Övrigt

SkogsOlle kopplar av

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Här sitter jag och kopplar av då jag inte skriver bok. Arbetspasset pågick ungefär klockan 9-13. Sedan satt jag fyra timmar och läste bok efter att jag hade pysslat med blommorna på sommarstället. Efter det gick jag hem och fortsatte skriva.

Om ni undrar varför en del stolar står lite övergivna beror det på att jag flyttat plats efter solen 🙂

Och innan jag gick hemifrån såg jag mig faktiskt i spegeln. Synen som mötte mig var inte nådig. Jag saknade frisyr och blusen var fläckig. Så går det då man inte behöver bry sig, då man sitter hemma i sin ensamhet med dator och tangentbord som enda sällskap.
Jag kände mig som en riktig SkogsOlle, för jag är ju trots allt av det manliga släktet och inte en SkogsLisa.

Något slag av självbevarelsedrift fanns ändå kvar. Jag tänkte att jag bör högakta människor som jag kanske möter på väg genom skogen ner till stugan. Så jag drog en kam genom kalufsen och stajlade den som snabbast med plattången.

I dag har fått bokens ISBN-nummer. Och kommentarer kring sådant jag skrivit om värdepapper och aktier.
Jag har också för första gången någonsin sett några kapitel från min bok översatta till finska. Det var helt underbart!
Få se om jag har råd/möjlighet att låta hela boken översättas.

Förresten! Jag är inte så där väldans bra på att föreviga naturens under, men jag lyckades smyga på den här fjärilen sekunden innan den beslöt sig för att ta till flykten. Någon som kan säga vilken fjäril det är?

En helg utan Adrian

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Pinsamt, pinsamt att fråga ”vart e poteetren” när man får mat på fina krogen. Det är kycklingfilé med wokade grönsaker och en fräsch salsa. Jättegott var det, och potatisarna… dom kom, i en separat skål lite senare. Inte ens servitriser har ju sju armar.

Efterrätten, en kladdkaka med grädde och mangosås (tror jag), var också utsökt god.
Vi firade alltså i går en kväll i goda vänners lag på Hotel Degerby och sedan tog vi ett par knipare på Saltbodan. Kvällen var ljum och skön, jag klarade mig bra i kort kjol.

Adrian har varit ute på sina egna äventyr. Han kanske kommer hem i kväll. Vi måste göra så här ibland. Vi kan inte vara tillsammans dag och natt, då blir slutresultatet – boken om honom – inte bra.

Och så råkade jag få en frilansgrej för Vasabladet. Den jobbade jag med i går och i dag.
Det var riktigt kul att samarbete över koncerngränsen, vilket jag fick lov till av min arbetsgivare för att Vbl och ÖN inte konkurrerar med varandra och för att jag är tjänstledig just nu. Grejen handlar om Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangeras 25-26 augusti.

En låda med minnen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det hela började med att jag letade i en låda efter en utskrift på min korrespondens med ISBN-centralen. Jag har ett eget förlag där jag hittills gett ut två böcker. Efter den andra boken erhöll jag tio standardnummer för det här förlaget. Varje bok bör ju ha ett ISBN-nummer.

Jag är den enda ”anställda” på det här lilla förlaget. Det betyder att den vackra dag då tredje boken anländer i sina lådor kommer de alla hem till mig. Då är det trångt om saligheten i min författarhörna och mycket jobb blir det att ta emot beställningar och att posta böckerna.

I en papplåda och i ett par pärmar har jag sparat så gott som alla kvitton. Här finns kopior av fakturor och kvitton från posten. Men här finns också recensioner och urklipp av intervjuer. Här finns brev med respons som jag fått av läsarna. Ja, i lådan finns helt enkelt hundratals minnen.

Så jag blev sittande där en stund, tills jag kom ihåg vad det var jag jagade.
Nu är mejlet till ISBN-centralen skrivet.

I dag blir det en paus med ”Adrian III”. Jag ska göra ett annat skrivjobb och på kvällen ska vi koppla av i goda vänners lag över en bit mat och något gott att dricka. I morgon kväll fortsätter jag säkert med både författande och annat förlagsarbete igen. Mycket jobb återstår, men det är så roligt alltsammans!

I Frankrike med Adrian

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just  nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.

Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.

Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.

När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.

Författarens vardag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

En författares vardag ser, åtminstone i mitt fall, ut som en ganska vanlig vardag överlag. Jag vaknar mellan 6.30 och 8.30. Efter att jag kommit ur sängen brukar det dröja ganska exakt två timmar innan jag börjar skriva på boken.

Innan jag kommit så långt har jag ätit frukost och läst dagstidningarna. Sedan brukar det bli ett blogginlägg eller två, eftersom jag upprätthåller två bloggar.
Ganska systematiskt går jag också till väga vid datorn innan skrivjobbet tar vid. Jag läser nyhetssajter, kollar lite på Facebook, spelar kanske något spel där, läser och kommenterar andras bloggar.

Tidigt i morse sattes tvättmaskinen i gång. Tvätten ska därför rätt snart hängas. Sedan ska jag betala räkningar, dem kommer man inte undan ens fastän lönen uteblir både i augusti och september.

I går var vi ute och åt på Skeppsbron med maken. Pysslade lite med blommor och läste bok i kvällssolen på sommarstället. I dag ska vi handla mat och lite annat som behövs till hushållet.

Så här lunkar det på. Det är inget glamouröst jobb att sitta och skriva romaner. Jag blir inte heller rik på det, alltså vad gäller pengar. Ensamt är jobbet också.
Men tusan så roligt det är! Inte en enda dag har jag vaknat med tanken ”suck-och-stön… nu-är-det-dags-att-gå-till-gruvan-igen”. Jag behöver inte heller vänta på den så mytomspunna inspirationen. Det är bara att sätta sig ner och knacka på tangenterna!

Dialoger är kul

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag tycker om att läsa dialoger i andra författares böcker. En bok ska förstås inte i sin helhet bestå av sådana, det förstår väl var och en, men dialogerna gör läsningen lättare – anser jag.

Att skriva dialoger är också kul. Särskilt då mina käraste karaktärer kommer i farten. Adrians diskussioner med kollegan Lucas eller bästa vännen Anders är skojiga att skriva. Killarna har en lättsam jargong och svär ganska mycket.

Jag gillar också att skriva kapitel där Adrian är förbannad. Det är kanske ett sätt för mig att kanalisera egna undertryckta känslor, inte vet jag 🙂
Då han säger varför gör du satan ingenting själv eller be honom dra åt helvete eller jag bryr mig fan i vem som gör vad där hos er – så är det inte jag som säger det men jag kanske någon gång har haft lust att säga något nästan liknande.
Så det här är väl ändå ett sunt sätt att avreagera sig – genom att skriva dialoger 😀

Nätkontakter

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag söker mycket information på nätet då jag skriver. I dag har jag bland annat läst på lite om posttraumatisk stress. Man måste förstås kolla att de sidor man tar information från är seriösa.

Ofta handlar det också om att ställa frågor till människor som kan sådant som jag inte kan. I år har jag haft kontakt med en jurist för att veta att jag skriver rätt om arvsrätt över gränser. Ibland ställer jag frågor till poliser för att veta hur de jobbar.

Benämningen nätkontakter kan ju låta skum, men via e-post har jag just nu mycket kontakt med Maria Ahonen som gjort en fenomenal pärmbild åt mig. Dessutom för jag preliminära diskussioner med en översättare. Skulle vara kul att få tredje boken ut också på finska. Via mejl bad jag i dag också om offerter av två tryckerier. Så nog har man att ligga i med om någon undrar vad jag gör om dagarna 😀

Då jag skrev ”Horny 24” surfade jag mycket på porrsidor. Min man visste om det, men visst var det sedan lite pinsamt då jag fick virus i datorn från en hårdporrsida…
Och varför porrsurfade jag? Ja, hur skulle jag annars veta hur det går till då tjejer och killar säljer och köper sex på nätet? Porrindustrin var inget jag kunde innan och utan innan jag skrev första boken, men efter den visste jag lite mer.

Pärm och titel

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Så här ser pärmarna till mina två första böcker ut. Du kan läsa mer om dem och under fliken Beställ köpa Uppdrag Utrotning här. I formuläret står det att boken kostar 10 euro + postavgift, men jag säljer den för 7 euro + postavgift. Till Sverige för 70 kronor + postningsavgift.

Den första boken i den fristående serien om Adrian Debutsky är slutsåld.
Jag minns ännu i dag känslan då jag såg pärmbilden som konstnär och rektor Jan Lindh hade ritat. Jag ville att den skulle vara erotisk och beskriva en av huvudpersonernas förflutna. Men ändå fick jag en lindrig chock och tänkte ”ska den här ligga på bokdiskarna med mitt namn lysande på sig?”.
Jag landade ändå tämligen fort med bägge fötterna på jorden. Pärmen var ju genial ur marknadsföringsvinkel sett.

Men eftersom det kostar en hel del, både vad gäller pengar och arbetstid, att ge ut böcker på eget förlag, ritade jag pärmbilden till Uppdrag Utrotning själv. Det var inte en så bra idé…

Så nu har jag anlitat en grafiker att göra pärmen för boken som har arbetsnamnet ”Adrian III”. Eller anlita och anlita… det låter rätt pretentiöst. Hon kontaktade mig och hör nu till staben av många vänner och bekanta som ställer upp så att säga für Liebe zur Kunst.

Så igår fick jag se pärmen för första gången. Den tog bokstavligen andan ur mig. Jag skulle gärna visa den åt alla redan nu, men då förstör jag en väsentlig del av spänningen för läsarna.
Titeln var också klar, men tyvärr hittade jag sedan en bok med samma namn som redan givits ut, så nu står jag inför dilemmat att hitta på en ny titel…

Kritik är det bästa jag vet

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Ska väl ändå framhålla att det är konstruktiv kritik som jag gillar bäst. Alla stavfel ska bort, finlandismer likaså. Lektören går åt ordföljden och hon ställer frågor i stil med ”vad menar du?” Här hänger läsaren kanske inte med”.

Det som är självklart för mig själv är det nödvändigtvis inte för läsaren. I ett kapitel kan jag ha skrivit att Adrian hade vita kalsonger medan jag glömt det då jag skriver nästa kapitel där någon river de svarta kallingarna av honom.

I dag fick jag det första paketet med respons av min lektör. Jag kastade mig över det och gladdes ärligt talat över varje tillsatt kommatecken, förslag till ändringar av ordföljd, varje eliminerad finlandism och vartenda smiltecken hon skrivit då texten roade henne.

Vi jobbar på ett sätt som någon kan anse gammalmodigt. Jag skriver ut A4:or med text, hon läser och skriver kommenterar i marginalerna eller bak på papperet.

Jag älskar den här formen av respons. Dels för att lektören gillar min huvudkaraktär, men också för att hon är skoningslöst ärlig i allt.

I dag har jag jobbat från klockan 9-11 och 12.30-16. Pauser har jag haft bland annat för att göra ärenden på stan och för att besöka sommarstället där jag vattnade blommor och läste bok.

Nu när klockan är 19.30 har jag klämt i mig en portion av makens toppengoda lasagne, så nu orkar jag skriva igen!

Dags för slutarbetet

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Slutarbete. Det låter fint. Jag har aldrig gjort något akademiskt sådant och inte direkt på någon annan nivå heller. Men med slutarbete menar jag i det här fallet de avslutande kapitlen i boken som jag kallar ”Adrian III”. Den har en riktig titel, som bara min lektör och min make känner till.

Eftersom mitt liv från och med nu och åtminstone fem veckor framöver kommer att fokusera på författandet, tänkte jag skriva lite mer om skrivandets fröjder här i bloggen. För en fröjd är det. Varje dag ser jag fram emot att få vara med Adrian och alla de övriga karaktärerna i boken.

På bilden ser ni min författarhörna. Klockan är cirka 8.15 då bilden tagits. Solen lyser men jag tänker inte ”oj då, i dag måste jag vara ute och göra det och det och det”. Nej, jag vill skriva, och det kan jag göra bara i den här hörnan.

Det handlar inte om att skriva då inspirationen råkar infinna sig. Ska boken bli klar skriver jag disciplinerat mellan fyra och nio timmar varje dag.
I dag steg jag upp före klockan sju, men det är inte alltid så. Skriver jag långt in på natten sover jag längre om morgnarna.

Pauserna i skrivandet utgörs av promenader eller cykelturer. De kan också handla om rutiner i vardagen som att föra ut skräp, diska, hänga tvätt, dammsuga eller att sitta utomhus och njuta av vackert väder med en veckotidning eller en bok i handen.

Det finns mycket jag kan berätta om hur jag jobbar, hur min ensamma vardag i författarlyan ter sig, varifrån idéerna kommer, hur det känns att jobba utan ett stort etablerat förlag bakom sig osv. osv.

Så ni ska få läsa mer om det här på min blogg under de närmaste veckorna.
Välkomna in i huvudet på en författare!