Övrigt

Dagarna ljusnar minut för minut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I Tove Janssons Höstvisa sjunger vi tvärtom. Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Men nu kan vi byta ut orden till att dagarna ljusnar minut för minut.

Solen har visat sig hela dagen i dag och det betyder mycket för mig. Natten var nämligen inte bra. Jag sov från 22.30 till 01.30 och låg sedan vaken till 6.30. Lite värk i knäet men annars bara svårt att hitta en ställning som tillåter mig sova. Det var inga grubblerier i natt, bara vanliga tankar som flög fram och tillbaka. På dagen har jag inte värk, men ibland svårt att gå då benet är styvt.

Solen gör mig glad, och ett kort på posten likaså. Vi skickar ibland kort till varandra, Anna och jag. Det kanske blir några per år. Inga måsten, inget som handlar om turvis eller särskilda motiv. Jag önskade en gång att jag skulle få bilder på fina fönster och dörrar, och här får jag både och!

Men intressantast av allt, kortet är gjort av kork! Innovativt, eller hur? Har aldrig fått ett sådant förr, så tack Anna ❤

Att öva finmotoriken

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… kan aldrig vara fel tänkte vi med kompisen igår kväll. Vi spelar Wordfeud via iPad och telefon, men det här är ju något helt annat 🙂 Härligt!

När Facebook i dag plötsligt slutade funka vid 17.30-tiden tänkte jag ”bra att det inte hände mellan 10 och 17, för vi är många medarbetare som har kontakt via Messenger”. Vi är sårbara med all teknik, och det hemskt när telefonen behövs till allt. Till exempel för att sköta bankärenden. Och om mejlen strular eller internetkontakten överlag, då är vi i dagens samhälle i strilet.

Kvällens sista solstrålar letar sig in i mitt kök och julrosen ser inte längre ut som då jag köpte den. Men den lever och är fin ändå, så jag kastar den förstås inte.

Ute är nätterna kalla, bortåt -10 grader har vi haft. Men på dagen värmer solstrålarna fastän vi kanske inte hade mer än +4 idag. Vi behöver fortfarande sanda på mammas gård och förse fåglarna med mat, vilket vi gjorde i dag.

Fastekalendern säger i dag: Sätt din telefon och dig själv i flygplansläge. Vad hittar du, var svävar du?
Jag brukar sätta telefonen på tyst efter klockan 17 och då blir det tidningar, dagbok, teve, Wordfeud, bloggar. Och ikväll: Marko och Irma på Sveriges TV4 ❤

Orsakullan frågar: Ostbågens dag, vilken ostbåge tar du?
Jag åt en näve ostbågar i går och där finns kanske en näve kvar i påsen, Taffel snacks!

Ledig dag och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Börjar med att svara på Elisamatildas Fem en fredag som jag inte hann med igår. Temat är Olust.

Tulpanerna på bilden är bara allmän illustration. Jag tycker de blir som konstverk då de håller på att vissna.

Hur kittlig är du?
– Ibland mer, ibland mindre. Inte lika mycket som då jag var barn. Å andra sidan har nog ingen på länge heller antastat mig och försökt få mig att dö av skratt genom att kittla mig 🤣

När kände du dig senast avtrubbad?
– Inte så att jag direkt minns dagen, men det händer ibland. Om jag sovit dåligt och det har jag ibland nu gjort på grund av värk. Men, medicinering pågår, och hoppas att DEN inte gör mig avtrubbad.

Vad fick dig senast att skruva på dig?
– Om någon annan säger något fult eller pinsamt i ett större sällskap.

Vad senast gjorde att du fick kväljningar?
– Minns inte, men lukter, sånt som stinker, kan skapa kväljningar.

Vad tycker du är mest obekvämt att sätta på dig?
– Utan tvekan tunna strumpbyxor. Använder aldrig mer om det inte känns att det någon gång är enda alternativet till en klänning, vid ett tillfälle som till exempel kräver svarta nylonstrumpor.

    Mycket att läsa om presidentinstallationen som skedde igår. Jag betar av det här under dagens lopp. Har HBL bara under fredag, lördag, söndag. Då hinner jag läsa papperstidningen från A till Ö.

    Ledig lördag betyder också avkoppling med spelet Wordfeud. Dessutom läser jag vänners bloggar, skriver dagbok, läser tidningar, städar. Det är ett slags rutiner även det, men så himla skönt att ha en dag utan några måsten alls.

    Mars månads bild och ny president

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Det är kanske så här som vi ser på våren. Några med förväntan, blicken uppåt, solen värmer, famnen och hela världen är öppen. En annan ser lite moloken ut. Det finns ju något som kallas vårdepression. Eller så funderar Lilla My på något annat. Kunde nu inte den här snön smälta fortare så att jag slapp få den i skorna?

    Men visst är det en fin vårbild med björkarna där på sidan om.

    Kollar just nu på installationen av vår nye president Alexander Stubb. Tack till Sauli Niinistö och lycka till Alexander!

    Tid till röntgen beställd, värkmediciner finns nu för knäet som jag har mest problem med i liggande läge. Ibland kan jag gå helt bra, men ibland är jag långsammare än den långsammaste tanten i stan. Värk tär på krafter och humör. Men gårdagen blev ändå fin då stadsdirektören hade avskedsfest. Många att mingla och prata med. Trevligt på Överstens slott! Och Nya Östis fick mycket beröm. Det känns fint att höra sådant, då det är mycket vanligare att människor på sociala medier skriver om sånt de är missnöjda med.

    I Östnyland säger vi ibland att då ingen säger nåt alls, då du inte hör tack eller andra reaktioner, då betyder det att människor är nöjda. Att klaga är liksom mer naturligt.
    Jag försöker komma ihåg att berömma och säga tack så ofta jag kan. Det får hellre gå inflation i mina ord än att jag upplevs som en otacksam och gnällig surpuppa 🙂

    En vacker tavla, i väntan på sommaren

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Den här tavlan finns i väntrummet på läkarstationen jag anlitar. Den är väldigt fin tycker jag. Klippor, sommar och hav. En vuxen och ett barn där borta vid vattnet. Vindpinade träd och gräset i klippskrevorna. Längtan till våren och sommaren är ju som störst nu.

    Rörligheten har varit begränsad för mig, därför har det inte blivit så många foton tagna utomhus. Där är inte så vackert nu heller med smutsig snö och det har varit riktigt tjock dimma också.

    Förra natten sov jag hyfsat, första gången på länge. En melatonintablett och sedan då det molade på i knäet tog jag även en värktablett.

    I dag ska jag på en fest. Får skjuts av väninna dit och av syster hem. Annars hade det inte blivit av. Det är alldeles för lång väg att gå.

    Nu ska jag börja räkna arvoden. Månaderna går fort!

    Imorgon installeras vår nya president. I viss mån ska jag försöka följa det på teve. Men har lovat hjälpa mamma som vanligt med syrran också.

    Nostalgiskt värre

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Det här är jag utanför Globen 1995, då Finland tog sitt första guld i hockey-VM där.

    Fick en låda med gamla fotografier som ex-maken samlat ihop. En sådan skatt dessa gamla pappersfoton är 🙂 Det blev många nostalgitrippar och jag har inte ens hunnit genom en femtedel av allt ännu.
    Sorgligt med bilder av människor som inte längre finns bland oss, men fina minnen är det ju också.

    I dag är det inte många som sparar papperskopior av foton och sätter in dem i album.

    Med ett brett smil i fejset…

    ~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

    … är jag här på väg bort från läkarcentralen Mehiläinen där jag har min företagshälsovård. Det här är utsikten från andra våningen varifrån jag, på grund av trilskande knä, tog hissen ner, inte trapporna.

    Det ser lite skojigt ut med kyrktornet på husets tak 🙂

    Här har jag världens bästa läkare ❤ Jag skulle unna alla att hitta en så sympatisk och kunnig person. Allt går smidigt och nu har jag remiss till röntgen för knäet och förnyat recept för blodtrycket, som var bra (jag hade gjort uppföljningar hemma). Jag kollade också om jag kan ta melatonin för att ha lättare att somna, att den kan kombineras med den medicin jag nu tar och det blev grönt ljus även där.

    Har åter en natt bakom mig då jag somnade klockan 05… lade mig 23.30. Sånt går ju inte i längden. Dels beror den dåliga sömnen på att jag inte kan hitta något bra läge att ligga utan att knäet säger sitt.

    Hahaa. Nu blir det bara texter om krämpor och mediciner, såsom till denna ålder hör 😀
    Men jag var på riktigt glad och nöjd och hade ett brett smil i ansiktet när jag gick ut.

    Efter läkarbesöket. Kaffe och croissant med mandelmassa, som jag delade med syrran på Café Favorit. Lite som en annorlunda fastlagsbulle. Jättegod!

    Vi får inte glömma, aldrig sluta hoppas

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.

    Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
    Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
    Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.

    I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.

    Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.

    Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.

    En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.

    I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.

    Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
    Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤

    Fem en fredag, Hipp hurra!

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Bilden har inget med dagens tema att göra, men jag blir alltid glad då jag får kort som jag önskat mig via postcrossingen. Man får inte ha så kallade ”demands” där, alltså inte kräva nånting. Men man får önska motiv och där har jag skrivit in Snobben, Inge Lööks gamla gummor, James Bond och då speciellt kort på Daniel Craig och förstås även Muminmotiv.

    Passar nu på att gratulera bloggaren Elisamatilda som fyllt år, och det är hon som håller i trådarna för den populära utmaningen Fem en fredag! Temat i dag är Hipp hurra!

    Blir du visare med åren?
    Det hoppas jag att jag har blivit och fortfarande ska bli 🙂

    Hur firar du din födelsedag?
    Jämna år har jag firat sedan jag fyllde 30. För snart två år sedan firade jag min 60-års dag. Nu tror jag att jag inte längre vill ha stora fester. Det kan bli fester i en liten krets då jag har födelsedag. Sällan kaffe och kaka, roligare att gå ut och ta några glas vin och en bit mat.

    Vad skulle du önska idag om du blåste ut ljusen på tårtan?
    Nuförtiden handlar mina högsta önskningar om sådant som inte går att köpa, som att vi skulle få fred på jorden och att nära och kära och jag själv ska få ha god hälsa. Men visst kan jag önska mig materiella ting också, som en bil till exempel 🙂

    Har du någonsin haft en dålig födelsedag?
    Inte vad jag minns.

    Är du bra på presenter till andra?
    Jag tycker om att ge gåvor. Försöker tänka ut sådant som passar mottagaren, är personligt. Men alltid är det inte så lätt.

    Det här med selfie är inte lätt

    ~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

    Men det är bara att vara nöjd. Vem orkar knäppa 78 bilder? I dag blev det åter slingor och nu fixades också ögonbrynen. Autsch!
    Och som ni ser! Jag har en BLÅ tröja. Allt är inte längre grått och svart och vitt.

    Det spegelvända i selfie-funktionen på mobilen bidrar till lustigheter men det är ju sällan något som läsarna märker om man inte har texter på en tröja osv.

    En bukett tulpaner blev det också från Tokmanni. Våren ❤ Kom, kom!

    Idag blev jag uppringd av en radioreporter på Yle. Jag vet inte om det blir något inslag om det men hon ville höra vad jag tänker om affären som Bonnier News nyligen gjorde. Jag har faktiskt inte så många åsikter om den, men det jag kan säga och alltid säger är att satsa på det totalt lokala. Det vill läsarna ha, sådant som berör dem och som inte skrivs någon annanstans.

    Sedan konstaterar jag också att ibland gör det gott att bli ARG. Energitjuvar är något bland det värsta jag vet. Människor som bara suger av min energi, som vill veta allt om mig men som inte ger något av sig själva. Dem väljer jag bort. Adios!