
En sådan skatt!
Så mycket att gotta sig åt. Knappt så jag kan bärga mig.






Hör du till dem som får en massa enkäter via mejl? En del kanske du har beställt, andra inte.
Jag gillar att svara på enkäter, men de får inte vara för långa och invecklade. Alltså så att man glömt hur frågan börjat då man har läst raden slut. Eller att antalet svarsalternativ är för många, typ tio.
Visste inte riktigt vad jag skulle blogga om i dag för min förmiddag har inte varit så bloggsexig. Har städat en badrumshylla, kört med dammsugaren i fyra rum och rensat min mejlbox. I samband med det svarade jag på Hufvudstadsbladets enkät.
I kväll jobbar jag med tidningens layout. Vi har storspridning och 24-28 sidor ska fyllas med texter och annonser. När det jobbet är klart gör man pdf-filer av sidorna innan de skickas över nätet till tryckeriets server.
Så där mycket förenklat sagt är det vad jag jobbar med i dag.

Nu är det ju inte så att jag sitter och bloggar på min privata sajt då jag jobbar. Men jag var tvungen att ta den här bilden av min arbetsskärm OCH bloggen eftersom den visar en sådan vy jag inte ser på datorn hemma. Helt enkelt för att min skärm hemma inte är lika bred.
Så nu förstår jag vad en del av er som kommenterat sajtens utseende menar då ni säger att min textspalt kunde vara bredare. Där finns ju tomt utrymme på sidan. Men det ser jag inte på datorn hemma. Inte ser jag heller så där stor bild av mig själv 🙂
Men det jag egentligen ville visa med bilden är min arbetsstation, mitt bord, mina blommor. Jag trivs så bra här. Fastän det är roligt att vikariera som nyhetschef eller på layouten så när jag kommer till mitt eget bord är det som att komma hem.
Ett gott betyg för min arbetsplats Östra Nyland, antar jag 🙂

Nu har jag gjort en verkligt god affär! Köpte ett cornflakespaket för 2,39 euro och fick en inträdesbiljett värd 42 euro på köpet.
– Men var ska du hitta barnet, frågar Adrian.
– Vilket barn talar du om?
– Barnet som du ska resa med?
Just det. I det extremt finstilta, som jag knappt kan läsa fastän jag har glasögon på näsan, står det att jag får gå in gratis (värt 42 euro) då jag betalar fullt pris för ett barn. Vilket kostar 289 danska kronor, alltså 38,73 euro. Plus flygbiljetter, plus minst en övernattning på hotell, plus buss- och eventuella taxiresor.
– Ja, men det gör väl inget, säger jag. Vem har sagt att nöjen är gratis? Nu gäller det bara att hitta barnet.
– Jo, för det är lite för sent för dig att låta tillverka ett.
– Kvinnor över 50 kan faktiskt få barn.
– Jo, men inte på sex månader. Du och bebisen måste åka senast 15 augusti.
Men det var en bra affär i alla fall! Jag tjänade nästan 40 euro!

Det är väl så att man knappt vet när det började. Eller så vet man precis vilken grej var den första. Av det man samlar på alltså.
Hos oss finns en ansenlig mängd nyckelringar. Vi minns var vi köpt de flesta och på det viset lever minnena av resorna vidare.
Vi har också en liten radiosamling och en samling av alla de mobiltelefoner vi haft genom tiderna…
Och så har jag mina James Bond/Daniel Craig-grejer.
Alla samlar vi väl på något. Vad samlar du på?
(såg att jag hade skrivit om samma samling för ett knappt år sedan, men jag kanske har fått nya läsare sedan dess, så det må vara hänt)

ÄNTLIGEN ordning och reda på alla papper.
Har jobbat med det här från och till, rensat och mappat. Men det blev liksom aldrig riktigt klart. Förrän i dag då, efter tre timmars jobb.
Det känns som om också mitt inre fick en städning. Inte för att här fanns något otrevligt eller obearbetat, utan bara för att jag nu vet var jag har det jag behöver. Som till exempel biljetten till Rom 😀
En hel papperskorg blev full med sådant som kunde slängas. Påminnelser om ditt och datt, gamla fakturor och avtal från 2010… Vad tusan har jag sparat dem för?

Vad har personen som dumpat elektronikskräpet här tänkt? Förmodligen ingenting. Och jag som spanade efter vårblommor…



Jag använde ett paket med frysta torskfiléer som jag lät tina bara så pass att de gick att skära i några mindre block. Placerade dem i en ugnsform.
Såsen tillredde jag i kastrull. En gul hackad lök fick mjukna i ett par matskedar smör och spadet från en burk med ansjovis.
Sedan klippte jag ner ansjovisen i kastrullen och lät den puttra med löken och smöret medan jag öppnade en förpackning med 500 gram krossad tomat som också hälldes i kastrullen.
Kryddade tomatsåsen med oregano och svartpeppar. Det får gå i rejält av kryddorna om man gillar välkryddad sås.
Hällde såsen över fiskfiléerna och toppade med riven ost. Första omgången i ugnen var cirka 30 minuter på 175 grader. Sedan lade jag lite ost till. Vill man inte riskera att den blir för mörk kan man sätta foliepapper över formen då fisken får ligga en halv timme till i ugnen.
Serveras med ris eller sallad eller något annat tilltugg man gillar.
Egentligen hade jag velat ha den här headern på min blogg. Jag är ju väldigt förtjust i James Bond, och speciellt i Daniel Craig.
Ville förnya bloggen och ägnade nästan ett par timmar till att leta efter och testa nya teman. Det fanns många sådana, men inga som föll mig direkt i smaken. Jag var till och med beredd att betala lite för något riktigt bra, men hittade inget. Ville inte göra några jättestora förändringar, och ville ha kvar mina widgets, senaste inlägg, Flagcounter etc.
Så det blev så här. Med bild av mig själv till höger. Färgen svart tyckte jag passade bäst då mina kläder på bilden är svarta. Testade en grön färg som påminde om sommar och vår, men den blev bara för mycket.
Så nu vill jag att ni som läser min blogg säger vad ni tycker. Ändrade jag
a) lagom b) för mycket c) för lite.
Och så här ser det ut vid köksfönstret efter att jag städat. Ljus, växter, radio. Varken mer eller mindre. Och utsikt över sommarstället som belyses så fint av eftermiddagssolen.