Övrigt

Vägvyer från Montenegro

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Solen lyser, det är +12 grader och härlig höst här hemma. Torsdagshandlandet avklarat, brukar bli att veckohandla till sig själv då bil finns när vi med syrran handlar till mamma. Utan tidspress har det blivit en trevlig rutin och ibland kommer grannen Pia med.

Lägger i dag ut tre bilder från rese-arkivet. Olika vägvyer från Montenegro. De havsnära gillar jag mest.

Vi har tagit oss med färja över en bukt, vilket förkortade restiden med 45 minuter. Färden fortsätter mot Budva där vi hade hotellet.

På sista bilden sitter vi fast i en 2,5 kilometer lång kö då vi väntar på att komma över från Montenegro till Kroatien och EU. Vi tvingades vänta ungefär 2,5 timme. Då vi var nästan framme vid passkontrollen visade det sig att en person i bussen framför (den var från Montenegro), saknade pass. Då tvingades alla vänta. Det fanns inget smidigt system fastän filen intill var ledig. Skulle vilja ha funnits hade de kunnat vinka in vår buss där, och andra som hade alla papper i ordning. För ett papperskrig utan like verkar det vara, i alla fall för busschaufförer.

Fick kvällsinspiration…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att sätta ut några blandade bilder från resan 🙂

Receptionen på Hotel Alexandar. Vänlig service mitt i natten vid 03-tiden då min syster gick och frågade vilken hjälp vi kan få då jag kräktes i ett från 24 till 08. ”Ambulans kommer bara om nån har hjärtattack”… så det blev att vänta till 08 då privata kliniken på orten öppnade. Men damen kokade te som min syster kunde hämta till rummet. Problemet var att ingenting, inte ens drycker, hölls i min mage.

I Kroatien på hotellet Albatross i Cavtat (bilden här under) fick resenärer höra att privat läkare och mediciner fås till rummet när som helst, mot en avgift på 150 euro. Vilket många nog i nöd är beredda att betala.

Men allt var ju inte bara elände på resan 🙂

Gamla staden i Kotor, Montenegro, ligger bakom muren till höger. De höga bergen som fanns överallt i landet är mycket vackra. Monte är ju berg och negro är färgen svart. De svarta bergens land med andra ord. Här ser man inte det mörka, men ofta var topparna just det, på grund av skuggor och moln och sedan då solen började gå ner.

Stillsamt går dagarna framåt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och så var det också meningen att det skulle bli när jag slutade jobba heltid. Det enda som inte gick som planerat och önskat var det här med hälsan. Från dag ett som ”något slags deltidspensionär”, den första oktober, fram till i dag den 16 oktober har jag varit sjuk precis hela tiden. I natt hostade jag och låg vaken mellan tre och sex. Men det gör inte såtillvida så mycket eftersom jag sedan kan sova till elva då jag sällan numera har tider att passa.

Att handla till mamma kvarstår som veckogöra. Massage och frissa som blev uppskjutna på grund av att jag var krasslig förra veckan ska bli av inom kort.

Idag har jag skrivit ut födelsedagsintervjun som jag gjorde igår. Jubilaren har läst och godkänt text och bild och paketet ska gå ut den 24 oktober i Nya Östis. Efter det ordnade jag min vedhörna. Tog från hallen in den svarta bänken med lådor, eftersom jag tror att den inte mår bra på vintern då det blir kallt och fuktigt. Som ni ser har jag också köpt en hink för aska.

Jag tycker om då solen faller in i allrummet där jag har många växter vid fönstren, datorn, teven, soffan, kakelugnen och några andra möbler. Känner tacksamhet för dess strålar, för de värmer ännu rummen lite såhär års.

Skulle gärna gå ut en sväng, men orken tar fort slut när jag gör något här hemma, som nyss då jag bar saker och ordnade hörnan vid kakelugnen.

Jag har ännu många bilder från resan opublicerade. Det känns märkligt alltsammans, eftersom två tredjedelar av resan gick till diarré och hosta. Ändå hade jag turen att orka med alla utflykter eftersom jag var värst sjuk på den dag vi hade ledigt.

Jag tar bilderna lite pö om pö och blandar dem med bilder från det som är min vardag i dag.

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.

Perast och Our Lady on the rocks

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Visade redan tidigare några bilder från den fina ön Perast och kyrkan ute på ön Our Lady on the Rocks i Montenegro.
Här kommer några foton till.

Fantastiska gamla byggnader, en liten mysig by, som vanligt omgiven av höga berg. Härifrån tog vi en liten båt ut till ön med kyrkan.

Några av resenärerna fotograferar öarna. Den till vänster har en kyrkogård och är stängd för turister. Till höger ligger Our Lady on the Rocks. Vi hade ju tur med vädret sju dagar av åtta.

Den vackra kyrkan ute på ön.

Utsikt från ett öppet fönster i kyrkan.

Här hemma har vi nu +8 grader och en storm väntas dra in över landet, så jag ska elda också i dag. Imorgon och på fredag ska det vara lite varmare ute och då kanske jag pausar med eldandet.

Köpte en hink för aska häromdagen. Tömmer ugnen efter varannan eldning. Då blir det bättre drag. Det är mycket jag har lärt mig och mycket jag ännu får lära mig och vänja mig vid under det kommande året. Har ju inte upplevt en höst, en vinter eller en vår här.

I köket har jag +15 grader nu, men jag tror det är varmare i rummet där jag har datorn, teven och kakelugnen. Ska köpa ytterligare en mätare så att jag har koll på bägge rummen 🙂

Jag sover fortfarande mycket, är trött, lite yr. Gjorde ett covidtest igår. Resultatet var negativt. Men det är svårt att veta om jag gjorde det på rätt sätt. Man kan ju inte längre testa sig på hälsocentraler och inga uppföljningar görs, inga spårningar heller. Nya varianter av virus har dykt upp och många är sjuka nu.

Oktober månads Mumin, rosor och annat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.

På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.

Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.

Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!

Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.

Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.

Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂

En pärs, men också en upplevelse

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.

Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.

Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.

Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.

Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…

Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.

Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.

Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏

Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.

Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.

Hemma igen, trött men lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Blir nu bara en bild från arkivet – men kan konstatera att växterna mått bra fastän temperaturen gått ner till +14 här inne hos mig medan jag var på resa. Eller kanske de just därför trivs 😀 !

Det första jag gjorde då jag kom hem var därför att börja elda 🙂

Jag skriver mer imorgon och andra dagar. Har stor sömnskuld från veckan som gick. Skulle orsaken vara festande vore det mer än väl. Men nej, jag drabbades bland annat av magsjuka under resan. Mådde värst den dag vi hade ledig dag, med eget program. Så kanske man kan säga: ”En ordentlig arbetstagare (detta var ju ändå arbetsresa) blir sjuk då det är ledig dag, och kan sedan åter jobba när alla uppgifter väntar”.

Sedan fick jag en förfärlig hosta, så vi får se hur jag mår framöver. Blir det nytt klinikbesök också i Finland?

En reskompis sa att ”ja, ser du, när man blir pensionär eller nästan pensionär och ledig från jobbet, då blir man ofta sjuk, kroppen förstår att den kan ta ledigt”. Jag tänker lika.

Men jag tänker också komma igen 💪

Dubrovnik har en historia som berör

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Visar senare fler bilder från Dubrovnik. Hinner nu bara skriva ett kort inlägg innan vi har avskedsmiddag och sedan ska vi packa, eftersom hemfärden i morgon börjar tidigt.

Det var vackert här utanför murarna till Gamla stan i Dubrovnik. Nedanför en utsiktsplats, som låg i närheten av några restauranger och en plaza, doftade det gott av salt vatten från Adriatiska havet. Vågorna slog in mot klipporna och det skummade så fint.

Det finns många plus med staden, tror jag. Vi hann bara se den gamla stadsdelen och fick guidning där. Vackra gamla byggnader, gammal historia men även närhistoria från kriget i forna Jugoslavien 1991-1992.

Gamla stan är ett av Unescos världsarv. Därmed trodde de som bodde i Dubrovnik att de kunde känna sig trygga där inne. Men den jugoslaviska armén attackerade den gamla staden tillsammans med Serbien och Montenegro, till och med med missiler. Spår av kriget har bevarats och på en skylt kunde man se vilka platser hade träffats.

Det var tiotusentals människor i rörelse bara i gamla stan, vågar jag påstå. Fastän det är början av oktober hade vi +25 grader och bussar med turister kom och for i skytteltrafik. Det här kostar på och troligen måste massturismen begränsas på sikt.

Vackert – ja. En fascinerade historia, ja.
Men mycket dyrare som ort just tack vare att turisterna kommer i strida strömmar.
Och stökigt med mycket folk, trängsel överallt och inte en tyst stund. Men nu talar jag ju bara om Gamla stan.

Besök på vingård i vinområdet Konavle

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

I dag besökte vi bland annat en vingård då vi hade kommit över gränsen från Montenegro till Kroatien och därmed är vi tillbaka i EU. Kön vid gränsen var ”bara” två och en halvtimme lång. En del av tiden berodde på att en passagerare i en buss från Montenegro, som stod framför vår, saknade sitt pass.

Det är helt skönt att åter kunna dricka kranvattnet, och att ha tillgång till varmt duschvatten från morgon till kväll. En stor och rymlig balkong med utsikt mot Adriatiska havet, inte helt direkt, men vi ser havet helt bra. Vi bor på Hotel Albatros i Cavtat strax utanför Dubrovnik. En del av flygen som går ner i staden där går rakt ovanför vårt hotell, men det är helt ok.

Vingårdens vackra gårdshus, med kontor, liten butik och tjusig väldoftande toalett.

Familjen som äger vingården förlorade ett av sina hus, eller kanske mer av ägorna, under kriget som fördes i forna Jugoslavien. Det berörde mig att höra den historien och att nu se den äldre mannen stolt visa upp sin gård. Fint hade de dukat för oss med tapas och så fick vi testa deras viner.

En detaljstudie av väggen till gårdshuset.

Imorgon ska vi besöka Dubrovnik.