Övrigt

Imorgon vänds ett nytt blad i mitt liv

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

En månad kvar med denna utsikt. Det känns vemodigt, men bara ibland. Det här huset och den här bostaden har betytt mycket under nästan sju år av mitt liv som singel. Hit flyttade jag 2017. Före det flyttade jag 2014 efter skilsmässan till en trea på en annan adress. Sedan till en tvåa på ytterligare en adress, och sedan hit.

Men allt har sin tid, och snart är det dags att förverkliga en dröm. Men innan jag går vidare i berättelsen ska jag svara på bloggvännen Elisas frågor.

Elisamatilda har i dag temat FEM. En rolig och lagom krävande utmaning.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag?
Vänta.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver dina planer för helgen?
Huset.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver beskriver hur veckan har gått?
Städa.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver något som irriterat dig i veckan?
Inget.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver dig själv i veckan?
Modig.

Imorgon vänds ett nytt blad i mitt liv. Jag har då fått nycklarna till min nya bostad. Ordet ”nya” är ändå vilseledande eftersom huset jag ska flytta till är byggt 1898. Det ligger nästan mitt i centrum av Lovisa.

Jag bor kvar i höghuslägenheten till den sista juni och har således två bostäder och gott om tid att flytta. Allt annat skulle vara otänkbart, med den jobbmängd jag har och med tanke på att jag är ensamstående och långsam i allt. Knäet har blivit bättre, men jag behöver mycket hjälp med flytten.

Jag skrev kontraktet för några veckor sedan och de första att få veta det var förstås min nuvarande hyresvärd, min mor och min syster och några nära vänner. Jag har inte velat berätta mer eftersom bostaden i det gamla huset ännu i dag har sin gamla invånare. Därför kommer bilder därifrån först senare. Bloggen får troligen en annan karaktär då mina dagar blir mindre enahanda, och jag ska berätta mer om ”drömmen om ett gammalt hus med trägolv och kakelugn” – en dröm som jag har haft många, många år.

Tomatbebisarna i givakt!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här står tomatbebisarna redo i rad och i givakt för att snart få flytta ut till ett växthus. Vi talade sinsemellan om det igår. Människan ska ju tala med sina växter, de mår bra av det då koldioxid frigörs, har jag förstått. De här får också mycket vatten, ska gödsla senare, och dagligen duschas de flera gånger.

Den här dagen har hittills gått i arbetsfördelningens tecken. Har tre mejlboxar att vittja och ibland är där en hel del att åtgärda. Just nu är det också slutet av månaden, sista tidningen i maj har kommit ut och arvoden ska räknas.

Snart ska syrran och jag handla till mamma, också något vi gör minst en gång i veckan. Efter det, kort frissatid för toppning. Ikväll sedan åter jobb med arvoden och rensa, röja, packa här hemma 🙂

Första cykelturen på länge!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Här är jag på väg hemåt från Skeppsbron dit jag faktiskt cyklade igår kväll. Det gick bra eftersom jag hade nedförsbacke nästan hela vägen, eller i alla fall inga motlut.

Det var första cykelturen på tre kilometer efter knäskadan som inträffade i mars. Jag tror att de här turerna kommer att göra gott. Vänstra benet gör grovjobbet, det högra hänger med men jobbar också lagom mycket. I uppförsbackar leder jag cykeln. Den sista biten hem härifrån upp till toppen på Chiewitzgatan var tung, men jag klarade den 💪 Nu ska jag försöka träna lite och lagom varje dag.

Vår lummiga Kapellpark ❤ Fotograferad igår kväll.

Nu återstår inte många dagar innan jag kan skriva mer om förändringarnas vindar som blåst de senaste veckorna i mitt liv. Jag tror att det blir en vändning i bloggen då också, att jag har något nytt att skriva om varje dag. Jag är fylld av förväntan, framtidstro också.

Jag har sällan längtat till hösten eller vintern och jag gör det inte nu heller. Men sedan när de kommer är de välkomna eftersom varje dag bjuder på nya utmaningar, trevliga överraskningar eller problem som ska lösas. Och jag tänkte att den som vill komma med på den resan i mitt liv ska får göra det.

Någon som vill ha en kaktus?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här kaktusen har omkring tjugo år på nacken. Jag vet inte hur kaktusar ska se ut, när de borde delas eller planteras om. Jag har sällan planterat om dem eftersom det är svårt utan rätta redskap, och många kaktusar vill ha det kargt och inte byta vare sig miljö eller kruka.

Jag kan tänka mig att det går att bryta av de mest gröna delarna här, men jag är inte säker på att det är bästa lösningen. Det finns de som vet bättre, och just nu är det läge för mig att ge bort denna kaktus till någon som vill ha den ❤

Gamla kaktusväxter lär vara värdefulla men jag ger bort denna gratis. Om någon vill ge mig något som ersättning kommer vi säkert på en lösning, men det viktigaste är att kaktusen hittar ett nytt hem.

Frågor om sömn

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Klimakteriehäxans utmaning i det som även kallas Selfie är den här veckan SÖMN.

Pyjamas, nattlinne eller naken? 
Sover för det mesta naken eller använder bara trosor. Nattlinne blir för varmt och jag bara trasslar in mig i ett sådant 🙂

Lämplig temperatur i sovrummet för att du ska sova gott?
Svalt, med vädringsfönstret öppet från april till oktober. Klibbhetta är det värsta.

Hur mörkt ska du ha det?
Persiennen räcker, vaknar tidigare nu då det blir ljust ute, men kan somna om. Behöver inte mörkläggningsgardiner, gillar inte gardiner överlag.

Hur många kuddar har du i din säng? 
Svarar nästan som Klimakteriehäxan. Tre. Två med olika fasthet. En som jag tidigare lade under knäet då jag har värsta värken.

Hur många timmar sover du per natt, ungefär?
Idealet är nio timmar. Ibland gärna mer. Men rytmen är, läggdags kring midnatt och inte behöva vakna före klockan 9.

Sover du i ett sträck eller vaknar du och somnar sedan om?
Ibland ska jag på toa en gång, ibland tre. Men jag somnar för det mesta om. Vaknar ibland av stress och oro, men det har inte nu hänt på ett tag nu och det är jag glad för.

Drömmer du?
Ofta och mycket, ibland helt tokiga saker som jag inte kan berätta för någon, eller bara för dem som känner mig och vet att jag drömmer galet mycket.

Välsignade regn 🙏❤

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Maj månad brukar vara en ganska regnfri och torr sådan. Början av månaden var kall och sedan förutspåddes likadan fortsättning. Men hur gick det? Snart slår vi rekord vad gäller dagar då temperaturen överskridit gränsen för högsommarvärme, som är +25 grader. Vi brukar ha ett par sådana dagar i maj, men snart har vi haft kring tio.

Vi packade oss iväg med syrran för att njuta av värme och sol på mammas gård. Men så fort vi hade placerat rumporna på de nyinköpta trädgårdsstolarna föll de första tunga regndropparna. De var i och för sig mycket välkomna ❤ Och sedan brakade åskvädret loss. Så mestadels satt vi i lidret och njöt av svalkande vindar, blixtar och dunder, ösregn mot plåttaket. Då det var uppehåll i ovädret jobbade vi lite på gården.

Finland föll ur VM i hockey då Sverige besegrade oss efter en jämn och spännande match. I dag var det Sveriges tur att falla mot värdlandet Tjeckien. Men Sverige kan ännu få brons!

Hemma igen efter några timmar ”utomhus”. Ska fortsätta röja i lådor och skåp. Förbereda mig inför ”nästa hopp ut i det nästan okända”. Och kanske min blogg får ett nytt liv från och med juni. Den har känts lite trist på senaste tid… som om allt bara stampat på stället.

Fem en fredag, överskott

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I LillaSysters utmaning, Färgsprakande fredag, får den här arkivbilden komma med. Den ger mig en åsnebrygga till ordet ÖVERSKOTT som är temat hos Elisamatilda. Bilden togs kring påsk utanför Kompanjonskapshuset Hörnan, och den fanns med bland överskottsbilder som jag inte hunnit publicera 🙂 Så här ordnar sig allt. Släng aldrig ett foto du inte använt 🙂

Vad har du haft för mycket av i livet på sistone?
– Tankar och grubblerier kring de kommande veckorna. Och kanske som vanligt, lite för mycket jobb, men jag har blivit bättre på att delegera och skippa.

Vad var droppen som senast fick bägaren att rinna över?
– Jag kan inte komma på något, jag blir sällan arg. Om det uppstår onödigt tjafs och skrik brukar jag be kontrahenterna sluta. På det sättet rinner MIN bägare över då andra bråkar 🙂

Hur hanterar du en stressad känsla?
– Jag brukar ta ett djupt andetag eller två. Säga till mig själv ”ta en sak i taget” eller ”det ordnar sig”.

Vad går på sparlåga just nu?
– Kärlekslivet har gjort det rätt länge, men livet har innehåll ändå.

Hur tar du hand om dig själv?
– Nu då jag inte kan promenera försöker jag få tillräckligt med sömn, pauser i jobbet, fotbad ibland och förstås unnar jag mig massage och frissabesök.

    Tomatbebisarna växer

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Ja, och så finns här de där ätbara blommorna till vänster. Som inte har utvecklats till blommor än 🙂

    Men allt det här ska placeras i ett växthus framöver och då ska det bli spännande att se vad som händer, hur fort det händer eller händer det något alls 🙂

    Skumpa och sachertårta

    ~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

    62-årsdagen gick i arbetets tecken men vid halvfemtiden kunde jag ta mig till Café Favorit och firade där med min syster som hade bil. Jag tog en prosecco och en bit sachertårta.

    Grattis Carita, sa jag till mig själv i morse. Det här ska bli en bra dag. Och så hade jag min korta meditationsstund. En årsring till, om inte annars så runt midjan och där hör den hemma. Att må och äta gott kostar och sånt ska inte bantas bort 😂 Har jag blivit klokare eller inte med åren, det kan jag inte själv avgöra men jag är mycket tacksam för var dag som livet ger mig.

    Kakan syns knappt på bilden, men hakan gör det 😀 Och så ska det också vara. En gång lät jag operera ögonlocken som hängde, men nu får nog det som hänger göra det bäst det vill. De pengar jag har sätter jag på annat än kroppskorrigeringar.

    Äppelträd i blom, och löv som ännu inte slagit ut på alla träd, och som bildar just den skira grönska jag älskar mest så här i maj månad, som är är MIN månad.

    Det här är gamla apoteksgården, och en del av den får Cafe Favorit ha som uteterrass.

    Imorgon blir det spännande med hockey-VM då Finland möter Sverige.
    Mycket annat spännande på gång i mitt liv också och några har redan gissat vad som är på gång men bilder visar jag först vid månadsskiftet.

    Passfoton – det var roligare förr!

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Igår fick jag tre kort från Brasilien, via postcrossingen. Avsändaren har tagit fotot på storstaden själv, de två andra korten var vykort. Så jag fick dem i ett kuvert. Vanligtvis sänder man bara ett vykort, och det måste inte ligga i kuvert. Men den som vill får sända fler, och som sagt fick jag tre.

    Fantastiska frimärken också! Hela kuvertet fullt.

    I dag ska jag hämta ut mitt nya pass, eller id-kortet. Jag vet inte vilket jag får först, men polisen meddelade nyss att det ena kan avhämtas. Jag tycker jag såg ut som en bov på fotot 🤣 Man får ju inte le på passfotona. Ögonen ska vara öppna och munnen stängd, sade fotografen.

    I dag är det bara företag med tillstånd som får ta passfoton och samarbeta med myndigheterna. För trettio år sedan kunde man ta sina foton själv. Jag minns när jag skulle ta passfoto av dåtida chefredaktören Kim W på Östra Nyland. Jag använde ett kompakt objektiv och tog en närbild. Kimmen sa sedan att alla som såg passbilden, där han hade en oproportionerligt stor näsa, höll på att kissa på sig av skratt 🤣 Det var på den gamla goda tiden det!