Usch. Skulle nyss tända ett ljus. Såg inte genast flugan som låg där på rygg, inbäddad i stearinet.
Han måste ha snubblat över kanten, bränt vingen eller nåt, då ljuset brann i går… Aldrig sett något liknande.
Blev väl en plågsam död… vare sig han begick självmord eller inte.
Hur denna makabra händelse än gått till känner jag mig oskyldig.
Frid över Flugans minne. Jag tände ett ljus för honom.
… handlar inte om några stora saker för mig numera.
Jag ansvarar själv för mitt liv, hur jag lever det och hur jag mår.
Jag är ingen motionsfantast, ingen hälsofreak – men dör jag i morgon på grund av det så har jag i alla fall levt mitt liv på det sätt jag själv ville.
När det soliga vädret från i går svängde om till blåst och regn på eftermiddagen i dag mulnade jag inte till. Vädret är något jag inte rår på.
I dag har jag kört en tvättmaskin, tagit en kort cykeltur och gjort en enkel lunch åt mig själv. I morgon ska jag åter på jobb efter att ha haft en och en halv vecka vintersemester (nåt jag förstått att inte finns i Sverige).
Kalla det prutthurtighet om ni vill men i dag gläds jag åt
– att vi fått bostaden vi äger uthyrd åt en underbar familj.
– att jag vet vad jag ska göra på jobbet i morgon, och att jag har ett litet spänningsmoment efter jobbet också.
– att jag är finaste jag, och att jag har överlevt det jag trodde jag inte skulle överleva – att min make dumpade mig efter nästan sjutton gemensamma år.
Jag gläds således åt att jag kan känna glädje, att jag åter vågar göra allt möjligt, att jag kan hålla huvudet högt, att jag antar nya utmaningar och att jag insett att det är jag, och bara jag, som styr över mitt liv.
Ps. Det har tagit tid och krafter att komma så här långt, det är inte mycket man får gratis i livet, men ibland måste man vandra de där snåriga stigarna också, för att förstå att man har det ganska bra – trots allt.
Aj aj, lite ont i baken har jag säkert i morgon. Sju kilometer på cykel är inte mycket men det kändes i alla fall, i benen också. Tror jag hade för lite luft i däcken… ja, alltså nåt måste man ju skylla på.
Jag är tacksam för att jag fortfarande får njuta av ex-makens släktställe på Kretsgången, där nära och kära åter snart börjar samlas. Lyfte ut en stol och ett bord och njöt av solen, ett glas vin och en veckotidning.
Sedan gick färden tillbaka in mot stan. Stannade upp hos en före detta chef och kollega på hemvägen, njöt i hennes trädgård och tog sedan ännu vårens första skumpa utomhus på Ölvin.
Vår bästa tid är NU. Välkomnar våren och sommaren!
Fick ett privat mejl av en person som berättade om sina erfarenheter av nätdejting. En av dem var att så kallade ”plåsterförhållanden” kan behövas innan den bedragne/lämnade åter är klar att gå in i ett nytt kärleksförhållande.
Utan att ha massor av erfarenheter från området själv är jag benägen att hålla med. De två män jag träffade i vintras gav mig självförtroendet tillbaka. Med en av dem har jag ingen kontakt mer. Med den andra har jag haft sporadisk kontakt i snart sex månader. För det mesta handlar det om sms i vilka vi berättar om vardagslunken och skickar bilder från den till varann. Två gånger har vi träffats IRL.
Det är nog ingenting konstigt med att pröva sig fram. Mer konstigt skulle det väl vara om man tog den första bästa och började planera en gemensam framtid…
Passar här på att tacka alla som via privata kanaler kontaktat mig, dels för att berätta sin egen story i förtroende, dels för att tacka för att jag skriver om det här ämnet. För nätdejting verkar konstigt nog ännu vara lite tabu, upplevas som desperat och skamligt – hur du vi än annars tycker oss vara med dagens teknik.
… kan ni skylla på mig. För nu har jag tagit bort snöspaden från balkongen och flyttat ytterligare två krukväxter ut!
Här har jag anlänt till busstationen i Borgå och väntar på min väninna Camilla. Det blev en trevlig sen onsdagseftermiddag med mycket skratt och utbyte av tankar kring både allvarliga och mindre allvarliga ämnen.
Skulle sedan fotografera Cafe Cabriole utifrån men det var motsol. Då vi kom ut från caféet glömde jag ta bild. Men klickar du på namnlänken kommer du till företagets hemsida och där finns mycket information, samt bilder på urläckra bakverk.
Pajen var god och salladen fräsch. Att vinet hämtades in i en liten flaska, att vi fick vatten utan att be om det och att allt serverades på små fina brickor förhöjde stämningen.
… struvor! Fastän det är tre veckor till valborg och första maj!
Aktuella just nu på Almska Gården är Carolina von Schantz i övre våningen och Niklas Warius på bottenplan. Där var också en tredje konstnär men tyvärr minns jag inte hennes namn.
Det var min väninna Hanna som lockade mig med på utställningen. Rundvandringen där gav mig inspiration inför kvällens konstkurs i går.
Niklas Warius fotografier kan ni läsa mer om på tidningen Östnylands webbsajt.
Att tala om blommor och bin. Var det inte så man kallade sexualupplysningen förr?
Från ett av kurskvällens konstverk saknas då biet.
Var väl ett tafatt försök av mig att skapa något utan erotisk touch.
Men… eftersom vi på kursen får måla vad vi vill… hamnade jag där igen. Bland de stora svepande penseldragen som så gott som alltid slutar med att jag ser nakna kroppar. Och nakna kroppar är vad jag vill måla, så varför försöker jag mig ens på blommor? 😀
Så jag ger upp. Folk får tänka precis vad dom vill om mig. Tro att sex är det enda jag har i huvet…
Så är det förstås inte. Men när jag målar blir det för det mesta kroppar, och nästan alltid är de utan kläder.
I morgon ska jag visa bilder från en riktig konstutställning på Almska gården som jag besökte med en väninna i dag.
Säg den bensinstation som är vacker men det är väl innehållet, personalen och mycket annat som räknas. Vid riksväg sex i Lappträsk, drygt två och en halv mil från Lovisa, ligger Pukaron Paroni – översatt till svenska Baronen i Pockar. Pockar är i sin tur en by i kommunen.
Hit gjorde vi en utfärd i dag, min syster, mor och jag. Först åt vi mat, sedan gick vi runt och tittade i affärerna.
Jag har lovat mig själv att bara köpa sådant jag verkligen behöver. En annan regel kan vara att om något nytt kommer in åker något gammalt och sluttjänt ut.
Jag är svag för Mumin och kunde inte låta bli de här två muggarna i hårdplast. Motivet är detsamma på bägge och de här blir perfekta att ha då jag sitter på balkongen och lapar någon svalkande dryck.
Ja, och så blev det en ny klocka också. I slutet av februari skrev jag det här inlägget. Det handlade om en klocka jag hade tänkt köpa i Borgå för att jag hade en vars batterihållare höll på att gå sönder här hemma. Då blev det inget köp, men det blev det i dag. Den står dock inte på bordet utan i en hylla i arbetsrummet.
