Övrigt

Att dejta på nätet, del 4

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Ensam gumma i väntan på tråden :-)
Ensam gumma i väntan på tråden 🙂

Jag har inte satt upp någon taktik för hur jag ska bygga upp min serie om nätdejting – det ena får ge det andra.

I dag slog mig tanken att någon kanske ser mig framför sig, hur jag sitter ensam dagarna i ända vid datorn. Med blossande kinder, som flickan på bilden 🙂

Riktigt så förhåller det sig inte i verkligheten. Vanligtvis går jag in ett par gånger per dag på de två sajter där jag är med, på veckosluten kanske jag tittar in där oftare.
Mest gör jag det för att se
a) om någon skickat ett meddelande till mig
b) vem som kollat min profil

Då och då gör jag sökningar.Jag skriver att jag är en kvinna som söker en man, bockar för att jag vill ha ett seriöst förhållande eller hitta en vän, tackar nej till sexäventyr, sätter en undre och en övre gräns för ålder och anger från vilket område jag söker profiler.

Jag har inte varit så väldigt aktiv med att ta första steget, men visst har det hänt någon gång. Bekantskapen börjar nästan alltid med korta meddelanden och frågor om ditt och datt. Senare kan den övergå i chatt och då jag känner att vågar lita på personen kan jag ge mitt telefonnummer. Har vi kommit så långt är det redan en träff IRL som planeras.

Och sådana tycker jag alltid ska ske på en allmän plats första gången. De två män jag hittills träffat IRL tyckte lika. Att träffas på en neutral plats ger bägge en ärlig chans att ”fly” om dejten inte visar sig motsvara förväntningarna.

Del 3 i serien finns här, och därifrån hittar du bakåt steg för steg till de äldre inläggen.

Varje gång jag ser ett lock…

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… tänker jag på den här bloggaren 🙂
Hon skriver om mycket annat också, korta och ofta skojiga inlägg med fina bilder!
Så den här bilden förärar jag min vän i Sverige!

Egentligen är ju inte bara locket i sig intressant utan också trottoaren :-)
Egentligen är ju inte bara locket i sig intressant utan också trottoaren 🙂

Tog en liten promenad till samlarmässan i högstadiet. Letade efter gamla påskkort men hittade inga som var tomma på baksidan. Så det blev att gå till R-kiosken i stället. Där var utbudet riktigt bra så jag kom hem med några kort och frimärken.

Det var härligt frisk luft där ute. En temperatur på tre grader, lite dimma och en sol som gjorde tappra försök att tränga sig fram.

Senare i dag fortsätter jag med den fjärde delen i serien om Nätdejting.

Skämde bort mig själv…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… med en fredskalla. Nu kan påsken komma för jag har mycket grönt och gult på bordet.

Skir och vacker är den.
Skir och vacker är den.
Orkidén jag köpte inför Yle:s besök fick nu en kompis i fredskallan.
Orkidén jag köpte inför Yle:s besök fick nu en kompis i fredskallan.
Och så föll jag för frestelsen att köpa en veckotidning.
Och så föll jag för frestelsen att köpa en veckotidning.

Strategiskt framlagda vid kassabandet i affären ligger de nyaste veckotidningarna. Finns säkert tidningar om bloggar i Sverige på svenska också, men jag har ännu inte hittat någon sådan här i Finland.

Att dejta på nätet, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
De flesta söker troligen kärlek på nätet. Men ett hjärta av stål vill väl ingen möta där.
De flesta söker troligen kärlek på nätet. Men ett hjärta av stål vill väl ingen möta där.

Det var i mitten av oktober jag gick med på två dejtingsajter. Jag satte direkt ut en bild på mig själv, senare har jag vågat sätta fler. Jag valde med omsorg, och så gör väl de flesta.

Visst funderade jag ett tag innan jag vågade skapa min profil. Att finnas på en kontaktsajt till allmänhetens beskådande betyder ju att man går ut och berättar öppet att man söker sällskap. Man blottar sig helt enkelt.
Jag berättade också åt min terapeut vad jag hade gjort och frågade henne om hon tyckte det var snuskigt. Då hon svarade att det är dagens melodi att träffa nya människor via nätet, och kanske rentav hitta sitt livs kärlek där, kände jag mig lugn.

Jag har alltid börjat med att prata via chatten eller skicka meddelanden till någon som visat intresse för mig, eller som jag själv tyckt verkat intressant.
I de allra flesta fall slutar kontakterna också där, då någon eller bägge inser att vi är för olika som personer. Ibland har också avståndet varit för långt.

Den första personen jag blev förtjust i bodde i Helsingfors och vi sms:ade friskt under sex veckors tid. När jag sedan tyckte vi skulle träffas drog han öronen åt sig och gick under jorden 🙂
Detsamma har ett par andra kontakter gjort. En kom inte alls till träffen utan meddelade först följande dag efter påtryckningar från mig att han ”hade sovit och inte orkat komma”…
En annan slutade abrupt sms:a och ringa, utan minsta förklaring.

Det är i de här fallen man börjar fundera varför männen överhuvudtaget kastade sig in i bekantskapen. Hade de gått ut med falska bilder av sig själva, vilket gjorde träffen omöjlig, eller fort hittat en ny kvinna men inte vågat meddela mig det?

Nåja, mannen från Helsingfors tog ändå mod till sig och berättade i ett mejl att han hade hittat en annan kvinna som han ville satsa på. Men ytterligare några veckor senare förstod jag att den dejten inte hade lyckats, och då beslöt vi oss för att träffas IRL. Han var trevlig, vi hade roligt tillsammans men var ändå överens om att vi inte vill ha ett seriöst förhållande där vi träffas regelbundet.

Så det är ungefär det här det går ut på. Jag får ta vissa smällar men har också möjligheter att träffa nya intressanta människor.

För jag tror inte Tinder på telefonen skulle vara nåt för en 50+ kvinna i Lovisa. Troligen skulle jag där får läsa att det inte finns någon som matchar mig på tio mils avstånd 😀

Att dejta på nätet, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Ger man genast en äkta bild av sig själv?
Ger man genast en äkta bild av sig själv?

Oj, det blev intressant det här med nätdejting så jag fortsätter direkt på serien jag startade i går.

Jag har fått många intressanta kommentarer och en del indirekta frågeställningar. Noterar alla och återkommer till var och en, om inte nu så i senare inlägg.

En läsare skrev att hon är skeptisk inför dejtingsajter för att hon tror att 99 av 100 ljuger om sig själva och sätter ut falska foton.

Själv har jag gått till väga såhär:
– Jag kan låtsas vara miss Finland, men då mannen vill träffa mig avslöjas det direkt att jag inte är det, så varför ljuga? Bättre att ärligt berätta om ålder och övervikt.
– Då jag lagt ut riktiga foton på mig själv kräver jag att den jag ska bekanta mig med via sajten gör detsamma. Han kan förstås lägga ut falska bilder, men gör han det kan han inte sikta på att vi seriöst ska träffas IRL (in real life) vilket ändå oftast är tanken då man går ut på en dejtsajt.

Här vill jag poängtera att utseendet är inte det viktigaste, men jag erkänner att det har en viss betydelse för att jag ska känna mig bekväm vid en eventuell första dejt IRL. Tror att motparten tänker detsamma.

De flesta dejtingsajterna har moderatorer som kollar dina bilder först, så det är onödigt att försöka lägga ut erotiskt laddade sådana.
Har inte ens behövt försöka och misslyckas här. Sajten meddelar tydligt då du ska lägga ut bilder på dig själv att de genomgår en koll innan de går ut.

I morgon berättar jag hur jag gick till väga då jag lade ut den första kontaktannonsen, hur det kändes och vilket gensvar jag fick.

Att dejta på nätet, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Kan kärlek uppstå via nätet?
Kan kärlek uppstå via nätet?

Finns väldigt mycket jag vill säga och skriva om att dejta på nätet. Så jag tänkte köra i gång en liten serie.
Ni läsare får fråga vad ni vill i kommentarsfältet och så svarar jag efter bästa förmåga i de följande inläggen.

Så här till att börja med kan jag kanske säga att nätdejtingsvärlden ungefär ser ut som bilden av klisterbildsarket.
En del personer är med hela sitt stora hjärta ärliga där på nätet. Andra har inte samma helhjärtade engagemang. Tyvärr saknar en del gott hjärta också. Vissa kan ha hjärtat upptaget på annat håll men ändå jaga nya hjärtan = hemliga äventyr.

Fick en väldigt rak fråga av en kollega i går. Jag uppskattar sådana. De känns mycket bättre än gissningar och skvaller. Han frågade om jag hittat en ny man och jag svarade ”ja, men få nu se vad det blir, vi bor ganska långt från varandra”. Jag kan inte säga att den här nya mannen och jag har ett förhållande. Så snabbt går det sällan till, och kanske det är helt bra så.

Kollegan började humma lite för sig själv när jag sa att jag träffat en kille via nätet. Han förstod att det är tidens melodi, men hade ändå på något sätt tänkt att det kunde gå till så som det gick till förr.
Att man träffades och förälskade sig i varandra på en keramikkurs 🙂

Ja, det kan väl gå till så. Jag kan väl också träffa prinsen i supermarketen. Men lika sannolikt som att jag gör det är det att jag missar honom med samma bråkdel av sekund som hade krävts för den unika träffen.

I den här serien ska det bli både fördelar och nackdelar med att nätdejta, och jag ska försöka ha glimten i ögat hela vägen 🙂
Och för säkerhets skull bör jag väl tillägga att jag aldrig röjer mina nätkontakters identitet. Det vore ju bara dumt. Då skulle nog ingen våga ta kontakt med mig härefter 🙂

Fascinerad av träd

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Kala trädstammar är vackra.
Kala trädstammar är vackra.

Träd fascinerar mig. Och skuggor av dem som faller mot trottoaren eller marken. Jag har många gånger tänkt att jag ska måla dem, alltså inte måla på trädstammarna, utan närmast göra en tavla med trädmotiv. Men eftersom jag inte har tålamod att pilla och teckna tror jag att det får låta sig göras på annat sätt. Idéer finns.

Ah, dessa vackra siluetter.
Ah, dessa vackra siluetter.
Kan sitta i Hotel Degerbys bar och behöver inte annat än ett glas vin och den här utsikten. Fotograferad i går.
Kan sitta i Hotel Degerbys bar och behöver inte annat än ett glas vin och den här utsikten. Fotograferad i går.

Sann konstterapi

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Nu vet jag att konsten fungerar som terapi.
Kände mig deppad och hade noll inspiration för konstkursen.
Men vännen jag börjat gå kursen med fick mig övertalad.

Favortifärgen svart.
Favortifärgen svart.

Ser kanske ur psykologisk synvinkel inte så bra ut. Deppad människa målar sin syn på världen?

Tryckteknik.
Tryckteknik.

Kom sedan på att jag skulle testa en tryckteknik. Jag hade ingen lärobok att utgå från, frågade ingen om råd. Tänkte bara att gult på svart blir bra. Lite vitt blandade jag i det gula och lite målningsmedium (förändrar färgens egenskaper, kan förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare – källa).

Sommarbukett.
Sommarbukett.

När sedan en annan kurskamrat gav mig sina överblivna färger som låg på ett fat av papp visste jag plötsligt vad jag skulle göra. Jag hade precis målat en knallgul botten och tänkt föra över något mönster i svart på den. Men i stället använde jag hennes färger och åter en gång min tryckteknik. Inget slängdes bort, allt togs till vara.

Just for fun.
Just for fun.

Och sedan fortsatte jag av bara farten, just for fun.
Alla de här tre konstverken är inte riktigt färdiga än. Ska stilisera dem nästa vecka.

Egentligen hade jag börjat kursen med att måla en bild av en vit muminfigur på blå botten. Verket skulle heta ”Why didn´t I create Moomin”. Teckningen blev naiv och jag tyckte Mumintrollet sa till mig att jag ska sluta försöka rita något realistiskt.
– Kludda, sa figuren. Det är du bättre på.
Tänkte sedan slänga Mumin i skräpkorgen innan jag gick hem. Men ytterligare en kurskamrat räddade honom i sista stund och bad mig signera teckningen 🙂

Så glad jag blev av kvällens konstkurs! Konst funkar verkligen som terapi!

Gråare än grått

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… är måhända det här huset, Byagården på Sarvsalö i Pernå. Åtminstone så här utifrån sett.

En central plats på Sarvsalö.
En central plats på Sarvsalö.

Men gården är viktig för dem som bor på ön. Och speciellt för seniorerna. Jag var där som reporter på deras verksamhetsstund i dag. Mycket gemytlig stämning inomhus, och glimten i ögat på deltagarna fastän det inte alltid bara är en dans på rosor att åldras.

Vädret har också varit jättegrått i dag. Snål blåst, snöblandat regn, gråare än grått.
Men jag försöker tänka positivt. Om vi aldrig har sura, kyliga och blåsiga dagar – kan vi njuta av sol och värme då, om de fanns precis alltid?
Och även om ytan är grå hos en människa till exempel, kan insidan vara fin, så som den är när det gäller det här huset.

Och ännu ett plus med det här vädret. SÅ syrerik luft.
Det kommer dom där dagarna i sommar då vi har +35 i skuggan och pustar då vi inte hittar svalka nånstans, kläderna klibbar fast i huden och många har svårt att andas.