Övrigt

Besöksrekord – tack alla läsare!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
För en statistikälskare som jag är det härligt att dyka ner i sifferträsket som göms under den här bilden :-)
För en statistikälskare som jag är det härligt att dyka ner i sifferträsket som göms under den här bilden 🙂

Jag har en almanacka där jag för statistik över antalet besök jag dagligen har på min blogg. Det är ju något jag inte skulle behöva göra eftersom WordPress också bjuder på samma, och ännu mer detaljerad, statistik.
Men jag gillar att se hur antalet besök växer, varifrån mina läsare kommer, vilka sökord de använder för att hitta mig eller hur de snubblar in över något inlägg.

Till min stora glädje kan jag i dag konstatera att jag 2012 hade totalt 23 756 besök. Det är drygt åttatusen fler än 2011 då jag hade 15 760 besök.
Ett jättevarmt tack till alla som läst mig och hoppas ni vill återkomma också 2013!

De här läsarna har kommenterat mest på min blogg, men alla läsare är förstås lika mycket värda!
De här läsarna har kommenterat mest på min blogg, men alla läsare är förstås lika mycket värda!

De flesta som har en blogg vill gärna få kommentarer på inläggen. Jag hoppas att allt fler av mina läsare ska våga och vilja skriva en hälsning eller sin åsikt efter ett inlägg under 2013.
Till Ingrids, Babbis, Stoffisens, Susannes och Gunnardeckares bloggar hittar ni via min bloggroll. Där finns också länkar till andra bloggar jag ofta läser.

Jag har märkt att ju mer jag läser andras bloggar och lämnar kommentarer där, desto fler läsare får jag själv. En del av bloggarna har jag kontakt med också på Facebook, de har blivit som riktiga vänner fastän vi aldrig träffats.

Från hela 74 olika länder kommer mina läsare.
Från hela 74 olika länder kommer mina läsare.

Jag vet ju att jag inte alls är lika läst som de populäraste bloggarna i Finland, Sverige och ute i världen. De som har tiotusentals besök per dag. Men jag är nöjd så här – jag känner att jag hinner svara på alla kommentarer och att jag i stort sett vet vem som besöker mig.

För dig som är intresserad av siffror kommer här ett litet sammandrag på mitt bloggår 2012.

Totalt antal besök: 23 756 (2012) ………… 15 760 (2011)
Bästa månad: september  3 215  (2012) ………. februari 2 414 (2011)
Besökare i snitt per dag: 63 (2012) ……….. 45 (2011)
Mest besökare någonsin på en dag: 406 den 2 september 2012

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA – VÄLKOMNA ATT LÄSA MINA INLÄGG OCKSÅ 2013! Och som sagt, lämna gärna en liten kommentar då du väl är här 😀

Fina minnen från Åbo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Snart ska Melli få mat och då ska hon ut från akvariet en stund.
Snart ska Melli få mat och då ska hon ut från akvariet en stund.
"Ska jag eller ska jag inte bekanta mig med den där figuren på andra sidan glaset" verkar Melli tänka.
”Ska jag eller ska jag inte bekanta mig med den där figuren på andra sidan glaset” verkar Melli tänka.

I Åbo lärde jag mig känna Melli. En vattensköldpadda som äter var tredje dag. På sommaren är hon mer snabbfotad än man kan tro då hon får vara ute i trädgården en stund. Hon kan övervintra i grönsakslådan i ett kylskåp men behöver inte göra det i den här familjen.
Då hon har ätit kryper hon upp på en terrass i akvariet för att sola under en lampa.

Tor har gjort ett av sina åtta mål. I mitten Juha Kivilehto. De övriga är bröderna Niklas och Joni Niiranen. Till höger kapten Peik Salminen.
Tor har gjort ett av sina åtta mål. I mitten Juha Kivilehto. De övriga är bröderna Niklas och Joni Niiranen. Till höger kapten Peik Salminen.

I lördags mötte Tor Åbolaget TPS i innebandyligan. TPS låg sexa i tabellen och Tor sjua tre poäng efter. Det blev seger för oss med siffrorna 8-5. Så skönt efter den där hemska 10-1 förlusten i Uleåborg.

En god bit över sextio personer hade kommit till Åbo för att heja på Lovisa Tor.
En god bit över sextio personer hade kommit till Åbo för att heja på Lovisa Tor.
Lätt att le efter segern.
Lätt att le efter segern.

Visst kan man stå här och posera efter en seger med 8-5! Hemresan på fyra timmar i bussen gick också lekande lätt.

God sallad med nötter, ostbitar och grönsaker.
God sallad med nötter, ostbitar och grönsaker.

Idén till den här salladen fick jag av min barndomsvän Eivor. Den har Guuben och jag ätit hemma i dag.

Det var Eivor och hennes man jag besökte i Åbo. Åkte dit på fredag kväll och så hade vi hela lördagen på oss innan vi gick på matchen TPS-Tor på kvällen.
I salladen finns en mix av nötter, fruktbitar och russin, gul paprika, grönsallad, gurka och olika ostar (svart Koskenlaskija, rödstämplad edamerorst och brie).

Salt tilltugg.
Salt tilltugg.

Med salladen åt vi nachos som toppats med köttfärs och en blandning av salsa och creme fraiche samt riven ost.

BILDER från helgen

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Snart julafton. Lite snöarbete och sedan ljus på gravarna.
Snart julafton. Lite snöarbete och sedan ljus på gravarna.

Nya kyrkogården i Lovisa. Benny börjar med sin morfars grav. Syrran och jag putsar fram Bennys farmors och farfars grav som ligger alldeles nära.

Gamla kyrkogården, julafton.
Gamla kyrkogården, julafton.

Så har det redan hunnit bli mörkt då vi kommit till gamla kyrkogården. Pappas grav ligger till vänster om träkorset. Vi har ännu inte pulsat fram i snön dit så där fanns ännu inga ljus då bilden togs.

Eftermiddagssol över skogsbacken mellan huset vi bor i och sommarstället på Kretsgången.
Eftermiddagssol över skogsbacken mellan huset vi bor i och sommarstället på Kretsgången.

Vy från stigen vi trampat upp i snön mellan våningshuset där vi bor och sommarstället K16 dit vi är på väg för att göra snöjobb.

En tomte vaktar över gården.
En tomte vaktar över gården.

Han spanar ut från iskällarens fönster, håller ett vaksamt öga på gården.

Det som Gubben Gud låter komma ner från himlen tar han vanligtvis nog bort lagom till sommaren :-)
Det som Gubben Gud låter komma ner från himlen tar han vanligtvis nog bort lagom till sommaren 🙂

Julannandag på Kretsgången, -16 grader, puderlätt nysnö. Soligt, tyst, lugnt.

Har kommit mer snö än det här, men vi har med avsikt lämnat räcket oborstat.
Har kommit mer snö än det här, men vi har med avsikt lämnat räcket oborstat.
Skönt snöarbete på julannandag.
Skönt snöarbete på julannandag.

Julförberedelser

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
En mycket gammal tomte står vid kitschig gran.
En mycket gammal tomte står vid kitschig gran.

Mycket, mycket gammalt möter kitschigt modernt. Tomten har vi fått av mammas faster, den fanns i mitt barndomshem. Under pappfoten han står på finns mitt namn skrivet med blyerts. Tror där också står hur mycket han kostade. På den tiden fanns den gamla fina bokhandeln kvar på Alexandersgatan. Att det huset revs är obegripligt, men många andra fina byggnader har också dragits ner i vår stad. Lyckligtvis står många ändå kvar.

Prydnad på julbordet.
Prydnad på julbordet.

Ett enkelt band med röda stjärnor ringlar över julbordet.

Jultallriken.
Jultallriken.

Och i all enkelhet välkomnas gästerna till matbordet så här.

Vin ser ut som urin

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer
Vinpåsen får vänta i baljan.
Vinpåsen får vänta i baljan.

Efter mycket möda och stort besvär fick jag upp pappförpackningen som dolde en plastpåse som innehöll tre liter vin.

Jag skulle placera påsen i en metallåda som jag fått till födelsedagen, men nu tror jag att den egentligen är avsedd för tvåliters påsar…

Jag såg redan katastrofen framför mig. En påse med tre liter vin går sönder och innehållet flödar över golvet.
Så då jag inte hittade några andra lämpliga kärl att pumpa ner drycken i låter jag påsen vila i en stor plastbalja tills jag kommer på en bättre lösning.

Behöver jag säga att innehållet ser ut som en påse man kan se i en säng till exempel på ett sjukhus? Nä, tänkte väl det.
Men jag tar på mig skulden om det är många som vägrar dricka vitt vin den här helgen.

Nisseafton

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar
Lotta har inte eld i håret men hon säger att det måste ha gått upp ett ljus för henne.
Lotta har inte eld i håret men hon säger att det måste ha gått upp ett ljus för henne.

Under många år har det firats så kallad Nisseafton i Lovisa. Mest för att vi som bor här vill träffa Outi, till vänster på bilden, då hon kommer från Sverige på besök. Då vi var unga och på olika sätt rörligare och kanske mindre eftertänksamma och lät saker och ting bara bli vad de blev gick det måhända vildare till. Brännevinet kanske inte flödade men det var ibland orsak till någon lite vurpa i snödrivan.
I år var vi tre på festen som blev ganska lugn med små pizzabröd, lite vin och julmust. Men huvudsaken är ju att man träffas och håller liv i traditionerna.

Tomten blev så rädd att han ramlade från hyllan.
Tomten blev så rädd att han ramlade från hyllan.

När vi satte oss till bords ramlade den här tomten ner från en hylla. Ingen av oss hade vidrört honom. Så vi kom på att han helt enkelt bara blev så rädd då han såg oss tre rumla in i rummet att han flög i golvet.

En stickad boll för granen och en fin tallrik att äta på.
En stickad boll för granen och en fin tallrik att äta på.

Outis mamma hade stickat små bollar man kan hänga i granen. Lotta och jag fick varsin som gåva. Våra små pizzabröd fick vi äta på porslin med julmotiv.

Levande ljus på bordet och en ljusstake i fönstret.
Levande ljus på bordet och en ljusstake i fönstret.

Outis bror har tillverkat staken. De levande ljusen spred värme och ljus. Tack Outi och Lotta för en trevlig stund tillsammans!

Skön väntan på julafton!

Nu ska vi skjuta pengar upp i skyn!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?
Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?

Julaftonen är ännu inte här men raketer får redan säljas. Enligt bestämmelserna får man i Finland skjuta raketer endast från och med klockan 18 på nyårsaftonen till 02 på nyårsdagens morgon.

Men så fort de här underverken börjar säljas i affärerna flyger de liksom på något underligt sätt automatiskt i väg från vissa människors händer.

Och inte har jag förstått att meningen med nyårsraketerna är att jag ska göra grannen avundsjuk. Men enligt ett något torftigt översatta annonsblad ska mina grannar bli gröna och långa i synen om jag köper det de har att sälja.

Men se ni nej – jag tänker inte skjuta upp mina pengar i skyn. Inte ens fastän raketpaketet är en sjukt stor tårta, vänder alla huvuden, grannen blir garanterat avundsjuk med bara en tändning… eller kompisar blis avsjuka når du avfyrar allt möjligt blixtrande, sparkande, smällande, visslande upp till himlen… eller är en jätte lång matta, någ med sparkande, skotter och blixting…

Tror att Herr Bling eller Herr Google Translate åtminstone haft jobb inför detta nyår.

Julefrid – förhoppningsvis

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
En del av alla julkort vi fått i år.
En del av alla julkort vi fått i år.

Jag är inte stressad inför julen. Tiden har bara annars rusat. Brukar dock tänka att det är helt okay, för nu går vi åter mot ljusare tider och en spirande vår!

Jobbet är gjort för den här veckan, en mastig jultidning på 36 sidor borde nå prenumeranterna i morgon. Nu stundar fem lediga dagar.

Mycket har man ju läst om jordens undergång. Både allvarliga inlägg och raljerande sådana. För min egen del hoppas jag att orden lugn jul  innebär nätter då jag inte får hostanfall och nätter utan näsblod.
För i går drabbades jag åter av näsblodet, först på kvällen, sedan på natten. Och det sista man ska göra om sådana åkommor är ju att googla. För då har man både hjärnblödning och leukemi.

Men blödningen upphörde snabbt och det lär vara ett gott tecken.

Men jag vet, jag KAN vara allvarligt sjuk. Å andra sidan, om jag är det, så är jag det. Då kan jag bara acceptera situationen och försöka göra det bästa av den. Jag har ofta tänkt att jag kanske också en dag bloggar om en allvarlig sjukdom, om behandlingar, om berg-och-dal-banan mellan hopp och förtvivlan.

Jag har också sagt att jag inte ska fråga ”Varför drabbades just jag” – då jag i stället kan fråga ”Varför skulle inte jag drabbas då så många andra drabbas”.

Tomtarna började leva sitt eget liv

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Hjälp! Hur ska detta sluta?
Hjälp! Hur ska detta sluta?

Man ska ju inte få ångest då man pysslar med julkort. För min del började det ändå trögt. Tomtar, änglar och snögubbar såg elaka och arga ut. Jag klippte, klistrade, ritade och ratade.

Men plötsligt föll alla bitar på plats. Speciellt tomtarna började leva sitt eget liv. De tittade på mig och sa ”nähä du, den där julsången vill vi INTE sjunga”. Och så hittade de på egna ord till gamla, hederliga julevisor… Men de korten kan jag ju inte visa här för då blir de inga överraskningar för släkt och vänner 🙂

Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.
Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.

Så det gick som med så mycket annat här i livet. När det blev som roligast i pysselverkstaden tog tiden slut. I morgon ska alla kort ut!