Så står det på en ljushållare där jag kan ha värmeljus. Men den syns inte på den här bilden.
Tänkte ändå att jag ska visa en bild från mitt hem, inget är stajlat på minsta sätt. Fuktighetskrämer jag använder för benen om kvällarna står på bordet. En Året Runt-tidning. Mumin-kalendern där viktiga saker noteras.
Och just nu, lite annorlunda fixat med dynor att sitta på så att benet mår bra. Soffan har en lutning som gör att det är kämpigt att komma upp från den då lårmuskeln och knäet strejkar. Men skam den som ger sig. Man får ta till olika knep!
Ibland funderar jag på en ännu mer enhetlig inredning, men i dagsläget är jag inte den som släpar möbler. Varken in eller ut 🙂
Imorgon har jag telefontid med läkaren och ska då ställa några frågor som gäller värkmedicin och hur sådan kan påverka de inre blödningar jag haft. I dag väcktes också funderingar kring muskelfästen. Kan ett sådant ha gett efter, gått sönder? Uppstod knaket och blödningarna av det? Blir troligen magnetröntgen, men först nästa vecka. Har lite annat planerat för några lediga dagar från torsdag till lördag.
Ett minne från ett loppisbesök i juli ifjol. Det var en het dag och svarta moln tornade upp sig mot horisonten. När vi körde hem från Liljendal kom det också ett störtregn.
Allt annat är ju översatt, men Hallintovirasto kanske närmast kan översättas med förvaltningsverk eller administrationsverk. Fler söndagsskyltare hittas via BP:s blogg!
När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det ut så här.
Vinterns hälsning: ”Trodde du att våren var här? Hahaa! Nej du! Än tänker jag härja på.” Ja, du har ju gjort det bara sedan mitten av november men fyra månader räcker då inte till, frågar jag. Ska det vara rättvist ska vi ha tre månader vinter, tre månader vår, tre månader sommar och tre månader höst.
Finns inte så mycket att fotografera. Kundvagnen i K-hallen. Köpte en tidning som tack till min syster som skjutsar mig mycket nu då jag inte gå långa sträckor.
Såväl på knäet som bakom det, i knävecket och en bit upp på låret, har jag nu blåmärken. Jag skickade foton till läkaren och hoppas han kan ringa och säga om det ser farligt ut. Det small ju i benet för en vecka sedan, men kan blåmärken, inre blödningar, visa sig först senare?
Hade lite värk i natt och rejält svårt att flytta det stela benet. Ibland när jag ska in och ut i en bil måste jag hjälpa benet genom att lyfta det med händerna. Vissa dagar går det bättre, i dag har det varit sämre.
Tidningarna lämnas fortfarande utanför dörren och någon lyfter sedan in dem på en stol och därifrån första våningen får vi hämta dem. Tur att hissen funkar 🙂 Jag minns då jag 2014 hade bokat en resa med Hurtigruten, men den blev sedan inte av då många backade ur. Fortfarande drömmer jag om att få uppleva en del av rutten.
Dis och dimma, riktigt lonkerogrått-väder har vi. +4 grader, och till nätterna fryser det på. Men långsamt smälter snön och isen och i dag var det första gången jag kände att det doftade vår ute! Jord, sand, blöt mark.
Det kommer inte så mycket sevärt på teve ikväll, så jag ska läsa mina vänners bloggar. Har kört ett varv med dammsugaren, men även det tar på krafterna, eller anstränger benet – så det måste göras i etapper.
Skulle hämta tidningen från golvet i hallen i morse, men där låg ingen HBL. Loggade in på Mitt konto och tänkte lämna in reklamation om att tidningen uteblivit. Där fanns ändå information om att tidningen anlitar en ny utdelare, som ännu inte fått nycklar till just vårt hus. Vilket betyder att var och en själv, tillsvidare, får hämta tidningen nere vid ytterdörren. Jag tror att någon som är tidigt i farten i huset lyfter in dem på en stol.
Hos Elisamatilda är det ordet VISUELLT som gäller denna helg.
Hur ser en vecka ut visuellt när du tänker på den? – Den här frågan gillar jag, för jag ser mycket på ett visuellt sätt. Allt från årskalender till nu nämnda vecka. En vecka för mig ser ut som en liggande skrivbordskalender. Måndag till vänster och söndag längst till höger. I den kan jag skriva in allt viktigt, med klockslag från 8 till 18.
I vilken ordning sätter du på dig kläder? – Trosor, blus eller tunika. Ska jag gå ut hemifrån så blir det byxor, strumpor och slutligen skor och jacka.
Vad packar du för mycket av vid en kortare resa? – För-säkerhets-plagg är kanske inte något ”för mycket”, men en del krämer och stylingprodukter är ofta onödiga på korta resor.
Hur ser din tvättstugerutin ut? – Använder inte tvättstuga. Tvättar i maskin hemma ett par gånger i veckan.
Hur ser dina bokhyllor ut? – Har inga bokhyllor mer. Säljer eller ger bort böcker som jag har läst.
Arbetsmiljö. Testade belysningen innan jag tog foto av en person som jag intervjuade. Började jobba halv tio och slutade vid sjutiden på kvällen. Här emellan fick allt från förberedelser av följande tidning till Teams-möte och ett par intervjuer plats. I samband med kvällens intervju kunde jag äta och dricka gott, vilket inte är fy skam då jag sällan hinner göra mat hemma.
När vi skulle åka hem regnade det rätt mycket. Positive thinking är att det är bra att det är +4 grader, för annars hade allt kommit som snö.
Knäet är ganska ok nu. Lårmuskeln stel, vet att det tar tid att läka. Sover hyfsat bra. En dag i taget är ändå det som gäller. Det här med knäet och en del andra saker som hänt och händer har fått mig att stanna upp och tänka vad som känns viktigt i mitt liv ❤
Bilden togs i väntrummet hos Mehiläinen i Borgå i måndags. Jag gillar när läkarcentralen, också i Lovisa, har Mumin som tema här och där 🙂
Fick idag besked från läkaren. Röntgenbilden visade inget alarmerande utöver sånt som hör åldern till. Det kan ha varit en bit brosk som flyttade på sig och som förorsakade smärta då den låg på fel ställe. Senare kan sådana kapsla in sig. Lårmuskeln har troligen en bristning, kan ta veckor att bli bra, men med tålamod löser även det sig.
Jag har remiss till ortoped och magnetröntgen, men enligt läkaren behöver jag inte åka dit på stört. Jag väntar och ser. Blir knäet sämre åker jag iväg, annars kan jag leva normalt med långsamma promenader. Viktigt att röra på sig men kilometerlånga turer kan jag inte tillsvidare ta.
Jag ser således tiden an med tillförsikt. Snart är våren och sommaren här, och värme gör gott. Olika planer och tankar finns i huvudet och vad är bättre än det. Att tänka på framtiden ❤
Det blir ett lite längre inlägg än vanligt i dag. Gårdagens revybesök blev nämligen inte helt som planerat.
Vi var ute i god tid med väninnan och syrran. Hissen ner till bottenvåningen här hemma, och tjugo meter från hissen till bilen gick bra. Under färden från Lovisa till Liljendal blev mitt knä allt styvare. Jag försökte massera det och röra på tårna. Men väl framme vid Liljendalgården kom jag knappt ur bilen och jag kunde inte ensam ta mig upp för tre trappsteg. En sträcka på femton meter krävde tio minuter och två personer som hjälpte mig.
Tog en plats i salongen men värken tilltog och slutligen gjorde det så ont att svetten lackade och tårarna började rinna. Ingen aning hur detta kunde uppstå ”så fort”. Vi beslöt oss för att ringa efter ambulans och jag förflyttades med vänners hjälp till en annan stol längst bak i salongen.
Innan revyn började fick jag ytterligare hjälp att förflytta mig ut i aulan. Då jag skulle sätta mig på stolen där knakade något till på utsidan av knäet och jag skrek till av smärtan.
Jag sa till syrran och väninnan att de skulle se revyn som planerat, jag fick ju sällskap av två trevliga personer från arrangörsföreningen som satt med mig tills ambulansen kom 55 minuter efter samtalet till 112.
Hör och häpna. Efter ”knaket i benet” lättade värken minut för minut. Typiskt… men nu var ju ambulans beställd och jag tänkte att de gärna får undersöka vad som undersökas kan. Istället för ont knä hade jag nämligen plötsligt en stel inre lårmuskel och ont där, vilket gjorde benet nästan obrukbart ändå.
Jag tillbringade första revyakten i ambulansen. Med viss assistens kom jag in i fordonet utan bår och hiss. Syreupptagning, temperatur och dittan dattan kollades. Unga vårdare, en kille och en tjej, tog väl hand om mig. Något smärtstillande hade de ändå inte. Uppfattade jag saken rätt finns det nästan bara mycket starka smärtstillande medel för traumalägen, sådana som ges intravenöst.
Jag fick välja själv om jag ville med ambulans till akuten i Borgå (fyra mil från mitt hem) eller med FPA-taxi. Tredje alternativet, gå tillbaka in och se revyn slut, åk hem, klara natten där och åk sedan till röntgen en vardag (tid beställd). Ambulanskillen konsulterade via telefon en kirurg som bedömde att jag klarar mig utan akutvård.
Så gick det också. Revyn är mycket sevärd, jag skrattade många gånger under andra akten. Det hade jag inte trott då jag grät en timme tidigare.
Natten hemma förflöt tämligen lugnt i liggande läge. Fick över tio timmar sömn. En sådan välsignelse! Endast lårmuskeln trilskar. Den är stel men just nu har jag ingen värk.
Benet är ett mysterium som jag hoppas finna en lösning på efter att det har röntgats.
Annorlunda skyltning i dag. Men fler skyltare finns hos bloggvännen BP!
Igår firade lokala företagarföreningen Kvinnodagen och jag tänkte att det är inte långt för mig att gå till OP-banken, runt 250 meter enkel riktning. Jag behöver lite social samvaro ibland då jag i jobbet är rätt ensam och sköter nästan allt hemifrån.
Det bjöds på en god välkomstdrink och plockmat, intressanta diskussioner och förevisning av kosmetika.
När jag kom hem visade det sig att jag hade överansträngt mitt knä fastän jag gick långsamt. Trots tre gånger 600 mg Burana dagligen, ordinerad av läkare fram till röntgen och andra åtgärder, värkte knäet alldeles infernaliskt. Under natten var jag tvungen att sova i sittande läge, och fick sammanlagt kanske fem timmar sömn.
Nu ska jag försöka tidigarelägga min röntgen i grannstaden. Misstänker att jag har för mycket ledvätska. Men någon läkare är jag ju inte.
Länge sedan jag tagit foton från ”promenader” en igår blev det den här av vårt rådhus.
Ser fram emot att gå på en revy ikväll tillsammans med min syster och en väninna. Det går hyfsat bra att sitta på en stol med mitt onda knä, och jag skulle vilja glömma smärtan för en stund och skratta gott. Behöver ändå skjuts från dörr till dörr. Klarar inte av att gå många meter.
Det här får bli ett bidrag också för utmaningen Hoppa på tåget som har temat STOLTHET. Jag är stolt som företagarkvinna och en stolt Lovisabo och finländare. Kanske inte bästa tolkningen men den duger. Fler bidrag hittar du via Åkes sida.
Det var en gång en man som sa att jag har för många krukor. Han lyfte ut några pappkartonger från vår skrubb och bad mig sortera, helt enkelt ta itu med det han tyckte var något slag av överflöd.
Och jag som älskar krukor ❤ Jag har svårt att avstå från en enda 😂 Går de sönder kan jag slänga dem och är de av plast, sådana som kommit med nyinköpta växter kan jag också slänga. Eller så planterar jag tomatfrön eller annat i dem.
En kruka med bild på krukor stod igår i hyllan och ropade till mig i S-market. KÖP MIG, hojtade den. Och jag var inte sen att lyda order, uppfylla krukans önskemål.
Det här är väl så nära LIVET man kan komma, och nu ska jag svara på Elisamatildas fredagsfrågor om just LIVET.
Vem är du? – En lillasyster som hör och häpna redan fyllt 61 år. Journalist, författare, bloggare. Ung i sinnet och förstår därför inte alltid att kroppen inte hänger med knoppen.
Vad gör du med livet? – Lever det så gott jag kan. Kom nyss på att jag kan säga ”det är aldrig för sent att”… och sedan kan jag lägga till allt möjligt efter det 🙂
Har du en femårsplan? – Inte en helt konkret, men jo, jag har tankar om hur jag önskar att de fem följande åren ska se ut.
Vad är lycka? – Att ha vänner och nära och kära att ty sig till. Också att ha ett jobb eller annan sysselsättning att trivas med och någorlunda god hälsa.
Vad guidar dig genom livet? – Min tro där särskilt barnatron har sin plats. En tanke om att allt ordnar sig, när en dörr stängs öppnas en annan och att det finns en mening med allt.
… har jag samlat i en glasburk. Snäckor och stenar och även sand 🙂 På en del stenar och på snäckans undersida har jag skrivit var jag plockat dem.
Växter och olika krukor är min svaghet, en passion. Nu har jag inte kunnat vara ute så mycket med mitt onda knä. Förvisso nog i dag handlat med syrran till mamma och stapplat fram till fågelmatningsplatserna hos henne. Men ska försöka bli lite flitigare med kameran.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 