Övrigt

Blandade känslor, seger och segt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Efter att ha legat under med 0–1 hemma mot Italien i EM-kvalet reste sig Finland igår på ett nästan ofattbart sätt till 2–1 seger. Jag ser sällan hela matcher, gör annat under tiden, följer lite med ett öga så att säga. Men nu blev det så att jag såg sista halvtimmen och extra spännande var det då det blev sju minuter tilläggstid… Men vi red ut stormen!

Idag var den en ganska tung dag på jobbet. Jag är inte längre i den här åldern så stresstålig då det gäller att bli avbruten stup i kvarten. Överlag är det nog ett dilemma för många i dagens värld. Det gäller att lära sig att ha fokus, att kunna stänga av vissa ”pling” för stunden, bara göra en sak i taget. Ibland går det bättre för mig, ibland sämre. Och den här dagen hörde till kategorin ”det gick lite sämre”.

Den svaga rörelseförmågan stressar ju också på olika vis. Allt tar lång tid och kräver planering. Här har jag varit ute med skräppåsen och stannar upp för att fånga nuet. Vackra blommor vid ingången till husets trappa.

Det har alltså varit lite trist och segt i dag, men ljusa kvällar med några solstrålar som visar sig nu klockan 19.15 och +8 grader ute gläder mig ändå.

Som små fjärilar är blommorna

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Visst ser blommorna ut som små fjärilar? Penséer var det enda som nu fanns att tillgå, för att kunna sätta utomhus på gravgården. Risken för köld verkar vara över, men även om det kommer en liten knäpp klarar de här blommorna den. Alla påskliljor och andra blommor som såldes till helgen var ju slut i affärerna då påsken kom så tidigt i år.

I dag är det 46 år sedan min pappa lämnade oss. Därför förde vi blommorna till graven redan igår.

På dagen har vi haft +15 grader. Så fantastiskt skönt! Solen har också börjat hitta till min balkong, men jag kan sitta där först efter ett par veckor.

Dagen har gått i jobbets tecken men varit lite annorlunda och mer social än annars, då vi har en praktikant som kom på besök till mig. Vi kollade även layouten som görs i annan lokal.

Jag känner att jag lever upp till våren, fastän knäet förstås begränsar min tillvaro. Det mesta kan jag ändå vara med på, uppleva och göra, men allt kräver lite mer tid, planering och framför allt tålamod. Även de som är i min närhet får ha tålamod med mina långsamma steg 🙂

Dagens WP fråga och min nya vän

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Dagligt skrivförslag
Om du kunde vara en karaktär från en bok eller film, vem skulle du vara? Varför?
Visa alla svar

Man får vara kreativ på olika sätt då benet sätter stopp för ett rörligt liv. Jag säger som bloggvännen Nicki, som på Facebook nyligen skrev att hon mest fotat prylar hemma då hon inte kunnat röra sig utomhus så mycket.

Således, svar på dagens WordPressfråga: Jag skulle utan vidare vilja vara Adrian Debutsky, huvudpersonen i mina böcker. Jag är ju honom på sätt och vis från och till, för han lever inne i mitt huvud. Men att på riktigt kunna vara en lång och attraktiv man, det skulle vara kul! Och varför? För att känna vad som rör sig inne i hans huvud, få göra hans jobb och få vara en gentleman.

Nutida mackapärer för trådlösa anslutningar, supersnabb uppkoppling osv. De kan se ut så här som min AX3000 Deco X50, Whole Home Mesh Wi-Fi 6. Bra att den var vit och dekorativ – inte rosa 😱🤣 Då hade jag nog bett om en annan färg.

Den här installerades i fredags. Med hjälp av lokala telefonandelslagets tjänstvilliga personal gick det undan på en halvtimme, och min vardag, mitt jobb, var åter säkrade.

Bloggvännen BP brukar ibland skriva om sina mackapärer, och en del namnger hon, som en infravärmare på balkongen, tror den heter Conny 🙂 Här finns en grunka hon gillade men inte ändå köpte.

Min nya vän heter kort och gott Deco.

Lite dåligt med foton

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då vädret varit lindrigt sagt förfärligt några dagar. I kombination med att jag måste promenera väldigt försiktigt har det betytt att jag inte varit så jättemycket utomhus. Förstås kommit iväg till affärer då och då och med specialarrangemang även kunnat träffa vänner på krogar som inte ligger långt från mitt hem.

Lördagen den 30 mars tog jag den här bilden då jag satt i bilen utanför K-Supermarket. Kala träd är ju egentligen vackra, som skulpturer. Men visst längtar jag nu efter att de ska få små späda blad som sedan växer och ger såväl grönska som skugga.

Det är Kapellparken som syns på bilden och den vita träbyggnaden är Restaurang Kapellet.

Fyra veckor sedan jag skadade mitt knä. Eller då som det började värka så att jag kallade på ambulans. Men sedan hände något med ett knak och efteråt har jag förstått att en benbit, eller brosk, troligen flyttade på sig men samtidigt, av någon anledning, slets ett muskelfäste av, eller en del av en muskel i högra benet gick sönder. Det blev ganska stora inre blödningar, men den här skadan är av den typen som måste självläka. Läkaren sa att det kan ta tre månader. Så två månader ska jag räkna med att kämpa ännu.

En liten fest ska det bli senare i dag, ska se om jag kan ta foton där!

Fem frågor, MINNEN

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

I dag är jag trött, för att inte säga utmattad. Vädret är en orsak. Storm, snöfall, minusgrader.

Utöver det sade min internetuppkoppling upp kontraktet i morse. Från att ha fungerat normalt igår kväll funkade inget i morse, inte skrivaren heller. Allt hänger ihop med allt då det är trådlöst som gäller. I det skedet visste jag inte att tv-kanalerna inte heller hade visat sig om jag knäppt på den.

Sex timmar utan internet. Det kan väl inte vara så svårt att överleva? Nej, visst överlevde jag. Men sex timmar jobb blev ogjort och ska nu fördelas på lördag och söndag istället. På tal om hur sårbara vi är utan tekniken. En teknik som vi överlag nog annars hyllar och tackar.

Tacka vet jag ändå glad, god och snabb service från lokala telefonandelslaget. Jag var inte tvungen att vänta till nästa vecka!

Skål på den saken! Att allt ordnade sig. Med ett vackert MINNE från gårdagen då vännen Marina och jag tillbringade några trevliga timmar på restaurang Fylla.

MINNEN är också temat hos Elisamatilda i dag.

Kycklingmacka på salladsbädd, det var gott! Gillar också picklad rödlök speciellt mycket.

Aftonen avslutades med ett litet glas Jägermeister för Marina och en Minttu för mig. Vi tappade inte MINNET för det 🙂

Så till veckans frågor och svar.

Vad är något du kommer ihåg hur man gör från ditt första jobb?
– Mitt första jobb. Hmm, var det då jag var badvakt på stranden? På den tiden, för över fyrtio år sedan, krävdes ingen utbildning för jobbet… Sedan var jag springflicka på Lovisa stad och lärde mig använda telefonväxeln och hur man svarade i den.

Vad kommer du ihåg från din första resa utomlands?
– Månne det var Mallorca på 1980-talet? Att jag lärde mig några ord spanska tillsammans med några barn i poolen.

Vad kommer du ihåg från ditt första skolår?
– Det var 1969. Minns nog inte så mycket från den tiden. Vägen till skolan, skolbyggnaden, gården, parken intill och en del kompisar förstås.

Vad kommer du ihåg från när du flyttade hemifrån?
– Tror att jag flyttade till mormor, bodde i hennes övre våning. Minns möblerna där och utsikten från fönstret.

Vilken kommer du ihåg var den första maträtten du kunde laga?
– Oj! Inga minnen kring det. Kanske stekta plättar? Blev aldrig en virtuos i köket.

    Naturens konstverk

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Det har hänt mycket i dag.
    Varit på många sätt en bra dag!
    Det får bli bilder från det senare 😍

    Just nu bjuder jag bara på ett fint konstverk av istappar i en buske på mammas gård.
    Man må säga vad man vill om april månad. Vi vill ha vår och värme, men nu bjöds det på -7 grader i morse, någon plusgrad på dagen och när jag skriver detta -3 grader. Förrädiskt halt på sina ställen.
    Men jag tog fram cykeln.
    Inte galen nog att åka med den.
    Men den funkar som stöd då jag ska gå på ett knä som ena dagen säger ett och andra dagen ett annat 🙂

    Månadsbilden APRIL, och selfie-frågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Lite Glad måndag, del två, med denna månadsbild! Nu lyser solen över Mumindalen. Spännande saker är på gång! ”Våren är här” kanske det viskas i örat. ”Va?! Vad är våren? När har den kommit? Utan att anmäla sig? Är du helt säker på att den är här? Med värme? Jag tror det känns säkrast att ha det här varma täcket här för att kunna krypa in under det om våren luras!”

    Det här var helt mina egna Mumincitat 🙂

    Och så tänkte jag svara på Klimakteriehäxans frågor i Selfie-utmaningen!

    Den snittblomman köper jag: Tulpaner den här tiden på året.

    Den vilda blomman plockar jag: Liljekonvalj.

    Den blomman satsar jag på i balkonglådan/rabatten: Pelargoner i första hand, men även andra som penséer.

    Den blomman minns jag speciellt för att … den doftar gott. Luktärt och liljekonvalj. Pärlhyacinter som fanns i mammas fasters trädgård.

    Det ogräset gillar jag: Har svårt att se något levande som ogräs. Åkerfräken och maskrosor är fina!

    Den blomman känner jag extra för: Lupinen, som borde utrotas som invasiv art men som är så vacker!

    Min dröm är, att få mer fritid

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Då jag hade möjlighet att vara ledig några dagar och åka på kryssning insåg jag vad social samvaro betyder. Och ”arjesta irtiotto” som det heter på finska – att få lösgöra sig från vardagen.

    Sedan kom påskhelgen, och den gav mig ytterligare två lediga dagar. Underbar lyx för en ensam privatföretagare.

    Samtidigt älskar jag vardagen. Och att städa. Hur konstigt det än kan låta i någons öron.
    Men för att det ska vara härligt vill jag ha gott om tid.

    Tids nog ska jag skaffa mig mer fritid. Det får liksom inte bli så där som att ”sedan när jag är pensionär, då ska jag…” för då kanske jag är så slutkörd att jag inte orkar nånting.

    Det brukar bli rörigt då jag städar 🤣 Det vill säga innan allt är klart.
    Bild tagen före, och efter 🙂

    Växterna putsade, dammtorkade, vissa beskurna…

    Muminfigurerna på plats. Men jag tror jag måste fästa dem med små klisterlappar som jag har fått. De blir ofta bråk på bordet mellan figurerna. De börjar slåss, faller, skriker och kan inte bete sig 😂

    Och slutligen, påskens blickfång. Blev ju klar i god tid, det är påskdagen i dag och påsk annandag imorgon 🙂

    Glad påsk!

    ~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

    Jag försöker vänja mig vid att inte hela tiden ha något att göra, och de bästa dagarna är då det inte finns en enda rad skriven i kalendern med tider som bör passas 🙂

    Kanske det kommer tider då jag som ännu äldre tycker att dagarna blir långa och trista, då jag inte har något att göra, eller inte orkar göra något. Då kroppen inte alls lyder, eller om jag blir så gammal att alla mina vänner har gått bort.

    Köpte igår en potatisnarciss och några gröna strån. Tillsammans med påskhararna på pinnar, som jag köpte för ett eller två år sedan, utgör de mina enkla påskprydnader.

    En väninna har tillverkat tuppen, den har ett litet ägg inne i sig. De små chokladäggen ingick i samma gåva. Av min syster fick jag nougatäggen som syns i förgrunden, de låg i en liten riktig äggkartong 🙂

    Kanske det blir en liten utfärd till en affär som ligger en bit från Lovisa. Jag måste ändå räkna med att jag inte kan gå långt och inte stå stilla länge. Får gå ut till bilen och sätta mig ner om den jag åker iväg med vill ha längre tid på sig för shopping.