Övrigt

Jag ska inte flytta…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… fastän det kanske ser ut så 🙂 Nej, men jag har ett stort flytta-möbler-projekt på gång. Och då leder det ena till det andra. Samtidigt kollar jag genom alla papper och prylar och en del slängs, annat ges bort.

Har tömt hyllor… och lagt saker på golvet i väntan på en ny möbel och på att andra byter plats… 😀

Jag tömde min Billyhylla från Ikea. Den får ett nytt hem, tyckte inte den passade i mitt sovrum.
När jag var hos massören i går ledde det besöket i sin tur till att jag måste köpa ett nytt datorbord. Inte länge sedan jag köpte det här… men bordet är inte höj- och sänkbart, tyvärr… och det är FÖR högt för mig. Hjälper inte att höja stolen så högt det går, eller att ta hjälp av fotstöd… Så efter påsk kommer ett ergonomiskt bord, som jag faktiskt fick för 42 euro.

Den här hyllan får i dag ett nytt hem. Den är hel och fin, men passar inte i mitt sovrum, därför har jag inte hittills visat bilder från det här rummet i sin helhet. Det har varit för rörigt.

När den här hyllan har åkt ut flyttas en annan möbel hit. På den plats där den möbeln stått får gamla datorbordet stå, men det kan jag flytta först då det nya anlänt.
Jag har många idéer nu om hur jag placerar om växter och de möbler jag har. Sakta men säkert får jag en mer enhetlig stil i de färger och de material jag själv gillar mest. Ett par veckor efter påsk får ni troligen se bilder på hur slutresultatet blev.

Snart är det valborgshelg

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… men än har vi ju inte ens ”stökat undan” påsken. Jag hoppas på lite lugn och ro under helgen, samvaro med vänner som ger energi!

I affären hade struvorna lagts fram, och dem har jag svårt att motstå 🙂

Struvor är mums! De skräpar lite när man äter dem, men det finns ju servetter och dammsugare 🙂

Fick ett påskkort i dag – det gläder alltid lika mycket. I år skickade jag faktiskt ett tiotal. Det är lika roligt det, att glädja och överraska andra. När jag nu glömde sända kort på Alla hjärtans dag 🙂

En fin liten ramsa att bli varm om hjärtat av ❤

I dag hann jag också träffa en väninna som mestadels befinner sig på några hundra kilometers avstånd. Men nästan alltid då hon besöker Östnyland försöker vi få någon timme tid att träffas.
Tack till henne för skjuts till och från mataffären, och för trevlig pratstund på kafeterian!

Påskinspirerad chokladmoussekaka.

 

Vaknade till det här…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… och ett löfte om +1 – +6 grader.
Bilisterna ombeds att inte byta till sommardäck, vilket jag dock antar att många redan gjort. Påsken lär inte bli särskilt varm.
Eftersom solen lyser nu tror jag snön försvinner rätt fort, och vädret måste vi ju ta som det är – så nog hoppas jag det blir en bra dag ändå 🙂

Min cykel är den som står närmast kameran.
De som har bilar behövde skrapa rutorna om de for i väg tidigt i morse.

Aprilmarknad

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Dagen började strax efter sju för mig med två papperstidningar vid frukostbordet. Läste dem noggrant först senare, för då jag själv ska skriva om något liknande (läs: kommunalvalet) vill jag inte låta mig ”blandas bort” av andras skriverier.

Fick texterna om valet i det stora hela klara på två förmiddagstimmar. På grund av valet har vi haft fler redaktionsmöten än vanligt, och innan jag gick till dagens tog jag en sväng via aprilmarknaden på torget.

Vilket jobb att ställa ut alla saker och sedan packa in dem i en ganska liten bil igen.
Gillar den här bilden för alla blommors skull, men också för att gubben verkar ha det skönt i solen.

Jag verkar ha lyckats fånga många människor på bild i dag, med Lovisamått sett. Och dessutom var jag modig och tog den här bilden av kön till bankomaten. Det händer inte ofta i Lovisa det här.
I och för sig hade vi ännu för en tid sedan tre bankomater i varsitt hörn av torget. Nu finns bara en kvar. En finns i ett litet köpcentrum och en utanför centrum vid en supermarket.

Ganska sällsynt syn i Lovisa.
… och så diverse påskgrejer vid ett av försäljningsstånden.

Var är alla människor?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Nu ska jag skoja lite med BP som ofta tycker det är så folktomt i Lovisa.
Jag var i Helsingfors i går, i Finlands huvudstad. Och då tog jag bland annat de här bilderna.

En del av järnvägsstationen. Spanar du riktigt noga kan du få sin på några människor.
Mannerheimstatyn fotograferad genom fönstret inifrån museet Kiasma. Var är alla människor?
Musikhuset. Här brukar massor av människor sitta på picknick på sommaren. Nu ser jag TVÅ personer.

Förklaringen är den att ALLA hade rest till Lovisa för att ta del av söndagens påskäggsjakt vid Bastion Ungern i Lovisa 😉

Nutidskonst

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Hade ett årsmöte i Helsingfors i dag. Innan mötet gick vi på museet för nutidskonst, Kiasma. Eftersom Finland 100 år utställningen på Nationalmuseet börjar först i slutet av året föreslog jag att vi skulle se Hello World. Och nog blev det en annorlunda upplevelse alltid.
Men jag tycker man kan vara lite modern ibland, inte bara kolla in mästerverk av målare från 1700-talet 🙂

Museet för nutidskonst, Kiasma, öppnade 1998. Så det var liksom på tiden att jag gjorde ett besök där 🙂
Här vill konstnären bland annat berätta hur hon upplever att kvinnor helst alltid ska vara trendiga och globala.
Gamla skärmar, ny konst! Väckte tankar om att någon hade blivit arg på mackapärerna hemma 🙂
Den digitala världen leder till att det finns massor av kablar och ledningar att återanvända.
Att gå in i en virtuell värld var spännande – tror att jag senare kan visa bilder av mig själv med mackapären på ansiktet.
Tja, man blir ju lite ordlös. Vad ska man säga om detta konstverk? Tänkte sätta det på glad måndag, men det hade kanske ändå inte varit så uppskattat 😀

Sparar en del bilder från Helsingfors att användas i andra sammanhang. Hittade förstås några skyltar men också lite annat intressant.

Den här dagen…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Tänd ett ljus för Stockholm och Sverige ❤

… blev plötsligt så brutalt annorlunda.
Den började med frukost, fortsatte med jobbförberedelser, sedan en intervju, affärsbesök, en kopp kaffe på Hörnan och trevliga diskussioner med vänner där, hem och skriva artikeln klar…

… och så slog jag på teven strax efter klockan 15 …
Det konstiga var att jag kände på mig att något hade hänt…
… men terrordåd i Stockholm! 😦 … nej!!!
Jag bodde där 1998, gick på Drottninggatan nästan varenda vardag, har vänner som bor i Stockholm och som jobbar i närheten av platsen där terrordådet skedde…

Finns inga ord att beskriva det jag känner nu… Följer med nyheterna i Sveriges TV4 hela kvällen och halva natten, antar jag…

Skrev en lokal nyhet, för att även vi från Lovisa berörs av det här.
Men det var svårt att väga orden …
Samtidigt som jag vet att ”alla” vet vad som hänt, folk tar bilder och videosnuttar. All slags information sprids som en löpeld. Att förstå vad som är sant och vad som är rykten är svårt.

Det går inte att vara tyst om det här, att tiga ihjäl terrordåden…
Jag tror på öppenhet, på diskussioner, och på det faktum att människor ofta öppnar sina hjärtan och blir mer eniga i kärlek än nånsin efter sådana här vansinnesdåd.

Men klart att främlingsfientlighet också frodas. Frön till skräckscenarier sås.

Vad kan man annat än att mana människor till lugn, mera kärlek ❤ och mera öppenhet – vi ska inte låta oss skrämmas.

Och kom ihåg, källkritiken.

Jag kan andas!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Bilderna jag sätter ut i dag känns som symboler.
Jag blev av med en massa saker i dag, två kompisar hämtade lådvis av grejer som kommer att säljas eller ges gratis bort på en loppis. Lovade i gengäld skriva något om loppisen inför de dagar som folk kan gå dit och ta saker gratis. Återanvändning när den är som bäst. Hade varit så synd att bara slänga kläder, väskor, böcker och olika prylar.

Solen bröt fram precis då sakerna hade burits ut.

Många tycker säkert att det är kalt och opersonligt då jag inte har gardiner. Men för mig känns det som en frihet. Jag kan andas.

Än är jag inte av med alla saker, men jag har kommit en bra bit på väg. Lovade mig själv att ha det mesta gjort till sommaren och tänker att jag fortfarande har ett par månader på mig att göra mig av med ALLT det jag inte behöver.

Utsikt över balkongen mot gården.

Jag öppnade dörren till den inglasade balkongen och kände hur skönt det var med den friska luft som kom in fastän fönstren inte är öppna.

Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att bli av med prylar. Har all respekt för människor som tänker annorlunda, som vill omge sig med saker, som vill ha det hemtrevligt och ombonat med kuddar, gardiner och vad det än må vara.

Men nu börjar jag känna mig fri. Och ännu bättre tror jag det känns om ytterligare några månader ❤

Necklie – backlie

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… var något lättare att fotografera än en regelrätt selfie.
En av nackdelarna med att vara singel är att det inte så ofta blir bilder tagna av en själv, inte ens då man nyss fått håret fixat. I dag var det bara klippning och lätt färgkorrigering som gällde.

Necklie and backlie 🙂

Betydligt lättare är det att ta bilder av tulpanerna på balkongen. Där är det bara ett par grader plus så blommorna står sig fina.

Ute har det både regnat och blåst. Telefonen påstår att det är +7 grader, men det var det nog inte för ett par timmar sedan då jag cyklade hem från frissan. Riktigt ruggigt, som på hösten. Nu kan det bara bli bättre!

Ute är allt ännu så pass brunt och smutsigt att jag hellre visar tulpaner 🙂

Känns som lite onödigt…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… jobb då man sätter ner tre kvart på att rensa post i Messenger.
Jag har glömt bort är där också finns ett slags skräpfilter.
Mestadels låg där brev med superlativer om mitt utseende, och många är karlarna från världens alla hörn som vill ha kontakt…

Men där fanns också en del vettiga och vettiga meddelanden! Vet inte hur de hamnat där. Kanske för att de som skickat frågor till mig inte är FB-vänner med mig? Så nu har jag ägnat en del av förmiddagen till att ge dem en kort men vänlig förklaring om varför mitt svar kommer först efter en månad eller ett halvt år…

Många personer som tycker att jag är underbar… När jag hade kommit så här långt bakåt som till 2014 hade jag redan rensat en ansenlig del ”beundrarpost”.

Men nu ska jag äntligen åter efter sex veckors väntan till frissan i dag. Så kanske jag nu på riktigt blir så där lovely som dom här männen påstår att jag är 😀