Vår fina inredningsaffär LSOY Koti får bjuda på dagens kalenderbild, dag 22 och fjärde advent.
Dagens fråga hos Orsakullan är ”Fjärde advent, har du slagit in något paket ännu?” Mitt svar är: Jag skulle göra det i dag, men har inte hunnit ännu.
Fick hjälp med att bära in ved i halkan 🙏 Sedan avhämtades lånebilen för kontroll då jag igår hade kört mot en isig kant av snö och en plastdel gick sönder. Det hade i och för sig inte varit så farligt men där under fanns en sladd och jag ville att bilens ägare skulle kolla att allt var ok, vilket det lyckligtvis var.
Kanske jag ännu hinner slå in ett eller några paket i dag. Just nu eldar jag och ikväll ska jag se på sista avsnittet av ”Jul med Ernst”.
… att få kristyren vacker… Men min blogg är inte tillrättalagd, här visar jag den krassa verkligheten 😀
För några år sedan fick jag knappt upp tuben med kristyr. Jag minns faktiskt inte hur äventyret slutade, men jag minns att jag gnisslade tänder och även bloggade om det. Att det var så länge sedan som 2019 hade jag inte kunnat gissa… och jag hade samma rubrik då den 5.12.2019!
Dessutom, då jag började läsa gamla inlägg såg jag att vi hade en snöfri jul då. Tack bloggen 🙂
I år tog jag direkt till en stor vass kniv och skar sonika av toppen på tuben och glasyren kom ut utan problem. Men att få den att rinna snyggt, eller att själv vara stadig på handen och konstnärlig… ja, tja… ni ser resultatet 🤣
Jag lyckades fixa upphängningen för plåtarna i ugnen och pepparkaksbaket fortsatte i dag. Utan pepparkaksformar blev det inte så perfekt, men jag skar ut på fri hand och tycker att det inte är fy skam att klara det. Man ska inte vara för petnoga och speciellt ska vi inte vara för stränga mot oss själva.
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.
Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.
I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.
Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.
Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!
Hej och hå, här ska det bakas pepparkakor! Lånade en liten kavel av grannen och lite mjöl. Alternativet hade varit att köpa ett kilogram mjöl vars datum sedan hinner gå ut innan jag kommer för mig att använda det till nåt annat 🙂
Jag gillar att vara brutalt ärlig. De flesta säger ju ”ja, men mjöl kan du ju använda till allt möjligt, när som helst, baka bröd, pizzadeg” osv. Men jag känner mig själv. Det kanske inte blir av det där med att ”baka vad som helst”.
Inte någon vacker bild detta heller och där ligger en del bitar som inte är stjärnor, inte hjärtan, inte Mumin, inte Finland i miniatyr. Men goda var dom ändå! Åt upp dem redan ikväll!
Inte direkt vackra. Inte skapade på Strömsö. Men de är med kärlek gjorda och en gör så gott en kan ❤ De ska kanske få glasyr senare.
Men sedan hände det som inte skulle få hända. Ugnen gav upp. Jag hann bara baka två plåtar. Fick sätta resten av degen att vänta i kylskåpet.
Jag kunde inte reparera ugnen då den var 200 grader het. Jag försökte. Men misslyckades.
Det som hände var att skenorna på högra sidan gav upp. Gallret ramlade ner. Skenorna är alltså de som finns där för att du ska kunna välja om du sätter plåten högst upp eller lägst ner eller på nivå två eller tre.
Ett juligt bord fotat på julmarknaden på torget den sjunde december.
Hos Orsakullan är det i dag frågan ”Har du varit på julbord i år”. Svaret är ”ja, på ett”. Det serverades traditionell julmat på Nya Östis julmiddag för en knapp vecka sedan. Jag är inte direkt en vän av de finska klassikerna, potatislåda, lantlåda och morotslåda. Men skinka med senap på ett gott juligt bröd eller på knäckebröd går bra. Diverse fiskrätter också, och så favoriten picklad rödlök!
Det har kommit mera snö… surprise! Jag tror att den globala uppvärmningen inte ger oss snöfria vintrar, som jag personligen skulle vilja ha. Tvärtom blir det mera snö eftersom vi den här årstiden för det mesta har kring noll grader eller minus 5-10, och i värsta fall några riktigt iskalla veckor…
Nu ska jag sköta en del skatteärenden, sedan bära in ved, kanske gå en sväng till affären… saknar bakplåtspapper och att baka pepparkakor blir till inget utan det papperet 🙂
Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.
Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.
Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.
Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.
Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”
Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏
Snön vräker ner, tiddelipom! Det hade jag kunnat sjunga i dag. Nån gång då jag sagt tiddelipom till någon bekant har jag efteråt insett att de nödvändigtvis inte alls vet vad jag menar 🙂
I dag har vi fått ungefär 30 centimeter snö. Den var blöt och tung och mot eftermiddagen började det regna, så i något skede fryser allt på. Traktorerna som sköter vår gård kom rätt tidigt i dag, på förmiddagen, men vi skottar själva framför våra dörrar och så har vi en ramp där man kan gå om man har tunga kassar eller om någon sitter i rullstol/har rollator.
Skippade på grund av vädret de två marknadsbesök jag hade planerat in. Doserade med syrran medicin hos mamma, förde en jultårta till kaffet åt henne och ska också själv äta en i dag. Eller även julstjärna i Sverige kallad, inte att förväxla med blomman 🙂
Nu är det pappersjobb här hemma som gäller och att elda förstås. Det var lite svårt att få fyr i brasan i dag. Där spelar också vädret in. Nu är det ju blött och samtidigt kallt ute.
Den här julens första hyacinter. De som doftar minst är de vita sorterna till exempel ‘White Pearl’, lärde jag mig via internet. Jag har blivit lite doftkänsligare med åren, så den vita passar mig bäst.
Det här är kalenderbild för dag 14 i nedräkningen till jul.
Dagens fråga hos Saramadeleine är ”Har du varit på någon julskyltning i år”. Jag var tvungen att googla ordet julskyltning och inser att det är något som är vanligt i Sverige, ett slags start för julförsäljning, ofta förknippat med en marknad? Vi har inte julskyltningar i Finland, men nog jul-skyltar och på flera marknader har jag redan varit, även om jag skippade två i dag.
Hos lokföraren Åke är temat Lucia, och jag hittade efter några om och men en bild från 2018 av Lovisanejdens lucia och hennes tärnor. Bilder av senare lucior finns men ofta är det någon annan som har fotat dem på beställning av mig till Nya Östis och jag vill bara använda mina egna här på bloggen.
För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.
Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.
Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.
Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.
… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.
Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.
För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.
I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.
När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.
Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).
Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.
Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤
Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.
Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.
Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.
Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.
Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 