Lite Glad måndag, del två, med denna månadsbild! Nu lyser solen över Mumindalen. Spännande saker är på gång! ”Våren är här” kanske det viskas i örat. ”Va?! Vad är våren? När har den kommit? Utan att anmäla sig? Är du helt säker på att den är här? Med värme? Jag tror det känns säkrast att ha det här varma täcket här för att kunna krypa in under det om våren luras!”
Det här var helt mina egna Mumincitat 🙂
Och så tänkte jag svara på Klimakteriehäxans frågor i Selfie-utmaningen!
Den snittblomman köper jag:Tulpaner den här tiden på året.
Den vilda blomman plockar jag: Liljekonvalj.
Den blomman satsar jag på i balkonglådan/rabatten: Pelargoner i första hand, men även andra som penséer.
Den blomman minns jag speciellt för att … den doftar gott. Luktärt och liljekonvalj. Pärlhyacinter som fanns i mammas fasters trädgård.
Det ogräset gillar jag: Har svårt att se något levande som ogräs. Åkerfräken och maskrosor är fina!
Den blomman känner jag extra för: Lupinen, som borde utrotas som invasiv art men som är så vacker!
Då jag hade möjlighet att vara ledig några dagar och åka på kryssning insåg jag vad social samvaro betyder. Och ”arjesta irtiotto” som det heter på finska – att få lösgöra sig från vardagen.
Sedan kom påskhelgen, och den gav mig ytterligare två lediga dagar. Underbar lyx för en ensam privatföretagare.
Samtidigt älskar jag vardagen. Och att städa. Hur konstigt det än kan låta i någons öron. Men för att det ska vara härligt vill jag ha gott om tid.
Tids nog ska jag skaffa mig mer fritid. Det får liksom inte bli så där som att ”sedan när jag är pensionär, då ska jag…” för då kanske jag är så slutkörd att jag inte orkar nånting.
Det brukar bli rörigt då jag städar 🤣 Det vill säga innan allt är klart. Bild tagen före, och efter 🙂
Växterna putsade, dammtorkade, vissa beskurna…
Muminfigurerna på plats. Men jag tror jag måste fästa dem med små klisterlappar som jag har fått. De blir ofta bråk på bordet mellan figurerna. De börjar slåss, faller, skriker och kan inte bete sig 😂
Och slutligen, påskens blickfång. Blev ju klar i god tid, det är påskdagen i dag och påsk annandag imorgon 🙂
Jag försöker vänja mig vid att inte hela tiden ha något att göra, och de bästa dagarna är då det inte finns en enda rad skriven i kalendern med tider som bör passas 🙂
Kanske det kommer tider då jag som ännu äldre tycker att dagarna blir långa och trista, då jag inte har något att göra, eller inte orkar göra något. Då kroppen inte alls lyder, eller om jag blir så gammal att alla mina vänner har gått bort.
Köpte igår en potatisnarciss och några gröna strån. Tillsammans med påskhararna på pinnar, som jag köpte för ett eller två år sedan, utgör de mina enkla påskprydnader.
En väninna har tillverkat tuppen, den har ett litet ägg inne i sig. De små chokladäggen ingick i samma gåva. Av min syster fick jag nougatäggen som syns i förgrunden, de låg i en liten riktig äggkartong 🙂
Kanske det blir en liten utfärd till en affär som ligger en bit från Lovisa. Jag måste ändå räkna med att jag inte kan gå långt och inte stå stilla länge. Får gå ut till bilen och sätta mig ner om den jag åker iväg med vill ha längre tid på sig för shopping.
Påskkorten som jag fick i år. Det som ligger överst med fina pärlor fick jag av bloggvännen Minton. Det andra med räven och haren fick jag av min syster. Tackar ❤
Det regnar och är grått ute i dag, så där finns inte många färger att fotografera 🙂 Men vattnet ska väl ta död på en del av snön och även i kombination med några värmegrader, och senare kanske sol under påsken, locka fram de första vårblommorna?
Det är bloggaren LillaSyster som håller i trådarna för temat Färgsprakande fredag! Och så brukar jag som vanligt svara på Fem en fredag som ställs av Elisamatilda. Temat är Situationer.
En vän är i närheten och vill komma förbi. Hur lång tid behöver du innan du skulle kunna öppna dörren? – Om jag är påklädd tar det inte mer än en minut att öppna. Har jag hårrullar i håret krafsar jag fort bort dem och sitter jag på toa hojtar jag ”vänta ett tag öppnar snart!”
Du hittar något på marken som ser tappat ut, vad gör du? – Beror fullständigt på vad det är. En vante sätter jag upp på ett staket eller på en bänk.
Du vaknar plötsligt av att du står på en scen, med publik som väntar. Vad gör du? – Säger ”hej alla, jag tror att jag landat på fel ställe, det är nog nån annan som ska vara här – hej då!” Och så drar jag ut.
Ute på stan ser du en bit bort hur några försäljare vill sälja in något till förbipasserande. Vad gör du? – Beror också på vad som säljs. Går ju alltid att tacka nej, så jag tar nödvändigtvis inte en omväg.
På middag blir du serverad något du absolut inte tycker om. Hur reagerar du? – Försöker kanske smaka en bit men är ärlig och säger att det här tror jag att jag inte kan äta upp.
Nu ska jag låta påskens lugn komma. Jag har jobbat med arvoden halva dagen och hjälpt mamma några timmar, tog med henne till affären. Hon tyckte det var roligt att få välja varor själv och hon köpte tulpaner till mig och min syster.
Mitt knä tog nog lite stryk av trasket, det är svårt att veta var gränsen går för det som jag SKA göra och det som leder till överansträngning. Läkningen kan ta tre månader och nu är det bara tre veckor sedan muskelfästet brast eller något gick sänder. Så det gäller att ha tålamod, och det har jag faktiskt i detta fall 🙂
Det här är faktiskt en av de bästa essäerna jag har läst på länge. Publicerad i Kyrkpressen och kan läsas digitalt här.
Det är en konst att skriva så engagerande som Janne Saarikivi gör. Vi kan se ämnet som allvarligt, men han lyckas vara rolig på rätta ställen och även väcka till eftertanke så här inför påsk. Vad är egentligen viktigt? Att vi motionerar, presterar, är vackra, smala och bär fina kläder?
Om Navalnyi skriver han bland annat: ”Varför välja döden i ett fångläger och inte applåderna som oppositionsman inför seminarier i väst? Därför att tron förflyttar hjärtan och berg.”
Översättningen av Jan-Erik Andelin sitter också som pricken på i:et. Texten ingick ursprungligen i Helsingin Sanomat på finska redan den tredje mars.
En bråkdel av frukosten som ingick i hyttpriset. Superb service och det fanns också varmrätter som serverades direkt till bordet. Mousserat, kaffe och te likaså. Bröd och kallskuret fick man hämta själv.
Innan vi började äta frukost. Vy över Stockholms skärgård.
Innan rusningen till frukostserveringen började hann jag ta ett foto av ett av borden.
Rödingen var jättegod, bädden den låg på likaså. Det som ser ut som små kycklingbitar i skålen är potatisar 😀 Goda även de, för en som inte vanligtvis äter så mycket potatis.
Ananassorbet, ser ut som ett ägg på min bild 🤣 på en bädd av mousse av choklad och vitchoklad och browniebitar och något slags mandelflarn.
Vi hade en seaside lyxhytt med dubbelsäng, tv, barskåp med gratis innehåll och stort fönster som vette mot havet. Dessvärre låg den så att där ibland gick personal och passagerare förbi, och där fanns en krananläggning och några slags tunnor (?) i metall, så helt 100 procent seaside-view var det inte. Men resan som helhet var toppen och får tio plus. Till och med knäet funkade!
Den där lampan som lyser ovanför sängen och mot tavlan. Vi hade ingen aning om hur vi skulle släcka den. Alltså grabbade jag luren och ringde receptionen. Därifrån lovade en vänlig kille skicka upp någon för att kolla att inget var trasigt. Vi hade ju testat (trodde vi) alla knappar vi hittade för belysningen.
Två kvinnor knackade på och den ena sa, ”ja, båten är ny för henne också”. Cinderella började gå på rutten Helsingfors-Stockholm den nionde mars. Den andra kvinnan gick fram till en ratt som ligger till höger utanför bilden ungefär vid den tomma stolen. Vi trodde det var något som hade med temperaturen att gör, för där var färger från grönt till gult och rött och blått. Men där fanns också en on-och-off knapp 🤣 Och med hjälp av ratten kunde man justera färgen på belysningen ovanför sängen. Rött gav lite bordell-feeling 😱😄 så vi bytte lite mellan blått och grönt.
Härligt att vara tillbaka i Täby Centrum! Ett stort köpcenter i Täby, där jag bodde 1998. Mycket har ju förändrats. Affärer har stängt, nya har kommit istället. Jag har förstås varit där flera gånger på 2000-talet också, men inte sedan 2019, tror jag, för då kom coronapandemin.
Vi har inte längre någon skoaffär i Lovisa och det lär vara ont om dem även i grannstaden Borgå. Många handlar via nätet. Även jag ibland, till exempel vinterkängor har jag lätt att hitta där. Men promenadskor. Ett måste att pröva på plats. Dessa Ecco kändes rätt direkt som jag stoppade fötterna i dem.
Den här vodkan köpte jag i första hand för flaskans skull. Klart att innehållet också duger, men då jag har tömt det fyller jag på med annan vodka eller använder den som vas 🙂
Det blir fler foton i morgon och under vecka som kommer!
Det här fanns i paketet som jag hade beställt och som jag skrev om i onsdags. Femton kort tecknade av Inge Löök och några av årets klisterbilder som är kul att sätta på vykort och i dagboken.
Det är bloggaren Lillasyster som håller i temat Färgsprakande fredag. Eftersom jag är bortrest i dag är det här ett förhandsinställt inlägg och jag försöker komma ihåg att delta i Fem en fredag och kanske också i Hoppa på tåget på lördag.
Hos Klimakteriehäxan är temat den här veckan VÅRKÄNSLOR. Det vi ska svara på är: 1. Det är ett självklart vårtecken 2. Den blomman är vårens mest efterlängtade 3. Det plagget signalerar vår 4. Den texten om våren är en favorit 5. Min syn på ”obligatorisk” vårstädning 6. Så låter våren i mina öron.
En bild blomning i träden på gården i maj ifjol får vara illustration.
Mina svar kommer här. 1) Ett klart vårtecken är då det känns att solen värmer och då snön droppar från taken. Självklart är också första krokusen och doften av våt jord tydliga tecken. 2) Ja, tulpaner säljs så tidigt nuförtiden att det kanske nog ändå är pärlhyacinten och påskliljorna tillsammans med krokus och tussilago som är efterlängtade. Kan ju inte hålla mig till en så det blir vitsippor också 🙂 3) Vinterkappan till tvätten och en tunnare vårjacka. 4) Kanske ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”. 5) Finns ingen obligatorisk städning hos mig, men det är trevligt att få städa balkongen och inreda den då där blir tillräckligt varmt på våren. 6) Dripp dropp och fågelkvitter!
Det är inte så ofta man numera får små paket, vykort och sånt med posten. Mest fakturor och reklamblad 😀 Nå, det här var ju något jag hade beställt själv. Vad paketet innehöll sätter jag ut på Färgsprakande fredag den 22 mars. Då är jag nämligen bortrest.
Läkaren gav i dag grönt ljus för min kommande kryssning. ”Far du iväg bara, det gör gott att röra på sig där på båten lite”, sa han. Vi kom fram till att jag troligen haft en muskelbristning, eller att ett muskelfäste gett efter, gått av – vad det nu sedan heter på läkarspråk. Min läkare talar finska men det är ju mitt andra språk så det föranleder sällan problem.
Att röra på sig är viktigt, så att det inte uppstår blodpropp. Men långpromenader kommer inte på fråga. Motionscykel utan motstånd, eller vattengymnastik är bra. Tyvärr har vi bara en liten bassäng i Lovisa och där är alla grupper med vattenmotion fullsatta.
Magnetröntgen för 300 euro, ok! Men det som bilden troligen visar går inte att åtgärda med operation. Knäskadan och muskeln ska självläka. Det kan kräva tre månader. Bara att acceptera och ta det lugnt.
Det märkliga är att fastän jag blivit nästan orörlig har jag fortsatt gå ner i vikt sedan 14 november då jag ändrade vissa saker i livet. I morse trodde jag vågen var trasig då den visade -8 kg, så jag vägde mig fyra gånger 🤣 Men, jag har så mycket övervikt att jag tror det här knappt märks i andras ögon, och vägen till att tappa 20 kg är nog lång, men på god väg är jag 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 