Övrigt

Klädskåp och rullgardin på plats!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Rakkestad, Ikea. Monterad av grannen Pia, som älskar Ikeamöbler och som också är helt super på att få ihop dem. Har sagt det förut, men jag hade inte köpt nåt från Ikea utan att försäkra mig om att jag får hjälp av någon med monteringen.

I mitt trånga sovrum var det lite svårt att få en bild på skåpet, som gör rättvisa åt hur mysigt rummet egentligen är, och där skåpet syns. Själv ligger jag på rygg i prinsessängen och försöker få något slags dokumentation. Högt i tak är det här hemma hos mig, på alla sätt 🙂

Nu har jag öppnat upp i köket också. Gardinen har åkt mot sidan. Här ska fler växter få plats i framtiden, och här får de morgonljus. Jag älskar det stora fönstret, en av orsakerna att jag flyttade hit. Inga gardiner ska vara i vägen vare sig för utsikt eller ljus. Vid stora bordet i köket ska jag börja pussla senare i höst, ser då fram emot det och att få mera tid för mig själv.

Det enda rummet som förses med en rullgardin är sovrummet. Tack till en annan granne för montering av den ❤ Nu är kvällarna mörka och där vill jag inte ha direkt insyn. Om någon annars vill se när jag pusslar, skriver, läser, ser på teve, så varsågoda. Men när jag lägger mig för att läsa och sova vill jag att sfären ska vara privat.

Vi har haft +26 grader i dag. En sådan fin sensommar! Nu klockan 21.10 har vi +18 ❤

Tomater, tomater, tomater

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Röda färdiga tomater, gula och orange halvfärdiga, gröna tomater som senare blir röda. Vi har skördat i några veckors tid och det kommer mera. Fantasin börjar ta slut då det gäller vad jag ska använda dem till 😀 Jag ger gärna bort också, men många tycks ha fullt upp med egna skördar.

Roligt har det ändå varit att se hur tomaterna trivts i ett växthus, jämfört med balkongen i norrläge i våningshuset. Visst fick jag tomater också där, men inte hundratals 🙂

Näromgivningen där jag bor. Karlskronabulevardens kurva kanske man kunde kalla det. Bakom trafikmärket längst borta öppnar sig en del av gamla stan med Smedsgränd och andra små gränder, en del kullerstensbelagda.

Igår fick vi klädskåpet klart. Eller egentligen är det ju grannen Pia som älskar att montera ihop Ikeamöbler, inte jag. Nu återstår det att få in skåpet i sovrummet, kanske möblera om där lite, få upp en rullgardin osv. Min arbetshörna är inte heller helt klar, möbler har flyttats hit och dit för att ge plats åt de två skåp jag behövde. Men… tids nog!

September månads bild

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.

Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.

Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.

Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.

Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.

Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.

Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂

Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.

Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.

Det blev bra, dagböckerna fick plats!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.

Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.

Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…

… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.

Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.

Grattis pappa ❤ på 100-årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Börje Bertel Ernfrid Lindblom, i dag skulle du, min pappa, ha fyllt 100 år. Det är få förunnat att få leva så länge, så du kanske inte hade blivit 100 år ändå.

För tidigt lämnade du oss då du var bara femtiofyra år gammal. Jag skulle fylla sexton den våren.

Det är många frågor vi aldrig fått svar på. Var du sjuk på något sätt, varför ville du inte fortsätta leva? Jag har för länge sedan accepterat att det finns många frågor som aldrig får svar, angående ditt beslut men även angående mycket annat i livet. Men sorgen och saknaden finns alltid där. Sorgen ändrar skepnad med tiden, men saknad är du kära pappa, alla dagar sedan den nionde april 1978.

Lovisadagen firar vi den 25 augusti. Vår mamma, din hustru som fyllde 90 nu i somras, sätter alltid ut Finlands flagga vid sin trappa den dagen. I dag blev det blommor vid ditt foto på ett bord hemma hos henne och du fick tre buketter till graven. En av din hustru och en av dina två döttrar.

Tagetesen och murgrönan som vi hade planterat tidigare i våras stod sig fortfarande fina. Några violer från fjolåret hade också stuckit sig upp ❤

Grattis på 100-årsdagen i dag den 25 augusti 2024! Alltid älskad, alltid saknad ❤

Lugnet före rusningen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Man brukar ju säga att det är lugnet före stormen, och nog för att det blåst ganska mycket i dag, men inför Lovisa Historiska Hus vill jag ändå säga att vi nu har lugnt här och imorgon rusning.

Föga anade jag ifjol att jag skulle komma att bo vid en av gatorna där det händer mycket. På Mariegatan brukar det vimla av människor, dels för att gatan ligger centralt, dels för att många tar sig från Delikatessparken på angränsande Karlskronabulevarden till de öppna gamla husen. Många av dem ligger i gamla stan. Men många finns också på andra platser runtom Lovisa och ute i byarna.

Mariegatan – folktom på fredagseftermiddagen. Det som vittnar om att LHH arrangeras under helgen är de röda stolparna och banden av plast som visar att här får man inte parkera. En trafikskylt avtäcks imorgon.

I Karlskronabulevardens park vimlar det imorgon och på söndag av försäljare och köpare. Eftersom jag bor i gula huset längst borta till höger har jag inte lång väg till vimlet. Jag har ju alltid älskat detta evenemang, under några år var jag med och fotograferade husen till en mässtidning, och nu får jag vara här helt på paradplats 🙂

Det har fixats och målats, städats och sopats både här och där de senaste dagarna. Till Lovisa anländer ju ändå tiotusen personer, eller fler, under bara ett par dagar. Men det finns en del lite bortglömda hus som förfaller och som ligger centralt i staden. På Drottninggatans trottoar finns fina visdomsord målade på trottoaren, men kanske det här trädet hade kunnat klippas bort? Eller är det ändå charmen med vår lilla stad, att allt inte är så perfekt?

Trevligt på Ikea, men också en pärs

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Hittade på Ikea de skåp jag önskade köpa. Själva upplevelsen att gå där, enligt den rutt som kunderna hänvisas till, var ungefär som tidigare – helt förutsägbar och trevlig. Det råkade inte vara någon trängsel där vid 14-tiden och vi hade turen att hitta en mycket trevlig rådgivare. Hon fick produktens namn och nummer av mig, bläddrade på datorn och telefonen, och ledde oss till de utställningsrum där möblerna fanns monterade så att vi kunde se att vi hade valt rätt.

Efter det blev allt mycket krångligare. Vi skulle själva ta en lastvagn och gå till rätt hyllrad och hitta rätt ”fack” där produkten fanns. Skåpdelarna var långa och tunga, ni ser dem på fotot här. På något sätt lyckades vi få dem på vagnen.

Följande överraskning var (det är kanske ett par år sedan jag besökte Ikea senast), att kunden själv ska scanna in produkterna och betala dem i en självbetjäningskassa. Vad vi inte heller visste var att skåpet bestod av TRE paket, inte bara av ett som vi hade tagit första gången i lagret. Så vi tvingades återvända dit.

Ett av två skåp skulle betalas vid kassan men sedan avhämtas från en annan plats i affären. Vi hade tänkt köpa lite svenskt godis medan vi var i Ikea, men då vi såg att allt krävde självbetjäning även där suckade vi och lämnade godiset åt sitt öde.

Nere vid lastningsplatsen i garaget kunde vi läsa en text på dörren där det stod nånting om att ”hoppas ni trivdes och att vi snart ses igen”. Min enda tanke där var ”nej, vi ses nog inte igen, i alla fall inte på ett tag”. Så pass tungt kändes allt detta med kravet på ”gör detta själv”.

Kvinnan uppe på möbelavdelningen förtjänar ändå en stor eloge för sitt vänliga och mycket serviceinriktade sätt. Så med tanke på henne KANSKE jag nån gång i framtiden vågar mig på ett försiktigt besök i Ikea Vanda igen. Men då köper jag knappast tunga möbler.

En plats där allting får ta sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här finns det löv att kratta och mera kommer ner hela tiden. Här finns nämligen många lövträd.

Jag började igår med att kratta en halvtimme. Ryggen tål inte hur mycket som helst, men den här milda vardagsmotionen i kombination med frisk luft gör mig gott. Också det faktum att allt får ta tid. Här finns servicepersonal som mot betalning sköter olika gårdsarbeten, men vill någon av oss boende göra en del av det är det fritt fram. Och högst frivilligt. Ingen som kräver något eller förväntar något.

Mängderna av löv är enorm, så det syntes knappt för någon med blotta ögat att jag hade krattat. Men den som är observant ser tre stora högar av löv under tre träd på gården – och de högarna fanns inte där i måndags 🙂

Bostadsbolaget heter Äppelviken, det är ett vackert och roingivande namn för platsen där jag nu bor.

Här håller jag på att lära mig att allt får ta tid. Jag sover bra och har en rytm just nu som gör att jag lägger mig 22.30 och vaknar 08.

I dag ska jag med två vänner till Ikea. Det behövs en större bil där vi kan lasta in möbelpaket vars längsta bitar är kring 170 cm, kanske mer. Jag ska nämligen köpa klädskåp.

Efter att under två månaders tid haft kläderna i genomskinliga plastlådor och på ett klädräcke ska jag nu äntligen få ett skåp. Sedan tar det förstås tid att montera ihop det och flytta de saker som nu finns i sovrummet, osv.

Men här i Äppelviken får allt ta den tid det tar.

Vardagslyx – att läsa mycket och länge

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I söndags köpte jag Helsingin Sanomat och insåg först senare att jag hade köpt lördagsnumret. Det gjorde mig inte alls upprörd. Nuförtiden låter jag mig inte uppröras av små saker.

Det är såsom den finska annonstexten här säger: Arjen ylellisyys koostuu pienistä osista. Alltså: Det lyxiga i vardagen utgörs av små detaljer.

Annonsen handlar förstås inte om det jag tänker på. Den handlar om reparation av bilar, hur vi ska försöka ennakoida = förutse, sådana och vad de kostar.

För mig är det vardagslyx att få en tjock tidning framför mig. Dels håller jag finska språket vid liv genom att läsa Helsingin Sanomat, dels finns här så många intressanta artiklar att lära sig nytt av.

Allt från hur Fiskars som varumärke och produkt slagit igenom i USA, till frågan om varför det finländska bastufolket har svårt att visa sig nakna inför främlingar i en bastu 😀

Jag köper inte HS ofta men då jag köper den läser jag den länge och tämligen noga.

I dag tror jag att jag ska kratta lite på gården. Jag gillar att kratta och även om vi kan köpa in tjänster med både gräsklippning (gräsmattan är enorm) och lövblåsning, snöskottning och annat – så får vi boende om vi så vill idka nyttomotion. Det är inget måste, utan helt frivilligt och då är det ju kul att kunna göra sånt när andan faller på, vädret så tillåter och tid finns.

Måndagskväll vid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Cykeltur. Och har lite upptagit fotograferingsintresset. Känner mig inte helt skarp där ännu, men har framöver allt mer tid att testa och tycker det är roligt!

Platsen är Stenparken, eller kanske den inte ens heter så. Men det är en rastplats vid Strandvägen i Lovisa.

Här är det skönt att sitta och beundra naturen invid Lovisaviken. Platsen är byggd så att den inte i första hand kan förstöras av någon som tycker om att kasta bänkar i havet eller på annat sätt förstöra.