Det ser ut som om vi skulle ha fått mycket snö. Men det som kom för några dagar sedan var kanske 10-20 centimeter och det ser sedan ut så här då vägarna har plogats men ingen har hunnit få bort högarna som upptar många P-platser längs gatorna.
Minus tolv grader har vi nu denna kväll.
Jag har köpt en lång dunjacka så det går ingen nöd på mej, och Icebugsen använder jag sedan en vecka tillbaka. Gick idag en runda som gav mina 2500 steg och det var faktiskt trevligt att råka på några bekanta och få prata om ditt och datt.
Fördelen med en lång kö i livsmedelsaffären kan alltså vara: Hinna prata länge med den bekanta person som står framför dig i kön.
Jag har olika kategorier här på min blogg och den här bilden kommer in under Hur galet som helst. Jag tycker att brieostskivan ser ut som en maskerad bandit. Två kisande ögon och en antydning till mun.
Utmaningen Hoppa på tåget har jag också denna vecka svårt att hitta bild till. Men Karin skriver så roligt där om ett minne från hennes barndom då hon bönade och bad om Fazers choklad 😀
BÖNA är alltså ordet och jag har inga bönor här hemma. Jag tycker inte heller att jag själv är en BÖNA. Det ordet används väl oftare för yngre kvinnor och damer.
Genom åren har jag besökt olika Hard Rock Cafén och från Amsterdam och Sevilla köpte jag nyckelringar. Jag har också varit i Köpenhamns café, men minns inte om jag köpte något därifrån. Även Reykjavik som stad har jag besökt, men inte HR-caféet där. Så när väninnan Marina var på Island frågade jag, men jag BÖNADE inte och bad, om hon kunde leverera en nyckelring därifrån, och det kunde hon ❤
Australien slog ut Finland i Davis Cup i tennis igår, men vi är ändå en av de fyra bästa länderna i världen i tennis i år, och hur fint känns inte det?
I dag har jag också överfört allt material från sajten debutsky.fi, som handlar om mina böcker, till en mapp på skrivbordet här hemma. Webmastern som skött sidan ska sluta med den verksamheten, och jag får se vad jag gör med mitt material i framtiden.
Jag vill ju fortfarande skriva minst en bok, kanske fler. Så många minnen väcktes till liv då jag läste gamla recensioner av mina böcker och läsares åsikter… inspiration till en fjärde bok om Adrian Debutsky finns och han har varit en del av mitt liv under tiotals år, så jag tror att han stannar hos mig så länge jag lever.
Det blev ingen färgsprakande fredag i dag, men nu har jag ändå börjat komma ihåg temat så jag försöker bidra med inlägg där en annan gång.
I dag blir det några kloka rader av Stefan Andhé som skriver kolumner i Året Runt. Jag har alltid gillat hans texter och visst är det så att det i vår tid handlar mycket om att Göra men sällan om att Vara. Många av oss säger ”se Paris innan jag dör” och har allt möjligt på sin så kallade bucketlist. Ingen säger ”jag måste få se Tidaholm innan jag dör”. Ändå kan promenaden runt kvarteret ge dig mer än kamelritten i Sahara eller ballongfärden över Alperna 🙂
Elisamatildaär också lite inne på temat om att se det lilla i vardagen och hon har Tacksamhet som ord i dagens utmaning Fem en fredag.
Vad är något du tar för givet men är tacksam för? – Månne inte elektricitet och rinnande vatten hör hit. Tar för givet, men det är inte något helt givet. Så jag är tacksam för att jag har det.
Vilken tradition under årets högtider betyder mest för dig? – Finlands självständighetsdag den 6.12 har fått allt större betydelse längs åren. Inte minst nu för krigen som härjar på nära håll, och då vi blir hybridpåverkade av Ryssland vid vår gräns som ett motdrag till att vi gått med i Nato.
Vilken upplevelse under det gångna året uppskattar du mest? – Bostadsmässan som arrangerades i juli i Lovisa var en stor sak som jag inte glömmer i första taget.
Vilken utmaning under året är du glad att du tog dig an? – Har funnits många utmaningar, stora och små, kommer inte på något att nämna här nu.
Vad är du mest tacksam för i år? – Att jag fått vara tämligen frisk. Lite ont i ryggen ibland, och samma gäller högra knäet. Men problemen har gått att hantera.
Och sedan över till något helt annat: Om någon såg mig stå mitt på torget i dag en längre stund med ett blixtaggregat intill mig kan jag säga att ni får svaret på det i januari.
Ställer jag den frågan till mig själv är första tanken och svaret ”nej”. Jag pyntar inte, jag bakar inte, jag har ingen julgran och jag är inte alls förtjust i traditionell finsk julmat.
Jag har adventsstake som kommer fram vid första advent. Jag har levande ljus, men ljusen brinner från oktober till februari, vare sig det är jul eller inte.
Sedan inser jag ändå att det finns minnen av barndomsjular och tankar om att kunna fira något slag av en gammaldags jul på en stuga. Mest är det fantasier och drömmar. Jag vet inte om de går att förverkliga, för fantasier är fantasier och sällan blir det ändå sedan så som man tänkte sig.
Det som jag gillar är att köpa jultidningar. Jag bläddrar långsamt i dem, läser nästan allt. Och jag har förstått att det är på detta sätt jag insuper känslan av jul, då jag ser hur andra gör, hur de bakar och pyntar och inreder. Det räcker för mig.
Sedan kan jag också fastna för att testa på något enstaka julpyssel. Typ stjärnorna av toapappersrullar som du ser på bilden med amaryllisen. Ibland prövar jag ett recept. Slutresultatet brukar sällan bli så fint som i tidningen 😀
Vissa julblommor vill jag absolut också ha. Dit hör amaryllisen som jag köpte redan i dag, en månad före jul 😂 Sedan kommer hyacinterna. Lite försiktig med dem måste jag ändå varit då jag blivit allt mer doftkänslig på äldre dar.
Så ja, helt ointresserad av julen kan jag inte påstå att jag är. Jag ska ju börja skriva julkort imorgon 😀
Och så kanske jag kör med så kallade ”adventsluckor” här på bloggen så som jag gjort förr. Jag visar bilder med olika julteman och räknar ner dagarna mot julafton.
… var på det lokala företagarföreningens årsmöte igår kväll på Degerby Gille. Ett par företagare fick förtjänsttecken för att haft sina företag och utvecklat dem under trettio års tid.
Vi fick så kallad tapasbricka med kex och fyra olika holländska ostar och lite annat tilltugg.
Vackert dukat med levande ljus.
Fick också ett glas vin till det här fastän det inte syns på bilden.
Ute blev det mot kvällen och natten busväder med hårda vindar och snö. Det lär ha kommit 20 centimeter. Jag hörde plogbilen i natt och serviceföretaget som senare på morgonen plogade vår gård. Hade sovmorgon och njöt av känslan att få stanna under täcket, ha telefonerna avstängda och autosvar på mejlboxarna. Jag behöver inte gräva fram någon bil.
Eller tja, jag kanske hjälper min syster om hon behöver hjälp med sin bil, och så ska vi hjälpa mamma i dag både med ditt och datt på gården och även handla mat till henne.
Ikväll kanske jag börjar skriva julkort. Kan kännas tidigt, men tiden har en tendens att rusa och att stressa med julkort är det sista jag vill göra 🙂
Vem hade väl trott att Finland skulle ta sig till Davis Cup-finalen som spelas just nu? Men där är vi och igår klådde vi Canada, som var regerande mästare från 2022. På fredag möter vi antingen Australien eller Tjeckien.
Matcherna visades i direktsändning igår under sex timmars tid, så jag såg bara lite då och då men sedan förstås den avgörande sista matchen.
Den här segern över Canada kändes faktiskt riktigt enorm!
Spelarna Harri och Otto från dubbeln, tränaren Jarkko Nieminen i mitten, intervjuas efter matchen. Jarkko har tidigare haft stora tennisframgångar som spelare. Nu lotsar han Finland från den ena framgången till den andra 🙂
Det här blev ju ett ganska roligt foto. Jag ser en uggla av is på väninnans bilfönster. Två runda ögon bredvid varandra och hen tittar mot vänster. En rund näsa har ugglan också, eller har den en nos med en näbb?
Men när jag skulle ta fotot såg jag spegelbilden av mig själv. Så jag flyttade mig lite mot höger. Jag syns ju ändå fortfarande lite där till höger som nåt slags Svarta-huvornas-hemliga-anhängare 😱😂
När jag tog fram bilden på datorn såg jag ju också träden från Tokmannis parkering spegla sig i fönstret. Kul!
Några centimeter snö. Det är vackert. Här ser den gul ut i gatlyktornas sken.
Nu behöver jag inte tänka på att vare sig skrapa is från bilens rutor, eller att flytta på bilen för att snöhögar ska kunna tas bort. Jag behöver inte heller ta fram spaden för att stora vallar av snö packats av plogbilarna framför och bakom och bredvid bilen 🙂 Jag har ingen bil just nu, och det är helt ok.
Här är jag ute på en kort kvällspromenad, bland annat var jag i K-affären. Dit kan jag promenera.
Här ligger också stadens Systembolag, som i Finland heter Alko.
Skulle ikväll se på Hela Finland bakar (Koko Suomi leipoo) på MTV3 där en före detta kollega från tiden på tidningen Östra Nyland är med, Harriet Järf. Men hon kommer med först i nästa avsnitt, bland de sex följande bagarna.
Funderar LITE på att börja på detta pussel den här veckan. Blir det inte av kan vi alltid glädja oss åt den färgglada och roliga, synnerligen detaljrika bilden 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 