
Naturhamnarna erbjuder oftast en eller flera bryggor, en grillplats och utedass. Här i Byöns lagun kostade det inget att övernatta.





Här ligger jag i sittbrunnen och videofilmar.

Naturhamnarna erbjuder oftast en eller flera bryggor, en grillplats och utedass. Här i Byöns lagun kostade det inget att övernatta.





Här ligger jag i sittbrunnen och videofilmar.
Har funderat hur jag ska beskriva min seglats. Först hade jag en tanke om att visa bilder i kronologisk ordning, men skippade den.
Det får bli lite av varje härifrån och därifrån. Bilder som beskriver olika tankar som uppstått.

Vi hade såsom många av er redan vet tänkt segla över till Estland. Men då vi startade från Lovisa runt halv åtta lördagen den 4 juni insåg vi redan vid midnatt att det troligen hade varit ett vansinnesprojekt att ta sig över direkt. Seglatsen skulle ha krävt att vi hållit oss vakna tjugo timmar. Vinden tilltog hela tiden och även om båten hade klarat strapatsen hade seglatsen inte varit ett nöje för någon.
Så vi fattade beslutet om att kasta ankar mitt i natten på en vindskyddad plats. Det dröjde ett tag innan vi hittade en plats där ankaret fastnade, utan att göra det för evigt 🙂

Sov inte mer än en och en halv timme första natten. Inte för att båten skulle ha krängt utan för att jag var ovan vid allt från den smala kojen till alla främmande ljud.
Men vad går upp mot att öppna luckorna från kajutan ut mot sittbrunnen och mötas av den här synen. Det var en ganska sval morgon men ack så vacker.

Lite senare på förmiddagen såg det ut så här då vi seglade vidare.


Jag var tacksam för att ingen såg då jag gjorde min första prestation som hopp-i-land-kalle från en segelbåt… Även följande angöring senare på kvällen hade varit värt en inspelning. Begriper inte att mitt ben inte gick av men jag är väl vigare än jag trodde 🙂
Som sagt lärde jag mig mycket under seglatsen, inte minst att det är bara att göra och inte fundera efter så mycket. Det blir var det blir.
Nog för att jag någon gång tänkte att skepparen kunde ha förklarat saker lite bättre än att bara säga ”snurra runt linan där”… var då där och hur? ”Gör ett halvslag”… jaså, hur ser ett sådant ut – det är fyrtio år sedan jag gick i scouterna… Eller ”linan ska under mantåget”… ursäkta, vad är ett mantåg?
Ofta skulle det ju gå undan fortare än kvickt, det fanns inte tid för förklaringar. Så jag fick finna mig i att skepparen höjde rösten fastän det är något jag inte tål i normala fall. Mot slutet av seglatsen hojtade jag tillbaka. Inte ”gör det själv för fan” men jag hade lärt mig vissa knep att svara i alla fall.
Det går ju inte att vara sur på en båt där man ska samsas på tre kvadratmeter. På den lilla ytan gäller det att ha ömsesidig respekt och humor.

Svanparet på bilden anade troligen vilket väder som väntade. Här simmar de mot en mer skyddad plats.
Videosnutten visar början på den storm som fick oss att inse att vi hade gjort rätt val då vi skippade Estland. Vi kunde inte ens bege oss mot Helsingfors utan fick välja en skyddad gammal naturhamn som troligen använts redan under vikingatiden. Visar bilder från den i nästa inlägg.
Kom hem från seglatsen vid sextiden i kväll.
Har kört en tvättmaskin och får lov att köra två till de närmaste dagarna.
Bland annat min vinterjacka – den är full av saltstänk 🙂
Skriver fler inlägg de närmaste dagarna, ska sortera tankar och bilder först.

Men ni som följt mig på Facebook vet att jag har lärt mig mycket och jag är så stolt över mig själv för att jag vågade göra det här. Att jag inte visste vad jag gav mig in på var egentligen det bästa.
Jag ska aldrig mer önska någon god medvind 🙂 Hellre tala om förliga eller goda vindar. För motvind kan vara bättre även om man tvingas kryssa.
Om jag hade vetat hur det är att segla i medvind då vindstyrkan är 15 meter i sekunden och havet förvandlas till ett gropigt skummande underlag… och dessutom insett att färden från Söderskärs fyr till Pellinge krävde 3,5 timme bergochdalbana… då hade jag kanske ställt mig tveksam.
Men nu visste jag inget.
Att segla i medvind innebär i och för sig att det för det mesta är rätt varmt, i alla fall om solen skiner. Då kan man idka så kallat bikini-race. De som seglar i motvind är däremot ofta klädda i alla plagg de äger.
Jag funderade inte mycket efter och jag var sällan rädd.
Efteråt kunde jag något tag tänka… hur klokt var det där 🙂
Och visst… då jag väl var på båten var jag där. Det fanns inte många möjligheter att komma bort om jag inte ville simma 🙂

Stolt är jag också för att jag vågat agera hopp-i-land-kalle. Aldrig visste jag vilken brygga väntade, hög eller låg – skulle vi in med fören först eller med sidan. Med varierande stilar och sällan skådad grace klarade jag alla gånger utan att dratta i sjön 🙂
Vi hörs i morgon!
Matrosen är trött.

Det finns många öar som heter Fagerö, men den här ligger söder om Norrkullalandet och Sibbo. En vacker och lugn hamn utan dess större faciliteter, men här längtas inte heller efter restauranger och röj.
Seglatsen till Estland kom alltså av sig, vindarna var för byiga och hårda. Inte ens mot Helsingfors kom vi iväg igår.
Nu ska vädret bara bli bättre, varmare och inte med lika nyckfulla vindar.
Imorgon styrs stäven hemåt men antagligen dröjer det ett par dagar innan vi är hemma för här stressas inte.
Matrosen har lärt sig allt möjligt från att hoppa i land och förtöja till att kasta loss och snurra linor (kransa upp, coil på engelska).
Mera bilder finns på min Facebookprofil, också videosnuttar. Längre inlägg med bilder utlovas då jag kommit hem.
Såhär långt har resan varit väldigt givande och lärorik. Två dygn har på ett positivt sätt känts som en vecka 😎

Det är lättare via telefon att visa bilder på Feijan.
Seglatsen har gått bra hittills.Ändå så pass byiga vindar just nu att vi överväger att skippa Estland och angöra Helsingfors istället.
Jag som hopp-i-land Kalle idag var en syn 😆
Min nya vän på båten är flytdräkten. Får vara väder som väder men jag fryser inte. Ett äventyr kan också bestå av att få sockor på fötterna då det gungar och då flytdräkten gör en helt otymplig 😎
Det har blåst ganska friskt i dag men väntas bli lugnare till kvällen. Jag gillar själv att det inte så väldigt varmt som +27, det känns mer lagom med +20.
Så det är dags att kasta loss snart.
Har suttit på Saltbodans terrass med goda vänner ett par timmar. Sett festklädda människor, många med vita mössor – både yngre och äldre. För det firas ju studentexamen i dag.

Nu är jag hemma och sätter sista handen vi packningen.
Vet ni att livet känns bra just nu – och spännande!
… och ps. Jag kanske inte kan svara på och godkänna eventuella kommentarer lika fort som förr. Men jag gör det så fort det är möjligt 🙂
… eftersom jag inte vet om jag kan blogga från seglatsen. Det är förstås det jag önskar kunna göra, annars får ni vänta på bilderna några dygn.
När jag tog det här fotot saknades bom och segel, men de är på plats i dag.
Exakt tid när vi lägger ut, eller från vilken brygga det sker, vill jag inte avslöja. Nyfikenheten har redan nu tagit sig oanat stora proportioner.
Jag kan höra någon säga ”skyll dig själv då du berättar att du ska segla”.
Men varför skulle jag inte få göra det? Det här äventyret är något jag ser mycket fram emot och min förväntan delar jag gärna med mina vänner.
Jag blir glad för varje person som är genuint glad för min skull.
En annan orsak till att jag inte säger när vi sticker iväg beror på att jag inte vet om vi kan lägga ut en viss tid, en viss dag. Det beror på väder och vind.
… då man ger sig ut på seglats. Det räcker liksom inte bara med ett par shorts och en t-shirt. För det kan börja regna eller åska eller både ock. Vi kan överraskas av en kallfront. Det är väl bra att jag vet att sådant väder som vi haft den senaste veckan – med sol, +27 grader och nästan ingen vind sällan råder till havs – om vi inte talar om Karibien och det gör vi inte.

Packning pågår troligen hela kvällen och halva morgondagen… Men just nu känns det som att jag inte har annat än tid.
För i dag kan jag gratulera mig själv till att ha sex veckor och två dagar semester 😀
Den tänker jag njuta av oberoende av de mörka molnen som finns på framtidshimlen då det gäller våra jobb på tidningen.
I en båt där det inte finns kylskåp får man vara uppfinningsrik.
Aj, varför det inte finns sådana nymodigheter? För att det slukar för mycket energi. Dessutom tycker jag att charmen finns i det enkla. Jag vet att jag inte ska segla en lyxyacht.
