Jag kom inte ihåg att lägga ut en gissning i går, så det får bli i dag i stället.
För dig är det fritt fram att gissa en eller flera gånger till och med i morgon kväll.
Du som gissar helt rätt får allmän ära och berömmelse 🙂 … och har du en blogg länkar jag till den, vilket förhoppningsvis ger dig fler läsare. Har du inte en blogg får du din signatur/ditt namn publicerat.
Gatorna förvandlades till lervälling och det blev stopp i rören.
… jag knåpade med ett pussel 🙂
Men jag tycker det är bra att ha barnasinnet i behåll.
Jag vet inte vad det är med Mumin och med påskägg som gör att jag bara måste köpa minst ett.
Jag äter ju nästan ingen choklad mer, så det är inte därför jag måste ha ägget.
Men jag vet att där finns en överraskning inuti.
Som med nästan 100 procents säkerhet är en onödig pryl.
Ändå rörde sig handen mot ägget, greppade det och lade det i köpkorgen, sedan upp på varubandet och till sist ner i inköpskassen.
Och vad gör jag med pusslet nu? Inte kan jag slänga bort det direkt. Och inte kan jag ge det till något litet barn som sätter bitarna i halsen…
Nä, jag har en idé. Men få se när jag förverkligar den.
Finns det något mer onödigt än att ligga och grubbla i nattens mörka timmar?
Vanligtvis sover jag gott, och jag är tacksam för att jag har förmågan att sova tio-elva timmar om jag så vill.
Förra natten låg jag ändå och grubblade över en timme.
På saker jag inte kunde åtgärda då.
Bland annat undrade jag varför jag ännu inte fått mina skattedeklarationspapper fastän jag påmint skatteverket om det. Tänk att man måste PÅMINNA om sånt! Grrr 😦
Grubblade också över min nuvarande lokala e-postadress. Har hört att den kanske upphör att fungera i maj. Måste kolla upp! Om den gör det övergår jag till gmail.
Kollade redan adresser i dag och skapade en ny. Men jag kunde inte välja carita.liljendahl@gmail.com för den var upptagen. Märkligt! Finns tydligen någon annan som heter Carita Liljendahl.
Så om ni får mejl från den adressen är de inte från mig!
Den nya reservadress jag skapade trodde jag inte var möjligt att få tillstånd till. Men jepp. Jag kan heta Carita Bond 🙂
Då jag promenerar till jobbet ser jag den här.
Fint att den bevarats, resterna av alla fästningar vi haft i stan. Den här står på gården till ett egnahemshus, och granne med två våningshus.
Det låter dripp dropp där ute även nu klockan åtta på kvällen. Grått och blött har det varit men vad gör det? Snön SKA ju bort 🙂
Här har vi en bild av mig som min ex-make tog i november 2012.
Vi var av någon anledning på ett hotell då, tror vi skulle gå på en konsert.
Jag är ganska nöjd med bilden, fördelaktigt fotograferad uppifrån nedåt.
Som ni ser hade jag mörkt hår på den tiden, vilket är min naturliga färg. Några ljusa slingor och en blågul extra test som sattes dit någon gång då vi skulle åka och heja på blågula Lovisa Tor i innebandyn 🙂
I dag försökte jag ta ett foto av mig själv. Men det är helt fördömt att få till en snygg selfie! Som jag sagt tidigare, man blir helt förvrängd i nyllet då man tar bilder av sig själv 😦
Så jag var tvungen att spexa till det lite för att få en bild där jag ser någorlunda normal ut. För det var håret jag ville visa. Det är längre nu och tack vare fler ränder till ytan blondare.
Jag var nöjd med håret 2012 men just nu är jag mycket nöjd med den här looken också.
Och som en parentes vill jag tillägga att Adrian Debutsky åter börjat figurera hejvilt i mitt liv. För er som inte vet vem han är rekommenderar jag en titt på debutsky.fi – han är huvudpersonen i mina böcker. Många uppgifter på sidan är föråldrade och bilden gammal… eftersom jag inte författat något sedan 2012… men jag kanske kommer igen med en fjärde bok någon dag 🙂
I dag sa Adrian att det är då märkligt det här med Daniel.
Det är Daniel Craig hit och Daniel Sanz dit… Vad ÄR det som gör de här männen så märkliga?
Eftersom jag har skapat Adrian vet jag att han inte är så purken som han verkar. Men det känns ändå riktigt bra att han reagerar, och visar att också HAN finns i mitt liv ❤
… så en bukett kom med mig hem. De finns i alla färger och är så vackra nu!
Egentligen skulle jag inte ha något från affären men jag följde gärna med min syster dit. Det hela slutade med att jag köpte mer än hon 😀
Jag har en del grejer jag alltid behöver = sådant jag faktiskt använder. Ett häfte för dagboksanteckningar (och det får mig att tänka att jag kunde åka till New York nån dag) … blockljus…
… och klisterbilder… ni vet att jag gillar dem! En del landar i dagböckerna, andra i brev, på kort och kuvert. Jag är SÅ barnslig men det bjuder jag på 🙂
Ja, och så blev det en liten dörrmatta till hallen. Den står under betjänten från Ikea som ser ut så här.
… och en tröja, en blus, en handkräm… ja, ni vet, sådant där som alltid behövs 🙂
… att det är Adrians namnsdag i dag!
Han må vara hur fiktiv som helst för andra men i mitt liv finns han hela tiden. Även under de svåra tider jag haft – en period i mitt liv då jag inte har haft krafter nog att producera nya böcker om honom.
Jag pratar med honom ändå, så gott som varje dag. Och jag tror att det är han som ger mig en del av de krafter jag tycks ha, trots allt som hänt.
Sommaren 2014 visade jag en bild av Almska gården, ett av våra konstcentrum i staden. Den såg nästan likadan ut som den här.
Men vad jag inte visade då var hur huset såg ut innan det renoverades.
Så här!
Mycket polemik har det varit innan huset iståndsattes. Det fick nämligen inte rivas. Och mycket diskussioner har det varit också efter att renoveringen blev klar. Vem ska hyra det, till vilket pris, vem drar största nyttan av det osv.
Som en liten hyllning till min vän Antonia, som alltid visar fina bilder på sin blogg – av vilka en stor del är från Budapest – vill jag visa de här två bilderna från mitt arkiv.
I mars 2013 besökte ex-maken och jag Ungern och Budapest. Där finns otroligt mycket att se, vi hann ju bara med en bråkdel. Den pampiga arkitekturen, broarna, saluhallen, minnesmärken, Margaret Island, spårvagnarna och mycket mer har etsat sig fast i mitt minne.
