Övrigt

Galleri Theodor, en pärla mitt i stan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vi har flera platser som visar konst i Lovisa och instundande fredag, den 21 augusti, firas Konstens natt med ett mycket mångsidigt program.

Mitt i stan, ett stenkast från torget, ligger Galleri Theodor. Det fanns för många år sedan i samma hus där jag nu bor, men nu ligger det alltså vid Drottninggatan. Jag har flera gånger tänkt att jag har sannerligen inte lång väg till utställningsplatsen, och så fick jag kontakt med Anna som är en av dem som jobbar där. Således tittade jag in där igår och tog lite bilder på de tavlor som finns där till och med den 23 augusti.

Fina blommor på golvet och fina tolkningar genom konsten. I bakgrunden hördes fågelkvitter som de aula-ansvariga låter ljuda ur en liten maskin.

Somrigt och skirt även här.

På väggen mittemot är det mer färgstarkt.

Och så har vi de här hästarna som är så vackra. Tänk att någon kan måla såhär!

Du som ännu aldrig besökt Galleri Theodor, gör det så fort som möjligt. På sommaren har utställarna bytts ut varannan vecka. På vintern är perioderna tre veckor långa innan nya kommer in.

Det kostar inget att gå in, och där finns alltid någon på plats som svarar om du har frågor. Men vill du bara tyst begrunda konsten får du göra det också, helt ifred.

Det blev guld och glamour i vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Sitter och väntar på min tur hos frissan, men det är förstås inte jag på vänstra bilden. Hemma på kvällen försökte jag sedan få till en selfie som visar frisyren, den blev väl sådääääär… men klippning, färg och frisyr var jag som vanligt supernöjd med ❤

Stunderna hos frissan är alltid underbara. Vi pratar ditt och datt, och det är den där stunden för mig själv då jag pysslas om och får känna mig fin efteråt.

Direkt från frissabesöket ut på en liten bit mat med två fina vänner gjorde inte dagen sämre.

Sedan satt jag uppe till lite över klockan 23 för att följa friidrotts-EM i Birmingham. Fint avslut på dagen med Finlands första medalj då Silja Kosonen tog guld i slägga. En sådan prestation!

Igår glömde jag bort bokstaven L som Klimakterihäxan lyfter fram denna vecka. Men jag skrev ju ändå igår om en LÖK.

Det går bra att delta i hennes utmaning också efter onsdagen så jag hoppar på i dag och väljer tre ord som börjar på L. Det ska vara positiva företeelser, eller annat som ger glädje och innehåll åt livet.

LOVISA, men kära hemstad. Vill nog aldrig flytta härifrån fastän det kan innebära att jag lever ensam resten av livet. Staden är liten, men den har ändå sin trygghet och charm för mig.

LILJEKONVALJ, min favoritblomma i naturen. Finns bara under en väldigt kort tid, men doftar underbart och är skirt vacker.

LUGN, att inte ha det stressigt, att få ta det lugnt, umgås med lugna personer som inte hetsar upp sig, kräver eller är högljudda.

Det finns otaliga ord som börjar på L och som är bra, och jag vet att jag kommer att hitta många sådana som ger aha-upplevelser så jag surfar runt på vännernas bloggar.

Att blogga är inte out, inte meningslöst

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

En vardagsblogg som visar Degerbygatan i Lovisa, ungefär där jag går in till min tandläkare.
Vem bryr sig?

Fick den frågan en gång för rätt länge sedan av en gubbe. Vem tror du att bryr sig om vad du äter, när du går till frissan, hur det ser ut hemma hos dig?

Ja, inte vet jag om någon egentligen bryr sig, men jag har sedan juli 2011 haft 2,1 miljoner besök på min blogg.

Den siffran blir ju lite absurd och är svår att greppa. Så om jag säger att jag numera har mellan 200 och 300 besök per dag eller cirka 7500 i månaden, säger det kanske lite mer.

En annan bild från min vardag. Tagen från Fishing Taxi då vi lämnar Skeppsbron på väg ut mot Hudö den 2 augusti.

Jag vet att det finns personer på Instagram och Tiktok och en massa andra plattformer som har tiotusentals eller miljoner följare. Så många kommer jag aldrig att få men det är inte heller viktigt.

Det jag ofta funderar över är hur många som fortfarande skriver bloggar.
Alla gör inte snabba och korta videoklipp, alla har inte poddar eller vloggar.

Själv läser jag helst vardagsbloggar och nästan varje dag hittar jag någon ny intressant, där jag antingen fastnar som följare, eller så är det en sajt jag besöker då och då.

Ett besök i Strömfors bruk tidigare i somras. Jag gillar att ta foton, och ibland blir det bilder på hög som jag sedan lägger ut utan att dagens text på min blogg direkt handlar om dem.

Jag tycker om att kommentera hos andra bloggare och jag skulle så gärna göra det i större utsträckning än jag hinner. Jag skulle också gärna läsa allt fler bloggar, och är som sagt konstant på jakt efter ”nya” intressanta.

Och dom finns där ute. Många som är värda att läsa. Hittade nyligen några norska. Det finns många fina finska också. Men mest läser jag bloggar på svenska.

Så det jag vill säga är att jag tror inte alls att bloggandet är out på något sätt. För mig känns det inte meningslöst att blogga heller. Då skulle jag ju inte hålla på.

Jag tror att många med tiden tröttnar på det ytliga och på de snabba klippen. Alla vill inte se kommersiella inslag heller.

Tycker du att det fortfarande finns ett värde i vardagsbloggar och fotobloggar?
Vanligtvis skriver jag inte så här långt, för jag tror att många föredrar kortare inlägg.
Men även det är förstås väldigt individuellt, och beroende på innehållet kan jag ibland läsa också långa texter 🙂

Har många bilder på lager

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… så väljer att sätta ut en del av dem i dag.

Har varit på besök hos en före detta kollega, och vi skrattade mycket. Vi har samma humor och vi delade på en flaska mousserat.

Tog inga bilder där, fastän jag borde ha gjort det. Av de goda laxsnittar hon bjöd på, till exempel.

Den här tunikan har varit med på många resor och badat i många hav med salta vatten. Den ser ut därefter men den är en av de bästa baddräkter jag har. Torkar fort som bara den i sol och vind ❤ Minne från Hudöresan för en vecka sedan.

Båten ”Skären”, en av deltagarna i tävlingen Saltkoppen, som seglades för en vecka sedan. Då vi återvände från Hudö tog jag bilden.

Sista sommartravet i Lovisa 2026 avgjordes i måndags och jag var där på jobb. Här är det inte trav på gång. Första starten var montestart, och då är det ryttare på hästryggen. Den här bilden tog jag innan loppet och det råkade sedan faktiskt bli den häst som vann.

Vi duger alla precis sådana som vi är

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och jag är tacksam för att en Pride-parad årligen ordnas i Lovisa. Den har också vuxit och evenemanget, med fest i strandparken, lockar en bred publik. Tal, sång och dans, försäljning av produkter och mat, avslappnat umgänge, möte med vänner och bekanta, kanske också nya vänskapsband som knyts.

Här har en stor skara samlats på Lovisa torg. Paraden startade klockan två lördagen den 8 augusti. Det betonades att det är ett demonstrationståg, och att de som så ville fick skandera slagord och ramsor som övades in några minuter innan start. De leddes av en kvinna som hade megafon och hon var verkligen bra på det hon gjorde.

Det är klart att Pride behövs, så länge som det sker hatbrott mot sexuella minoriteter och så länge som en massa nedlåtande och fula kommentarer skrivs på sociala medier.

Det är Skyltsöndag som leds av bloggvännen Christian, och även Veckans foton-dag hos Åke, så därför blir det ganska många bilder hos mig i dag.

Det känns bra att fotgängare också kan ta över gator. Bilisterna får vänta tills paraden dragit förbi. Vi korsar Karlskronabulevarden och går genom parken mot Mariegatan. Fritt fram att blåsa såpbubblor också utan att någon misstycker 🙂

Med sikte på Strandparken och där fanns sedan strandstolar att sitta i för den som ville. Jag väljer ofta en sten som är lite högre och på det sättet mer bekväm.

Det fina med Pride är att få känna att man duger som man är. Lång eller kort, smal eller rund, med eller utan hår, frisyrer och kläder i vilka färger som helst.

Sensommartider och Mumin i augusti

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vi hann gå en vecka in i augusti innan jag kom på att jag inte har visat månadens bild i Muminkalendern. Men här kommer den!

Mumintrollet ser lite fundersamt ut, kanske minen rentav är bekymrad. Eller också höjer han på ögonbrynen åt något som Snusmumriken sagt, kanske melodin väcker tankar. Tänk om Snusmumriken spelar Tove Janssons ”Höstvisan”?

Nå, inte är hösten här riktigt än, men jag kan hålla med en del andra bloggvänner och vänner på Facebook som skriver att dofterna i naturen nu säger att det är sensommar och hösten är på intågande.

Elisamatilda är också tillbaka efter sin semester, nu med frågor om Sensommartider.
Återkommer till dem sist i det här inlägget.

Här har vi en bild från Tullbron, tagen då vi åkte ut mot Hudö. Där ligger en båt som heter Athena East och under namnet står det San Marino.

Igår inleddes innebandysäsongen för Lovisa Tors del med en träningsmatch mot Borgålaget PSS. Den slutade 3-3. Jag ska då och då uppdatera supportrarnas Facebookgrupp, bland annat sätta in bilder där, så igår var det dags att öva med kameran i den snabba sporten igen.

Och angående innebandy så spelar gudsonen Conny inte denna säsong i Tor. Inte ens i ett lag i Finland. Han gjorde kontrakt med Red Devils som har Altendorf som hemort i Schweiz. Det blir säkert ett spännande och på många sätt lärorikt år för honom där ❤

Nu Elisas frågor och mina svar:

Hur känns det nu när augusti är här?
Lite vemodigt som vanligt men den här hösten kan det bli en del små förändringens vindar. Man ska ju inte stagnera i livet, men jag återkommer förstås till allt det där, om det blir av, det jag planerat.

Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut?
Sensommarvärme, äta ute med vänner, kanske ha en grillkväll med grannen.

Vad har du blivit bättre på under sommaren?
Att leva i nuet. Jag hoppas att jag har gjort framsteg med det.

Blir det någon kräftskiva i år?
Nej, ser inte ut att bli det. Behöver inbjudan isåfall, för jag ordnar ingen sådan själv 🙂

Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar?
De där stunderna vid havet, att bara sitta där, känna vinden och solen smeka kroppen. Prata och skratta.

    Sommarens favorit, nu på Cafe Favorit

    ~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

    Det här var verkligen en Affogato som heter duga. God vaniljglass, rejält av den också, som simmar i espressokaffe. Det kan inte bli godare!

    Prisvärt också, kostar fem euro. Jag har betalat 6,50 för mindre portioner på andra platser.

    Cafe Favorit ligger i centrum av Lovisa och har en vacker, lummig gård där många gäster trivs från tidig vår till sen höst.

    Vackra planteringar – kolla hur stora pelargonerna är!

    Kompisar, kärlek och kramar

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Det blev valet för bokstaven K som är temat denna vecka hos Klimaktriehäxan som ber oss lista tre ord på en viss bokstav. Det började med A för elva veckor sedan och nu står K i turen, med uppmaningen ”Kom igen med K!”. Hennes bloggnamn börjar ju också på K 🙂

    KOMPISAR är viktiga i livet och att vi är snälla mot varandra, stöttande, sådana som aldrig ser förbi eller godkänner mobbning.

    KÄRLEK, vad vore livet utan kärlek? Jag saknar livets pusselbit, men kärlek är så mycket mer än det. Kärlek är inte enbart det vi kan uppleva under en het romans. Kärlek är något stort om omfamnande. Vi behöver sprida mer kärlek och omtanke i alla sammanhang i livet, i en värld som ofta känns hård.

    KRAMAR behöver vi också mer av. Inte minst i vänskapens namn. En kram behöver inte leda någon vart eller innebära krav på fortsatt och mer intim närvaro. Vi ska kunna krama någon när vi helst känner för det, då vi vet att den vi vill krama också tycker att det är okay. Det var ju helt förfärligt under coronatiden då vi inte fick vara nära varandra alls.

    Bilden får stå för ett bonus-K. Kycklingkorg 🙂

    Här uppe på taket har jag varit

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.

    Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.

    På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.

    Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.

    Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.

    Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.

    Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.

    Veckans foton, icke att förglömma!

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    Jag lyckades med en tupplur! Kors i taket, brukar man säga här hos oss.
    Tänk om det blir en vana! Om det skulle funka så att jag inte blir helt bortblandad med tid och rum, och om jag sedan kan sova bra på natten – då har jag inget emot att ”lura tuppar” 🙂

    Bloggkompisen Nacka-Åke vill att vi ska visa foton som tagits under veckan och här kommer några!

    Onsdag 29 juli. Jag skulle bara fota kättingarna vid gångbron och speglingarna i vattnet, men så ser jag att jag fick en liten fågel med på bilden!

    Bilden nedan. Stenparken, samma dag, den 29 juli.

    Torsdag 30 juli. Lite dubbelhaka och skrynklor här och där, men känner mig ändå som en sommarblomma lik de fina blomstren på bilden, och glad var jag på Skeppsbron där jag käkade med en kollega.

    Söndag 2 augusti. En underbar dag, eller några timmar, till havs och sedan två timmar på Hudö där jag tog sommarens första dopp i havet.
    Visar senare under instundande vecka fler bilder från utflykten.