Övrigt

Borta bra, hemma bäst

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?

Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.

I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.

Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.

I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!

Fler bilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Serverar nu en blandat kompott av bilder från resan. Börjar med några matbilder 🙂

Vi åt frukost endast en gång på hotellet. Där kostade det enkla alternativet med baguette, croissant, marmelad från små glasburkar, kaffe eller varm choklad, rostat bröd och smör 9 euro. Den mer matiga frukosten kostade 20 euro per dag och då fick du allt från omelett till äggröra, charkuterievaror och frukt utöver det redan nämnda.

Vi valde mindre barer där frukostalternativen varierade mellan 6,50 – 9 euro. Ville man ha youghurt och/eller omelett, äggröra med mera kostade det lite mer. Likaså om man tog en sangria till frukost 🙂

Det här ser kanske inte så aptitligt ut, men de grillade sardinerna var goda. Kostade 10,50 euro.

Så här serverades efterrätten, chokladmousse. Mycket mäktig och god, orkade inte äta allt.

En eftermiddag uppträdde musikanter på strandpromenaden. Det var otroligt varmt hela veckan vi var i Nice, så jag avundas inte de uppträdandes kläder. Ensemblen spelade bland annat Lady Gagas ”Pokerface” och rev ner applåder till och med av gästerna som låg nere på stranden och inte såg allt som hände uppe på bulevarden.

Den lite bättre stranden, där man betalade för allt, öppnade kring åtta på morgonen och stängde klockan sju på kvällen. Här håller en av killarna som jobbade där med allt från servering till städjobb på att plocka undan madrasserna.

Livräddare, strandövervakare, badvakter – vad de nu må kallas, fanns både på betalstränderna och på gratisstränderna längs bulevarden i Nice. En del satt i torn, andra vid bord under parasoll vid strandkanten. Ibland promenerade de runt och hade för det mesta tillgång till surfbräde att paddla i väg med och vattenscooter.

En fin och lugn strand i italienska Ventimiglia. Till vänster en lagun som bildats av havsvattnet. Havet ligger ungefär femtio meter till höger om bilden. I bakgrunden syns en park.

Trappan upp från matsalen till första våningen där vi bodde. Vår dörr syns uppe till höger, vi bodde på rum 112. Det var för övrigt ett nummer jag kände för att ringa då paniken växte sista morgonen…
Mitt Visakort fungerade inte och hotellpersonalen gick inte med att på låta oss resa i väg och få en räkning med oss. Kanske helt förståeligt med tanke på alla bedrägerier som görs.

Tack och lov fick jag per telefon tag på en vänlig person på Aktias bankkontor i kära hemstaden Lovisa. Hon ringde kreditbolaget som på fem minuter fixade att jag fick höjd limit på kortet. Något jag trodde att jag hade fixat själv före resan…
Vågar inte riktigt tänka tanken slut, hade det gått lika lätt om jag hade varit från en storstad och kund i en annan, större bank?

Promenade des Anglais på kvällen. Bortsett från skräcken jag kände då kreditkortet inte funkade hade vi en helt underbar vecka på Franska rivieran.

Ventimiglia, dag sex

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Längs den här kusten har vi åkt, både västerut och österut. I onsdags tog vi tåget till Ventimiglia i Italien.

Utsikt från tågets fönster. En stor del av turen går nära vattnet. Här ser vi Monaco, längst till vänster tunneln där Formel ett-bilarna brukar susa fram.

Guuben utanför tågstationen i italienska Ventimiglia.

Blomsterprakt vid en gata i Ventimiglia.

Vi tog en liten promenad längs  en strand i Ventimiglia. Den bestod av sand och stenar, och var inte lika packad som den långa stranden längs med bulevarden i Nice är.

Mellan sandstranden och staden hade det bildats en liten lagun av havsvatten.

Vi har haft utmärkt väder. Sol alla dagar, nästan stekande varmt. +38 i solen var det i onsdags, +28 i skuggan enligt temperaturmätarna utanför apoteken. Helst vandrar man i skuggan och längs stränder där det fläktar friskt.

Så här kan man parkera i Frankrike utan att kalabalik uppstår. Ingen som höjer på ögonbrynen, inga poliser som lägger sig i, inga arga bilägare.

Och underhållningen är minst sagt varierande längs strandbulevarden i Nice. Visst är det här pianot på hjul underbart?

Dag fem, turist vara trist?

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

I dag hade vi en så kallad vilodag. Varannan dag gör vi längre utflykter, varannan upplever vi närmiljön eller/och ligger på stranden.
Med ett litet sightseeingtåg åkte vi upp till Slottskullen och utsikten därifrån var ju formidabel.

Det kan ju onekligen anses som trist att vara en turist. Man ska ju helst sy ihop något eget och extremt äventyr (har nog i planerna ett för mig egen del ännu, men, men… det får ni vänta på)… I alla fall var det ett sådant här sightseeingtåg vi åkte i. Till och med maken, som vanligtvis gillar att bestiga små kullar och berg, tyckte det var bra att vi tog tåget upp till utsiktsplatsen. Vi fick också se andra delar av Nice under turen.

En av gratisstränderna i Nice. Nästan varje kvadratmeter packad, men det är ok om man inte har större krav än att få sitta ner.
Kvällssolen är bäst. Då vi haft +30 i skuggan så vet ni att det är bastu mitt på dagen i solen. På stranden satt vi i skuggan, läste bok och löste sudoku, från halv sex till halv åtta. Perfekt!

Vårt hotell, det i mitten, sett från gratisstranden. Parasollen hör till stranden där allt kostar.

Lite vyer från sightseeingturen med turisttåget genom Nice.

Spårvagn har vi ännu inte åkt och vi vet inte om vi hinner med det, men så här ser de ut i Nice.

Glada barn på rad, från daghem eller skola, vinkar åt turisterna i sightseeingtåget.

En vänlig ung dam erbjöd sig att ta bild av Gumman och Gubben på utsiktsplatsen, Slottskullen, i Nice.

En viss tid tillbringar vi också vid datorn då vi lägger ut våra bilder till allmän beskådan. Man orkar ju bättre med det om man har ett glas champagne till hands, och  nu talar vi om CHAMPAGNE och inte om mousserat 🙂

Och så en liten sista vink om vad som kanske komma skall 😀

Cannes, dag fyra

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

På vår fjärde semesterdag tog vi oss till Cannes. Enligt tidtabellen i busskuren skulle resan vara ungefär 50 minuter lång. Maken lät mig sitta och tog själv ståplats, saligen ovetande om vad som komma skulle.

Allt fler människor steg på längs rutten, bussen sniglade sig fram i rusningstrafiken och framme i Cannes var vi först efter två timmar och tjugo minuter… Så behöver jag säga att vi tog tåg tillbaka?

Sophantering i Cannes.

Som sagt, oerhört förmånligt är det att åka buss längs franska rivieran. Enkel biljett kostar en euro om du så åker från Cannes till Monaco. Heldagsbiljett fyra euro och då åker du hur mycket du vill. Men räkna med trängsel och att tidtabellerna inte håller i rusningstrafik.

Kanske inte lika stora och pråliga båtar som i Monaco, men många och jättefina i alla fall. Den här hamnen ligger i västra ändan av avenyn La Croisette.

Utanför Palais des Festivals finns många kända personers handavtryck, här Paul Mc Cartneys från 2001.

Palais des Festivals, trappan med den röda mattan, där kändisarna står på rad under filmfestivalen. Trängsel rådde också en vanlig måndag då turister ville föreviga sig själva.

Och så lite strandvyer. Här hade vi ett regn på kommande. Det varade i fem minuter och så var det sol igen, och trettio plus i skuggan.

Den här stranden ligger i ändan av avenyn La Croisette, bredvid Palais des Festivals.

Vi köper ofta nyckelringar eller pengar som minnen från resorna. Saker som man kan använda. I Monaco köpte vi snapsglas. I Cannes valde jag att fokusera på det här med filmstad och köpte en musmatta för åtta euro. Den packades ner i en fin väska som inte kostade nåt alls 🙂

Nice, dag tre – blev en dag på stranden

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Andra dagens frukost såg ut så här.  Lite futtigare med bröd, dom verkar prioritera sött. Men juicen var färskpressad och stor, chokladdrycken god.

Sporting Plage, på andra sidan bulevarden, nästan  mitt emot vårt hotell. Snyggt, rent, bra service. Tjocka madrasser, rejäla solbäddar och parasoll kostade 22 euro/dag och person. Kan verka dyrt, men som ni ser fanns det mattor att promenera på. I priset ingick också fina duschar, omklädningsrum och toaletter.

Vill man ha ett billigare alternativ kan man gå till strandpartierna som är öppna för allmänheten på sidorna om de privata. Dit kan man släpa solstol och eget parasoll om man så vill, äta mat man köpt i affären osv. Så alternativ finns.

Ostbricka på strandens fina restaurang där välklädda och trevliga servitörer pilade runt. Kostade 12 euro.

Det blåste för övrigt friskt i dag. Jag tycker det är skönt för jag orkar inte steka mig i solen. Stranden består av släta och ovala stenar. Den är inte handikappvänlig och det är rätt svårt också för en medelålders som jag att ta sig upp från vattnet. Stranden är inte långgrund och man halkar på stenarna. Jag var nog en humoristisk syn då jag försökte komma upp. De stora vågorna kastade mig hit och dit, underströmmen drog mig tillbaka just då jag hade tänkt att det var så bra att en våg hade fört mig i land. Jag frustade och kämpade, försökte klamra mig fast i stenarna, men det var förstås lönlöst.

Tack och lov har jag en hjälpsam make som såg till att jag kom upp med hedern i behåll.

Lovade fler bilder från Monaco och här kommer en som visar att den stora båten är ganska stor.

Hmm… första  bilden på mig själv. Svettig turist blickar ut över Monacos hamn. Men jag bär ju i alla fall en designhatt från Marimekko. Och dom skulle bara veta hur mycket pengar jag har i kassen!

Hotel de Paris och Casinot i Monte Carlo. All denna flärd är intressant att iaktta, ta del av. Samtidigt som man kan bli lite arg för att somliga verkar ha snuskigt mycket pengar, så att det inte vet var de ska göra av med alltsammans – medan andra i världen svälter.

Nice-Monaco, dag två

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Vi började med den här frukosten. Engelsk-fransk som kostade 17 euro för två personer. Espresso, café au lait, pain riche, croissant, smör, marmelad, juice, omelett, toasts.

Här står vi på Nice tågstation och väntar på tåget mot Ventimiglia. Men vi skulle bara till Monaco. Och dit skulle även många andra så vi fick stå hela vägen. Men turen kostade bara 3,60 euro enkel resa per person och jag lyckades få ut biljetter åt oss trots att texten i maskinen endast visades på franska.

Utanför Casinot i Monaco. Vi brydde oss inte om att gå in där för då hade vi tvingats vara uppklädda. Jag har varit där förr.
Men sprätt på pengarna satt vi ändå. 70 euro gick åt på mindre en tio minuter då vi köpte några souvenirer och sedan både åt och drack på Café de Paris.

Utsikt från bilen som jag kallade HopLop, alltså sådan där guidad tur som man får hoppa på och av var  man vill. Den hade tolv stopp men vi åkte hela rutten runt. Den guidades via hörlurar på åtta olika språk, men inte på svenska 🙂 Turen kostade 18 euro/vuxen person.

Tillbaka till Nice åkte vi med buss. Den kostar bara 4 euro för en hel dag eller en euro för enkel tur. Så för två euro tog vi oss tillbaka, en tur längs vinglande och smala vägar med magnifik utsikt över  Medelhavet.

Och… många andra skulle åter åka samma väg, så vi tvingades stå hela resan… och jag blev illamående, men för en euro kan man inte få allt.

Fler bilder en annan dag!

 

Nice, dag ett

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Steg upp klockan fyra i morse och var på flygfältet i Vanda klockan sex. Flyget till Nice startade helt enligt tidtabellen 8.35 och framme var vi fransk tid 11.30.
På bilden ses vår flygfrukost. Vi flög alltså från Finland till Franrike och drack då vi befann oss över Polen italienskt vin som hade buteljerats i Estland.

Utanför flygplatsens terminal slog värmen emot oss. Men det var ju bland annat för att få upppleva en sådan den här sommaren som vi kom hit.
Vi köpte två dagsbiljetter á fyra euro och tog den lokala bussen nr 98 in mot city. Tio minuter senare satt vi vid Promenade des Anglais och beundrade den här  utsikten.

Patrullerande polis på Promenade des Anglais.

Utsikten från vårt trevliga rum på Hotel Westminster.
Här är väl +28 grader i skuggan. Känns som minst trettiofem i solen. Snart ska vi gå till stranden, där fläktar det skönt.

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

I dag har det varit packning på gång. I morse låg inte så mycket mer än väskorna och nåt annat smått och gott framme. Nu på kvällen börjar det arta sig. Allt mer packas ner och i morgon fraktas det till Nice.

Den här ampelväxten fick jag till min 50-års dag 22 maj. På balkongen har den trivts bra. I dag fraktades den ner till släktens sommarställe där den tas om hand medan vi är bortresta.

De här röda gubbarna åt vi upp i dag. Om övriga mognar medan vi är utomlands får personen som sköter vår lägenhet äta upp dem.

Från kiosken fraktades de här trotjänarna också till sommarstället. Visst var det vemodigt att stänga för säsongen i dag, men allt har sin tid.

En del av våra stamkunder fick cheesecake (bilden), andra kladdkaka. Så många härliga kunder har vi haft också den här sommaren. Varmt tack till er alla!

Tack och hej – leverpastej! Hoppas vi ses nästa sommar!

Så här vacker är vår badstrand i Lovisa. Men i augusti är den nästan alltid folktom. Hur soligt och varmt det än är. Lugnt och skönt kan många tycka, ingen trängsel. Och visst är det så. Men därför är det också dags att stänga kioskluckorna nu. Allt har sin tid.
Också den semestervecka vi känner oss välförtjänta av.

Blomsterprakt

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Den 8 juli skrev jag det här inlägget. Då undrade svärmor och makens faster om det skulle bli något av luktärterna. I dag ser de ut så här. Det finns flera knoppar, och förhoppningen är att de ska slå ut lagom till medlet av augusti då vi återvänder från Frankrike.

Det här lär ska vara en dubbel vallmo. Det finns också enkla sådana, som är mindre. Ändå är den här ovanligt stor. Tänk så mycket glädje man har av blommor. Dels då man tittar på dem och förundras över att ett frö har förvandlats till en blomma. Dels för att man inte alltid vet vad som ska komma upp då man sår blandade frön.
Och ibland sår de sig själva. Spottar iväg små frön, som övervintrar, och blir nya blommor nästa sommar.
Gubben Guds underverk är de ändå allihopa.