skruv till största fönster.

Ordning och reda bland fönstren.

Strömfors bruksmiljö, del 1

Vi hade vårmöte med föreningen Lovisa Historiska Hus i dag i Strömfors bruk. Efter mötet gick vi runt på området en stund och jag passade på att ta bilder både till bloggen och till Nya Östis för framtida bruk.

Åsikterna var delade i vårt gäng. Bra med asfalt, eller borde en gammal bruksmiljö grusvägar?

Den mest fotograferade vyn i bruksmiljön? 😀

Vädret var det bästa tänkbara. Kring +20 grader, något moln här och där, annars klarblå himmel.

Jag har en del bilder på lager från Bruket så det kommer en del 2 senare.

Träna balansen…

… får man då man cyklar.
Speciellt då cykelbanan inte var i användning här, och asfalten hade frästs bort innan ny lades på.

Här väntar jag alltså med min cykel och bakom mig har jag också några bilar.

Tacksam för att bilisterna bakom hade tålamod att vänta och inte körde om mig. Det syns nämligen inte här hur ojämn vägen är, med gropar, löst grus och kanter.

Totalt blev cykelturen sex kilometer lång.

Fick också ett kort på posten som påminner om det som är viktigt i livet ❤

Lovisabilder – Saltbodan

Ser folktomt ut. Några personer sitter bakom björkstammen och fler anlände då det blev svalare.

Det var en otroligt varm dag i söndags, på mors dag.
När jag tog bilderna från Saltbodans terrass var det nästan +30 grader. Därför ser det nästan folktomt ut. Lite senare, då hettan inte längre dallrade i luften, fylldes terrassen.

Utsikten från terrassen västerut.
En av diskarna inne på kafésidan.

Firade med skumpa

… och fluffig chokladkaka på Saltbodan i dag med min syster.
Känner tacksamhet för att svaren från biopsin (ett den 10:e mars, ett annat den 26:e april) visade att jag inte hade en tumör i bröstet.

Livet tar och livet ger. Samma dag som någon är glad kan en annan vara utom sig av sorg.

Men så här är det i livet.
Då när du känner att du har anledning att glädjas, att fira, att hurra – gör det.
Sorgen är en annan del av livet, den finns och den kräver sin tid.

Det enda vi egentligen har är den här stunden, här och nu.

Mossebacken

Det var +25 grader i lördags när jag ledde upp cykeln för den här backen.
Mossebacken i Lovisa, även Mosabakkan kallad. Går från Strandvägens södra ända upp mot Södra åsen, adressen är Antbyvägen.

Pustade ut i skuggan. Det tog på pumpen att gå upp här. Men bra att veta att man ännu har en pump … ❤

Tacksamhetens dag

I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.

Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.

En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤

Kan det bli somrigare än så här?

Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.

Karlskronabulevardens park.