En gammal stol har fått en ny uppgift på en gata utanför en liten affär i Lovisa.
Det här är ett schemalagt inlägg eftersom jag tillbringar tid på en stuga där det inte finns wifi och jag vet inte om jag får behövlig teknik för bloggen att funka alla dagar, eller ens en dag.
Då jag skrev det här i måndags hade vi +19 grader och till min stugsemester har det utlovats +24 – +28 grader ☀😎
Redigerat onsdagen den 14 juni: gjorde inlägget från telefonen 🙂 Nu funkar också datorn.
Bilden är tagen i Kåseberga, Olas fiskebod 🙂 Den får symbolisera en stuga, som jag ska ta min tillflykt till under några dagar med sommarledighet.
Har packat i långsam takt hela dagen. Många väskor blir det 🤣 Jag ska inte till Nordpolen, för jag har inte skinnmössa och vinterkängor med mig. Men elektroniken har åter sin väska, där dator, kameror, objektiv, mobiltelefon – och olika laddare till alla, ska få plats.
Kläder i en väska, mat i en annan, dagbok och andra böcker och häften i en tredje kasse. En Ikeakasse med badrock, baddräkt, handdukar, lakan (vi betalar inte extra för dem). Däremot betalar vi för användning av badtunna, dess rengöring och städning av stugan. Det är inte semester om man måste dammsuga, torka golv och alla ytor minutiöst noga före klockan 12 då man lämnar stugan.
Så ja, det ligger förväntan i luften och det känns också lite konstigt att vara ledig. Är det så här jag får känna nån gång då jag blir pensionär? Är det så här det kändes att ha betald semester, då för sju år sedan när jag senast hade en sådan?
Det är ju liksom nåt man kunde vänja sig vid i så fall 😂🥂
Ett av många intressanta gatunamn i Ystad, Sverige. Guiden sade något om att sup inte alltid betydde brännvin eller dryck, fastän det på gatan fanns en formation av stenar som såg ut som ett snapsglas. Sup kan också komma från det tyska ordet Suppe, som betyder soppa. För soppa var förr en vanlig rätt att mätta magarna med.
I går hade min väninna Marina dukat så fint i Gropis, på gården till hennes barndomshem. Syrenerna är vackra och doftar gott, dryckerna väl avkylda och antalet bredbara ostar många och goda.
Här är det inte Supgränd som gäller fastän vi tog våra små supar, adressen är en annan gränd 🙂
Jag tackar också den här vägen för den lilla sommarfesten på tumanhand. Genom åren har vi haft många givande diskussioner, det har blivit både skratt och tårar. Vänner är guld värda ❤
Det är närmast upplägget jag funderar över. Vad ska jag skriva om och när? Bloggen ska ju inte vara ett stressmoment som får mig att tänka HUR ska jag hinna få ut ett inlägg varje dag? Mitt mål är minst ett inlägg per dag och jag har skrivit sådana 3038 dagar i ett sträck faktiskt.
Men då jag ofta jobbar vansinnigt mycket måndag, tisdag och onsdag och även gör många timmar torsdag och fredag, ibland även söndagar… tror jag det är bäst att jag börjar schemalägga allt fler inlägg. Vilket betyder att jag skriver något mer genomtänkt på förhand, inför de dagar då jag vet att jag kommer att ha häcken full med jobb.
Eller inför dagar då jag inte är säker på att internetkontakten funkar. Såsom jag gjorde inför Nya Östis läsarresa i maj.
Blir något sedan spontant bra, så blir det. Gärna hinner jag med två inlägg per dag. Men då ska de vara ganska korta, för att ni ska orka läsa dem.
Det händer ju inte så mycket superintressant och omvälvande i mitt liv. Vardagen är som den är. Här går jag i väntan på att kanske, efter nio ensamma år, träffa en person som funkar som en pusselbit i mitt liv. En person som är lika öppen som jag, gärna även spontan, godhjärtad, intelligent, humoristisk och verbal.
Ja, jag inser ju att mina förväntningar är ganska höga. Men utseendemässigt jagar jag inte någon toppidrottare, och sundhetsivrare ska inte ens göra sig besvär att ta kontakt för jag säger inte nej till vare sig ostbrickor eller vin som ni ser.
Men för att återgå till det jag började skriva om, innan jag kom lite ur kurs, så har jag börjat fundera mer på vilket innehåll jag ska producera här. Nischat blir det inte, min vardag är som sagt som den är.
Men jag funderar ju på ett som annat, har djupa tankar och otaliga drömmar. Som att sluta springa på i ekorrhjulet. Hur nu sedan det ska gå till då jag är ensam och ännu har några år kvar till pensionen. Om jag får en sådan överlag eller om systemet läggs ner innan jag blir 65.
Dagens bilder är från Bistro Kronan på Alexandersgatan i Lovisa där jag åt ostbricka med två väninnor i kväll. Detta inlägg är inte sponsrat av företaget, jag betalade notan där själv.
Då jag satt hemma vid datorn med tidningsjobb från 10.30 till 14 fanns det inte mycket att fotografera. Sedan ilade vi iväg för att hjälpa mamma veckohandla. Där i bilen tänkte jag att ok, då jag inte hinner ta andra bilder så får den här duga 🤣
Elisamatildas Fem en fredag försöker jag ändå alltid hinna med. Veckans tema är Harmoni.
När var du senast mest balanserad?
– Jag är det oftast nu, från och till i alla fall. Då jag minns att göra de korta övningar som min massör lärt mig. Glömmer jag övningarna går jag ofta upp i varv och blir stressad, och i det skedet vet jag vad jag behöver för att återfå harmonin.
Hur är ditt liv när du känner ro i kroppen?
– Då är det underbart. Ofta resultatet av att jag fått sova länge och inte vaknat så många gånger under natten.
Vad får dig att stressa ner?
– God mat tillsammans med fina vänner, ett par glas vin. En lugn promenad eller cykeltur. Naturen på våren och sommaren.
Vilken del av ditt liv skulle behöva lite mer harmoni?
– Vet inte hur jag ska se på mitt liv i delar. Harmonin finns där mestadels. Tiden då jag jobbar kunde vara mindre hektisk, jag kunde sänka ribban, inte alltid vara ”duktiga-flickan”.
Vad för hobby eller aktivitet ger dig mest avkoppling?
– Att läsa och skriva, föra dagbok, spela arkadspel på datorn och lägga pussel på hösten, vintern.
Åt sommarens första lunch på Saltbodan i dag i samband med två möten jag hade där med kollegor. Dessvärre glömde jag fota smörrebrödet, Toast Skagen. Mycket gott var det ändå och på menyn finns också smörrebröd med annan fyllning, eller ska vi säga pålägg.
Borden var så fint och somrigt dukade, med de näpna små blomsterbuketterna som pricken över i:et.
Dagen har flugit iväg just på grund av mötena och då jag kommer hem tre timmar senare väntar en stor mejlskörd. Så är det då största delen av jobbet med tidningen Nya Östis sköts på distans och planeringen via mejl.
Vanligtvis lugnar takten ner sig lite mot fredag och lördag. Men varje torsdag då tidningen kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning.
En promenad runt kvarteret för att få dagens steg samlade.
Se det sköna. Se det enkla och vackra, det förgängliga.
Vid en mur utanför ett egnahemshus. På en trottoar som inte var helt fri från sand.
Planterad eller vild? Ingen aning. Men mycket vacker där i ensam majestät.
Visst har jag vackra parker på bara hundra meters avstånd från mitt hem? Och restaurang Locale som en liten bakelse där i bakgrunden.
I dag har det varit ostadigt väder, men intressant såtillvida då solen lyste uppe vid kyrkan när jag hade mamma med på en åktur i bilen, och vi kunde se hur det regnade tre hundra meter bort, nere vid idrottshallen.
Nu målas det åter konst i olika former, även trasmattor och andra bilder, på våra trottoarer i centrum. Lokala företag brukar donera färg och annat som behövs, och frivilliga krafter målar sedan bilderna och rutorna.
Mysiga lilla Backgränd i gamla stan. Till höger utanför bilden börjar stigen som leder upp till åsentrapporna.
Sommar = med loppisar. Att gå på loppis eller att arrangera själv. Har redan i början av denna sommar hunnit gå på ett par loppisar och har för avsikt att arrangera minst en själv i sommar.
Tidningen Loppis ger mig inspiration. Vasen till vänster köpte jag igår. Kristall för sju euro tycker jag var ett fynd.
Jag känner mig förväntansfull inför sommaren. Bokade i dag VIP-biljetter till en konsert i Pyttis. Hoppas det finns platser kvar, har inte fått bekräftelse än. Jag vill se Juha Tapio live, jag har flera år velat göra det, men inte haft lust att åka till en stor arena i Helsingfors.
Jag kan flera av hans låtar utantill, och de har gett mig krafter, speciellt då allt kändes för jävligt 2014–2015 efter skilsmässan. Fortfarande i dag får jag massor av energi av hans låtar. Nu är de inte längre förknippade med nederlag och sorg. Istället inger de hopp, tid finns också för mig att hitta en ny kärlek ❤ , tid finns för värme och skratt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 