Övrigt

Olika former av kreativitet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Igår kom nummer åtta av Kuriren ut. Kuriren är finlandssvenskarnas veckotidning. Där har jag skrivit ett reportage om Tove Janssons sommarparadis, Pellinge och Klovharun. Jag gjorde det redan i april och då ventilerades många minnen med trevliga personer som hade träffat Tove då hon besökte Pellinge.

Gunnel Englund som var min ciceron under reportageresan (hon i blå jacka på en av bilderna), var bara barn då hon träffade Tove.

Jag brukar uppmuntra mina bekanta att prenumerera på Kuriren, eller åtminstone då och då köpa lösnummer. Alla finlandssvenska tidskrifter, och tidningar med Nya Östis inberäknad, är viktiga. Prenumeranter, lösnummerköpare och annonsörer behövs.

Får tidningarna inte sin ekonomi att gå ihop kan de inte fortsätta utkomma. Och läggs en tidning ner är det mycket sällsynt att just den föds på nytt. Något annat kan komma istället, men det gäller för oss som tycker om att läsa att värna om de skrifter vi har.

Vi ska också värna om små inhemska företag. Här fick jag ett personligt tack av Henna på företaget Taitava. De säljer pysseltillbehör och jag beställde de här färgerna via nätet. ”Tack för att du stödjer ett finskt småföretag. Varje beställningen gynnar en finsk arbetsplats. Hoppas vår produkt skänker dig mycket glädje!” kan man läsa i följebrevet.

Sedan när vi med grannen har målat några stenar ska jag ta foton av dem.
6 x 18 ml färg, 18 ml lack, pensel, står det på asken.

Omväxlande väder, njut i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Förmiddag igår. Jag väntar att syrran ska hämta mig så vi kan åka vidare och hämta mamma och köpa blommor från torget till henne. Så här fin är syrenen nu utanför mina fönster och terrassen (som inte syns). Snart är blomningen över.

På eftermiddagen packade jag glad i hågen mina kassar med trädgårdshandskar, tidningar, solhatt, solkräm, drycker och ätbart osv. Tanken var att njuta i trädgården en stund.

Plötsligt hade mörka moln hopat sig på himlen och tunga regndroppar föll. Skam den som ger sig tänkte jag och satte mig i växthuset.
Efter tjugo minuter gav jag ändå upp och lommade in igen.

En dryg timme senare sken solen igen och jag cyklade med grannen till stenparken vid Strandvägen. Då med lättare bagage, bland annat staven med såpbubblevätskan.

Såhär fint var det sedan resten av kvällen.

Gårdagen slutade med VM-kvalmatch i fotboll. Vårt herrlag besegrade Polen med siffrorna 2-1.
En incident på läktaren, där det inträffade ett sjukdomsfall, gjorde att det blev paus en halvtimme innan spelet kunde fortsätta. Så matchen slutade först 00.30. Bra att jag kunde ha sovmorgon i morse.

I dag och imorgon ska det regna… så det gäller att njuta de korta stunder vi har sol. Nu är det bara +13 grader och mulet.

Arbetsvyer och godelimanger

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Här var jag på jobb i dag – Pyttis festarit, ett familjeevenemang. Så den här gången blev det många människor på fotot 🙂 Bloggvännen BP som önskade att jag skulle ta bilder på Fun Run-powerboat-evenemanget måste jag däremot göra besviken. I och med att jag var i Pyttis var jag inte hemma i Lovisa då båtevenemanget arrangerades.

Det händer så mycket varje veckoslut. Bluegrass-musikevenemang i Strömfors, båtarna på Lovisaviken och amerikanska bilar i Strandparken, Pyttis festarit, Hembygdsfest i Lappträsk. Sommaren är kort så det gäller att välja och prioritera.

Efter jobbet besökte jag och syrran favoritcaféet Café Favorit 😀 Och då blev det åter en gång Pavlova-bakelse. Maräng, lemoncurd, grädde, bär… Mums!

Sjunde juni. Jag har varje dag försökt njuta, timme för timme. Ibland har det regnat, och det blåser mest hela tiden. Just nu är det sol och +15 grader så jag är nöjd. Inga skogsbränder som i Kanada, inte 40 graders hetta som i Sydeuropa. Vi har det kanske idealiskt hos oss ändå?

Syrenen utanför min dörr och vår terrass här i Äppelviken har nu kommit så här långt i sin blomning.

Distraktion är ett tema, jalapeño och vin ett annat 😄

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Blir detta sommarens hit? Vitt vin med jalapeño. Mitt svar är ja, absolut, det var jättegott! Fräscht, syrligt!

I Lovisa hade vi vår första First Friday den här sommaren. Ett evenemang då många affärer och även cafeterior håller öppet till 19 på kvällen.

Det krävs säkert lite tid, hela sommaren och hösten, för att det här ska rota sig hos kunderna. Att man skriver in i kalendern att den första fredagen i varje månad är lite speciell i småstaden. Shoppa lokalt om du vill att det lilla lokala ska finnas kvar.

Vid Skeppsbron finns också nu den här tillfälliga uteserveringen. Fylla har en restaurang i centrum men satsar också på enkla maträtter och ett bra dryckesutbud vid stranden, där det sedan tidigare finns ett par andra restauranger. Just i dag var det blåsigt och kallt, + 13 grader. Men en drink blev det här. Hade jacka och tröja och sedan en filt kring benen. Skam den som ger sig!

Tomt ser här ut men kunder kom och gick. Jag fotar ju ofta så att ingen ska känna sig utpekad i den lilla staden. Dessutom var här liv och rörelse för att det imorgon arrangeras Fun Run här.

Ville inte spara denna skylt till söndag, för då har ju Fun Run varit och farit 😀

Och så över till Elisas frågor med temat distraktion, och mina svar!

Vad är du på väg att avsluta?
Detta blogginlägg, och denna fredagskväll 🙂

Var ligger ditt fokus just nu?
Morgondagens jobb och att själv må bra.

Vad ser du fram emot härnäst?
Massage och öppna trädgårdar nästa vecka, frissa den 17 juni.

Vad hoppar du aldrig över i din morgon- eller kvällsrutin?
Frukost på morgonen, kvällsrutinerna varierar.

När firade du senast något?
En väninnas son blev student och hade fest i lördags.

    Dags att tänka också på mig själv

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.

    Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.

    Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.

    Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.

    Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.

    Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.

    Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.

    Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.

    I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
    Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?

    (Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)

    Jag har blivit långsammare…

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Dagen började med ösregn, men nu ser det ut så här då jag sitter och tittar ut från arbetshörnan. Solen kom fram vid 18-tiden.

    Kollegan Pia och jag promenerade hemifrån till NÖ:s sommarmöte. Det ösregnade hela vägen, men det finns ju paraplyn. Vägen var kanske 600 meter lång.

    Det blev inga foton i regnet eftersom jag hade fullt upp med att bära min väska och hålla paraplyet så att jag inte blev alltför våt.

    På mötet pratade vi om hur en artikel byggs upp, om den är en nyhet eller om det är mer lättsamt innehåll. Hurdan är en bra rubrik? Vad ska vi tänka på då vi skriver ingresser och bildtexter.

    Sånt här har jag gått igenom som chef med underlydande genom tiderna ett antal gånger under de snart fyrtio år jag jobbat som journalist. Men repetition är aldrig av ondo och vi lär oss hela tiden något nytt, också för att språket lever och förändras. Så jag blir aldrig trött på de här genomgångarna och föreläsningarna, och nu behövde jag inte stå för arrangemanget själv. Jag är en frilansare bland många andra.

    Det blev en lång dag eftersom jag efter kursen träffade min syster och handlade till mamma. Vi besökte fyra affärer men hittade till exempel inte ett trädgårdsbord som vi hade velat ha. Däremot hade Lidl italienska veckor och vi köpte glass där.

    De dagar jag har skyndsamt, något inbokat för varje dag, känns det som att jag hade bloggtorka, men det handlar mer om att jag inte hinner ta bilder som jag själv tycker är intressanta. Jag knäpper något i all hast och det känns ganska tråkigt.

    De närmaste dagarna, även på helgen och nästa vecka, finns det något i kalendern varje dag. Kanske jag borde vara nöjd för att det hela tiden händer. Men jag upplever också det som lite småstressigt. Jag orkar inte flänga runt i denna ålder såsom jag gjorde för 10-20 år sedan. Jag har blivit långsammare och jag behöver mycket sömn.

    Vi har en fin å i Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    I april 2023 tog jag den här videon. Videon är ju sånt jag borde publicera oftare här. Det har bara inte blivit av, eftersom det är lättare med bara foton 🙂

    Jag var på en runda i söndags med mamma som går eller sparkar sig fram med sin rollator. Vi mätte sträckan hon brukar åka längs. Den var 680 meter och här går vi över en av de broar som går över ån i Lovisa. Jag vet inte hur många det finns totalt men ganska många är de. De flesta är avsedda bara för fotgängare och cyklister, men klart att det finns rejäla broar som håller för biltrafik också.

    Stenarna som kantar ån och som är mossbeklädda är så vackra tycker jag. För länge sedan fanns det också trappor ner mot ån, en del finns säkert kvar. Invånarna tvättade mattor och kläder i ån har jag förstått.

    Det vore allt ett äventyr att åka liten båt eller paddla ner för ån!

    Olika vyer och tisdagstankar

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.

    Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.

    Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.

    Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).

    Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.

    Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.

    Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.

    Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.

    Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.

    Juni månads Muminbild och berättelsen om en urban fasan

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Här tycks Muminmamman redan vara i farten med tidiga nypotatisar. Sedan tror jag att hon drömmer om kommande skörd. Lök, tomat, äpplen, vindruvor och bär eller vad allt här förekommer, får vi nog vänta på här på våra breddgrader.

    Sedan till en helt annan historia.
    Den där fasanen som jag först trodde var en tjädertupp. Han har ännu inte hittat någon partner. Så han är kanske lika bekymrad som jag. Finns det nu verkligen ingen som vill umgås med mig, tänker fasanen.

    Jag kan ändå inte börja göra riktigt såsom han gör. Strutta omkring i odlingsspalterna och gala högt. Grannarna skulle nog ha ett och annat att säga då.

    Häromdan lär fasanen, i och för sig en mycket tidig morgon, ha gått ut i Karlskronabulevardens park för att skrika. Hittar han inte en fru på vår gård kanske hon finns i parken.
    Nej, han har nog blivit lite väl urbaniserad. Jag tror inte att han hittar en lika urban fru.

    Och jag kan inte heller sätta mig där och skrika och hoppas att jag ska hitta en partner. I så fall kommer nog personer i vita rockar och hämtar mig.

    Maj månad snart slut

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    … och jag har tagit minst en selfie per dag från och med den första maj fram till i dag. Hurra! Jag klarade utmaningen!

    Nyss kommit hem från en studentfest där det bjöds på många delikatesser, både sött och salt.

    Nu har det nog blivit ganska mycket foton av mig och min vardag. Tänker inte sluta med selfies eftersom jag nu är van vid att ta dem. Men ett foto per dag lär det nog inte bli 😄 Kanske jag försöker fota mera utomhus, då jag är på något ställe utanför hemmet, då jag upplever något.

    Jag försöker tänka att jag duger som jag är. Livet ska inte vara tillrättalagt på en blogg eller i andra forum.

    Sedan är det en annan sak att jag inte kan skriva precis vad som helst här. Jag kan inte gå ut med alla åsikter och tankar för då finns dom på pränt och kan användas emot mig. Saker och ting kan missförstås, medmänskor kan ta illa upp.

    Men jag försöker vara ärlig, öppen, uppriktig. I alla fall så långt som det är möjligt om sådant som gäller mig själv. Hittar jag någon gång en manlig vän, en livets pusselbit, kan han känna sig trygg med att jag inte kommer att hänga ut honom på bloggen, om han inte själv tycker att det är ok att figurera här.

    Mina blogginlägg och foton har inte hittills lett till att någon som vill lära känna mig bättre tagit kontakt med mig.

    Däremot är jag nu tillfälligt ute på en dejtingsajt, men inte en sådan som kräver abonnemang och månadsavgift för att jag ska få se läsa meddelanden, eller ta emot kontaktförslag och följa upp dem. Där som jag nu är ”ute och fiskar ibland” är medlemsavgiften 20 euro för två månader. Det är rimligt anser jag. Vill jag inte fortsätta betala efter slutet av juli finns profilen kvar, men jag kan inte längre ta kontakt med andra där och de kan inte kontakta mig.

    Tillsvidare har allt gått enligt förväntan. Ingen rusning med kontaktförsök av personer som talar svenska och bor i närheten av mig. Och så det där gamla vanliga. Två som tagit kontakt vill träffas genast. Mitt önskemål, och faktiskt även krav, är att först skriva mejl och bekanta sig den vägen.
    Och jag tycker INTE att jag är gammaldags 🙄 Jag är förnuftig 😎