Övrigt

Fina gåvor – redan! Nu blir det en Bond-hörna 😍

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Känner mig lyckligt lottad med många fina vänner! Grannen Peters dotter Sara har tagit hand om min gamla kaktus som jag ville ge bort. Och i dag fick jag träffa dem båda och också Peters fru Annina. Det blev en kort visit eftersom jag hade mammas blomster och annat inbokat.

Men de ville tacka mig för allt möjligt. Tiden som grannar och kaktusen och annat. Och då fick jag välja en BOND-bil som Peter hade på hyllan.

Aston Martin V12 Vanquisch från ”Die another day”. Det var inte Daniel Craig i den filmen, men Pierce Brosnan gjorde rollen ”good enough” 🙂

Min samling av Bondprylar växer! Och många grejer har jag fått som gåvor. Till exempel en plansch som delades ut på en premiär i Amsterdam, och Spectre-spelkort, och glasunderlägg… Då många vet att jag är en hängiven Bond-fan hittar de på allehanda överraskningar för mig ❤

I samlingen finns också tidningar, böcker, en Heineken-öl med Bond-tema (kan nog inte drickas mer 😀 )… en flaskhållare, och för att då inte tala om papp-gubben, som kostade mer att skeppa hit från England än vad papp-Bond i sig kostade.

Att någon kan ge bort en sådan här grej till mig ❤ ! Uppskattas enormt!
I mitt nya hem ska det bli en bättre Bond-hörna än jag haft här på Chiewitzgatan nu.

På en träff med medarbetare nyligen fick jag också av min före detta lärare i gymnasiet, numera kollega och vän Märtha Ordodlaren en fin gåva.

Hon hade läst på min blogg att jag många gånger skrivit ”Det ordnar sig”… för orolig har jag ju varit och än kan jag ha fjärilar i magen.

Hon beskriver orden på muggarna bland annat så här:
De här orden ”löisä” och ”naaleiss” används i min hemby, i Nykarleby, i Jakobstad… Hur det är söder om Vörå är jag inte så säker på. Men uttrycket gäller för min hemkommun Oravais och för byn Keskis. Jag tjöt nästan till när jag läste i din blogg om att allt ordnar sig… ”Passar perfekt som inflyttningspresent åt Carita”! Firman som låtit trycka upp en hel del dialektsaker finns i Pedersöre, tror jag.”

Tack Ordodlaren ❤ !

Lovisa torg, så lokalt som det kan bli

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det var en lite svalare dag och ibland mulet, men något regn har inte fallit. Mamma hade länge pratat om att få blommor till sin gård och trappa och nu blev det äntligen av i dag, också att hjälpa henne plantera dem. Dock klarar hon det mesta själv också kring det, förutom att lyfta 30 kg tunga säckar med mylla.

Hittar man inte från det här blomsterhavet det man vill ha är man nog extra kräsen 🙂

Bär, grönsaker och rotfrukter finn här också gott om. Ätbart handlar jag inte så ofta här, ska försöka bli bättre på det. Men blommor köper vi nästan alltid från torget, ibland också från någon mindre blomsteraffär.

Resten av dagen ska jag vara hemma och packa och röja, det gamla vanliga alltså. Imorgon ska tomaterna få åka till växthuset, och en del andra prylar ska jag också försöka få iväg till bostaden dit jag ska flytta om några veckor.

Har redan fått två fina gåvor ❤ Visar bilder på dem senare ikväll.
HÄR finns för övrigt en inspelning från Lovisa torg, där det var Lovisa Forum med diskussioner i dag från 11 till 16. I slutet av inspelningen sjunger publiken allsång.

Fläker du ut ditt liv får du tåla åsikter

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

De här sakerna ska ju inte stå här i köket i framtiden, men jag har burit in en del grejer redan nu.

Och japp, japp. Man får vara beredd på åsikter då man fläker ut sitt liv och tycker det är kul att berätta om sin livsförändring och flytten från våningshus till gammalt trähus.

Alla tycker inte att mina lösningar är snygga 😀

Och nej, man ska absolut inte säga att något är fint om man tycker att det är fult.

Tycker jag att något är fult skriver jag det ändå inte till någon på en blogg. Jag vet inte vem som uppfostrat mig att så gör man inte. Men jag skriver förstås inte att det är vackert heller, eftersom jag inte anser det.

Känner jag mig tveksam till att kommentera låter jag oftast bli, eller så skriver jag något neutralt som inte ska såra. Kanske jag ändå omedvetet har gjort det någon gång. I första hand vill jag ändå stötta och bära upp.

Vi är alla olika, men till syvende och sist vill vi alla få små hejarop i vardagen.

(PS. Jag glömmer ibland att skriva att så gott som allt är ju halvfärdigt i bostaden ännu eftersom jag inte flyttat in än. Så kanske därför många tycker mina lösningar är konstiga 😂)

Liten mellandag i flyttbestyren

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Den här dagen har mestadels bestått av jobb och ett möte, och sedan veckans vanliga ”handla till mamma”. Mäktar inte med så mycket mer, men ska i alla fall fortsätta packa och sortera och röja här hemma i höghuslägenheten.

Behövs ju energi-intag för att en ska orka med allt 😉

Fint fönster och tapetfunderingar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ett av fem fönster i bostaden. Gardinen ska i något skede ersättas med en spetsgardin som går uppifrån och ner över hela fönstret. Den här lösningen är krånglig eftersom den gör det omöjligt att öppna fönstret utan att lyfta bort ”bandet” som håller gardinen.

Tapeten som ni ser en del av till höger på väggen vet jag inte vad jag ska säga om. Den finns på två av fyra väggar. Jag kanske blir du med den, men jag kanske låter tapetsera om eller måla över.

Det som är underbart i huset är ju att rummen är höga, alltså här är högt till tak. Samtidigt skapar det vissa problem för mig som inte så gärna klättrar i denna ålder. Så det blir nog att köpa tjänsten om här ska målas eller tapetseras.

Det känns fint att så många gläder sig med mig och följer det som nu sker i mitt liv. Jag har fått uppgifter om tapeterna i de andra rummen. De mönstrade som är William Morris fabrikat. Hade aldrig hört talas om WM förr 😀 Googlade tapeterna och kom fram till att redan en rulle är väldigt värdefull.

En enda missunnsam, eller konstig kommentar fick jag på Facebook. Jag tog förstås bort den för jag behöver inte ha sådana på min personliga sida. En man skrev att han inte skulle rekommendera en flytt till ett gammalt hus ens för sin värsta fiende… Vad månne han menade med det? Eller tänker han att en person som fyllt 60 inte ska flytta överhuvudtaget? Den som tänker så kunde istället tänka på vad hen skriver och varför, och hur det låter i andras öron eller ser ut på sociala medier.

Gamla dörrar och onsdagsträd

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Härliga dörrar med lagom skavanker av tidens tand, och härligt gammalt lås.

Kanske lite förnyat handtag här? Kan inte så mycket om sånt här ännu, men ska lära mig. Glad ändå att spegeldörrarna inte bytts ut till nya släta.

I dag fick vi internet att fungera i bostaden och jag kan se Sveriges kanaler på TV även i framtiden. Hurra!

Hållare för gardinstänger införskaffade, hakar som håller fönstren öppna likaså. Bit för bit, lite i taget och det är SÅ roligt ❤

Luta sig bakåt i stolen i Café Favorits trädgård på gamla apoteksgården, och möta denna syn.

Iskaffe och Lovisabakelse där, som jag kom ihåg att ta bild av först då jag nästan slukat allt 😀

Det trendiga olivgröna, och varför flyttar jag?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har fått respons av många som har sagt att det olivgröna är trendigt nu 🙂 Så det var ju bra att jag varken visste det eller behövde tänka på att jag skulle måla eller tapetsera något i grönt.

Jag vill varje dag besöka huset. Väldigt lite grejer har jag ändå hittills hunnit föra dit. I dag blev det ett par pussel och en bricka. Men Pia som är till stor hjälp nu med allt, då jag inte kan bära tunga saker själv, hjälpte mig montera ner ett bord och det forslades hit för att vi ska kunna testa datorförbindelser.

Jag tog ner en gardinstång som fanns i köket och som täckte nedre delen av fönstret. Det går ju inte att öppna fönstret utan att flytta stången. Så det ska bli en stång där uppe vid taket och sedan en av mina spetsgardiner som hindrar att flygfän av varierande storlekar hittar in 🙂

Varje dag ser jag något nytt, eller snarast gammalt, som jag gillar. Talar inte om toadörren nu och inte om tapeten, men den accepteras också fullt ut. Jag talar om gamla spegeldörrar, som inte har något med speglar att göra, men gamla dörrar kallas ju så. En sitter mellan köket och rummet med kakelugnen. En annan sitter mellan köket och hallen.

Om någon undrar varför jag flyttar är en av de viktigaste orsakerna: Chansen att uppfylla en gammal dröm.

En annan orsak är att jag på sikt vill få ner alla mina utgifter. Förmånligare hyra, tänka på precis allt som kostar – vad och varför. Det här vill jag tänka på redan nu eftersom jag kanske kan gå i pension om tre år.

Jag får ta och räkna med att veden kostar i vinter och jag ska lära mig hålla koll på applikationen som visar min elförbrukning. Det blir lärorikt och intressant!

Och sedan några insikter som kommit då jag packat här på Chiewitzgatan. En människa behöver inte 25 handdukar – inte ens fastän alla är fina och många har Muminmotiv.

Häftig lampa och junimånads Mumin

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag har inte mätt diametern på den här lampan men gissar att den är 80 cm minst på bredaste stället. Den är helt underbar! Frånsett de där små figurerna då på sladden, men jag tror att jag står ut med dem 🙂 Lampan fanns i bostaden då jag kom. Då här är nästan fyra meter högt till taket byter man inte lampor bara sådär 🙂

Och sådan stuckatur i taket ❤ !

Fick ganska mycket gjort på en lite längre lunchpaus i dag. Vet nu att jag kan se Sveriges tv-kanaler här med hjälp av en router och ett paket med internet. Kollade ett par loppisar och hittade ett fint gammalt skåp men kanske ändå köper något lite lättare och vitt.

Det var ju nästan som förutbestämt. Samma gröna nyans på juni månads bild i Muminkalendern som jag har på många väggar i bostaden.

Likt Mumin och My och deras vänner springer jag nu ut på helt oväntade äventyr.

Igår förde jag min Tom of Finland-flaska med gröna (!) kvistar till bostaden. Några tallrikar och glas också.

Jag tog ner en del gardiner, kappor som bara var i vägen då jag ville vädra.
Jag vill varje dag gå till bostaden och göra något smått, supa in atmosfären. Säga till den att det är jag som snart ska flytta in.

Nu börjar äventyret i det gamla huset

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Jag ser fram emot en spännande sommar, en annorlunda höst. Ja, jag ser till och med fram emot vintern och det har jag inte gjort på länge.

Här ska jag så småningom bo. Jag har en månad på mig att flytta.

Ett gammalt hus har en själ. Trägolven, det är högt i tak, det finns fem fönster mot tre väderstreck. Det finns en riktig kakelugn och jag ska äntligen få elda.

Jag kanske suckar i vinter när kylan kryper på och tar sig genom alla springor. Men det går att täta dem och jag har varit i det här huset många gånger och sett hur andra som bor här gjort. Dessutom kan man klä sig varmt och sova under dubbla täcken 🙂

Jag vill leva mitt liv enklare. Men jag vet att det också blir svårare. Det enkla ser jag i en stressfri tillvaro, men det svåra i allt det nya jag ska vänja mig vid. Ändå ser jag ser fram emot även det. Varje dag jag vaknar är en ny och annorlunda dag.

Drömmen om att få bo i ett gammalt hus blev sann. Jag var livrädd innan jag fattade beslutet. Jag hade redan en gång tackat nej till en annan bostad i samma hus, för att den inte direkt kändes rätt. Men sedan blev just den här bostaden ledig, och när jag kom in i den sade mitt hjärta, ”Carita, nu måste du våga. Du har legat sömnlös av andra orsaker många gånger förr. Våga hoppa nu. Allt ordnar sig. Åter en gång.”

Och visst var jag tidigare i maj sömnlös. Vem ska hjälpa mig med allt? Få ner lampor från taken här som jag nu bor, få upp dem på nya stället. Hur ska jag hinna och orka packa på sidan om ett krävande heltidsjobb? Alla praktiska saker från adressbyte till elavtal snurrade i huvet. Mestadels tidigt om morgnarna.

Men sedan kom sinnesfriden. Allt ordnar sig på något sätt.

Jag tog en risk, jag tog en chans, så här på ålderns höst. För att jag alltid har drömt om att få bo i ett gammalt hus. Nu får ni följa med och se vad som händer dag för dag.

Tillsvidare har här inte landat annat än toalettpapper, en vacker gammal korg där jag ska ha eldstände och en svart kanna i emalj som jag kan vattna blommorna med eftersom jag så småningom hämtar en del av dem hit.

Snart dags att få nycklarna

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Nej, det är inte här jag ska bo i framtiden 😂 Det här är Lovisa Gymnasium, skolan där jag tog studenten för 42 år sedan. Här stannade jag för en paus i värmen i går då väninnan och kollegan Pia och jag hade utfört en massa ärenden, både privata och å jobbets vägnar.

Härifrån är det uppskattningsvis ett par hundra meter till huset där jag ska flytta in.

Jag får nycklarna i dag och ska då se om det går att få några första foton som beskriver stämningen där. Med hyresvärden ska vi bland annat kolla att bostaden är städad och att allt annat där är i skick.

Det här är parken som ligger intill gymnasiet. Inte för att jag förr hade lång väg till lummiga parker, men nu blir vägen till dem, och till havet, ännu kortare. Lovisa är staden där mitt ❤ bor. Bästa platsen på jorden.