Från 12 på dagen fram till 17 på eftermiddagen städade jag ut vintern från köket och det var SÅ skönt.
Jag höll förstås inte på i ett sträck, ryggen tål inte sånt numera. Dammsugaren är tung och att flytta på saker, bära ut mattor för att skaka av dem osv. måste få ta sin tid.
Jag är ofta nöjd med ganska lite och målet var att få köket NÄSTAN klart städat. Vedkassarna är nu ute i kalla farstun, pappersinsamlingskassen likaså.
Lite längre fram mot våren vaknar pelargon-mormor och då finns här fler gröna växter.
Kanske det blev lite motljus här, som är temat hos Nacka-Åke och Hoppa på tåget i dag, men helt och hållet kvalar nog inte bilden in där och jag tänkte inte heller på motljus då jag tog den.
Den här gatan heter Karlskronabulevarden. Karlskrona är vår vänort i Sverige.
Fem plusgrader, sol och blå himmel. Det är jag också mer än nöjd med. Snön smälter, om inte i rasande takt, så ganska fort ändå.
Jag gick en lite runda kring ett par kvarter. Är nöjd också om det blir 2000–2500 steg per dag.
Ikväll ska jag kolla Melodifestivalens final för att se vem som Sverige sänder till Eurovision Song Contest. Jag har inte sett alla deltävlingar, men förstått att många har Greczula som favorit. Jag i min tur gillar Brandsta City Släckers 😀
Fastekalendern i dag: Vår kraft – vår planet. Och visst är det så. Vi ska ta hand om vår planet, har vi inte den har vi ju ingenting.
Jag skulle egentligen fotografera gräset som tittade fram mellan snödrivorna på mammas gård. Men jag glömde.
Vi sandade gården där det fanns is, vi bar in hennes varor, vi doserade hennes mediciner och pratade bort en stund.
Finns alltså stora snöhögar kvar men i dag har det varit runt +7 grader som bäst. Nu mot sen eftermiddag är det bara +3. Men snösmältningen går nog undan då som solen gassar och det har den gjort i dag.
Arbetsvyn i dag. Stadens informationskontor fyllde tio år och firade det med en rolig frågetävling och med kaffe och kaka. Födelsedagen ska jag skriva om till Nya Östis den 12 mars.
Fastekalendern för den 5 mars: Du och Jag, vi är unika och så ska det vara.
När jag frågar AI eller googlar ”vad är det att vara unik” får jag följande svar (har förkortat lite).
Att vara unik betyder att vara den enda i sitt slag, enastående eller olik allt annat. Du har en unik kombination av egenskaper, erfarenheter och perspektiv som ingen annan har.
Du du är ensam av ditt slag, du kansätta prägel på dina tankar, idéer och perspektiv. Du lever i enlighet med din personlighet, snarare än att följa normen. (det här gillar jag extra mycket)
Ingen annan har exakt din röst, dina tankar eller din livsberättelse.
Det var ju inte så att jag inte visste vad ordet ”unik” betyder, men jag ville se AI Overviews svar 🙂
Inte bästa bilden men nånting är på väg upp ur myllan. Eftersom det var frön från en paprika som såddes den 18 februari måste det vara paprika som är på vägg upp 🙂 Vi följer med läget!
Bloggvännen och kollegan Ordodlaren sa att det behövs 25 plusgrader för att paprika ska gro. Så varmt har jag inte haft inne, men krukan har fått stå rätt mycket vid ett värme-element. Sedan när solen kommit fram och lyst upp någon vrå i bostaden har krukan flyttats dit. Till natten åter tillbaka till värmen.
Jag kunde äntligen sova bra i natt då den vassa tanden inte längre gjorde sig påmind. Hade heller ingen värk av ingreppet. Hoppas att det fortsätter lika lugnt.
Vaknade redan halv åtta, ovanligt tidigt för mig. Hann få undan en del arbetsuppdrag innan klockan blivit elva. Skrev bildtexter till en artikel som ska ut först vid jul… tala om att ha framförhållning 🙂
Aaaah, detta inre lugn som infann sig efter gårdagens tandläkarbesök. Det betyder oerhört mycket för mig och orken i vardagen.
Snöläget i dag den 4 mars. Inte vackert men hellre så här med fyra plusgrader än minus 25.
På förmiddagen sken solen och det märks nu hur också huset tinar upp. Jag har kunnat stänga av ett element av två i köket och hoppas på en humanare el-faktura för mars månad. Eldar numera ungefär varannan dag, om den stränga kylan inte återvänder.
Prognosen för de tio följande dagarna lovar plus fem på dagarna och bara någon enstaka minusgrad om nätterna. Imorgon kanske det ska vara +9 grader. Det tror vi först då vi ser det 😂
Fastekalendern i dag: Så lite skärmtid som möjligt.
Jag kan försöka minska på det, åtminstone till kvällen. Men annars har en stor del av dagen gått till olika arbetsuppdrag, vid datorn och frågor som berör mammas vård, via Whatsapp och mejl.
… som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.
Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.
Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.
Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.
I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.
Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.
Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.
Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.
Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.
Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.
Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.
En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.
Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.
”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund. En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.
Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.
”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.
Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.
Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.
Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.
”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.
”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.
Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.
Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”
Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.
Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.
Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤ Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.
Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.
Fastekalendern, den 3 mars: Ibland får man låtsas att man är modig.
Det passar ypperligt för den här dagen med tanke på vad jag har framför mig. Jag är mycket orolig, känner den där instinkten som människan får då hon är i fara – hon måste fly.
Jag glömde notera fastekalendern igår för den 27.2. Fasta, fundera över vad som styr ditt liv.
Fasta måste ju inte innebära att man avstår från att äta, för det gjorde jag inte igår. Det blev både nachos och fastlagsbulle. Bullen med ljusrostat kaffe på eftermiddagen, nachos med köttfärs på kvällen.
Bilden är bara symbolisk. Den fanns i arkivet av oanvända foton från julen då vi hade en träff med vänner och blev bjudna på bland annat något så gott som hemgjord kola och hembakade saffranskakor.
Nå, det var fasta som gällde i kalendern, och även i dag den 28.2 står det ”Ekofasta – en tid för medvetenhet”.
Och det är just så som jag ser på fastan. Att vi kan fundera över sådant som styr livet, om det är något som styr för mycket och som gör oss nedstämda, tar energi.
Jag kan med gott samvete säga att jag avstår från nyheter och jag klickar nästan aldrig mer på länkar som för mig till artiklar bakom betalmurar. Jag tycker inte heller om tillspetsade rubriker som är skrivna för att locka läsare att klicka.
Ibland skrollar jag för mycket på Facebook. Jag fastnar ”för länge”. Det kan handla om tio minuter då jag hade kunnat göra något annat. Ibland fastnar jag längre än så.
Så till en helt annan sak.
Min bloggvän, kollega och före detta lärare Ordodlaren arrangerade för en tid sedan en utlottning av kylskåpsmagneter och jag råkade vinna en! Det var kul, jag vinner inte så ofta, men det händer ibland.
Kansallisaarre = nationalskatt. Hästen är det i Finland 🙂
I slutet av mars eller början av april ska jag lotta ut en magnet med Lovisamotiv. Idén till dem har kläckts av en annan kollega, Moa Björkell. Jag presenterar henne och magneterna i ett senare skede här på bloggen.
Det kanske blir ett inlägg till ikväll. Temat är GLASS hos Åke – men jag tror att jag inte hoppar på tåget i dag.
Till morgondagen har jag däremot sparat en del bilder från veckan, och ja, få se. Sista hemmamatchen i innebandyn i dag. Det blev tyvärr fransk visit i Inssi-Divari, så det blir att ta ny fart nästa säsong om vi vill upp tillbaka från Finlandsserien dit vi degraderas.
Här har jag skottat upp gången till källartrappan och efter det putsade jag själva trappan. Traktor skötte p-platsen men när det nu har vräkt ner snö så hinner de som ska röja inte vara överallt.
Totalt har vi fått kanske 40-50 centimeter snö sedan i natt och under dagen. Helt onödigt, om ni frågar mig. En kille som jobbar i S-market tyckte lika. Han sa att han nog får leda cykeln hem den här dagen.
Plus med busvädret var att det var extremt lugnt i affären. Ingen trängsel som ni ser.
Men det hade varit trängsel igår. Då visste många att snöovädret skulle börja på natten och fortsätta hela dagen i dag. Bor man då ute på landsbygden ser man nog till att man åker in till stan då vägarna är framkomliga, för det var dom inte direkt i dag…
Fanns inte stor risk att andra kunder än jag själv skulle fastna på bilden 😀
Med nöd och näppe fick vi bilens nos in på mammas gård där snön låg i halvmeter höga drivor. Syrran och jag skottade gångar till vedlidret och till fåglarna matningsplats. Efter en timme inne hos mamma var det dags att skotta lite igen, och putsa bilen fri från ytterligare fem centimeter snö.
Om vi inte har -25 grader här i södra Finland så får vi istället en halv meter snö.
Jag fick nyttomotion och 5500 steg bara av skottningen. För vi var tre personer som skottade fram även lånebilen från syrrans gård där snön låg i drivor och de som sköter gården hade inte hunnit göra det före klockan 13. Plus att plogbilen hade gjort en stor vall av snö vid in- och utfarten så den tvingades vi också skotta upp.
Och spänningen jag skrev om i rubriken, vad handlar den om?
Jo, att det ska bli plusgrader, och nästa vecka kanske rentav plus sju grader! Då får vi se vad som händer med snömängderna…
Fastekalendern säger: Se det goda i världen. Och ja, det finns mycket som är gott fastän det är lättare att se och läsa om allt elände…
Se det goda. Vi har inte krig i Finland. Det finns människor som bryr sig om andra än sig själva. Det goda kommer att segra.
I sena kvällstimmen hinner jag skriva några rader som summerar gårdagen och den här dagen.
Bilden togs vid finska skolcentrets gård igår kväll. Jag var på jobb där, i den nyaste byggnaden som inte syns på bilden, då det arrangerades en diskussionskväll där om stadens strategi för de kommande åren.
I dag hade jag också ett jobb mitt på dagen. Sedan frissa. Sedan en träff med andra frilansskribenter. Så det var verkligen fullt upp från mitt på dagen till början av kvällen.
Bilden till vänster. Jag väntar på syrran i bilen. Före frissabesöket. Håret är aningen risigt, men sedan blev det fint igen. Har dock ingen efter-bild, får bli till en annan gång 🙂
Bilden till höger. Köpte skräppåsar i Tokmanni och behövde små tio liters påsar till toalettens skräpkorg. Såg först då jag kom hem att jag hade köpt påsar med doft! De doftar jordgubbe 🍓😂 Men bra så! Finns ju värre odörer.
Fastekalendern för 25.2: Ge en slant till välgörenhet. Nå, det blev inte av just i dag, men jag stöder månatligen Corazon Grande i Bolivia som leds av Siw Broman, min vän sedan skoltiden.
Jag lägger också slantar i insamlingsbössor då och då, vare sig det gäller Hungerdagen eller andra insamlingar. Ibland betalar jag små summor till Frälsingsarmén, Cancerfonden, Rädda barnen och andra organisationer och föreningar.
Hälsostegen för 19.2–25.2: 13.300. Tycker om att föra statistik över dem fastän jag inte gör långa promenader. Alla steg räknas och att vara ute varje dag.
Att vinna brons är roligare än att förlora och ”bara få silver” 🙂 Finland körde över Slovakien med 6–1 i OS-bronsmatchen igår. Siffrorna talar kanske inte riktigt hela sanningen, eftersom slovakerna desperat försökte reducera och spelade utan målvakt från och till under fem minuter på slutet. Då gjorde vi två mål i tom kasse.
Fram till dryga halva matchen var det ganska jämnt och inte visste nån hur det skulle gå, men sedan kom Lejonen fram och visade klorna 🙂
Jag orkade vaka till en bit över midnatt, för jag ville se laget få sina medaljer. Det dröjde och dröjde, blå mattor rullades ut och folk kom och gick. Sedan visade det sig att vi troligen hade väntat på vår kapten Mikael Granlund, som hade skadat sig och gått av planen med en läkare under sista perioden. När han kom tillbaka (sitter bakom OS-skylten med ett C på skjortan), kunde ceremonin börja. Schysst att vänta på honom förstås!
Nacka-Åke vill att vi ska fotografera flitigt under veckan och visa en del av veckans skörd på söndagar. I dag får vi hurra för honom att han hållit i utmaningen ett helt år!
Jag ska försöka bli flitigare med kameran. Ofta får jag kämpa på för att komma ihåg att ta en eller två bilder till mina dagliga blogginlägg, något som ens skulle kännas LITE nytt och inte vara uttjatat sedan år tillbaka här på min blogg 🙂
Gårdagens korta promenad runt några kvarter resulterade i alla fall i en skylt så att jag kan vara med i Skyltsöndag som Christian håller liv i efter att BP lämnade över stafettpinnen.
Generalshagens skola, med elever i de lägsta årsklasserna, håller till i baracker vid Gamla Strand, med fin utsikt över Lovisaviken och närhet till en rink där man kan åka skridsko. Deras riktiga skola genomgår en grundlig renovering.
I fastekalendern gäller en bön för söndagarna, och i dag kan vi läsa: Ge mig kraft och hopp hos dig. Stanna alltid kvar hos mig. Fina ord som ger tröst.
Det är minus fyra grader, så vi har haft lite mildare två dygn. Nu ska det åter vända och nätterna ska bli kalla, men efter en vecka ser det ganska lovande ut, kanske till och med en grad plus!
Vi har fått snö under natten, vet inte hur mycket. Kanske tio centimeter. Så eventuellt blir det en sväng till mamma för att skotta hennes gård så att hemvården kommer in med bilen där.
Fastekalendern ber oss idag hjälpa någon. För mig passade det utmärkt med den utmaningen, för torsdagar är de dagar vi kallar anhörigvårdsdagar. Min syster och jag hjälper mamma. Vi handlar till henne och till oss själva, och ofta har vi min granne med oss så att också hon får veckohandla då hon saknar bil.
Då ser det ofta ut såhär när vi kommit genom kassan.
Mat och annat nödvändigt för hem och hushåll åt fyra personer.
Hos mamma hjälpte vi också fåglarna. Snö täcker marken och det är minus tio grader. Fåglarna behöver mycket mat.
Som tack för att vi bjuder skjuts åt grannen brukar hon ibland bära in ved till mig, så nu har också hon hjälpt någon i dag.
Nu ska jag rada veden i korgar och ställningar och så börjar jag elda.
Igår var det stor spänning i OS-hockeyn då vi hade en liten målvaktstabbe som gav Schweiz ledningen med 0-1. Sedan gjorde schweizarna ännu 0-2 och det såg inte bra ut för Finland…
Jag hör ju till de stora optimisterna som tror på mitt lag ända till slutet. Om laget ligger under 3-0, två minuter före fulltid kan jag ge slaget förlorat, men jag vet också att man kan göra tre mål på en minut…
Nu reducerade Finland till 2-1 då kanske sex minuter återstod och sedan kvitterade vi till 2-2 och vann i förlängningen. Imorgon väntar Kanada… det blir en tuff drabbning.
Trist att Sverige föll ur turneringen. Jag hejar alltid på Sverige då det är så att SWE inte möter Finland.
Hälsostegen för 12.2–18.2 blev inte fler än 11.680 då jag hade ett par dagar som jag bara vilade hemma. Dagar som verkligen behövdes. Och nu borde det bli mildare om en vecka. Men få se. Noll grader skulle ju kännas som rena rama sommarvärmen!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 