Övrigt

Kakdagar och ganska mycket nu

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Vi har firat en 90-åring nyligen och det var mycket trevligt även om det tog på krafterna. Så är det ju med allt då man själv inte längre är en ungdom, har heltidsjobb och på sidan om en flytt på gång 😂 Men det här var viktigt. För det var vår mor som fyllde år ❤

Efter jobbet massage i dag och sedan med flottigt hår till affärerna för att handla till mamma. Tänker ibland att många som ser mig gå där, ibland med käpp, må tänka att jag förfallit helt. Smutsigt hår och kan knappt gå… Men det finns godtagbara förklaringar till allt 🙂

De gånger jag ser att Café Favorit har sin pavlova i disken är det ett måste att köpa en, och sådan dag var det i dag.

Jag köpte flamstekt lax till mig själv men något midsommarfirande blir det inte i år heller. Dels har jag jobb som jag måste få undan så att flytten går smidigt, och dels har jag – just det, flytten att tänka på. Flyttgubbarna och bilen kommer på fredag om en vecka.

Det känns som fredag i dag, men kanske jag ska säga ”lyckligtvis bara torsdag ändå”. Kanske får en hel del gjort under helgen?

Mina kära bloggvänner – hoppas ni har överseende då jag inte just nu under dessa mest intensiva kommande dagarna har tid att kommentera så mycket hos er. Men jag läser, så mycket jag hinner! Kramar till er alla!

Skyltsöndag 2, och kommentarer som värmde

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Äntligen hann jag besöka kafeterian Pikku Eetu på Östra Åsvägen i Lovisa. Den är tillsvidare öppen bara då och då, och hundar är välkomna.

Jag ska banne mig nog hinna med några andra här i centrum den här sommaren också. På Café Favorit går jag ofta, men det finns också Helgas café och Tuhannen Tuskan kahvila och Kungsdammens osv.

Det har blivit alldeles för lite av sådant som ger mig glädje i vardagen, eller på helger, möten med människor, där jag får höra berättelser om olika livsöden. Då jag får känna att jag själv lever.

Försäljningsdisken i det lilla caféet, inrymt i ett gammalt stockhus.

Kaffe, toscabulle och vatten, och en vacker gammal virkad duk.

Gamla möbler, tavlor och bonader har tagits i bruk här. Det råder en familjär stämning och ett lugn, långt från det hektiska med villervalla, oljud och trängsel.

Plåtugnen är ny men mycket annat av inredningen är gammalt.

Det finns sittplatser inomhus men också några ute på gården.

Kvinnan som driver kafeterian tillsammans med sin man gjorde mig varm om hjärtat i dag. Dels med alla de historier hon kunde berätta om huset och om sakernas ursprung, dels även för att hon sa att jag inte ska lyssna på dem som vill krossa mina drömmar.

Jag hade då sagt att jag snart flyttar till ett gammalt hus och att det länge har varit en dröm jag haft. Jag berättade också om en del kommentarer som jag fått. Kommentarer som handlar om att jag kanske nu inte riktigt förstått vad det handlar om att bo i ett gammalt trähus, till exempel då det blir vinter.

”Huset lever och andas”, sa kvinnan. ”Så ska det vara. Det är underbart att uppleva årstiderna. Att sitta vid en öppen brasa. Och det finns ju kläder att hålla sig varm med, täcken att krypa under. Låt ingen nånsin ta den glädje du nu känner ifrån dig. Lyssna inte på dem som säger så där.”.

Nej. Jag ska inte längre lyssna på dem som gör mig ledsen.

”Tvivla aldrig på dig själv och kasta inte bort en enda sekund av ditt liv. Det är för kort och du är för speciell” (Ariana Grande)

Blandade Lovisafoton och en nödlösning

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skeppsbron i Lovisa, en dag i början av juni. Här finns ett par restauranger, en cafeteria som säljer glass, kaffe och goda bakverk.

Här finns också ett sjöfartsmuseum och en hantverksbod. Den här bilden är faktiskt från ifjol somras 🙂

Café Skeppsbrons glasveranda där den som vill sitta inomhus och äta har det bra. De flesta valde att sitta utomhus den här dagen i början av juni. En annan terrass finns på andra sidan av byggnaden, så den som vill sitta i solen hittar en sådan plats från morgon till kväll.

Eftersom det inte finns några skåp i det gamla huset dit jag flyttar hittade jag på de här nödlösningarna från Jysk för sammanlagt 55 euro. Då jag har fått alla befintliga möbler från Chiewitzgatan till nya adressen och lagt dem på rätta platserna kan jag börjar fundera på andra, mer bestående lösningar.

Jag tar tacksamt emot tips om hur jag kan sköta klädförvaring och förvaring av andra textilier som behövs i vardagen, typ lakan. Också om du känner någon som har enkla vita skåp, Ikeas eller andras, att sälja billigt eller att ge bort tar jag emot tips.

Dagens citat från boken ”Du klarar allt!” lyder så här:
Kasta bort din försiktighet och bara gör det. (Niamh Greene)

Fem en fredag, Förbrukad och Form

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag är inte den bästa då det gäller produktfotografering men fick slutligen den här korvgaffeln från Sagaform på bild. Den är en sommargåva från vårt tryckeri Lehtisepät. De ger alltid användbara produkter. Till julen fick jag en gång handstöpta ljus. En annan gång fick jag en fin brandfilt.

Hos Elisamatilda har dagens fem frågor temat Förbrukad.

När senast kändes det som om du blivit överkörd?
Det kan vara vissa dagar som denna, då jag skött många ärenden både för mig själv och för mamma. Gått längre sträckor, förvisso haft stav ibland. Burit vatten för att vattna mammas uteblommor. Eller någon dag då jag gått mycket fram och tillbaka med kassar i samband med den påbörjade flytten. Mest är det benet som inte gillar de här ansträngningarna.

Vad i ditt hem saknar batterier?
Tror inte det finns något som jag använder som saknar batterier. Men jag vann en gång en väderstation på ett lotteri och den ska jag ta i användning då jag har flyttat. Den saknar tillsvidare batterier.

Vad är inne på sluttampen inför att bytas ut?
Inget speciellt just nu, men mycket slitet och trasigt slängs. En ryggsäck vars dragkedja pajat. Jag har ändå en annan som är hel.

Hur ofta byter du ut din tandborste?
Ungefär en gång i månaden.

Vilken förbrukningsvara använder du mest under en månad?
Toapapper utan tvekan.

    Mera vardagsdramatik

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Då det händer en olycka eller något dramatiskt, brukar mycket hända samtidigt. Liksom komma lite sådär i kölvattnet, om ni förstår vad jag menar 🙂

    Tyckte det luktade konstigt i trappuppgången i dag men jag är också van vid att någon kan kocka sådan mat vars doft jag inte gillar. Doften övergick sedan i en frän lukt och en annan granne ringde 112. Efter det började det hända saker och fort, såsom det ska.

    Räddningsväsendets män i fulla munderingar ringde på allas dörrar. Jag fick frågan ”har du tillrett mat”, alltså införstått, är det härifrån det osar bränt. ”Nej, ingen matlagning här men jag har känt av lukten”.

    Vad som sedan egentligen hade hänt vet jag inte, men efter trekvart var läget åter lugnt och trappuppgången vädrades.

    Så efter det där med gårdens ”sten-genom-fönster” blev det här lite extra dramatik.

    Jag har städat balkongen ikväll. Inte alls klar med allt med på god väg.

    Två personbils-lass med kassar och grönväxter och allehanda andra packningar for idag till nya adressen.

    Några grönväxter har jag kvar för trivselns skull och för att vissa är så tunga att bära att de senare sätts på flyttgubbarnas axlar.

    Har litet hunnit kolla på friidrotts-EM och gladde mig igår åt vår första och enda medalj. Brons i spjut via finlandssvenska Oliver Helander ❤

    Tungt och mycket på en gång

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    … men så är det ibland. Och i dag har jag lite extra fokus på flytten då jag får hjälp av en väninnas son. Vi ska försöka få iväg ett eller ett par lass med bilen till min nya adress.

    Det är otroligt så mycket saker en människa har. Igår slängde jag en hel del från köket vars bäst-före-datum hade gått ut. Kryddor och torrskaffning i första hand.

    Det var ofog mot ett fönster som ställde till det igår och krävde extra insatser av flera personer. Det är inte genom mitt fönster som en sten har kastats. Men obehagligt är det för vem som helst, särskilt då det händer mitt i natten.

    Ingen person kom till skada, men visst finns det många frågor. Vem gjorde det och varför. Troligen ett stundens infall, kanske en tävling mellan två personer, vem lyckas pricka fönstret. En sten hade nämligen prickat väggen intill. Stora som knytnävar var stenarna.

    Nu är alla som bor i området på alerten och det blir allt vanligare med övervakningskameror också i privata hem.

    Så vackert mitt inne i stan

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Mitt inne i stan finns denna vackra mossbelupna stenfot, mur eller vad det nu må vara. Med rododendron i blom och allt det andra gröna omkring är det både vackert och lagom vildvuxet.

    Packningen fortsätter och tyvärr blev det en del extra bekymmer att ta itu med, förorsakade av utomstående. Det gäller inte mina bostäder, men en annan person har råkat illa ut och behöver akut hjälp. En olycka kommer ju aldrig lägligt.

    Tomaterna flyttade

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    … innan jag flyttade 😀 Några dagar har de redan otåligt frågat mig ”när får vi flytta och vart ska vi ta vägen?”

    Här är de ännu hemma i sina krukor på min balkong.

    Här har de planterats i sitt nya hem. Att det står Carita på kannan handlar bara om att andra som har sina växter i växthuset ska veta att min kanna innehåller annat än enbart vatten. Tomatgödsel passar ju inte vilka växter som helst.

    Nu ska det bli kul att se hur plantorna klarar sin nya miljö. De fick mycket vatten i dag.

    Reservtelefon, och vin från mataffären

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Här tog nog åldern ut sin rätt i dag. Några timmar i grannstaden och när jag kom hem var jag ganska slutkörd. Det tar på krafterna att vara alert i trafiken. Det finns ju trafikljus i större städer och det gäller att veta vilken fil man ska välja för att inte köra fel och tvingas till nya rutter.

    Jag har gps på telefonen men kör helst utan, till exempel nu när jag var i Kotka. Jag skötte ett arbetsärende hos Telia där men passade också på att köpa en ny reservtelefon. Den nästan billigaste jag hittade.

    Jag har nämligen hundratals gånger tänkt ”vad göra om jag tappar min telefon eller om den blir stulen…” Nåja, då ryker ju också sim-kortet samma väg. Men går den telefon jag har i dag sönder passar sim-kortet från den i min nya telefon och då är jag inte UTAN telefon. Idag kan man ju inte sköta nästan nånting, tyvärr, utan att identifiera sig eller bekräfta ditt och datt via sms som kommer till telefonen.

    Och så var det en historisk dag i Finland. Nu får mataffärerna sälja vin och andra alkoholhaltiga drycker, bara de inte är starkare är åtta procent. Så den här köpte jag från Prisma i Sutela, Kotka. Urvalet där var superstort.

    Jag vet att åsikterna om det här med alkohol i mataffärer är delade. Men får sprit säljas i andra EU-länder i vilka affärer som helst, så varför inte här? Det har jag frågat många år, och nu har restriktionerna lättat lite. Vad vinet smakar har jag ingen aning om. Men riesling brukar vara ett säkert kort.

    Från grannstaden köptes också ett metallräcke och ett tygskåp för kläder. Jag hade tänkt köpa ett rejält träskåp men leverans från Kotka hade kostat 200 euro! När skåpet i sig kostade 150 euro… Nu fick jag ett räcke för 30 euro och ett tygskåp för 25 euro. De får duga tillsvidare.

    Om gardinstänger och mumier

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Nya gardinstänger köptes i dag och fyra skira gardiner i grått. Att få upp dem är ett spektakel i sig, men grannen Pia har hjälpt massor och stege har vi fått låna av ytterligare en granne.

    Jag glömde lite att den här bloggen inte skulle vara tillrättalagd med snofsiga inredningsbilder 😀 Egentligen har jag ganska sällan haft sådana, men klart att jag försökt torka av ett bord om där varit mycket smulor och damm. På något sätt sitter det väl i ryggmärgen att försöka få fotona ”estetiskt tilltalande”.

    Men det kunde gott få bli ett slut på det nu.
    Jag har skrivit i ett dokument som handlar om flytten så här:
    Jag har så länge varit andra till lags, i olika livskeden, privat och på jobbet. Nu räcker det.

    Tar nästan varje dag med mig någon grönväxt till huset.

    Igår såg jag på ”Sådant liv” – tror programmet i Sveriges TV heter så och det handlade om Niklas Strömstedt som bland annat gästades av härliga Jonas Gardell. De hade tillsammans skrivit en låt som handlade om åldrande.

    Jonas undrade varför vi talar om att någon ser välbevarad ut. Alltså att hen lyckats dölja sin ålder, eller ser yngre ut än hen är, eller annars bara haft förmågan att se fräsch ut genom åren.

    – Att kallas välbevarad kan väl bara vara en komplimang för en mumie, sa Jonas.
    Jag håller med. Eller om du är en konserverad, inlagd gurka.